på ett sätt känns det ganska trist att det är folk som fortfarande läser bloggen efersom det gör det svårt att ventilera ur allt jag behöver på riktigt. Det har ju blivit så att jag fått lov att välja mina ord för att ingen ska ta illa upp. Och det stör mig fruktansvärt mycket för min tanke med bloggen när jag startade den var ju faktiskt att värka ur mig allt jag hade på hjärtat, utan att tänka på att folk kunde bli illa berörda...

Kanske skulle återgå till den tanken? Jag kanske skulle må bättre i mig själv om jag fick ur mig allt?

För hur är det egentligen då??

Joo... vissa dagar är livet alldeles fantastiskt härligt trots att ungarna suger ur den mesta energin från mig. Fast oftast på ett bra sätt liksom... Andra dagar är jag helt grinfärdig för att jag är så slut. Känner mig nerstämd, orolig, fundersam och helt less. Det är ju oftast de dagarna som jag har ont eftersom det bidrar i väldigt stor del av mitt allmäntillstånd. Eller strax innan jag ska ha mens. Hua... har blivit en riktig häxa på senare år! Och egentligen så är det nog inte så många dagar som jag känner mig sådär supermuppig nu när jag tänker efter... men det är väl så att man bara kommer ihåg det dåliga? Det finns många saker som bidrar till mitt svängande humör, några saker som jag kan försöka göra något åt och andra som är som de är. Och där lär jag ju försöka ändra mitt egna synsätt på saken så att jag kan hantera det bättre. Men det är så förbannat svårt att verkligen göra det. Så mycket gammalt skit som ligger och spökar på flera olika sätt. Jag har uppenbarligen väldigt lätt att se saker som inte syns utåt hos andra och min stora rädsla är ju att jag är blind hemma. Det är som två olika historier som krockar med varandra, det stämmer inte och jag vänder nästan utochin på mig själv för att få någon rätsida. Dessvärre kommer jag inte fram till något vettigt utan snarare strasslar ihop allt ännu mer och blandar i ännu mer funderingar och tankar. Känner mig så oerhört matt och frustrerad på mig själv. Sådär att jag nästan vill kräkas för att jag blir så less...

Jag har ett par veckor nu då jag jobbar väldigt lite vilket på ett sätt är väldigt skönt eftersom jag kommer jobba hela sommaren sen, men rent ekonomiskt så är det ju förjävligt dumt. Iallafall så försöker vi njuta av solen och värmen som befinner sig här just nu... vi är ju hemma och skrotar mest hela dagarna alt drar till någon lekpark och skrutten har ju bara tre dagar kvar i skolan nu. På torsdag är det avslutning, helt overkligt att han slutar ettan i år. GALET fort har det gått och jag förstår inte riktigt hur fasiken han har kunnat bli så rackarns stor så fort??

Längtar till midsommar också, längtar efter min familj och mina vänner, längtar efter att så uppleva hemorten då den är som vackrast... Det är ju tack och lov inte långt kvar nu och det ska bli så härligt att åka dit! :D

Well. Dags att käka lite lunch eftersom lillskruttan vaknade precis, sedan blir det väl en promenad innan skrutten ska hämtas upp i skolan. Skulle bra gärna vilja ha lite åska idag, är kvavt och klibbigt ute och inte alls så varmt och soligt som det var igår. Tur det kanske med tanke på att jag brände sönder axlarna igår. Gå inte med brottarlinne en hel dag och sitt inte med ryggen emot solen utan att ha smörjt dig... jag säger bara det! Jäkligt orutinerat! :D

Hörs!


.