eyesan

Älskade karln var här i helgen... går inte med ord att beskriva känslan jag får inombords när han finns vid min sida även rent fysiskt. Jag känner mig så tillfredas med livet, så hel och lycklig. På söndagen fick jag en rätt obehaglig känsla och sveptes med i ångesten, men jag vet ju varför... Jag avskyr att han ska åka ifrån mig och jag avskyr att det inte är NU redan... men det släppte på kvällen och idag känns det bättre trots att det var tidigt imorse som han åkte hemmåt.
Vi har pratat en massa om mycket, det känns så skönt att vi förstår varandra och kan prata om allt möjligt även om vi inte kommer fram till något vettigt direkt. Men det är just kommunikationen som är så härlig... och så viktig!! Slutar man prata med varandra har man ju allvarliga problem. Och inte just bara de här vardagliga sakerna som mat och planering... utan främst de viktiga sakerna, vad man varit med om tidigare, vad man tycker om vissa saker, att man kan ventilera ens tankar och känslor utan att den andra parten tar illa upp. Jag själv är ju expert på att prata om tidigare relationer, både kärleks och kompisrelationer och ibland vet jag inte hur min partner reagerar på det. Men med fina karln verkar det inte som något problem, han verkar kunna ta det och förstår vad jag menar när vi pratar om såntdär. För det är ju så, precis som jag tidigare skrivit, att ens erfarenheter gör den till den personen man är i nuläget på både gott och ont. Och först och främst är det ju så att allt jag själv varit med om tidigare har ju gjort att jag lyckades trilla dit på fina karln och bli hopplöst förälskad. Att jag vet vad jag vill ha (och inte vill ha) att jag vet hur jag vill ha det i livet, vad jag är ute efter och att jag ens tagit mig dit jag är i livet. Det är fantastiskt härligt att tänka på, trots att jag stundvis gett upp hoppet om både lycka och kärlek...


För att citera en rättså värdelös rappare, men ändå... : "Det är min tur nu, vinden har vänt..."

Håhåjaja... fy fan vilken jävla tur att jag är så jävla bra... HAHA.


Var ju på maskerad i lördags... skitkul och vi skrattade massor trots att varken jag eller karln kände så många som var där. Men det var ju lite lustigt... gick till päronen för att göra oss iordning jag och karln. Gick till bystugan i sällskap med Nikki Sixx och gick hem med Jocke Berg ifrån HardCoreSuperStar! (ohmygosh vad min karl är snygg i mössa och smink... ögongodis på högsta nivå...)


Skrutten kom hem igår också... SOM jag längtat efter den lilla parveln!!!! Den tandlösa parveln!!! Han är så stolt över att tanden äntligen ramlat ut och jag hoppas innerligt att den nya kommer upp ordentligt i hålrummet nu. Tyvärr så ser ju inte verkligheten ut så, men det återstår väl att få bekräftat. Hur som haver, igårkväll efter att vi borstat tänderna och hoppat i säng så upptäckte vi att den andra tanden är lös även den... till skruttens lycka!
Det har precis som alltid varit så härligt att se skrutten och hans idol vara tillsammans. Man ser verkligen hur skrutten lyser i ögonen och vill att karln ska hjälpa honom en massa, främst (och av förklarliga skäl) hjälp med ritningarna såklart. Skruttens nya hobby är att sitta och rita tatueringar både på papper och sig själv. Han kom ju för tusan hem med en coverup på knät!!! :D Det är hur som haver en fröjd att se mina absolut bästa i hela världen komma så bra överens och det gör mig så satans lycklig.


Snart dags att sova så jag orkar med ett jobbpass imorgon (och nej, jag ska inte glömma bort det...)

Efter imorgon har jag bara 19 arbetsdagar kvar... Känns märkligt.




.