eyesan

Iförrgår var det föräldramöte på skruttens skola. Jag var inte där eftersom mini var supersjuk i feber och snuva och troligtvis ont i örat/halsen... Superkinkig med andra ord. Hur som... möte var det och där mina vänner gick det hett till...

Några föräldrar tycker det är uruselt att det inte finns mer pengar i klasskassan än vad det gör, för HUR ska barnen ha råd att ta sig till fjällen i sexan?! För här är det liksom redan bestämt att ungarna ska på en fjällresa. Något annat vore helt otänkbart uppenbarligen och jag känner mig helt matt... det är ju BARNEN som ska bestämma vart de vill åka och det gör de väl i början av sexan? För att säga nu vart de vill är ju som att gissa hejvilt bara. Givetvis är det bra att samla så mycket pengar i kassan som möjligt men alltså... sälja fryspåsar, sockor eller korvar är ett big NONO för mig. För jag vet att det är JAG som sitter i slutändan för att fixa den där försäljningen, precis som allt annat när det gäller den där virriga parveln. PUST.

Men som att det inte räckte med det, utan på mötet blir det stora diskussioner och folk säger ord som "skottskadad idiot" och "sjuk i huvudet" om varandra och DET är inget jag kommer tolerera!!! Helt jädra allvarligt, det är fullt normalbegåvade vuxna vi pratar om och de sitter och vräker ur sig sådana saker. HELT obegripligt!! Inte så konstigt sonens klass är bråkig och stökig om barnen får så usla värderingar och dåliga beteenden hemifrån. Och INGEN förälder våga öppna munnen och säga ifrån, utan den här personliga vendettan två föräldrar har mellan varandra bara fortgår och andra föräldrar håller med och eldar på... Och då tycker jag att dem alla banne mig ska skämmas!!!

 

Känner mig helt rabiat ang detta, har mailat runt lite till några föräldrar för att samla information från olika håll och sen jädrar i min själ ska jag skriva ihop ett mail och skälla på dem kollektivt. Pinsamt för tusan!!! USELT!!!

 

Annars så rullar det på... mini har ju varit supersjuk nu men det är inte så konstigt efter tre veckor på dagis... Och på dagis går det hur bra som helst, han bryr sig inte nämnvärt när man lämnar honom och det är så fantastiskt skönt. Skruttan är det ju värre med när man ska lämna men det är ju inte så konstigt, hon är trotsig till max och tycker livet är orättvis allt som oftast... Söta är de, när de sover iallafall... Skruttan har dock blivit sjuk idag, feber och snorig och hon har ont både i benen, magen, halsen och örat. Öroninflammation har hon redan, får droppar sedan i måndags men hon har, precis som sin lillebror, prickar i halsen och verkar ha ont när hon sväljer. Troligtvis så är det ju virus bara... lillplutt har ju blivit lite bättre idag så förhoppningsvis blir skruttan det också...

 

Sommaren har gått alldeles för fort, jag har jobbat halvtid och det har varit välbehövligt. Trist att jag har ett heltidsjobb när jag kommer hem bara, för när karln varit med barnen har han just bara varit med dem. Att ordna annat under tiden är uppenbarligen oerhört komplicerat. Tur jag är härdad. Men jobbigt har det varit och jisses vad vi har tjaffsat på varandra han och jag... Och även om han beter sig som ett praktarsle mellan varven så finns det ju en anledning till att jag är kvar hos honom. Låter konstigt kanske, men även om jag är sjukt less på att vara mamma åt alla så är han en trygghet. Vi skrattar ihop åt en massa, vi kan ha djupa diskussioner och känner en stor kärlek för varandra... så egentligen har vi det rätt bra... men livet är tufft. Småbarnsåren är väl värst också antar jag... 

 

Och tjata känns det som att jag gör dygnet dunt. Är så görless på att skälla på barnen om allt och ingenting, hålla koll på allt och rodda iordning... sedan undrar karln varför jag är trött och sur? Håhå... om han bara visste! Och skulle jag skita i allt så vet jag ju att det är JAG som får skit för det sen, för det är tydligen så att det är MAMMOR som håller ordning i familjen och saknas något en dag... då är det MAMMANS fel. Allvarligt, så är det, även om det finns en fullt närvarande pappa med i bilden. ALLTID mammans fel. Hur skevt är inte det då?

 

Men jag ska väl inte gnälla egentligen... för det finns ju faktiskt de som har det ofantligt mycket värre. Men det är ju så... man lever ju i sin egna vardag där man har rutiner och vanor... och när något händer så bryts ju rutinen och då blir allt konstigt och ofta jobbigt. Så är det ju, vi är alla vanemänniskor.

 

En glädjande nyhet är ju iallafall att De Bästa fått sina efterlängtade små bebisar nu... efter en lång och jobbig förlossning föddes de tackochlov utan större komplikationer. LYCKA! De är så fantastiskt efterlängtade och vackra och jag längtar ihjäl mig efter de små godingarna. Och som grädde på moset så fick jag den stora äran att bli gudmor... känner mig så stolt och glad! Föräldrarna är lyckliga och glada och SÅ jädra värda detta, underbara människor förtjänar allt gott.... och speciellt dessa två små underverk efter flera års längtan. Kärlek, rakt av bara!

 

Väntar svar från skolan, står ju fortfarande som reserv men det känns ju mer och mer som att det inte kommer bli av... får helt enkelt söka nästa år istället och hoppas det går vägen denna gång...

Jobb har jag ju, på 50% iallafall och extra vid behov... lär ju söka annat jobb också men det vore ju förträffligt om jag fick tag på ett kontorsjobb eller liknande, bättre tider för ungarna och ofantligt mycket bättre för min arma kropp. Har helvetiskt skitont vareviga dag och jag känner mig helt jädra slut. Blir så less på att ha det såhär. Funderar väl lite i banor om jag kanske borde uppsöka läkare men samtidigt så vet jag ju att smärtstillande inte är ett alternativ eftersom det enda som funkar är morfinpreparat och då fungerar ju inte hjärnan ordentligt. Och jag vill varken ha hand om ungar eller jobba eller köra bil när jag är drogad... funkar ju inte!

Väntar svar från gyn också, lite strul med cellprov så jag får se vad som händer där. Inget att oroa sig för men jönigt att gå och vänta på besked... 

 

Jaja... bara bita ihop och gilla läget...

 

 

.