Men holy moses vad jävla ont i kroppen jag kan ha då! Ibland blir jag helt chockad över att det ens KAN göra så ont?? Det värker i varje kroppsdel så att jag bara vill grina, skelettet vittrar sönder och lederna torkar ihop och livet känns bara helt hopplöst. Har så ont att jag knappt kan gå ibland och livet suger liksom all energi ut mig. Jag VILL inte bli sjukskriven. Jag KAN INTE bli det nu och det liksom bara GÅÅÅÅRRRR inte.

Bit ihop och andas.

Hundra tankar om allt och ingenting, jag känner mig stressad och pressad och ibland vet jag inte alls hur det kommer sluta. Så jävla jobbigt ärligt talat. Och jag har ingen att gnälla till heller. Bittert. Som fan.

Skrutt är hemma idag, han fick krupp inatt men gick till skolan iallafall i ett litet försök att hänga med trots förkylningen som är på gång. Dock kom han hem efter 1,5 tim, jätteblek, snorig, hostig och mådde liksom allmänt jättedåligt och efter en halvtimme la han värsta kaskadkräkan på köksgolvet. Och efter någon timme kom det en sväng till. Hurra, hurra vad härligt. Blir säkert magsjuk hela familjen nu, vi som precis återhämtat oss efter lillans 14dagarskräkvirus. Han är en tapper kille iallafall, direkt efter att han spytt så ville han ha mat. Båda gångerna. Sötfisen där!

Lillan är på dagis hon, lite snorig bara men frisk från kruppen i torsdags natt. Blev ett akutbesök mellan 02 och 04 eftersom hon blev tvärdålig på natten men givetvis blev hon skitpigg inne på sjukan. Det var ju jättespännande att åka taxi mitt i natten och få komma till ett roligt ställe med en massa leksaker... Kändes en smula pinsamt att komma dit med en helt tillsynes frisk unge men medicin fick hon iallafall och sedan var det ganska lugnt ett par timmar. Eller i två eftersom hon började om vid 06 på morgonen och jag kan lova att mamman var som en jädra zombie hela dagen sen. Sömn är uppenbarligen väldigt övereklamerat...

Ska försöka pallra arslet till dagis snart och jag bara fasar för den promenaden. Shit, kan knappt röra mig som det är nu. Känns rätt jobbigt att hon ens är på dagis, men samtidigt är ju inte hon sjuk (ännu) och skrutten blev ju dålig när hon redan kommit dit. Kanske varit en dum idé att hämta henne tidigare utifall hon blir sjuk också eftersom det stör hennes rutiner men ja... jag vet inte... nåväl, imorgon blir hon hemma hon också och JISSES vad jag kommer må bra då! (ungarna har varit stora pitor i flera dagar, jädra monster båda två så imorgon kommer jag vara HELT förstörd!!!)

Ska egentligen ha matteprov imorgon också, kommer ju inte bli något av med det känner jag. Blir bara stressad av situationen, ville verkligen få det gjort och ur världen. Blir väl på torsdag istället och det ska bli spännande att se hur mycket jag egentligen förstått. Har en fantastisk lärare iallafall, känner helt ärligt lite hopp om att jag ska fixa detta. Observera att jag inte kommit till ekvationerna ännu... då blir det nog annat gnäll... :D

Är fruktansvärt PMSig också, skrämmer mig själv faktiskt och det är ett jävla under att karln orkar med mig. Fast det är ju ett under att JAG orkar med honom också, lata bajskorv som han är ibland. Men helt ärligt, har märkt väldigt ofta att karlar faktiskt inte använder sin hjärna. Alls. Blir lite chockad över att karln är en komplett idiot mellan varven... fast det är en väldigt söt idiot iallafall. Som jag faktiskt älskar. Massor.

Idag fyller min bästa Tokprutt år, tänka sig att hon blir så hutlöst gammal som 30 år! Galet! Och det innebär att jag blir det om 6 månader. Helt galet för jag är ju 16 fortfarande! Eller?


Nåväl. Jag härmar väl såhär avslutningsvis vår käre Oranga Man - Herr Ranelid - med att utbrista ett:

HEEEERRRRREEEGGGUUUUUDDDDDDDDD, detta mirakel. Det måste vara KÄRLEKENS Mirakel... :D



.