eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

En tanke...

Kategori: Allmänt

Snart på avresa hem härifrån. Det gör ont i hjärtat att lämna alla... blir så sänkt av tanken så jag har varit muppig i humöret senaste dygnet. Jag kommer sakna alla så mycket, främst karln. Det värker i hjärtat verkligen... Jag har funderat massor och jag tycker inte om att jag blir såhär tjejjig i humöret när jag inte känner mig bekväm. Har varit orolig för mycket i helgen, inte så konstigt egentligen. Vet att jag bör bara slappna av och inte tänka. Men det är inte så lätt liksom. Är mycket nu och mer kommer det bli. Är orolig över hur det kommer bli i framtiden, hur jobbigt och hur mycket hjälp jag kommer få. Har pratat med karln och han menar ju att han ska försöka mer och att det kommer bli lättare framöver... Men jag är ändå orolig eftersom det är mycket snack och mindre verkstad. Jag blir tjejjig och vill se resultat, inte bara tanke. Jag vill att han prioriterar sin tid bättre och visar vad han vill och inte bara att  han säger det... Jag tror inte att han förstår hur mycket jag lägger om i mitt liv, hur mycket jag anser vår tid är värd ihop... Jag har missat två gigantiskt stora saker i veckan nu för att vi varit här uppe, men jag anser att tiden med honom är mer värdefull. Blir helt nedstämd av tanken och vill mest gråta när jag ska ta upp det med honom. Och när jag väl försöker så känner jag att det inte är diskuterbart. Hans liv och alla saker han har för sig ingår i så stor del i hans värld. Och det förstår jag verkligen, de sakerna bidrar ju till att han är just den han är... jag önskar bara att jag och skrutten var högst prioriterat. Och det som oroar mig mest är att det inte kommer att omprioriteras i hans värld, utan att han kommer bli bekväm med att vi ger upp allt och han har sitt liv kvar. Jävla skit. Hatar det här. Tycker inte om mig själv när jag blir såhär... Jag vet ju vad han känner, vad jag känner och vill i framtiden... men jag han inte hjälpa att jag känner mig orolig över dethär.

Har haft jävulskt ont också, både i magen och benen. Jävla fibrovärk... jag blir fasiken galen alltså.

Jaja. ska grejja det sista nu. Rapport kommer senare om veckan!

Kommentarer

  • Ninna säger:

    Du vet, vi kommer aldrig förstå karlar, dom aldrig förstå oss.. Det enda som gäller är att prata med varandra, oavsett hur jobbigt det än är.. Och att våga vinna, och går det åt helvete så gör det det,men då har du ändå försökt och förhoppningsvis lärt dig något på vägen..

    2009-06-07 | 20:15:30
    Bloggadress: http://jagarenfestis.blogg.se/

Kommentera inlägget här: