Midsommaren har passerat i rasande takt. Jag och ungarna åkte ner på tisdagen, tog det lungt ett tag och sedan kom skruttens fd. bästa kompis och hälsade på och själv träffade jag en favoritfröken på kvällen. På onsdagen gick vi ut till skruttens gamla dagmamma och hälsade på, hon blev superglad att se stora killen och att även få se lilla skruttan. Underbara människa! Jag har henne att tacka för mycket i livet, framför allt för hur harmonisk och härlig min skrutt är. Världens bästa. Både skrutt och dagmamma. På eftermiddagen kom två sötfröknar och hälsade på och en annan bekant med hennes lilla plutt. SÅ rackarns söt var han och så himla lugn jämnfört med min lilla. Skrutt tog med sig morfar och fiskade lite och vi andra kom efter på en liten promenad... sedan tog vi det bara lungt. Jag var ju sådär komatrött första dagarna, kan ju inte skylla på jetlag direkt utan snarare att jag inte fått sova ordentligt under tiden lillan varit sjuk. Tänka sig att minsta lilla förändring i hennes sovschema gör mig helt fucked up i hjärnan. Men det har ju äntligen släppt nu, hennes hosta och slemkräkningar om nätterna så nu äntligen börjar jag komma tillbaka i rutiner igen.
Hur som helst... på torsdagen var vi på stan en sväng, kikade runt på alla stånd och väntade på karln som kom med tåget. Två dygn utan honom gör mig helt sjuk inombords.
På kvällen så träffade jag äntligen min fina lady K, som jag saknat henne! Vi sågs en sväng lite snabbt, men allt känns liksom som förrut. Det är ju galet egentligen att vissa människor består i livet, vänskapen är detsamma trots det gått över sex månader sedan vi sågs! Kärlek det!
Vi grillade på kvällen hela tjocka familjen och slappade. På fredagen var det fullt ös med midsommarfirande, vi gjorde kransar och grejjade runt. Kände mig rätt värdelös eftersom jag knappt hjälpte till med alla bestyr, men samtidigt så hade jag fullt upp med den lilla skrotungen och skrutten. Och skrutten var i sitt esse, helt galet jobbig mellan varven men han njöt av att vara hos mormor och morfar och leka fritt med kusinerna. Härliga liv!
På lördagen kom skruttens farmor och hämtade honom och sen så träffade vi andra tre de bästaste i deras fina hus. Underbart härligt!! På vägen hem så gick vi förbi en bakfull Lady K och jag fick en alldeles underbar massage. Har inte varit så avslappnad på länge, kunde för första gången på länge andas efteråt. Snacka om att syret gick rätt upp! :D Diskhäxan kom förbi en sväng, jättekul att se henne och hennes karl. De såg ut att må bra, blir så glad för deras skull. De är inne i säsongsarbete nu, så de jobbar typ konstant men de båda verkar trivas med det. Vi fick även dagskort på deras arbete, så om vi tar oss ner igen i sommar så kommer vi utnyttja dem. Så himla nice! :D
Lite mer grillning på kvällen sen och på söndagen skulle vi åka hem. Hutlöst dyra biljetter hos SJ så de kan ju suga fetpung i framtiden. HUGA! Innan vi kastade oss på tåget så träffaede vi ett par varav den ena är en bekant till både mig och karln och den andra en bekant till mig. De är blivande sambos och det är så jävla lustigt att de är tillsammans! Det är något magiskt mellan dessa två orter, det är tydligt det! Tågresan hem gick bra, karln drog direkt på rep så jag och lillan promenerade hem och ropade efter kattfröken halva vägen. Hon var ju ute under hela helgen eftersom hon vägrade komma in när min fina kattvakt tittade till svarta panterkatten. Men men, när karln kom sent på kvällen låg hon utanför så ordningen är numer återställt. Förutom Kamelen såklart. Han är spårlöst borta och igår ringde jag till polisen, kattsamariten och anmälde honom försvunnen. Jag mailade även SVERAK och frågade varför han inte kom upp i deras register så jag ska bara skriva ut och skicka in ett dokument där så kommer han med offentligt. Kan ju vara bra utifall någon hittar honom och vill söka efter ägaren ju... Jävla konstigt att han inte redan är med eftersom han är registrerad sedan länge liksom!

Ajust det. Hade väl världens jävla ångest häromnatten också... lillan började hosta och kräkas slem för fulla muggar och sådär yrvaken och trött i nattmössan så skulle jag ge henne lite näsdroppar. Tro på fan jag ger henne en halv skjuts med Otrivin Comp rätt upp i näsan istället??? JÄVLA IDIOT vad dum jag är så jag låg där och hyperventilerade av ångest ett tag och tänkte att nu kommer hon dö och fan jag måste ringa giftinformationen och jisses nu får hon men för resten av hennes liv och helvete vad jobbigt det var.... Lillan ja? Hon mådde som en prinsessa när hon väl hostat och slemmat klart och det märktes ingenting på henne. Så. Jag är nog världsmästare i att spinna iväg alldels för långt i min tankebana... som vanligt.... ;)

Och på tal om det så är det väl en jävla massa funderingar igen som vanligt på allt och ingenting. Men ibland så känns det rätt befogat med tanke på omständigheterna. Jag vill inte känna mig som en kaninkokerska, men i tankarna så ser jag de mest skrämmande saker och min största mardröm besannas. Jag VET att jag måste sluta, att jag inte ska tolka in en massa saker i allt men samtidigt är det så jävla svårt när det hela tiden kommer nya saker som bygger på. Jag vill inte vara naiv och ha skygglappar. Jag vill vara medveten om verkligheten och inte leva i någon jävla låtsasvärld. Beteendeförändringar utan uppenbar förklaring är bland det värsta jag vet och sedan när det dyker upp andra fysiska saker som inte jag åstakommit börjar jag fundera... Det isar i ådrorna och jag känner mig totalt paralyserad av rädsla. Jag har lagt in hela mitt liv i det här, jag har investerat så in i helvete mycket och det får bara inte sluta i misär. Så enkelt är det.

Kärleken är det största i livet men helvete vad mycket känslor det är i omfång på alla sätt och vis.

Min fina skrutt är ju hos pappan sin nu under sommaren. Jätteskönt för honom att äntligen få ha ordentligt med pappatid, jätteskönt för mig att bara få njuta av lugnet och enbart ta hand om lillan men FY FAN vade det är tyst och tomt. Känns som ett jättestort hål i hjärtat som bara värker sig större och större. Och då har det bara gått ett par dagar nu... ungen ska ju vara borta i 5 veckor!!!!! :( Buhuu, stackars mamman!!!

Lilla skruttan är ju mycket bättre nu efter förkylningen, hon både äter och sover som hon ska... Känns jättebra speciellt eftersom det är tokvarmt nu och vätskan är superviktig!  Hon låter en jädra massa i olika tonarter, "pratar" ofta och skrattar mestadels. Hon har hittat fötterna nu också, men hon är fortfarande jävligt sur över att hon inte kan stoppa dem i munnen! Jäkla tjockmage att vara i vägen då! :D Det är så roligt nu, varje dag kommer det något nytt som hon lärt sig. Igår så fick hon dille på att blurra på mitt finger, skulle ha det i munnen heeeela tiden så det lät sådär kul! Gofis! Hon vände sig medvetet igår också, ifrån mage till rygg så det var inte så avancerat. Hon är även på god väg att vända sig ifrån mage till rygg, men det är återigen en tjockmage som är lite svår att flytta. Till sidan går bra, men sedan är det stopp. Hon måste få tillräcklig skjuts med fötterna, sen så... Gåruntan är ju skitkul, hon går mestadels bakåt eller krabbgång men det tar sig. Hon hoppar i den också, tror väl att det är en hoppgunga eller nått! ;) Söta, söta söta unge! Är fortfarande chockerad att hon är min!

Idag ska vi ta en promenad och hämta ut ett paket ifrån HM... sedan ska vi väl slappa lite, tvätta och dricka kaffe med bästaste grannen. Lovely! Hade jag inte haft henne här så hade livet varit bra mycket fattigare känner jag. 

So long suckers! ;)