Tandläkarbestyren verkar ju aldrig ta slut. Sist jag skrev hade jag ju varit där två gånger och nu senast var jag dit och lagade ett i underkäken. Lite lätt uppkäftigt (men höhö vad rolig jag var nu) tänkte jag att det är ju ingen big deal att laga hål på underkäken eftersom man inte behöver gapa så stort och de inte behöver in och grejja så mycket i munnen liksom. Men håhåjaja vad jag bedrog mig. Stackars tandläkaren låg halvt över mig och borrade inifrån munnen liksom för att komma åt och den där jävla bedövningen höll på att ta livet av mig på allvar. Nog la den längst in i käken, precis som man brukar och medans hon trycker in sprutan i munnen så bränner det till i tungan och hejsan hoppsan så kände jag inget mer i halva munnen... inklusive tungan. Och det är ju verkligen en toppenbra sak för min del eftersom jag fullkomligt AVSKYR att ha svårt att svälja och känna denna panik över att inte kunna andas liksom... Låg där i stolen och hyperventilerade och hade dödsångest medans de lagade hålet, försökte fokusera på annat som typ att räkna alla hål i ventilationstrumman i taket... suck alltså. Fördelen är att nu är det bara EN gång kvar, sen ska det vara klart. Dock är sista hålet på andra sidan underkäken så jag hoppas för bövelen att hon lyckas lägga bedövningen så att det INTE tar så mycket i tungan... Urrk, får hjärtklappning bara jag tänker på det.... :S

Och bara för att vi tycker det är så kul att gå till tandläkaren så fick ju lillskrutten lov att besöka dem två gånger sen sist också... Han fick en ordinarie tid för undersökning hos en hygenist i lördags och då ser hon att han tappat en lagning så det blev en tid hos tandläkaren på tisdagen (tidigt på morgonen och jag var ju där på måndagskvällen som sista patient... skämtade med tandläkaren att vi skulle sova över och hon skrattade och upptäckte sen att det var ju HON som skulle laga hans hål också dessutom... helt galet! :D ) Han är ju en tapper liten filur som fixade lagningen utan bedövning, trots att han grinade illa där ett tag. Allt gick bra och eftersom han blev klar så fort tog vi en fika innan vi tog bussen till skolan... dock upptäckte vi att ALLT var stängt inne på stan (no shit sådär 7.40 på morgonen) så vi knatade till sjukhuset och tog en fika där. Inte ofta man gjort det liksom! Han tyckte det var jättebusigt att gå dit och att komma sent till skolan... "mamma, nu kommer de tro att jag är sjuuuuk!!" :D

Är uppriktigt arg på folktandvården hemma... de måste ha klantat sig med våra lagningar eftersom det annars känns jävligt svårt att förklara att 4 utav 5 lagningar ramlat ut på mig och skrutten på en tvåårsperiod. Är det möjligt att "äta" sönder lagningarna?? :S Fyra stycken dessutom?? Suuuuck...

Alla tandläkarbesök har ju gått skitbra rent barnvaktsmässigt eftersom vi haft finbesök sönd-tisd av världens bästa Lady K. Gudomliga människa och jag är SÅÅ glad över att hon tog sig tiden att komma hit nu äntligen så vi fick hänga lite som vi gjorde förr i tiden. Hon är sådär sagolikt bra med ungarna att jag fortfarande blir alldeles tårögd... nu är det ju dubbelt upp dessutom eftersom jag har lillskruttan också.
Hon är en sån fantastiskt person, trots att hon är förvirrad, ivrig och vill göra allt på en gång fast hon inte har varken tid eller egentlig möjlighet till det och jag är så GLAD för hennes skull att hon äntligen tagit tag i sitt liv och styrt upp det. Jag önskar att det håller i sig och att hon landar i sig själv, i sitt jobb och bara ägnar tiden till sig själv och de saker som verkligen betyder något för henne och inte håller på så som hon gjort alldeles för länge redan... och med det syftar jag ju givetvis på alla dessa personer som tagit hennes energi och styrt in henne på fel spår hela tiden och hon har ju liksom tillåtit dem just eftersom hon är en smula naiv, obotligt positiv och en hopplös romantiker...
Hon har inte insett sitt egna värde och vem fan det är som bestämmer över hennes liv... Jag är så GLAD över att hon nu kommit fram till ett bra beslut, en fantastisk plan och det kommer bli så jävla bra i framtiden. HENNES framtid. Som HON styrt upp. Jag är så GLAD över att hon har en bra plan framför sig med allt vad det innebär och jag är GLAD över att få hålla henne i handen hela vägen för det kommer jag verkligen försöka att göra så mycket jag bara kan. Hon är ju världens bästa Lady... det bara ÄR så! :D


I helgen får vi dessutom annat finbesök, i form av lärlingen och tokfröken. Känns alldeles fantastiskt att de kommer båda två så vi verkligen kommer få en härlig, mysig helg allihopa tillsammans. En klockren första adventshelg. Då ska vi slå på stort och baka lussekatter också, bara för att maxa julkänslan... (och vaddå, det blir min andra omgång med saffransbröd... den första tog konstigt nog slut och jag förstår inte alls hur det gick till?!? ... det bara MÅSTE vara små möss i frysen...)

Lillskruttan är så bedårande att jag nästan smäller av och äckligt lik sin far att det nästintill är overkligt... förstår inte att ett barn kan vara så slående lik alltså! Hon mår bra iallafall, trots sin vägran av ersättning så lyckas vi kämpa i henne 1-1,5 flaska om dygnet men resten är ju vanlig mat. Lille knäppfian. Tror att hon har lite fler tänder på gång också, lite kliig i munnen, snorig och rätt dålig i magen. Klassiska symptom alltså så det ska bli intressant om det stämmer! Ska till BVC i veckan som kommer också, heffaklumpen lär nog ha växt ganska bra då jag fått lov att rensa ur lite kläder som är för små... Hon stod upp i spjälsängen häromdagen också efter att hon sovit middag så det går liksom i rasande tempo känner jag. Jag hoppas innerligt att hon kommer kunna gå tills i februari när det är dags för dagis...

Och så det där med dagisplatsen då... suck, pust och stön säger jag bara... Det kommer nästan bli samma visa nu också som det var med skrutten då han gick hos dagmamman. Jag gick ju ut och lämnade, in till jobbet, ut och hämta och sedan hem... En procedur som tog ungefär 2,5 timmar varje dag så ni förstår att det var en bit att gå/cykla jämt. Eller inte jämt, ibland hade jag fina människor som hjälpte till och skjutsade/hämtade och första tiden var det ju pappaveckor också... men ändå. Det är en sak jag inte vill behöva uppleva igen men det kommer bli så ändå även med lilldotra (dock inte för en 4års period nu eftersom hon till 99% får första handsvalet av plats i augusti, dvs här nere i backen på väg emot skruttens skola) Då ska jag tillägga att vi ansökte om plats i maj då det var lugnt i barnkön och ändå är det fullt på vartenda jävla dagis i närheten nu så hon fick ju plats på ett dagis som nästan ligger på andra sidan stan. Wiehoo...

*GAPSKRATTAR*

Åååå... lilleskrutt kom precis och kvällsfikade brevid mig, han satt och kikade på skärmen och försökte läsa ordet "skapa" och det lät ju så jävla hysteriskt roligt...
Sss...kkk...a...pp... 
Sss...kkk...aaa...p..ää...
Sss... kkk..a..pp..é
Skapé??

Kom osökt att tänka på tantM och hennes "escapéee" ifrån någon barnfilm!!! Och henne pratade jag med idag btw, skönt att höra att hon lever och jag känner att jag drev på lite för mycket om hennes känsloliv där ett tag. Ibland så pratar jag innan jag tänker.... eller vaddå ibland? Så gör jag ju jämt. Alldels för ofta... Jag dömmer henne inte, jag vill henne bara väl och önskar att hon kunde komma till ro med vad hon egentligen vill med allt. För jag vill att hon ska få landa hon också, bli harmonisk och bara få må bra helt enkelt... Och oavsett vad hon än kommer fram till kommer jag stötta henne men nu vacklar hon alldeles förmycket för hennes egen skull.



Lyssnar på bandits webradio... Hardcore Superstar spelas och Jocke Bergs vrålande stämma ljuder ut ur högtalaren i datorn. Vackra människa och det som är det bästa är (att jag har frikort att få hångla med honom för min karln men det var faktiskt inte det jag egentligen skulle komma till...) utan att jag kom att tänka på den där maskeradfesten för ett år sedan då min karl var utklädd till Nikki Sixx först men som, efter ett tag då han blivit galen på peruken som kliade förfärligt, gjorde en magisk förvandling på toaletten och kom ut som... tadadaaamm... just det. Jocke Berg. Haha... jag blev helt allvarligt knäsvag och fick lite lätt hjärtklappning. Fy FAN vad han var het alltså! ;) Och är mest fantastiska är att jag fortfarande tycker han är sådär sjukt jävla het. Fast han ligger i soffan och småfiser eller tar på sig strumporna som en tjej och dansar balett...


Har funderat en massa på en massa tråkiga saker också... jag vet ärligt talat inte om jag ska ta upp saken i fråga eller om jag bara ska låta allt vara. Det känns jävligt ostabilt eftersom det är personer som måste skyddas men samtidigt är det en livslång vänskap som kommer förstöras och frågan är ju om det är jag som får ta smällen? Det fungerar ju att hålla undan informationen ett par år till, men sedan är det kört och då måste jag ta tag i det eftersom jag aldrig skulle förlåta mig själv om något hände. Allt känns väldigt olustigt och nästintill overkligt men jag vet ju att det, iallafall bitvis, är sant eftersom jag själv har minnen av liknande händelser. Det känns helt sjukt egentligen, men jag är glad över att jag inte tagit skada av det hela men det beror ju alldeles säkert på att jag förträngt händelsen ända tills jag fick historien berättad för mig då allt kom fram ifrån minnet igen. Det är dock två år sedan jag fick fram minnet, men ändå... funderingarna har legat längst bak i hjärnan och det är väl egentligen senaste tidens förändringar som gjort att det är ofrånkomligt och jag vet att det bara håller ett par år till som sagt innan jag måste berätta. Även om man inte får önska livet ur folk så hoppas jag ju bara att det kommer lösa sig själv inom dessa år, så att folk bara kommer ha fina minnen kvar...


Tids nog löser sig allt... hoppas jag...


Strax tv för damen och sedan blir det bädden för att vara pigg imorgonbitti då hela städuniformen åker på för storsanering av hemmet. Sedan ska det handlas mat, hämtas barn och göra iordning mat för finfolkets ankomst!


Sug och svälj - Trevlig helg!


;)


.