eyesan

Shit pomfritt vad den där lilla filuran kan bajsa blöjan full. TVÅ gånger har jag fått lov att byta kläder på henne idag då hon bajsat ned sig totalt. Efter andra gången åkte lillfröken i baljan för det blev liksom lite desperat läge då hon fick bajs överallt när jag tog av bodyn. Men det är ju så jävla typiskt att hon alltid gör så när det bara är JAG som är hemma. Galet.

Hon har börjat få fram en massa nya ljud nu också, är så mysigt att höra henne ligga och jollra för sig själv. Idag var första gången hon låg i babygymet och kunde sysselsätta sig utan problem. Det går fort nu... bara att hålla i sig liksom! :S

Storskrutten är hos farmor och lever livets glada dagar. Han har dock blivit tokförkyld och haft lite krupphosta, men han var iallafall glad och nöjd med livet när jag pratade med honom. Idag så kommer hans pappa och familj dit också så han får riktigt familjemys. Vi ska mötas upp på lördag em för byte, skrutten ska ju på innebandyavslutning på söndagen och den bör han inte missa! Ska bli SÅ skönt att få tillbaka honom, det är så hiskeligt tomt utan honom om dagarna!

Karln är på rep ikväll så nu är det bara jag och lillskruttan hemma... har varit så hela dagen iofs, karln kom hem och käkade, sedan derog han igen. Jävligt tråkigt när det är såhär, men jag vet ju att det inte är alla dagar liksom så det är bara att bita ihop. Jag höll på att strypa honom härom morgonen föresten... Skruttan vaknade på morgonen och började gnälla. I desperat behov av ny blöja och mat vilket jag grymtade till om till karln när han undrade varför hon bökade runt. Men givetvis så rörde han inte en fena eller gjorde någon slags ansats till att ta hand om henne, neeejdå, det var ju självklart min uppgift. Ååååh, jag var så rackarns morgonsur då att jag nästan ströp honom. Och jag brukar verkligen inte vara sådär sur... trött självklart... men inte sur. Nåväl, jag bytte på skruttan, gav henne mat och sedan somnade vi om i sängen. Har ett svagt minne av att karln frågade om jag ville ha kaffe, men annars så var jag i sovdimman fullständigt. Sedan när jag och skruttan vaknade till på riktigt så hade ju karln hunnit åka till jobbet... men perkulatorn stod på och då svängde mitt hiskeliga morgonhumör direkt och jag kände bara lycka och kärlek. Både till karln som gjort kaffet och till det svarta guldet i sig liksom. Så litet men så stort i min värld. Underbart.

Tittade på massa gamla kort idag, på vännerna hemifrån som ligger på facebook. Jisses vilken himla underbar tid jag haft med dem, en tid som aldrig kommer tillbaka och det känns så sorget faktiskt. Jag saknar vännerna enormt mellan varven, jag saknar min familj en massa också. Jag saknar närheten till allt, jag saknar min lägenhet och allt som är "hemma"... blir lite tårögd när jag tänker på det.... och ändå, trots all hemlängtan, så är jag hemma här också. Det är här jag bor, det är här min familj och mitt hem är...  Det känns som att jag blivit en helt ny person, det gamla jag och det nya jag. Känns jäkligt konstigt när jag tänker på det. Och ändå helt normalt. Mystiskt.

Har börjat fundera på en namngivelsecermoni för lillskruttan också, lutar åt att det blir i augusti så att alla har möjlighet att ta sig hit. Hela sommaren är det ju annat inbokat, det är verkligen helt galet vad det händer grejjer nu framöver!! Vi funderade på vilka gudföräldrar vi ska välja... jag har ju många flickor jag vill ha med i skruttans liv mer seriöst och karln har ju flera kompisar han också. Vi dividerade lite om det där och kom på den optimala lösningen. Så jag hoppas att de utvalda känner sig hedrade när vi frågar dem helt enkelt! :D

Ojoj, vad lillskruttan drömmer nu... hon låter som en liten delfin brevid mig och kinkar ihop mellan varven... utveckling pågår liksom.

Har haft en bra påsk btw. Alldeles underbar med karln familj, först hos syster hans och sedan hos mamma. Så härligt verkligen och jag är så glad att hans familj är så öppna. Jag undrar ju ibland hur de egentligen uppfattar mig då jag har en tendens att vara lite väl mycket ibland. Sån är ju jag, det vore ju dumt att försöka vara någon annan, men alltså.. jag kanske borde dämpa mig ett par steg?! Hans mamma är ju iallafall för söt... hon pratar så mycket om det mesta, hon är så jävla klockren och jag är glad över att hon tycker så mycket om lillskruttan som hon ändå gör. Jag menar, hon har ju flera barnbarn och faktiskt även två barnbarnsbarn... Men det är Sessan som är bäst liksom. Höhö. Inte så konstigt egentligen, då karln är hennes favorit... mammas pojke... och då blir ju lillskruttan favorit även hon - automatiskt. men det är viktigt att de har en relation så mycket de bara kan, vem vet egentligen hur länge farmor hänger kvar... Hon har ju, trots att hon varken ser ut som så eller beter sig så, tiden emot sig. Men som jag sa åt henne... vad fan, 20 år till borde hon ju fixa!! ;) 

Fick höra av karln om ett par ruskiga klappträn också. Fy fan säger jag bara, vilka människor det finns. Hur kan man bete sig sådär överhuvudtaget?? Vart är respekten, empatin, samvetet och ansvarskänslan? GALET och jag lider med de berörda till max.

Tjohoo... shit vad tiden går fort när man verbalbajsar!! Holymoses! Nu lär jag ju göra lite annat nödvändigt istället för att sitta här. Ta hand om er allesamman och tänk på en sak som min käre far lärde mig en gång:

                  Om man behöver gå på toaletten är man nödig... men när man gjort det är man onödig!


.