Alltså... jag blir så förbannnnnnad!! *oerhörd falsett*

Jomen alltså... jag blir så less på människor som inte har något eget liv utan måste lägga sig i vad jag gör. Och nu menar jag inte de människorna som faktiskt känner mig, utan totalt okända människor som promt ska fälla kommentarer. Som en morgon för några veckor sedan. Klockan är 7 på morgonen och kanppt några folk ute på trottoarena. När vi cyklar till dagis/lekis/fritids så måste vi korsa fem vägar där folk kör som idioter. Några utav de övergångarna går att undvika genom att vi cyklar på vänstra trottoaren (en bred trottoar) över bron istället för att korsa vägen TRE gånger då för att vara extremt korrekta och laglydiga. Visst är det fel att cykla på fel sida, men det är för fan en trottoar och som sagt... tidig på morgonen möter vi typ 2 cyklister och en gående om vi har tur. Så jag har vägt för- och nackdelar att korsa vägen tre gånger eller att ta att vi cyklar på fel sida av vägen... fel sida av vägen vann såklart. (Hellre det än att bli mosad under en idiotbil, det är mitt resonemang...) Men just denna dag mötte vi ju såklart en surgubbe med rullator som genast fällde en vass kommentar att jag "minsann lärde pojken att cykla på fel sida" och HUA vad det var hemskt!!!! Suck alltså.
Någon dag efteråt så kommer vi cyklandes ifrån affären, precis innan "gågatan" börjar och såklart kommer det ju en ännu surare (läs helgsupande) gubbe som gormade om att vi "inte skulle cykla på gågatan för fan!" Öööhh... ??? För det första så FÅR man cykla just där vi cyklade och för det andra tycker jag att det är hysteriskt störande att folk ska "läxa upp" mig... Okända människor till råga på allt.
Men det värsta var faktiskt idag när vi kom hem ifrån tandläkaren då en gubbe muttrade sådär typiskt surgubbemuttrigt som bara de kan. Jag gick och ledde cykeln, rökte en cigg och skrutten sprang runt en bra bit ifrån mig och gubbjävlen muttrar högt och tydligt: "OCH ATT RÖKA NÄR MAN HAR BARN.... NÄE, FYYYYY!!!" Alltså seriöst... fy FAAAAANN vad det irriterar mig alltså. Sådär så jag exploderar nästan. Vad har människor för rätt att ens öppna käften när de inte känner mig alls?? Och om de har något problem med mig, mitt sätt eller att jag röker "när jag har baaaarrrnnn" så anser jag ändå att de inte har någon rätt att säga något om det. Jisses, ska jag börja hoppa på människor på stan, som jag inte känner alls, och anklaga dem för både det ena och det andra?!?!? Nej, skulle inte tro det va!!! :D Jisses alltså!!!!

Nåväl... har även hunnit med tandläkaren, banken och affären (och jag är faktiskt kär i min banktjänstekvinna... For real!) idag samt jobbat halvdag. Sedan har jag städat och tvättat och nu har jag hysteriskt ont i nacken. Undrar sa flundran om jag kommer få groteskt ont i morgon nu?? HJÄÄÄLP!

Såå, good news... Skrutten fick en lillasyster imorse!! Allt hade gått bra, väldigt snabbt, och skrutten sken upp när han fick se mmset på den lilla söta! Han har inte velat prata så mycket om att pappa ska ha bebis, men det blir nog verkligare när skrutten väl får träffa henne. Så idag var vi in på barnbutiken och valde ut en liten present (skrutten valde en sak alldeles själv som han ville ge syster sin!) som vi skickat idag. Hoppas det blir bra åt nya tillskottet!

Däremot så är skrutten en jävla PITA mellan varven. Så oerhört känslig och börjar gråta jättelätt, sedan arg och totalt trotsig så mamma blir helt grinfärdig. Vi har pratat om vad det är han tänker på... och det är just standardsvaret: att han tänker... Så det vi har kommit fram till är väl att det är jobbigt åt honom nu med allt. Nytt syskon, pappasaknad, börja skolan, nya fritidskompisar (vissa är ju äldre och skrutten är rädd för att inte få vara med, vilket resulterar i att han känner sig lite utanför när hans kompisar sedan dagis gått hem för dagen och han fortfarande är kvar på fritids) massa hormoner i kroppen, den kommande flytten, nytt lekis där uppe mm... Det är helt enkelt mycket åt honom nu och jag börjar faktiskt bli osäker på hur han hanterar allt. Jag hoppas och tror att det går vägen, för han är en lättsam liten pojk som finner sig tillrätta i det mesta. Men jag oroar mig en smula faktiskt... och det är en relativt obekant känsla när det gäller just honom. Han längtar dock mycket efter både flytten och allt vad det innebär och pratar gärna om just det, inte till mig direkt utan till sina kompisar. Vilket är mysigt att höra iofs, stoltheten i hans röst när han berättar om allt!! Och så längtar han desperat mycket efter sin fina "plastpappa" som han så stolt säger. Och det är hans egna ord för jag har aldrig kallat karln för något annat än hans namn för skrutten. Så ordet plastpappa är ett eget ord som skrutten gärna använder. Och som han längtar!!!! Det är så härligt att se att det fungerar så bra mellan de två, det värmer verkligen i mammahjärtat. Och som JAG längtar efter karln. Jisses... snart tisdag!! :D Och snart onsdag!!!! Lovely!

Och på fredag hoppas jag innerligt att mina nya glasögon är klara. Mina ögon mår inte bra och jag ser fan skitdåligt i linserna nu. Suck vilka i-landsproblem alltså! :D

Nepp. Strax blir det bädden för jag är så satans trött och slut idag. Lång dag imorgon igen. Hua...