Ja... Året som gått har varit otroligt händelserikt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska få med alla händelser, OM jag ens kommer ihåg dem?! :S Får ta och dela in i månader som vanligt...

Januari: Jag stod på nyårsafton och lovade mig själv dyrt och heligt en massa saker förra året och jag vet inte riktigt om allt gick vägen direkt... ;) Men januari bestod väl en massa av jobb och fester. Vi började umgås hela MMC och hade det riktigt skoj... Strulade lite med en strängt upptagen karl och han verkade inte riktigt ha så mycket moral inom sig. Kanske inte jag heller, men å andra sidan så var det inte JAG som var upptagen... :O

Februari: Det var väl ungefär samma här, jobb, jobb, jobb och en massa jobb... Började festa på ganska brutalt med gänget, hade några stora fester här hemma och det var verkligen skitkul. Det slet nog mer än vad jag ville ge sken av, att alltid ha folk hemma och att alltid fixa alla saker. Mina vänner är underbara allesammans och det var helt magiskt. Men det tog på krafterna...

Mars: I början av månaden så ramlade jag ihop med Honom igen. Det var början på ett helvetiskt kärleksstrul som jag lider utav sviterna av fortfarande... Om jag visste det jag vet idag, skulle jag aldrig ha tagit in honom i mitt liv igen. Lilleskrutt fyllde år, helt galet verkligen. Kommer ihåg att pappan var dödssjuk i influensa och att det var JAG som fick ordna med allt på kalaset. Minns hur irriterande jag tyckte det var...

April: Våren började komma med stormsteg och vi njöt av den. Fick en jäklarns massa separationsångest då LilleSkrutt skulle byta ifrån dagmamma till dagis. Stort och spännande. Men fy farao att säga hejdå till "Mamman" då vi haft henne i våra liv under 4 år...  Lilleskrutt fick även kallelse till operation i juni så det var väl uppladdning av den. Festade på en massa också, drev alla till vansinne på FB genom att lura i dem att jag och M hade ihop det. Haha. Folk är så SJUKT lättlurade! Drack otroliga mängder alkohol och emot slutet av månaden så börjde jag må hysteriskt dåligt. Speciellt efter en blöt kväll då jag fick nattligt besök, slutade rättså blåslagen och dagen efter... då smällde det till... Jag fick världens sjukaste ångest som satte sig i extremt illamåående. Det var så illa att jag inte klarade att gå till affären, umgås med folk, jobba mm.... Tur i oturen så var jag planerat ledig i en vecka vid den här tiden... skönt det eftersom jag inte ens kunde gå ut utanför dörren med soporna hemma på 6 (!!!) dagar.

Maj: Jobbade, var med sonen och satt hemma mest hela tiden. Pratade otroligt mycket med Lady K. Var ungefär det jag orkade med...

Juni: Sonens operation. Det var en pärs att ta sig ner till örebro men det gick vägen iallafall... LilleSkrutt var otroligt duktig och det märktes knappt att han opererats... Helt otroligt. Midsommar kom med stormsteg och det var kalastrevligt... Jag och ena fröken min var ute och svirade hos mina päron samt på samhället. Slutade trevligt hela helgen.

Juli: Ungefär här någonstans så gav jag upp hoppet om kärleken... Jag hade trånat och längtat och hoppats på att Han skulle ta sitt förnuft till fånga, få mod att ta tag i saken så att han och jag fick en chans. Men då jag fick det där smset på morgonen så brast allt... Jag tappade som sagt all tro på att bli lycklig. I samma veva åkte jag uppåt i landet för att fira en utav mina bästa vänner sedan skoltiden. Det var en skitrolig helg och jag var otroligt imponerad av mig själv som klarade av att åka tåg och klarade av att träffa folk jag aldrig sett. Mådde fortfarande otroligt illa bara jag gjorde något som fick mig det minsta osäker och jag avskyr att må illa. Mitt i allt detta mötte jag en karl helt oväntat och chockerande... En finfin karl. Och han tog mig med storm...

Augusti: Åkte ner till mina vänner nere i huvudstaden. Denna gång kändes allt mer avslappnat och skönt med bara en sammankomst. Åh vad de gör mig glad! Festligheterna gick som smort och jag såg nog mer där än vad jag sett i hela mitt liv... galet verkligen. Men sanslöst eggande och spännande och jag njöt i fulla drag. Ser fram emot nästa träff under liknande former... Träffade fina fina karln en massa, åkte emellan varandra hela tiden. Kände mig som en tågpendlare på allvar. Jobbade en massa och hade förbaskat kul på jobbet, mycket tack vare min underbara arbetskamrater... Mådde fortfarande dåligt med det var så mycket bättre...

September: Jobbade på och LilleSkrutt skolades in på allvar på dagis... Nu blev det vardagsaktiviteter och allt ansvar med det. Kände mellan varven att det blev förmycket med allt. Det var (och ÄR) otroligt krävande att ha barn. Han är självskriven i mitt liv, det är alltid han som går först. Men ibland känns det tungt. Dock så är det värt det och jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv. I slutet av månaden blev det dags för min operation och där kan vi snacka om VM i dödsångest. Trodde faktiskt inte att jag skulle fixa den... men tack vare min älskade syster så gick det relativt bra, dock så var läkningstiden så otroligt mycket jobbigare än vad jag kunnat föreställa mig. Jag mådde så sjukt dåligt i över två veckor. I samma veva så tog det slut med fina karln, mycket på grund av det förbannade avståndet.

Oktober: Var otroligt mycket på jobbet denna månad, kommer inte ihåg så mycket av månaden alls, förutom en sjuhelvetes utgång med fröknarna och sedan min egna födelsedagsfest då jag leve i något slags lyckrus. Gud vad jag var glad den dagen... mina fina vänner gjorde mig så glad. Så innerligt jätteglad och jag kände mig mest älskad på hela jorden! Hjärtat mådde skit verkligen, men det var bara att focusera på det väsentliga. Jobbet, vännerna och så självklart LilleSkrutt. Var iväg och träffade en nyfunnen vän och det var mycket runt honom som tankarna kretsade mestadels.

November: Började månaden med en oförglömlig sthlmresa samt en fantastisk konsert med Gavin Degraw. Den kan enbart beskrivas som magisk! Relationen med mannen jag träffade i oktober dog ut, mycket eftersom det inte talade för att det skulle kunna bli vi. Det kändes som att det var förmycket problem reda innan vi började. Mycket outrättat och två alledes för röriga liv som på något sätt skulle bli ett. Det var en ekvation som inte gick ihop och det förstod jag nog när jag väl fick lite distant till det hela.nResten av november handlade om jobb och sorg. I mitten av månaden dog min storebror oväntat och det var så överjävligt och chockerande att jag inte ens kan beskriva det.

December: Mindre jobb, mer tid för vännerna även om det känns som om jag inte träffat dem på hundra år. Begravningen var ett helvete men jag överlevde ändå. Mycket tack vare min älskade vän som jag senare följde med hem till henne och sedan på utgång. Väl ute lyckades jag springa på en otroligt vacker varelse som jag genast blev helt förtrollad av. Och DÅ insåg jag att det är ju den fina fina karln jag vill ha... De var kopior av varandra i stilen och det liksom bara klickade till i hjärnan. Så kontakten med honom blev mer intensiv för varje dag, vi lyckades prata ut om mycket och om hur vi vill ha det i framtiden... så den underbara mannen kom ner i mellandagarna och firade nyår med mig. Helt sagoligt och nu när han åkt så inser jag hur mycket jag vill ha honom i mitt liv. Det känns otroligt tomt och jag är livrädd att det ska skita sig mellan oss igen som det gjorde tidigare. Jag älskar honom. LilleSkrutt är helt såld på karl och hela min familj är upp över öronen förälskad. Jag är bara så sinnessjukt rädd att han ska dra sig undan igen när jag äntligen fått tankarna på rätt spår igen.

Det jag inte fått gjort är ett avslut med Honom ännu. Och det stör mig. Men jag kanske bara får inse att han är den personen jag aldrig kommer få. Aldrig haft en chans med och att jag altid kommer undra. Alla människor kanske har en sådan person som det aldrig "blev av" med. Det känns jobbigt att inte ha det avslutat, det är som ett öppet sår men jag kanske måste vänja mig. Inse att det är så och bara gå vidare. Om jag accepterar - borde det inte komma och bita mig i arselet!?

Jag vill börja mitt liv nu, mitt nya liv där jag äntligen kan lämna all tragik och sorg bakom mig och bara bygga upp något nytt och underbart. Jag vill ha det där rosa fluffet. Det verkliga rosa fluffet!

Såå... i väntan på detta "sen" med fina fina karl... "sen" då vi får möjligheten att bygga våra liv ihop.... (och jag hoppas innerligt att den dagen kommer för jag vill så rackarns mycket...) har jag en massa saker att göra. Ska ta och styra upp mitt liv och få fart på lite saker. Och jag tänker inte rada upp alla saker jag ska göra, för det är totalt oväsentligt i dagsläget utan det kommer väl märkas under tidens gång helt enkelt... Sen så... Då jävlar.

Året 2009 KAN ju faktiskt bara bli bättre än det som passerat!