Började lyssna på en gammal spellista i datorn häromdagen och det dök upp en sjuhelvetes massa låtar ifrån förr och till varje låt hade jag något speciellt minne som jag tänkte tillbaka på. Var en hel eftermiddag full med återblickar om hur livet sett ut, vad man gjort, vilka man umgåtts med och hur livet kändes i allmänhet. Det är så himla konstigt bara, för att livet som det är nu så känns det ju som att det alltid varit?! Mystiskt!
Veckan som gått har passerat i rasande takt. Karln har varit på arbetet mest hela tiden då de rivit och byggt om studion så honom har jag knappt sett till. Skrutten har varit rätt okey, en smula förpubertal och smådryg som vanligt men han har väl främst försökt att tjata ihjäl mig då han frågat efter karln stup i kvarten. Karln är ju hans stora idol och det märktes fort på skrutten att han saknade honom under veckan. Lillfian gnäller på som vanligt, hon är inte riktigt frisk ännu och det märks. Bitvis är hon skitpigg och busar på som en blådåre men sedan får hon gigantisk mammalängtan och bara måste upp i knät. Separationsångest kanske? Drygt som fan är det i allafall. Såå... på grund av veckans ovanligheter har hemmet förfallit totalt och idag finns det ingen återvändo utan det är bara att dra fram snabeldraken och ta sig ett ärevarv. Eller två kanske med tanke på den ofantliga mängden katthår överallt?! Jaja, rent ska det bli i vilket fall.
Hur mår jag då? Jodåå... kroppen värker en massa men jag försöker väl att igonera det så mycket det bara går. Kände mig grymt trött och kinkig igårkväll så jag la mig i sängen strax efter nio. Har nog inte hänt på jag vet inte hur länge, men jag blev så jävla sur när karln kom hem att det var liksom ingen idé att vara vaken något mer kände jag. Jag fick skrutten i säng, duschade och betalade räkningarna (och hua, nu är det fan tomt på kontot...) och sedan var det tack och godnatt. Anledningen till att jag blev sur på karln var ju grymt löjlig men just då höll fan topplocket på att gå i skallen. Han kom hem tidigare, trött som en gnu vilket jag förstår och på dåligt humör. Hemmet ser ut som sju svåra år eftersom jag inte hunnit göra något åt det på hela veckan och dessutom skulle jag iväg med skrutt på bandyn. Lillan kinkade som fan och karln lägger sig i soffan, kollar film på datorn med hörlurar på och stänger världen ute. Jättesnällt verkligen eftersom jag då måste skrika på honom att ta hand om dottern medans jag går iväg. Kommer hem efter en stund och måste börja med maten och då lämnar han henne i köket med mig där jag får stå bra länge med en unge på armen samtidigt som jag ska styra upp allt. Så ser det ut varje dag i min värld och det minsta jag kunde begära var ju för tusan att han skulle kunna ta henne under tiden så jag slapp ha henne runt mig. Det tog dock hundra år innan han kom och avlastade och då hade jag tänt på alla cylindrar på en gång. Dock är jag oerhört imponerad av mig själv eftersom jag faktiskt SA åt honom att jag blev sur och det är ett stort steg i min värld eftersom jag annars aldrig gjort så utan bara bitit ihop och varit arg inombords. Såå... en eloge till mig. Sen blev jag sur imorse också och det var ju inte riktigt rättvis men det bad jag om ursäkt för så nu känns det lungt i sinnet. Jag är trött och sur, han likaså efter att ha jobbat hårt. Klart som korvspad att det blir extra jobbigt för oss båda då. I helgen blir det lungt och stillsamt, ska ut och lämna jobbansökningar imorgon och annars bara försöka styra upp hemmet lite. Jag tror att skrutten ska följa med grannarna på buspalatset men det är jag inte hundra på ännu... jag hoppas på det dock för det skulle göra honom gott!
Igår innan jag somnade i min surfas i sängen så tänkte jag hur det blir när lillan börjar dagis och för första gången fick jag ångest över att andra människor ska ta hand om henne hela dagarna. Min lilla skrutta!! Hua, kändes jobbigt trots att jag vet att hon behöver få leka med andra barn och jag vet att hon kommer trivas som fan... men det kändes ändå jobbigt och det är med skräckblandad förtjusning jag inväntar dagisstarten. Eller förskolestarten menade jag, man måste ju vara korrekt i dagens läge så inte fröknarna.... nej jag menar förskolepersonalen inte blir kränkta. Ptss...
Har en smula jobbångest också. Samt ångest över ekonomin. Fuckit liksom. Fick dessutom brev ifrån försäkringskassan ang bostadsbidrag också att jag ska betala tillbaka en massa pengar. Jag tror dock att de är ute och cycklar eftersom jag vad jag minns inte fick något bostaddbidrag under 2009. Har beställt utdrag ifrån banken och ska kolla igenom det innan jag överklagar/meddelar en avbetalningsplan... Så jävla irriterande bara eftersom jag kastade alla bankuddrag för bara någon månad sen annars hade jag ju haft det hemma redan! SUCK! Man lär ju uppenbarligen spara ALLT i flera, flera år trots att man aldrig verkar behöva kolla upp något... Det var ju liksom därför som jag kastade allt när jag rensade bland papprena, har jag inte använt det på flera år behöver jag väl inte ha de nu?! Men johooodåå... LOAD säger jag om det! :/
Oh well... Fredag idag. Solen lyser fint och vackert och det är nästan plusgrader ute... Ska väl inte klaga egentligen!
Fenomenet blogg är ju väldigt intressant... Det har blivit hur stort som helst att blogga nu för tiden och tyvärr handlar ju de flesta bloggar om mode och design och enligt min mening är det bara sååååå jävla trist! Snacka om att dessa människor inte lever i verkligheten utan låtsas som att livet enbart handlar om ytliga saker och dessutom ska de sprida sin dynga vidare till andra stackare som apar efter. Jisses! Nu menar jag ju såklart inte att min blogg skulle vara något speciellt, men det är iallafall en blogg skriven av mig, om verkliga saker och känslor och inget jävla ytligt lall-lall liksom. Dessutom, är folk så dumma att de läser får de baskemig skylla sig själva! :D
Vilka bloggar läser jag då kan man ju fråga sig?! Joo... jag läser om och följer mina vänner flitigt. Jag förstår oftast vad de skriver om även om det är luddigt, jag förstår deras språk och känslan de har när de skriver så för mig är det riktigt underhållande att få insikt i deras liv speciellt nu när jag flyttat... Sedan finns det några andra bloggar som jag ibland trillar in på, dessa läser jag mest bara för att jag är nyfiken och lite smått uttråkad... En blogg handlar om enbart prettosaker, om hur hennes liv ser ut och vad hon gör och den verkar vara helt osannolik då hon som skriver den inte alls är sådär petnoga med allt och dessutom händer det så mycket mer i hennes liv som hon väljer att inte skriva om och hur rättvis bild blir det då? Visst, det är hennes val såklart... men det hela känns bara så fejk och oäkta. En annan blogg jag varit in och läst två vändor kanske är ett pulver som lever i ett rosafluffliv utan dess like och det är ju så galet humoristiskt eftersom hennes karl varit (är?) ett otroget svin och det inser hon inte för fem öre utan kastar bara skit omkring sig istället, dock inte i bloggen för där är det just bara rosa flufffluff... En blogg som en tjej uppifrån landet skriver läser jag med spänning... Jag känner henne inte alls, men vi hade internetkontakt på ett community för hundra år sedan och då pratade vi om livet, barn och relationer. Hon är en stark kvinna och då levde hon som gift, blivande tvåbarnsmamma och jag kan säga att hennes karl var bland det uslaste som fanns! Han gjorde absolut ingenting förutom att jobba och spela dator. Ingenting annat. Jag hittade på hennes bloggadress ganska nyligen då jag tappat bort den under några år, hon är nu nyseparerad singelmorsa till två busfrön och jag känner så igen mig i hennes tankar om det. Det är en sån välskriven blogg om väsentliga saker att jag slukar varje ord med intresse... Sedan finns det en annan blogg som tyvärr handlar mycket om inredning och mode men personen i fråga är intressant då hennes livshistoria är väldigt tragisk. De förlorade ett barn för några år sedan och jag har liksom följt henne och hennes liv med deras fina pojk som kom drygt ett år efter att de förlorat deras första.
Jaa... nog om det och mer om mig!
Senaste dagarna har varit skitjobbiga då lille fröken varit tvärsjuk i feber och kinkeri. Hon har legat på 38,5 till 40,6 och ska bara sitta i knät och inte ens då har hon varit nöjd med livet. Igår var vi till hälsocentralen för att kolla öron och hals då hon verkar ha ont någonstans men efter att läkaren kollat lite snabbt och vi gjort ett halsprov blev vi hemskickade med diagnosen förkylning. Såklart hon är förkyld och jag tror även att tänderna bråkar med henne men det känns skitjobbigt att hon mår så dåligt och är nästintill tröstlös liksom. Dessutom åt hon så dåligt igår, hon bara tvärvägrade både äta och dricka på hela dagen men när hon slocknat på kvällen lyckades vi få i henne lite vätska och en liten skvätt välling så det gick ju tillslut. Skönt det för när de inte vill varken äta eller dricka blir man riktigt orolig.
Igårkväll hade jag bokat tid för min spabehandling också, jag fick presentkort av maken när jag fyllde år och inte förens nu har jag haft tid att utnyttja det. En tvåtimmar lång behandling med kurbad, bastu och massage... Hett som ett helvete och jag har inte svettats så mycket någonsin tror jag och massagen var, trots att den var väldigt lös, mjuk och varsam, bland det skönaste jag varit med om. Det var med möra steg jag gick därifrån och bara kände ren och skär lycka över livet och enorm tacksamhet till min karl som gett mig det där i present. Underbart!
Ajust det... har ju skickat in en ansökan till ett jobb för några dagar sedan och igår så ringde en tjej upp ifrån företaget och hade en intervju per telefon. De skulle höra av sig senare om ett eventuellt möte också men det lät ju väldigt positivt iallafall. Jag tänker inte ta ut någonting i förskott utan jag känner mig bara väldigt glad över att de hörde av sig så direkt och verkade intresserade... Så, fortsättning följer...
Jag har bestämt med vännerna att de ska komma upp en helg och fira kidsens ihopslagna födelsedagar, ska bli så härligt att ses igen... jag saknar dem allesammans!
Skrutt tappade en tand till näromdagen också. Shit, nu är det nästan tomt i munnen på honom... han ser ut som en uteliggare! :D
Haha... just ja, idag fick jag lov att bryta mig in hos grannen också... Hon hade utav misstag råkat stänga in lille kattfröken inne hos sig och där har katten befunnit sig sedan igår eftermiddag. Oooppss... Efter en snabb genomkoll så hade hon iallafall inte lämnat några otrvliga spår efter sig och just nu är hon ute och springer runt området. Jäkla katt! Tur man har en ganska tålig granne som mest bara garvade åt hela situationen! :D Innebandy ikväll, strax dags att laga lite mat till den hungriga förpubertala sonen som idag trots allt tagit rekord i att vara snäll och skötsam. Det måste ha hänt något magiskt idag, för såhär snäll och skötsam brukar han aldrig vara! :D Vi hänger kvar under träningen jag och lillan, sedan hem, bada och natta barn. Sen jävlar i min själ ska det snufflas nyhemkommen karl i soffan. Känner mig sådär härlig kär idag, undrar varför?! :D
Det är ju liksom helt galet, för tydligen så bor det en massa små hustomtar här hemma som gör saker hela tiden utan att man behöver engagera sig. Hela helgen har flytit på som tusan men jag har då inte sett röken av några små luvor!?! Mycket märkligt må jag säga!
I fredags fyllde min fina man år, vi fick lite besök under dagen och så bjöd vi ju middag på kvällen. Det var en jättemysig kväll, tänka sig vilken tur vi har som känner så bra människor?! Den ickelängrejättegravida fröken är så härlig och hennes söta barn funderar jag ju på att käka upp helt enkelt... Härligt! Jag komponerade ihop en tacopaj vilket jag aldrig gjort förut men det gick strålande och var riktigt gott enligt middagsgästerna! Igår kom lillans farmor och sambo och firade karln, vi bjöd på ananaspaj och det fick ju godkänt det också... im on fire alltså! :D Dock är jag helt slut nu, har hållt på och grejjat som fan (eller vänta... var inte det tomtarna?!?) och känner mig en smula stressad eftersom jag har typ en miljard med saker som måste ordnas inom snar framtid och jag får liksom aldrig tid att göra det. Det är tydligen helt omöjligt att få några timmar i lugn och ro, helst då jag inte är helt apatiskt trött, utan att bli avbruten?! GAAAAHH. Dessutom har jag mensvärken ifrån helvetet också så igårkväll låg jag i soffan och nästan grinade för att det gjorde så ont... jefla skiiiit.
Försöker styra upp min framtidsplan här också... det ska ordnas, funderas och planeras som fan för att få allt att stämma och jag satt igår en sväng och kollade runt på olika utbildningar och hittade en som verkar passa. Den är på distans och treårig. Ska söka den iallafall, sedan får jag ta beslutet om hurvida jag ska eller inte beroende på hur livet ser ut då. Är ju mer än ett halvår kvar så det brinner ju inte i knutarna även om det börjar på... Det absolut optimala är ju att hitta ett jobb som jag trivs med så jag bara behöver göra det jag ska liksom och sedan få gå hem... Men jag är helt ny här, har inga kontakter, inget nätverk så jag får ju bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen som den är. Allt löser sig... på något sätt.
Jaha, nähe... ingen inspiration att göra något av allt som ska göras heller. Undrar om jag ska ta och lägga mig och sova lite helt sonika? Bara skita i allt och hoppas att det sker automatiskt? Eller att någon annan gör allt det tråkiga åt mig?
Solsidan ikväll. En ljusglimt i den gråa, regniga (tack och lov) tröttsamma söndagen iallafall. Alltid något!
Jamen varför inte liksom? Låt det snöa mer, vräk på med skiten bara gör det. Vi kommer ha snö ända till midsommar som det känns nu. Helt overkligt och fruktansvärt jobbig insikt. Visst är det vackert, när solen skiner och allt gnistrar och glittrar men det räcker nu! Okey?
Skrutten längtade ju ihjäl sig efter skolan och när den äntligen började i måndags var ungen överlycklig och SÅ trött när jag hämtade honom, han var nådigt sur över att de fick läxa första dagen också... Han tappade sin superlösa tand i måndags också, i skolan såklart och flinade glatt åt det. När vi kom hem la vi den i ett glas med vatten och inväntade tandfen på natten och ungen vaknade på tisdagen och var knäckt över att tandfen inte varit där! Yrvakna mamman försökte förklara att det faktiskt kan vara så att många barn tappat många tänder efter julen och allt godisätande att tandfen helt enkelt inte hann under natten men den förklaringen köpte han inte riktigt... Dock kom han på själv att det kunde vara så att han låg vaken så länge då han hade svårt att somna att tandfen inte hann av den anledningen... :P Natten därpå hann tandfen byta tanden i vilket fall så nu är det frid och fröjd... Skrutten hade ny bildfröken i går, de håller på att byta lite lärare på skolan och när jag frågade hur denna fröken var så fick han ett spel och utbrast att "hon var ju hur dålig som helst, hon hittade ju inte ens saxarna och så fick vi riva änglar och hur snyggt blev då då? Skitfult juuuu!!!" När mamman tappert försökte förklara på ett korrekt pedagogiskt sätt om att fröken är ny och behöver hjälp av eleverna, precis som han när han fick hjälp av sina klasskompisar då han var ny i klassen med att hitta allt, men det gick inte alls in utan bitterheten över den dåliga fröken var hög. Jag hoppas det blir bättre nästa vecka! Ikväll hoppas jag att innebandyn kört igång, ungen längtar ihjäl sig efter träningen och jag vet att han behöver röra på sig. De ska börja åka skridskor i skolan på rasterna nu, vi måste bara köpa en ny hjälm åt honom som passar eftersom cykelhjälmen inte är någon hit til skridskorna direkt.
Imorgon fyller min fina make år, han blir hutlöst gammal och han ska dagen till ära vara hemma hela dagen! På kvällen kommer den inte längre supergravida fröken, hennes karl och deras fina pojkar att komma över på middag. Karln är ju fadder åt deras äldsta, han och pappan är bästa kompisar sedan de var unga och jag och fröken börjar lära känna varandra bra också. Hon är så bra och härlig och det känns så skönt att vi kan ses ibland både allesammans och bara hon och jag (och ungarna då, men det är ju självklart) Till helgen tror jag att hans familj kommer på fika, men det är inget bestämt tror jag..
Lillan kryper på för fullt och lär sig nya grejjer hela tiden. En tredje tand har nu brytit igenom, men jag är osäker på om det är en sidoframtand eller en hörntand men det lär ju visa sig. Skulle tro att det är en sidoframtand, men den sitter väldigt långt upp i tandköttet liksom. Stackaren kommer väl bli lika ramsne som en annan i munnen när det är klart. Hon ställer sig upp emot allt nu och börjar gå längst möblerna riktigt bra. Iförrgår tog hon ett steg ut ifrån spisen emot mig men jag tror att det mest var ett rent lyckosteg liksom... Jag hoppas att hon kommer lära sig gå innan hon börjar dagis vilket är väldigt snart! (hua!) Hon ger slängpussar till höger och vänster och står och dansar till det mesta på tvn eller radion... I måndags var ju fröken och hennes nykläckta lilla treveckorsson på besök och lillan var överlycklig då hon fullkommligt älskar bebisar. Hon klappade, gosade och pratade med det där lilla knytet hela tiden (och jisses, vilken jävla gobit då... sötgröten!!) och igår när lillans kusiner och kusinbarn var här så lekte hon enormt med de två nästan jämnåriga barnen och klappade och gosade med den lilla 6veckorsbebisen också. Det är helt fantastiskt att se att hon är så fin emot barn och bebisar och hon verkligen lyser av lycka när hon får leka. Dockorna, nallarna och alla saker som har ansikten är ju favoritleksaker också, hon pratar och grejjar med dem hela tiden.
Jag hade ju grymt oflyt när jag skulle boka lokal till skruttens kalas också... Vi har en kvarterslokal tvärs över gatan som hyresgästföreningen lånar ut som jag tänkte skulle vara perfekt då det kommer bli en hel drös ungar och att vara i lägenheten känns ju inge bra... Jag ringde till den stackaren som jag trodde var ansvarig över uthyrningen men han hade ju bara hand om övernattningslägenheten strax brevid så jag fick nummret till kvinnan som var ansvarig. När jag ringde henne så meddelade hon att uthyrningen ligger nere då det inte finns någon styrelse eller ansvariga över det och att hon jobbade i storstan och var på väg att flytta härifrån och således har lämnat ifrån sig nycklarna. Men fuckit tänkte jag och så mailade jag hyresgästföreningen i hopp om att de kunde ge något annat tips på en liten lokal att hyra och efter någon timme så ringde den här stackaren jag pratade med först och meddelade att han fått mailet (jomen han är ju revisor för hela skiten här i länet så han fick ju en kopia) och att de visst skulle hyra åt lokalen så det var inga som helst problem och att kvinnan jag pratade med inte alls kunde säga och göra sådär som hon gjorde... Kul för mig, kanske mindre tråkigt för henne om de ringde och skällde på henne men framförallt kul för skrutten då allt kalasplanerande är i full gång nu. Jävla flyyyyt det blev tillslut liksom!
Jomen just... ibland så skulle jag faktiskt vilja vara karl! Inte bara för att slippa alla kvinnobekymmer så som mens och annat otrevligt men även för att kunna komma undan så lätt. Att slippa planera, städa, laga mat, handla, ha framförhållning, ta ansvar... Tänk vad skönt det skulle vara att liksom få allt ordnat och livet bara glider fram! :D Min karl är ju faktiskt inte helt hopplös på det där, men det finns stora brister i hans sätt att leva. Nu när jag går hemma så gör ju jag 98% av allt som ska göras och det han gör gör han just för att jag bett honom göra det vilket i sig är bra då det faktiskt finns män som inte gör ett jävla jota trots att kvinnan säger till. Mn karl är snäll p så sätt men jag förundras varje gång över hans sätt att tänka, vara och göra. Eller bristen på kanske? Som igår till exempel. Jag gick upp med lillan på morgonen, fick iväg skrutten till skolan i tid, bakade kladdkaka, började städa och dona medans hon sov förmiddag och karln själv snarkade gott i sängen då han skulle till jobbet senare på dagen. Sure fine, så långt allt okey då han faktiskt är värd att få sova mellan varven! (Det ska dock tilläggas att när han sover, låter jag honom sova så länge han kan, medans min sovmorgon avstannar allt som oftast vid 7.45. Trevligt.) Han åkte till jobbet och jag gjorde mig iordning för besöket som skulle komma någon timme senare. Var social och hade trevligt hela dagen, städade upp lite på eftermiddagen då det såg ut som en bomb smällt och spridit ut ALLA leksaker överallt, jag lagade mat och dukade, vi åt jag och skrutten, jag diskade upp allt och så gjorde jag iordning en tallrik till karln då han kom hem sent ifrån jobbet. Badade lillan och såg till att skrutten kom i badet han med och DÅ kom karln hem. Jag matade lillan med gröt och ställde disken i hon och när karln ätit upp ställde han sig och diskade sin tallrik, glas och bestick... inget mer sen la han sig nog i soffan. Okey? När jag påpekade att han var snäll som diskat såg han frågande ut och jag sa att det var ju fint att han diskat sin tallrik och då fattade han poängen... "jamen, jag kan diska det andra sen... jag ville bara lägga mig i soffan och slappa en stund..." Ja, det förstår jag också, han är trött efter jobbet och vill slöa lite... Det är bara så intressant att se alla småsaker han gör/inte gör och jag funderar på om jag ska börja göra likadant!? Jag fasar över den dagen jag börjar jobba jag också... vem göra allt hemma då? Dags att skaffa en liten husa eller är det de där tomtarna som fixar då?? Voine, voine.... ;) Jag kan ju säga som så... det är sån TUR att han är förbannat söt den där mannen... annars hade jag strypt honom long time ago! För trots sina brister är han den underbaraste av dem alla. Faktiskt!
Idag ska jag och lillan luncha med fadderfastertanten, vi ska försöka ta en promenad bort till dagiset först för att reka lite hur lång tid det tar att gå hela vägen... ÄR ganska fint väder idag ändå, solen skiner och vi båda behöver ju så mycket solljus som möjligt!
Nu har lillan käkat upp frukten och det börjar komma en misstänkt odör ifrån hennes bakdel så jag tror att det är läge för en ny blöja. No long suckers! ;)
Ska väl försöka knåpa ihop den traditionsenliga årskrönikan även för detta gångna år...
Januari Vi firade ju nyår jag, karln och skrutten hos mina päron. Jag hade haft förvärkar hela julhelgen, det stack och stränade mest hela tiden och jag minns att jag sa åt bebis precis efter tolvslaget att nu fick han komma. För en han trodde vi ju att hon var... Vi åkte hem någon dag efter nyår, hem till lägenheten, katterna och starten på vårt nya liv. Tågresan hem var ett helvete och hemmet såg ut som sju svåra år men känslan av att äntligen få landa var fantastisk. Skrutten började lekis, i nya klassen och allt gick hur bra som helst. Vi hade möte med hans lärare som bara berömde honom och sa att han var en fin, bra pojk och det enda som han påpekade var att skrutten låg lite efter jämnfört med de nya klasskamraterna. Skrutten började även på innebandyn och det kändes liksom helt naturligt för honom att vi flyttat både med skolan, kamrater och själva området. Jag var hemma i lägenheten mest hela tiden, pysslade och donade, bar kartonger och skottade enorma mängder snö dagarna i ända. SötfrökenM var upp sista helgen i januari och vi tänkte att det passade ju perfekt att hon var här så kunde hon passa skrutten medans jag var på BB men det hände ju ingenting under helgen trots att vi var ute och åkte i pulkabacken. Eller vänta nu, hon och skrutt åkte... jag stod vackert vid sidan av och tittade på... ;) Vi längtade efter bebisen, kommer ihåg att karln höll om magen och sa: "kooommm ut nuuu bäbiiiiiis!" Men ingen bäbis ville ut...
Februari Första dagen i månaden var en måndag och det hände nog ingenting speciellt. Var väl mest hemma och lallade tror jag och magen betedde sig alldeles som vanligt med diverse smärtsamma förvärkar och annat skit, vi kröp ner i sängen på kvällen och slocknade rätt fort... sov som en gris till 05.00 då jag vaknade av en sjuhelvetes värk. 05.15 kom en till och då kände jag att nu är det igång och på riktigt! Hela förlossningsförloppet finns redan i arkivet så det behöver jag inte upprepa, fort gick det och sedan kom vår efterlängtade lilla bebis! En liten tjejbebis dessutom, lyckan var total! Allt flöt ju på precis som det skulle, bortsett ifrån den där otrevliga magsjukan vi åkte på 4 dagar efter att lillan föddes. Jag var enormt glad över att jag inte sprack något och hade stygn för då hade det varit ännu otrevligare för min del... Hela månaden bestod sedan i att snuffla bebis, ta emot besök av framför allt en supertossig nybliven farmor och att liksom bara njuta av tillvaron, livet som tvåbarnsmamma och familjelyckan. Superjobbigt mellan varven, givetvis, men så värt det!
Mars Vi åkte ner till mina föräldrar i början av månaden, skrutten skulle utomlands under sportlovet med sin pappa och familj så då passade det ju bra att mötas i hemorten för överlämning och såklart för att få visa upp lillan för alla där nere som längtat efter henne! Vi stannade i över en vecka, karln kom ju ner ett par dagar senare än oss, träffade en massa folk och bara tog det lungt. Det kändes konstigt att åka ner dit när jag hade ett till barn, livet hade liksom utvecklats så enormt mycket på så kort tid att mitt gamla liv där nere liksom inte fanns längre trots att jag var tillbaka på orten. En konstig känsla...
April Livet rullade på precis som planerat. Karln jobbade och repade, skrutten lekte och var i skolan och jag och lillan var hemma och bara såsade runt. Hon utvecklades mycket och snabbt, hon fick tydliga rutiner ganska direkt, började rulla runt, le och titta på händerna. Våren började komma, snöhelvetet började äntligen smälta och jag minns en fin vårdag då vi var ut hela familjen på promenad runt lillsjön här hemma då skrutten givetvis trampade ner i värsta slaskhögen och blötte ner sina tygskor så det rann ur dem... No shit liksom, vi hade sagt åt honom innan han gick hemifrån att han skulle ta bättre skor men han lyssnade ju såklart inte den envisa ungen! Men nya strumpor och två små plastpåsar gjorde susen... Vi var på utvecklingssamtal med skrutten och hans lärare som meddelade att allt gick hur bra som helst på lekis, skrutten kom ikapp med det han låg efter med och låg i slutet av terminen precis som hans skolkamrater. I slutet av månaden åkte vi ner till hemorten igen för att hälsa på och gå på klädbytardagen, jag gjorde en massa fina kap i klädväg till lillan, vi träffade folk och hade det bra hos föräldrarna. Så skönt att få bli bortskämd med markservicen liksom!
Maj Jag började månaden med en efterkontroll på MVC. Jag fick strålande godkänt, besiktigad och klar liksom (och OJ vad jag kniptränade efter förlossningen... NOT) Lillan vaccinerades för första gången, självklart blev hon dålig, fick feber och låg avdankad i flera timmar och toksov. Det ordnade dock upp sig redan dagen efter förutom att hon var öm i benen. Hon började sträcka sig efter sin favoritleksak i vagnen och var sådär allmänt nöjd med livet. Karlns chef kom hem hit en dag och gjorde min handledstatuering lite sådär i smyg för karln så det var en rolig surprice att få göra både för min del och hans då det faktiskt är hans namn som står där. Han skrev ju mitt på hans handled tidigare så jag ville göra samma sak för honom. Det var (och är) en jättevacker tatuering måste jag säga, både utförligt och innebörden av den... Skrutten hade övernattning på skolan med lekisklassen, de var i eld och lågor alla barn då de skulle kolla film, äta pizza och sova i en stor sal i skolan. Riktigt kul att se dem så glada och skrutten tyckte det var jätteskoj! Mina fina flickor var upp över en helg och myste med mig och ungarna då karln var i storstan på bandspelning, planen var att vi skulle ut på lördagskvällen och dansa järnet men det blev ju precis som vanligt... Jag kom, jag såg och jag gick hem i migrän. SUCK. Men det var ju fantastiskt kul att de kom upp och träffade oss, saknade mina kompisar enormt mellan varven... Katterna mådde bra, fröken tjockade på sig igen och svarte pantern smög omkring men den livrädda kamelen försvann i slutet av månaden, helt spårlöst och vi letade och letade och satte upp lappar och ringde runt överallt utan resultat. Skrutten var så ledsen att hans katt försvunnit och jag trodde verkligen att det var kört för kattens del...
Juni Slutspurten för skrutten på lekis, med vårmusikal och annat trevligt. Mamman stod ju som vanligt och grät ögonen ur sig då alla ungarna var så rackarns söta... De aboslut bästa kom upp över en helg och lekte med oss, så fantastiskt underbart att ses allesammans som en stor familj, allt känns så naturligt och enkelt när de är hos oss. Juni bestod annars av mycket sol, lugna dagar med lillan, härliga eftermiddagar med båda kidsen, skolavslutning, kusinbarnsdop och sedan midsommar på hemorten. Underbar månad, underbart liv... fantastiska grannar, mycket kaffedrickande och skitsnackande med två av dem... Långa promenader med lillan, soffmys med karln på kvällarna och ja... i stora tag en bra tid. Bitvis såklart, eftersom livet uppenbarligen aldrig kan vara perfekt! ;)
Juli Lillan utvecklades i rask takt, käkade gröt, stoppade i nappen själv i munnen, lekte med fötterna, var till doktorn akut för första gången pga virusutslag, sov över hos sin kusin en natt... Skutten var ju hos sin pappa över sommaren så det var tyst, lungt och väldigt tomt. Skönt på ett sätt, men samtidigt så fruktansvärt ovant att vara utan honom så himladens länge... Vi satt en kväll i soffan och degade jag och karln då vi hörde ett ynkligt jamande i hallen... tro på fan att det var kamelen som slängt sig in ifrån balkongen om möjligt ännu smalare, tovigare och räddare. Lille fina katt, som vi hade saknat honom och hans håriga, långa päls! (okey, det där med pälsen saknar vi inte för fem öre) Han mådde bra iallafall, var till vetrinären för säkerhets skull och kollade upp honom, han fick lite näringstillskott, näringspasta och mat av bästa sort, blev rakad i pälsen och fick lite dropp. En härlig vetrinärsräkning sådär helt oplanerat! ;) Sista helgen i månaden var vi ute hos knälvalen och den årliga sommarfesten där ute. Två år hade passerat sedan vi sågs för första gången jag och karln, jag minns fortfarande exakt vart och hur det kändes. Var en skitkul fest men oj vad det märktes att man blivit gammal... strax efter nio (!!!!!) satt jag och gäspade och längtade hem till soffan. Haha... ;) Vi kom dock hem vid 01 på kvällen och hade lite kvalitetstid då lillan sov över hos sin gravida kusin på 20 bast. Lite humor det där att hon är kusin med fyra tjejjer och en kille och alla är i 18-22års åldern och tre av dem har egna barn som är jämnåriga med lillan själv.
Augusti Månaden började med en massa planerande inför lillans namncermoni och till helgen så kom de bästaste upp, mina sötflickor, min syster och hennes nykläckta lilla sötgröt till bebis och så äntligen kom skrutten tillbaka!!! Hela huset var fullt, vi fixade och donade, dukade i lokalen för kalaset och inväntade släkten ifrån olika håll. Själva namncermonin gick kanon, mycket att styra med men det är då jag funkar bäst! :D Skutten hade blivit en halvmeter längre, en dec längre hår och var en skolpojk på riktigt när han kom tillbaka och strax därpå började ju faktiskt skolan på riktigt också... Första skoldagen gick strålande och alla föräldrar fick vara med första timmen och sedan bjöd skolan på fika för alla. Snacka om kvalitetsskola på så många sätt och det blev ju liksom bara bättre och bättre ang skolan.
September Var inget speciellt som hände alls faktiskt förutom marknaden som var rätt skoj, skrutten var taggad till max över att få köpa godis och handla saker för sina pengar han fått av oss och lillan kikade runt på alla saker som blinkade och lyste överallt. Skutten hade fullt med aktiviteter i skolan med skoljobb, utflykter och så vidare. Jag och lillan var hemma, ute på promenad, fick besök av tokfröken och det var väl månadens hjöldpunkt tror jag!
Oktober Många månader hade passerat då jag knappt kommit utanför hemmets lugna vrå och det ändrade jag raskt på när jag fått nys om att ett av mina absoluta favoritband skulle komma till storstan. Daguhtry. Behöver liksom inte förklara mer ingående om det än att det var ett mentalt avslut, en fantastisk konsert, en helvetisk tågresa, 18 timmars permission ifrån att vara mamma/hemmafru och underbart sällskap av sötM. Sagolikt helt enkelt. De bästa kom och hälsade på en helg, lika trevligt denna gång och vi bara njöt av att ha de här. Lillans fadder är en underbar människa, hans fru likaså. Underbart! Helgen därpå åkte vi ner till mina päron igen, skrutten skulle ha höstlov och därmed pappavecka så vi passade på att ha lite ledigt också. Vi var på trollungens dop, träffade en massa vänner, slappade och bara hade det skönt. Skrutten kom tillbaka till sista helgen så han hann med kusinens födelsedagsdisco med halloweentema. En mörkrädd liten varulv, det är grejjer det! ;)
November Snöhelvetet kom tillbaka med besked, värdelösa skit... Skrutten var på sitt första skoldisco där han hängde med kompisarna, uppklädd och cool och var helt förstörd när han kom hem igen eftersom tjejjen han var (är) dödskär i inte velat dansa med honom... Sicka kärleksproblem redan nu... stackars arma barn, han ska bara veta vad som väntar i framtiden... :P På något mystiskt sätt så började hela min mun ge upp så under hela november var det ett evigt springande hos tantläkaren, gigantiska hål i tänderna pga lösa lagningar och småätanden, gigantiskt hål i plånboken trots att försäkringskassan gått in och betalar hälften och VM i ångest. URRK... Och det var ju inte bara jag som tappade lagningar till höger och vänster, det smittade tydligen av sig på skrutten så han fick dra dit också... Vi fick besök av tokfröken och lärlingen en helg och det var jättekul att hinna få lite kvalitetstid med dem båda! Vi hade utvecklingssamtal på skolan med skruttens fröken och det enda som var något att anmärka på denna gång var att lillemannen skriver o åt fel håll. Härligt, härligt! Han fick beröm att han var/är så bra, lyssnar och är nyfiken, han lär sig snabbt och kan nästan alla bokstäver och kan både skriva och uttala dem nästan perfekt bara han har lite tålamod. Och det där tålamodet tryter ju ganska ofta, men han utvecklas även där till det positiva!
December Julen närmade sig med stormsteg, luciatåg på skolan och mamman grät ju givetvis en skvätt igen... Lillan kröp runt mest hela tiden, pratade gojja och var allmänt söt. Hon började göra en hysteriskt kul min och charmade brallorna av alla. Skrutten längtade ihjäl sig efter sin pappa, julklappar och annat skoj. Själva julen kändes ju jättekonstig eftersom vi firade hos karlns mamma med hans släkt. Trevligt och lungt men så himla ovant eftersom jag alltid firat med min familj. På juldagen åkte vi ner till min familj och firade jul där, skrutt åkte till sin pappa äntligen och sedan blev jag tvärförkyld... Lillan fick krupp så vi blev tvungna att åka till akuten med henne, tur man är härdad med sånt där även om det är läskigt eftersom hon är så liten. Man lider ju liksom med henne... Hon blev bra av medicinen iallafall och nyår passerade i galet snabb takt och det firades med hela tjocka släkten hos mina föräldrar. Grått nytt hår och väl slut liksom!
Såå... vad har det här året inneburit? Vad har jag lärt mig? Vad var årets höjdpunkt och vad vill jag förändra under detta år?!
Året som gått har varit extremt nytt. Det känns som att det mesta jag upplevt varit nytt. En ny stad, ett nytt boende, nya vänner, nya grannar, nya känslor, nya vanor... ett helt nytt liv helt enkelt! Jag vet inte riktigt vad jag lärt mig, jag tror att jag måste få lite mer distans till det innan jag kan se klart men jag vet att livet är då väldigt upp och ner. Hela min kropp åker i en berg- och dalbana i känslorna, jag känner med hela mig på både gott och ont och med tanke på att jag är en envis, känslokall skorpion så är ju det faktiskt bara positivt! Årets höjdpunkt var ju givetvis att lillan föddes och alla fina stunder ihop med både barnen och karln, alla stunder av total medvetenhet om livet exakt just där jag befann mig! Alla stunder då livet liksom glimmade till lite extra av stjärnglans och allt kändes perfekt. Jag är tacksam över att det mesta slagit så väl ut sedan vi flyttade, skrutten trivs som bara den både i skolan och med kompisar, han har anpassat sig så bra även till att bli storebror och det sköter han fantastiskt bra. Han är den bästaste storebrodern ever! Jag är så lycklig över min karln, trots att han har sina sidor och egenheter men det är ju helt sagolikt att jag fortfarande får hjärtklappning av att titta på honom och liksom känner den där sprängande lyckokänslan i hjärtat. Det är fan kärlek det! Jag är tacksam över att jag lyckats träffa fina vänner här uppe, det är ett par stycken som jag liksom kommit lite mer nära och det gör mig varm och glad i själen. Nu är det egentligen bara ett nytt jobb som fattas och det är ju något som jag tänkt ta tag i nu den närmaste tiden... Det jag vill förändra under detta år är mitt egna sätt att tänka och reagera. Jag ska försöka sluta tänka så mycket och handla mer istället. Säga vad jag tycker och känner och inte bara bita ihop. Jag ska försöka strukturera upp livet så att det flyter på så bra det bara kan och så ska jag njuta av alla små stunder av lycka och välmående och verkligen försöka bevara den känslan i kroppen så länge det bara går.
Livet är underbart, spännande, skrämmande, skräckinjagande, passionerat, känslofyllt, plågsamt, smärtande, sagolikt och alldeles, alldeles fantastiskt!
"Det är en helt ny värld och det är bara att hänga på!"
Må gott alla glada och jag hoppas att 2011 blir precis vad ni önskat!