Detta är gårdagens blogginlägg som jag, vad jag trodde, lyckades radera... men jag såg nu att halva låg kvar som utkast, tjohoo vad nice. Sådär dagen efter känns det väldigt negativt och surt, men hey... det var så jag kände igår!


Var till pryttelaffären idag, en fantastiskt härlig affär på lagomt avstånd härifrån där jag hittade på en liten vit skylt där det står "Lycka" ... kände att den skulle passa bra nere i hallen så den inhandlades snabbt tillsammans med lite annat smått och gott. Jag är grymt lyckligt lottad som har ett så pass bra liv, en fantastiskt älskad karl, två oerhört vackra barn, fina vänner och tre härliga hårbollar (kamelen saknas sedan 3 dygn dock... :( ) så jag undrar varför jag ibland känner mig så sagolikt olycklig för??
Livet är så förbannat inrutat, dagarna ser precis likadana ut, tankarna och beteendet kommer tillbaka, inget förändras och allt rullar på som ett jävla ekorrhjul. Jag städar, diskar, lagar mat, plockar, tvättar, gnäller, vyssar, städar, fixar, diskar, badar, lagar mat, skäller, gnäller... Det gör mig spyfärdig ibland. Jag blir less och så sjukligt trött ända in i själen...

Jag älskar mina barn, det gör jag verkligen... men ibland är de båda ruskigt billiga. Karln också.

För att citera vad en kär vän sa något år efter hon fått barn: "Jag gick från singel till ensamstående med två barn"

Inatt sover skrutten borta... övernattning på skolan ihop med klassen, han var taggad till max och det verkar ju som att allt flyter på eftersom jag inte fått något samtal ännu! ;) Vore ju konstigt annars iofs, han är ju van att sova borta men ibland kan det ju bli fel för att han blir så väldigt exhalterad och uppspelt. Ska iallafall bli spännande att höra vad de hittade på för bus när jag hämtar honom imorgon.

Imorgonkväll kommer två av mina bästaste flickor och hälsa på över helgen! Så fantastiskt härligt att träffa dem igen, hinna umgås lite och bara få vara bland de människor som faktiskt känner mig bäst. Blir nog att äta sen middag imorgon och ta något glas alkohol dagen till ära. (Lillfisan har ju slutat ammas nu, det har sinat rejält och hon vill inte ligga vid bröstet heller eftersom det tar så lång tid innan mjölken kommer) Hur som helst ska det bli skönt att få umgås, karln ska ju iväg och tävla med bandet i storstaden... Jag skulle gärna ha velat följa med, men det är ju så att någon lär vara hemma med barnen liksom och den lotten faller ju alltid på mamman har jag märkt. Bitter? Nej, inte ett dugg... bara jävligt less på att det alltid är så sedan urminnes tider.

Det har varit ett par alldeles fantastiska dagar i vilket fall... Värme, sol och så idag pyttelite åska. Mera av det goda säger jag bara, så jag kan vara ute och njuta lite! Känner kroppen mår så mycket bättre och humöret tar ju inte heller skada direkt. Det är ju sagolikt vad allt luktar nu, alla blommor slår ut snart och det är helt magiskt vad underbart. Känner av pollen nå så överjävligt, men det är ju trots allt bara att bita ihop. Är täppt i näsan typ hela tiden, huvudet värker och halsen snörar ihop sig när jag är ute. Satt inne häromdagen och bara flåsade för det var så kvavt och en massa pollen i luften... Dryg skit men som sagt, bara att härda ut.

Är trött som vanligt nu, ska alldeles strax krypa ner i sängen och förhoppningsvis få sova hela natten. Ungarna har varit kanonduktiga senaste tiden, skrutten har sovit i sin säng hela nätterna igenom bra många nätter nu och lillskruttan har haft ett uppvak på natten för mat men annars så har även hon sovit i sin säng! Så jag vet att jag inte ska klaga, men när jag blivit van med att hon sköter sig så pass bra blir minsta lilla förändring av beteendet sån stor skillnad.


Sååå... nu till dagen idag, fredag...

Har haft en fin dag, väldigt varmt så jag nästa avled men eftermiddagen var kanon ändå. Min lilla skrutt är ju bara för jäkla härlig. Han gör egna "Pp;ppPp;pPPPpp;Pp"grupper som fjortisarna på FB gör ... som typ: "Vi ska på opera... och så sjöng de inte! PppP;PPppPP;ppP" Ni kan ju tänka er flera timmars hittapåande... Rätt underhållande faktiskt! :D Och lillfisan hon ljuder ut ordet "Neej"... låter hysteriskt kul även om hon nu givetvis inte säger det ordet, men ändå. Haha. Mina fina ungar. Lillan har dessutom garvat som en dåre idag, hon är så jäkla glad när hon är glad. Och riktigt arg och kinkig när hon är på det viset. En bestämd ung fröken minsann.

Och just det... det håriga kamelen kom hem igårkväll strax innan jag skulle lägga mig. Lycka!! Var faktiskt orolig där ett tag att även han hade försvunnit på riktigt... Han tog en tredagars tripp i området uppenbarligen, kan det innebära att han inte kommer vara så jäkla nervös över att gå ut nu då??

Karln är borta nu... han åkte på förmiddagen och jisses, jag börjar bli lite nervös för hans del. Jag hoppas och tror att de kommer kamma hem den där tävlingen och det vore så sjukt kul för dem!! :D


Snart är tjejjerna här... underbart fantastiskt härligt och dessutom funderar vi på om vi ska ta en sväng på krogen imorgon. Jag känner ett desperat behov av att komma hemmifrån, ut och se annat än husets alla väggar samt få ta ch dansa hela natten lång. Alkoholen lockar inte, visst... lite gran är ju gött, men det är mestadels att bara få gå ut. Och att mina bästaste flickor är med är ju bara en JÄTTEbonus! :D Ska ta och överlägga med karln imorgon när han kommer hem helt enkelt...


Jag måste släppa det hela nu... alla jävliga tankar om all skit... det förgör mig och jag måste sluta. Jag undrar bara varför det är så in i helvete svårt? Är det rädslan av att våga lita? Av att förlora det jag har? För oavsett anledning så kommer det ju i slutändan ändå att förstöra allt om jag inte kan släppa spärren och öka på tilliten istället...

Varför ska mina känslor och tankar alltid strula till för mig? YACK vad less jag blir på mig själv.


Nåväl... ska ta och kamma mig nu, sluta vara så martyriskt sur av mig och fixa iordning här istället innan damerna anländer! WIEHHO!