eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Fake it until you make it...

Kategori: Allmänt

Känns som att jag tränger bort förmycket för att orka med vardagen. Humor. Undrar när det kommer och smäller tillbaka? Det känns så jävla orättvist, att inte få ta beslutet själv. Att först bli så satans förvirrad och glad, att livet genast blev så komplicerat... och sedan... till ingenting alls. Tillbaka på ruta ett. Det är överjävligt tråkigt och jag blir rädd över hur mycket det här kommer påverka mig i framtiden?!

Jag saknar min karl. Hade behövt ha honom här. Jag hatar att längta så mycket hela tiden, att ha det där stora behovet av närhet. Både fysiskt och psykiskt.... Jag behöver honom. Och det ska bli så satanst härligt att få somna i hans armar. Imorgon. Äntligen. Inte en dag försent.

Lilleskrutten är förkyld nu igen. Inte så konstigt för jag är snorig och har ont i halsen också... Men han hostar som en dåre, dock ingen krupp än så länge... skönt det. Orkar inte med en resa till akuten igen, att få en galet dyr räkning för sjuktransporten, att ringa och fixa papper hos läkaren, skicka intyg... Listan kan göras lång. Men framför allt så vill jag inte att skrutten blir sjuk. Det är ju så jobbigt åt honom eftersom han inte riktigt förstår att han måste ta det lungt när han blir sjuk, utan han kör ju på i hundranittio ändå och däckar sedan av ren utmattning istället. Och jag lider med honom när han snörvlar och hostar som fasen. Urrk... Min fina unge. Han vaknade till för en stund sedan och var på toaletten. Gick med honom till sängen och bäddade ner honom igen. Satt och tittade ett tag på hans fina ansikte och snuffsade lite i nacken på honom. Älskade, älskade unge. Jag förstår fortfarande inte riktigt att han är min. Galet. Kärlek.

Pratade med superfröken förrut, det var längesedan vi kacklade lite. Hon var helt chockerad över mitt liv sedan sist. Haha. Inte så konstigt kanske, det har ju hänt otroligt mycket senaste veckorna ju. Hon har ju häcken full hon också, det händer ju en miljard med saker i hennes liv också... Hon låter så himla slut den stackarn... så trött i rösten. Matt och stirrig. Slut som artist liksom... Jag hoppas hon får ladda batterierna i sommar som det verkar nu. Och att det reder sig med hennes kärlek. För jag tror fasen inte att han är bra för henne. Tyvärr. Och jag hoppas att hon inser att hon är värld så mycket mer. Värld en karl som respekterar henne och inser vad livet går ut på istället för att peta och riva i det förflutna.
Let byegones be byegones...


Har varit till mami och papi idag. Hjälpte mami att färga håret, det blev rättså okey faktiskt. Och jag blev lite chockerad över hennes reaktion på allt som hänt. Hade förväntat mig en sjuhelvetes moralpredikan och hallejulia och hela köret. Men icke... mystiskt?! Skönt iallafall, för jag är ruskigt irriterad på att människor runtomkring mig har så mycket synpunkter. Sjävlklart är det bra, absolut. Men det som stör mig är att det hela påverkar mitt sätt att tänka och känna. Jag funderar ju liksom i tankebanor som "men vad ska de säga?" Vad tror de om det?" JISSES.... det är väl fullkomligt oväsentligt att jag ska bry mig i vad andra tycker och tänker om mitt liv?? Det är MINA val... inte andras val. Det är MITT liv... inte andras liksom. Orka. Men ändå så tänker jag så förstört jag också. Oerhört korkat alltså... Ska fan sluta med det.

Och så ska jag gå och sova. Shit. Imorgon.... äntligen.


Älska MER!!!



.

Dreggelmage...

Kategori: Allmänt

Skickade ett mess till min karl tidigare. Berättade att jag låg ute och solade, hade käkat mat och skulle trycka i mig en glass. Vädret var strålande och jag tyckte livet kändes bra. Saknade honom dock, önskade att han var brevid mig så att jag fick somna på hans mage där i solskenet och få dreggla lite.... Har ju tydligen blivit en vana att dreggla på magen när jag somnar. Han bara garvar åt mig när det händer... och skrev i messet att det vore ju helt underbart om jag kunde göra det idag... snacka om kärlek!! :D Snart så... mycket snart. Åh, vad jag längtar. Det är på ett sätt skönt att få längta efter varandra, att få sakna... men i längden är det skitjobbigt och jag lider varje sekund. Jag för ju trösta mig själv med att saknaden och längtan inte är förevigt.

Pratade lite med mina chefer om det idag, just eftersom de fick reda på lite detaljer sedan igår och jag kan meddela att det blev dramaskri. De är fullkomligt jätteoroliga över att jag ska lämna dem så halva dagen idag gick åt att skämta om jobbet och att de aldrig ska lämna några som helst referenser till andra jobb och jada jada jada... Jag ska ju minsann stanna kvar där och ALDRIG lämna jobbet. HAHAHA... Sicka knäppgökar! :D Det är ju skönt att de verkligen är måna om mig och bryr sig.. och att de uppskattar mig och inte anser att jag är lätt att ersätta.

MEEENN....

Det är ju ganska långt kvar till dess...


Hade ett fint samtal med pappan igår också. Det var rackarns skönt att få prata lite och att han faktiskt försöker. Bra. Pluspoäng där. Jag hälsade till LilleSkrutten att han ringt och hälsade. Skrutten sa glatt: "Hälsa tillbaka!" och sedan var det inte mer med det. Oerhört skönt att han är lätt att tass med, men jag vet ju hur mycket han saknar sin pappa och framför allt en manlig förebild.

Idag var skrutten på kalas och levde rövare.... Jag kan ta och meddela att han såg ut som ett mindre sandtag när vi hämtade honom. Han hade ju såklart hittat på en gigantisk sandhög utanför bystugan som alla ungar slängde sig i. Vilket resulterar i ofantliga mängder sand. Såå... ungen var toklortig och ligger nu i badet en stund (efter att ha lortat ner sig lite mer med grannungen då de lekt hela kvällen ute på gården) Och förlåt älskade Lady K. Jag LÄR NOG städa bilen åt dig! :D

Imorgon är det en miljard med saker som ska fixas... Men jag ska nog göra så lite som möjligt och bara njuta av solen istället. Är som sommarvärme ute nu och det är ju alldeles underbart. Ett par dagar till nu så slår alla träden ut. I like alot.


ÅÅÅHHHH... tycker livet är orättvist men jag ser en ljusning iallafall.


Love Love Love


.

Två delar...

Kategori: Allmänt

Det känns som att hela min uppenbarelse gått sönder och är i två delar.
Den ena delen av mig tänker "shit happens... bara att gilla läget och gå vidare..."
Den andra delen vill bara bryta ihop fullständigt, bli självdestruktiv, skita i allt och bara ge upp.

Jag vet ju vilken del som kommer vinna. Det känns bara jävligt tomt just nu.


Saknar min fina underbara karl obeskrivligt mycket. Kan man sakna ihjäl sig??

Lilleskrutten är alldeles underbar iallafall. Han börjar bli så rackarns stor, det går verkligen undan i utvecklingen. Han kommer med nya funderingar varje dag och jag är så glad att jag har honom i mitt liv. Älsk, älsk, älsk!!!


Hoppet är det sista som överger människan....
Men det är ju bara att inse att det är ett hopplöst fall?


.

Tänk om...

Kategori: Allmänt

Jag satt häromdagen och pratade med min fina vän... Om livet och dess konstiga och oväntade vändningar. Och vi spånade om den här väldigt omtalade flytten. Det Stora Beslutet liksom. Och vi kom fram till.... eller rättare sagt,... jag kom fram till att det är ju en flytt som gäller. Trots att det är jätteläskigt och skärmmande och ångestfyllt och oroligt... Men det är ju så att om jag INTE skulle flytta. Då skulle jag ha ett ständigt "tänk om" i mina tankar. Och om jag flyttar så lever jag ju i verkligheten. I nuet. Fullt ut. Och det är ju precis så jag vill leva... trots att det blir oerhört komplicerat och jobbigt. Men i slutändan så är det nog värt det.

Och jag vet att många har mycket att säga om det hela. Som har sina invändningar till mitt beslut. Men då ställer jag er frågan: Är ni oroliga för MIN skull... eller är ni bara ledsna över att jag och lilleskrutt flyttar och försvinner bort från er vardag??

Livet är då verkligen fullt av överaskningar och oväntade vändningar. Men jag älskar det.

Jag saknar fina karln också så att det gör ont i mig. På fullaste allvar. Ont rent fysiskt. Hela jag, hela kroppen, hela hjärtat, min själ, hela min uppenbarelse längar och värker av saknad. Helt galet. Och han är ju så jävla underbar den mannen. Frågan i telefonen idag var så värmande... så fint... redan nu liksom. Gosh. Det här kommer bli underbart bra i slutändan.

Pratade med Lillebror idag i telefonen... Han är borta på jobb i veckorna så jag hinner ju aldrig se honom längre. Vilket är jäkligt synd för jag saknar honom. Och det är trist att det blev som det blev. Men samtidigt hade vi nog inte haft någon framtid heller, eftersom vi vill olika saker med våra liv... men han är alldeles fantastiskt och jag saknar honom verkligen. Vi har ju för tusan till och med en låt tillsammmans!!! *asgarv* Jag skänker en tanke till honom varje gång det ringer i mobilen... härligt!

Har drömt så otroligt mycket senaste dagarna... det är verkligen helt galet alltså. Först så drömde jag att fina karln slog mig som bara fan, puttade ner mig i sängen och knivhögg mig i vänstra axeln som värsta galningen. HUA... Han blev alldeles ledsen när jag berättade om min dröm... HAHA. Sedan har jag drömt om Honom också, inte så konstigt kanske... Han är ju ett återkommande (men dock avslutat) moment i mitt liv. Sedan har jag drömt om en kändis.. och fan nu kommer jag inte ihåg vem det var bara för det!! Iallafall... alla drömmar är helt skruvade på allvar. Suck på mig liksom.

Har en halv miljon med saker jag måste fixa i mitt liv. Och det värsta är att jag har NOLL energi. Vill bara sova heeeela tiden.

Och rökningen gick skitbra att låta bli igår. Och idag har jag varit skitdålig och rökt 3,5 cigg. Urrk. Blir många, många situps ikväll... :(


Om 7 dagar kommer jag äntligen få hångla med min älskade blivande karl. Känns underbart. Och äntligen får vi tid att styra upp en plan hur vi ska ordna upp våra liv till ett gemensamt liv på bästa sätt. Känns oerhört behövligt!!


Ååhh. Jag vill gråta, skrika, skratta, sova, älska, mysa, duscha, hångla, prata. ALLT. Nu helst!



Päronsplit?


.

Bättre sent än aldrig?

Kategori: Allmänt

Jag håller fortfarande hoppet och det positiva tänket uppe. Beteendet KAN ju förändras.... snart. I framtiden. Framöver. I sinomtid.... HA.

Hela veckan har gått, vet knappt vad jag gjort undertiden. Eller jo, jag har jobbat och städat som vanligt. Suck. Känner mig sjukt trött nuförtiden, la mig kl. 21.30 i lördags. HAHA. Har nog inte hänt på typ 6 år?! Har varit mycket på jobbet medn framför allt oerhört mycket i tankarna. Det är verkligen helt jävla galet alltihopa. Och jag önskar att allt bara löste sig automatiskt... visst kommer det ju att lösa sig... men frågan är ju hur kämpig vägen dit blir? Jag är fullkomligt livrädd över att ta steget. Samtidigt så är ju dethär precis det jag vill ha... Helst av allt skulle jag bara vilja ligga ihopkrupen och gömma mig, så får andra ta tag i mitt liv... men jag vet ju också att jag måste utvecklas... Jag måste våga. På alla sätt.

Slet som fan på jobbet igår, fullt utcheck. Och sedan kom cheferna och bjöd mig på restaurang. DET kallar jag lyx! :D Men sedan hämtade jag upp lilleskrutten hos mami och papi där han busat hela dagen och så drog vi hem och tog tag i förrådet här hemma. Jag slet som en dåre vilket resulterade i en jävulsk ryggvärk och det var lite jobbigt att jag inte tänkte mig för ordentligt... det kommer ju gå åt skogen om jag håller på sådär. Kroppen orkar ju inte!! Men jag fick mycket gjort iallafall... Det innebar 7 (!!!) säckar med pantflaskor/burkar, 3 säckar med textilskräp, 1 kasse med hela kläder till uff/emmaus (?) 3 säckar med brännbart, 2 små bord som ska kastas, troligtvis en gammal fotölj som gett upp, samt en kartong med deponi och en kasse med elavfall. Wiieehhoo. Nu kan man liksom GÅ runt där inne. GALET!! Det som finns kvar är lite av lilleskruttens gamla kläder som ska sparas, en julgran, plastutemöblerna, två möbler som inte är mina och en micro (som även den ska kastas förtusan!)  spjälsängen och lite andra bäbisgrejjer ifrån skrutten... Så nu står skräpet där inne i väntan på ivägkörning vilket troligtvis sker idag. För jag behöver städa inne också, det finns SÅ mycket skit här inne alltså. Och jag måste verkligen rensa! Jag förundras av det här sjuka sparbeteendet man har. "jamen, den här grejjen kan ju vara bra.." Så sparar man år efter år... och sen när man väl bestämt sig för att kasta bort den, liksom 8 år senare... DÅÅÅÅ behöver man den! SJUKT!! Och flyttar vi snart (i framtiden, framöver :p ) då vill jag ICKE ha så satans mycket skit med mig upp. Oerhört onödigt. Fatta vad jobbigt det kommer bli dessutom. Hua.

På tal om ingenting har jag kommit på en sjukt bra morsdagspresent till min mamma. Snart så... Mouhaha...

Jag och skrutten körde musicquiz i veckan, med melodifestivalslåtar. Han sjöng ur flera stycken och så skulle jag gissa vilka det var... Sedan var det min tur och då fick jag ju inte ta de låtarna han sjungit. Svårt liksom... :( HUr som haver, jag sjöng La Voix (sjöng och sjöng... nu ska jag inte ta i ) och han bara: Men åååhh... det är ju Malena!!
Sedan sjöng jag en annan låt som han tog direkt. På tredje låtten blev det svårt eftersom vi hade gått igenom alla låtarna vi kan ifrån årets tävling. Så jag sa: "Men det här låten kan jag bara två ord av så det blir nog svårt..." Okey sa skrutten. "Höga klackar" sa jag och skrutten bara stirrade på mig som att jag var dum i huvudet och sa: "Men ååååååå.... Det är ju SCOTTS mamma!!! " HAHAHA.... sötunge det där!

Och jag är så satans glad över min fina karl som äntligen tagit tag i sitt liv. Hoppas verkligen att det här funkar för honom nu. Han får ju göra det han älskar mest i livet och dessutom få tjäna pengar på det i slutändan. Hoppas hoppas det funkar. Dessvärre innebär ju det att vi kommer få ännu mindre tid ihop men det är väl bara att gilla läget.... Snart har vi en evighet tillsammans... men jag är så stolt över honom och det han valt att göra med sitt liv. Kreativitet och skapande är hans grej. I like och jag är så glad! Och snart ses vi igen, inte långt kvar innan jag drar iväg igen. Lovely.

Ajust det. Jag ska äntligen ta tag i rökningen igen. På allvar... Nu lär jag ta i med hårdhandskarna och köra någon slags armédiciplin på mig själv för att fixa det. Så planen nu är att varje gång jag är röksugen så tvångskommenderas jag till att göra en sjuhelvetes massa situps. Tror vi att det funkar??? Sir, yes SIR!!!

Nåväl. Ska väl ta tag i denhär dagen också istället för att sitta i soffan och vara fet. Tjohoo.

Avokado...

Kategori: Allmänt

Jag har kommit fram till att jag fullkomligen älskar avokado. Vilket är helt galet eftersom jag hela livet avskytt skiten. Det smakade ingenting, eller jo, det smakade "grönt"... var äcklig konstistens och näe... usch blä... Men nu, nu kan jag leva på avokado. Hela tiden. Kan man äta förmycket? Kommer jag se ut som en avokado tillslut?  Det är sanslöst gott och jag vet inte om det är mina smaklökar som ändrat sig sedan ett par månader tillbaka eller om jag helt enkelt blivit vuxen?!? Skumt värre är det, men förbannat gott!! :D Den dagen jag gillar oliver dock... den dagen måste jag nog läggas in på sjukhuset... för då är det något allvarligt fel som är trasigt på mig. För SÅÅ vuxen kommer jag aldrig bli så att jag gillar oliver liksom. Fy fan, jag mår illa utav bara tanken på skiten. Mouhaha...

Har haft ett bra samtal med pappan... Det finns mycket jag skulle kunna säga om det hela, men jag väljer att inte hänga ut mina synpunkter om det hela här av respekt för honom. Jag kan sammanfatta det hela att han förstår hur jag menar... jag försöker förstå honom... och jag hoppas innerligt att detta innebär en nystart med ett fantastiskt beteende, ett brinnande, ärligt  intresse för sin son som sker på hans egna intiativ. Så. Jag hoppas på det och tänker positivt och hoppas att ALLT går vägen!!

Har haft ett turboryck här idag och sanerat min lägenhet. Den har förfallit under helgen men idag fanns det liksom inte någon återvändo. Jag har dessutom bäddat rent och kastas en sjuhelvetes massa sopor jag källsorterat (=samlat på hög under lååååång tid) Jag har dessutom hunnit med att prata allvar med min fröken som inte mår så bra, jag änslar jag kunde hjälpa henne mer.... Jag har hunnit med en fika med Lady K (som äntligen kommit hem igen!!) och den oerhört smarta. Han är galet intelligent alltså. Skrämmande att ha ett sånt forskningsintresse i så sanslöst invecklade saker alltså. Beundransvärt. Nu kom lilleskrutten äntligen tillbaka så nu blir det myskväll ihop! Urrk vad jag har saknat den lille parlvern... Blir relativt tidigt isäng idag för imorgon väntar allvaret igen med jobb och dagis... Äntligen rutiner igen!

Ajust det. Börjar misstänka en sak. Intressant värre! Tänk om det är så verkligen?! Snacka om HUMOR !!


...Lips of morphine...



.

Äckelmygg...

Kategori: Allmänt

Så, då har jag dragit på mig årets första myggbett. I hate it. HÖVVA.

Har haft en alldeles strålande helg på alla sätt och vis. Grillade och myste med vännerna och drog ut på krogen. Vilket resulterade i alldeles för många öl och det kunde ha spårat ur totalt. VM i teasing vilket är skrämmande eftersom jag aldrig känt så förrut. Jag VET ju varför... då personen ifråga är snuskigt lik Honom i sättet... men hade det varit andra förutsättningar så hade jag nog trillat dit. Oerhört skrämmande att inse. Dock ska det verkligen poängteras att INGET hände och jag skulle aldrig kunna leva med mig själv OM det hade hänt något. Otrohet är inte min grej och jag vet vad jag har i dagsläget... jag skulle ALDRIG vilja byta bort min fina fina karl mot något annat. Aldrig.

Sedan tjaffsade jag hejvilt med en gammal bekant på krogen också... Han är fan den enda som får mig att börja gråta utav ren frustration. Jag blir så ARG på honom när han inte lyssnar på vad jag säger. Fy FAN. Jag var skogstokig när jag vaknade igår morse också... Sådär att jag kokade inombords. Men å andra sidan är mina hormoner inte vad de brukar vara. Jag blir helt gråtfärdig hela tiden och känner en massa konstiga känslor. Snacka om marskatt liksom... Allt ligger utanpå! ;)

Har njutit av solen så mycket jag kunnat... det är så underbart ute just nu och man känner verkligen värmen! Härligt!!

LilleSkrutten har varit med sin pappa hela helgen, jätteskönt för Mamman, men nu längtar hon ihjäl sig! Jag ringde för en stund sedan för att prata lite med honom då pappan kastade en information (som jag dock misstänkt och varit beredd på väldigt länge) rätt i ansiktet på mig. Jag tycker dock inte att det var ett schysst sätt och verkligen inte okey att vänta så länge på att berätta.

Jag är bitter, för jag vill också. Jag är rädd för hur framtiden blir med LilleSkrutten. Och jag är samtidigt glad. Jävligt jobbigt att känna så mycket samtidigt speciellt på mitt humör liksom.... :/ Ja jävlar ja... som sagt:
Livet är VÄLDIGT spännande nu

Ringde min älskling också och pratade lite... Han är ju underbar. Han sa en sak som var oerhört fint och det gör mig så lättad. LilleSkutten har inte funnits i hans liv så länge, men ändå tänker karln på honom i första hand. Det känns självklart för honom. Vackert.

Sedan är det humor att människor är så nyfikna. Jag tycker det är SKRATTRETANDE hur jävla nyfikna de är utan att skämmas.... GALET! Jag menar... jag är också väldigt nyfiken av mig, men det är ju då när man är vänner på riktigt och känner att man kan fråga om den aktuella saken. Men inte nu liksom... Flyktiga bekantskaper som frågar dumma frågor... Allt för att reka information för att kunna skvallra vidare... och då helst om totalt ovidkommande saker, just bara för att kunna toppa varandra med smaskiga detaljer. Suck för dem alltså.


Jag går sönder snart.... Save Me!!!


...Welcome to the jungle...


.

Minnen...

Kategori: Allmänt

Igårkväll när jag skulle somna så började jag tänka på allt möjligt... Tankarna vandrade väl igenom det mesta, hur livet ser ut och hur det kunnat se ut. Mycket på grund av min kvällsdate med fröken och våra funderingar på livet. Hur som helst, tankarna drogs till mina karlar i mitt liv... främst de seriösa då. Och osökt kom jag ju in på Honom igen. Jag mindes massor, precis i detalj hur han såg ut, hans ögon, hans kropp, hans sätt... Hur vårt liv kunnat sett ut om det blivit han och jag. Det är först nu som jag kan se det hela klart, nu när jag äntligen fått lite distans till det hela. Jag kommer alltid ha Honom i hjärtat... han betyder så mycket fortfarande och kommer nog alltid göra det just eftersom vi gått igenom så mycket under så många år. Jisses, jag har ju känt människan sedan tonåren liksom. Och han är den enda människan som jag aldrig tvivlat på. Aldrig tvivlat på hans kärlek... Vilket är helt sjukt eftersom han sårat mig så jävla brutalt mycket genom åren, genom att ha gjort de valen han gjort. Helt sjukt och jag borde verkligen hata honom för det. Men jag kan inte och jag kommer som sagt alltid ha honom i hjärtat. Men jag inser ju att det aldrig varit meningen att det skulle bli han och jag... Jag har äntligen förlikat mig med tanken och insett att han inte är den jag söker. Skönt. För det finns nog tre män som jag sett en framtid ihop med, ett seriöst liv tillsammans. Och den första gifte jag ju mig med... den andra trånade jag efter i flera år och insåg inte att jag bara var förälskad i någon önskebild av honom som egentligen inte fanns... och den tredje ligger ju hoppet hos i dagsläget.

Sedan har det ju funnits några fler som jag känt oerhört starkt för , ja till och med älskat (älskar, beror ju på vem), men inte kunnat sett mig som gammal tillsammans med, sittandes på en parkbänk hand i hand och mata änderna liksom... :p För det är fasiken något som jag vill göra om jag blir så gammal och fortfarande har kärleken vid min sida. Just att hålla handen. Inte armkrok eller så som många gamla faktiskt gör idag. Utan hålla handen. Sådär slingrande och intensivt som nyförälskade tonåringar håller handen.

Det är intresant att fundera på livet och det är gigantiskt stort när man tänker på att varje beslut man tar i livet innebär att framtiden för all framtid blir förändrad. Då menar jag att det varken blir sämre eller bättre... Det kan man ju inte veta förrens man ska dö och tänker igenom livet... Om man känner sig nöjd med det man åstakommit liksom. Utan alltså... varje val påverkar ju ens liv, jag valde som 19åring att bli mamma och där stod jag och firade min 20e födelsedag, gravid i 5e månaden. Min 20årsdag kommer aldrig komma tillbaka. Jag menar inte att det på något sätt är dåligt, verkligen inte då min son är ljuset i mitt liv.... Jag menar bara att jag hade kunnat varit på världens party, druckit goda drinkar och dansat hela natten lång på någon innekrog i sthlm liksom... Och vilken vändning hade mitt liv då kunnat ta? Vart hade jag varit i dagsläget om jag inte valde att få barn? Eller om jag valt  en annan utbildning på gymnasiet? Eller om jag valt att flytta hemmifrån som 16åring till någon annan stad? Om jag åkt utomlands som tonåring? ..... Det finns så galet många vändningar i livet och det är spännande att tänka vad som kommer härnäst. För hur man än vrider och vänder på det hela så förändras livet jämt. Både medvetet och omedvetet.

Som igår. Jag pratade iförrgår med min vitaminkick om hennes problem. Och hon kom fram till hur hon skulle göra och skulle ta tag i det direkt på morgonen dagen efter (igår alltså)... Så hon ringde dit och berättade hur det hela låg till. Hon avslutade samtalet och kände sig lättad över att det äntligen var beslutat. Sen ringer det igen och hon får ett sanslöst förslag som omkullkastar alla hennes planer... Så nu är hon helt rådvill, vilket jag förstår... men samtidigt så har hon fått världens chans!!!!! Och hela den här grejjen hade hon ingen aning om när hon vaknade på morgonen. Så livet förändras även om man själv inte gör aktiva val, vi påverkar ju givetvis lika mycket av de yttre omständigheterna och händelserna... Sedan är det ju helt upp till henne hur hon nu beslutar och oavsett så kommer hennes beslut vara helt rätt för henne och jag kommer stötta henne till max.

Och då kommer jag in på en annan fundering. Det här med vänner och att de försvinner genom åren, det tillkommer nya och samtidigt så håller sig en liten skara sig fast. Och dessa kan vara de man umgås med varje dag, eller de man ser en gång om året... men ändå har samma kontakt med. Äkta vänskap? Och jag hävdar på fullaste allvar att jag tror att man behöver personer just för stunden i livet... därigenom kan man förklara varför man umgås så intensivt med personer under en kortare tid och sedan förvinner de bort ifrån livet...

Svammel, svammel...

Är hemma idag också, LilleSkrutten är dock mycket piggare och imorgon är det äntligen dagisdags igen om inget oförutsätt händer!!  (äntligen) Det är fasiken inte kul att vara hemma såhär... vill uuuuuttttt. Vill jobba.... Vill ha frisk skitunge!!!! Såå... snart alltså. Känns fantastiskt!



"Oh well, whatever... nevermind..."



.

Arbetsintervju!

Kategori: Allmänt

Har jag varit på idag. Fast inte för ett jobb för mig såklart... utan för vår sommarpersonal på jobbet. Var möte med en tjej idag på förmiddagen så sis tog sjuklingen ett tag då jag är hemma idag också och vabbar med honom. Hon var jättetrevlig iallafall och jag hoppas det blir hon i sommar. Kommer nog bli skitbra!

Lilleskrutten är sjuk som sagt och snorar, hostar och gnäller massor. Lite lätt feber och allmänt hängig. Fast idag är han ju tusen gånger bättre än vad han var igår. Så typiskt. Gillar inte att vara hemma och vara onyttig egentligen... vill ju jobba! Så igår fick jag ett städryck och putsade ALLA fönster hemma, både invändigt, utvändigt OCH emellan. Shit oh my god vad jag är bra. Och satans mycket renare blev det också... innan kunde man ju knappt se ut liksom. Och nu ser man ut. Väldigt bra. Nästan så jag går in i balkongdörren i tron att den är öppen då jag ska ut och röka liksom... HAHA.

Dagen idag blir ju lugn också... Lillskiten sitter och leker med lego (läs stökar ner förfärligt mycket) och jag ska väl försöka göra något vettigt med mitt liv. Läste ut boken jag fått låna av Lady K igår och den var sjukt bra. Så jag ska väl försöka läsa ut den boken jag fick av fröken också... pessimistboken. Thats me liksom... :p Den är väldigt underhållande iallafall och jäkligt givandedå jag känner så väl igen alla funderingar och beteenden i boken.

LillMissan sköter sig exemplariskt fortfarande och är så rackarns söt. Nu kommer hon och kelar för fullt så det känns ju tryggt. Men hon sover mycket, precis som sin husse. Tröttmössor allesammans! Igår skrattade jag som fan åt henne... för istället för att ligga i handfatet som hon brukar intog hon nu vasken i köket och bosatte sig där. Jäkla sötmisse...

Saknar karln så jag går sönder men det är ändå lättare att uthärda saknaden nu... jag vet inte vad som är annorlunda, men något är det. Det känns lugnare och stabilare mellan oss och det är så satans skönt. Och livet är så fruktansvärt intressant nu alltså... Spännande som fan. Jag får ju nervösa ryckningar av Det Stora Beslutet men samtidigt så känns allt så självklart. Bara tiden får utvisa hur det kommer bli, självklart, men det är stort. JätteStort. Och läskigt. Lilla jag, flytta, byta jobb, byta umgänge, lämna vänner, familj, trygghet.... Allt för att kasta mig i armarna på något helt okänt. Lääääskigt.... Men det är långt kvar. Och mycket ska lösa sig innan dess.... Men det är härligt att tänka på det, på framtiden som så snart kommer vara min vardag. Och jag kommer älska varje sekund av det. Förstå vad härligt att få bråka om disken, tjöta om tvätten, bestämma vad man ska äta, somna brevid varandra varje natt, bli osams och sams igen, att få älska varandra alldeles innerligt, att få vakna upp med min underbara familj varje morgon, känna tryggheten i hans famn, att få se pojkarna leka tillsammans, vara stolt över dem, att känna att man lever.... varje dag. Och känna lycka över att jag gjorde det valet jag gjorde.... Wonderful. Det kommer bli skitjobbigt, det är jag VÄL medveten om. Men det känns som att det är det värt för att få det jag vill ha. Min karl, en familj... ett liv. På riktigt.

Just det. Karln satt i lördags och ritade på en tatuering, med en penna i vardera hand och en i munnen. Dessutom hade han en tidning över teckningen så han inte skulle kladda ner motivet med handen när han målade... Grejjen var att LilleSkrutten satte sig brevid honom och började rita han också och efter en stund sneglade karln på skrutten och insåg att han satt precis likadant med tre pennor och en bok som kladdstopp... Det är ju verkligen humor hur mycket skrutten imponeras av karln. Sötnötter.

I helgen ska skutten vara med sin pappa också, ska bli skönt att få vara lite barnledig och bra att skrutten får lite pappatid. Han fick en släng av saknad häromkvällen och ville ringa till pappan. Vilket han fick såklart och de pratade väl en stund... Det är inte ofta han ber om att få ringa till honom och jag känner att det inte är min uppgift att påminna honom om att ringa heller... Skutten får höra av sig när han vill helt enkelt... Men det är skönt att de får lite kvalitetstid till helgen, det behövs för deras relation och framför allt för Skuttens manliga förebildsbehov...

Nu fick jag besök...

He´s the MAN..

Kategori: Allmänt

Världens roligaste uttryck alltså. "He´s the man!" Men man måste ju säga det precis som karaktären Barb i "New adventures of old Christine"  Galet roligt verkligen!

Har haft en alldeles underbar helg med mina älskade sötnosar av alla slag. Min knäppa familj, mina underbara vänner, min fina lilleskrutt och så givetvis den underbaraste av dem alla... min karl. Det har varit helt sagolikt fantastiskt att få träffas lite, göra massa trevliga saker och bara få vara. Få lite tid ihop liksom... Splendid liksom. And he´s the MAN! :D

Följde med till tåget förrut när han skulle åka hem, jag hatar verkligen avsked. Det lägger sig som ett band över bröstet, gråten i halsen och hela kroppen bara skriker av obehag. Fy fan alltså.... Jag får ju trösta mig med att det inte kommer vara såhär förevigt och att det faktiskt blir lättare för varje gång, eftersom jag blir säkrare och säkrare på oss och hela vår situation. Det är helt sjukt att han äger mig rent känslomässigt.... jag är hopplöst tokförälskad och helt galet kär i den där mannen. När jag tittar på honom så reagerar kroppen rent fysiskt, ungefär som ett rejält sug efter godis, känslan när man lyssnar på en skitbra låt, ser något galet roligt mm... den här sugande "ge mig, vill ha, behöver" -känslan... Jag har känt stark attraktion tidigare, med flera stycken pojkar som fått mitt hjärta att slå hårdare... men jag kan ärligt säga att det är inte i närheten av vad jag känner nu. "Sparvhjärta" är karln förklaring på känslan... och det är fan sant. Vi är två sparvhjärtan... Helt skruvat verkligen att han kan påverka mig så. Eller, inte själva honom, för det är ju inget han gör medvetet eller inte heller omedvetet. Det bara ÄR så helt enkelt. Love, love, love....

Pratade med min solstråle tidigare idag också, om bröllopsbestyr och om hans fina dotter som äntligen fått komma hem ifrån sjukhuset. Hon är så sanslöst söt den där ungen och jag är så glad över att hon mår bra nu!! Och jag är så glad att han äntligen är lycklig. Att gifta sig är stort, självklart inte större än att få barn, men ändå så stort. Och jag är så glad för hans skull. Men samtidigt måste jag erkänna att det hade varit galet intressant om han och jag hade blivit något när vi först träffades, jag undrar hur livet hade sett ut då?? :p Shit, då kanske jag hade bott utomlands!? Haha. Det är jävligt kul att tänka på hur saker kunnat bli... iallafall när det är saker som inte gör ont i hjärtat! Men hur som haver... han saknar mig iallafall... och jag saknar honom också! Verkligen massor, han är en glädjespridare och alldeles jättehärlig som person! Jag hoppas verkligen att han (och familjen) kan komma till sverige i framtiden... det vore så rackarns trevligt! För jag kommer ju tveksamt ta mig utomlands liksom... ;)

Lilla missan sköter sig alldeles exemplariskt men det kommer nog bli konstigt för henne när hon förstår att husse är borta ett längre tag... Men hon kommer bra överens med mina katter och med LilleSkrutten. OCh hon tyr sg till mig också, när jag sminkade mig imorse låg hon nedanför mig i handfatet och myste. Och för en stund sedan diskade jag och då satt hon på bänken brevid och höll mig sällskap. Söta, söta lillemissan... Tror det här bli bra alltså....

Saknar... saknar... saknar....

...Livet är bra jävla spännande nu...

.

Underbart...

Kategori: Allmänt

Idag verkar det ju bli en alldeles underbar dag. SItter här i soffan och lyssnar på Take Thats samlingsskiva "Never Forget". Ja, jag vet... det kanske är töntigt. Men jag kan säga att de är så satans bra, det finns så mycket minnen till dem och jisses vilken gladmusik!!! :D Wiieehhoo!! Dricker kaffe, tvättar (äntligen fanns det en tid) Lilleskrutt har åkt iväg till ishallen för kusinens hockeymatch och min fina, fina, fina karl ligger och trynar i sängen. Och vrålsnygg är han. Galet verkligen!!
Han kom i torsdags så då blev det myskväll. Sedan jobbade jag frukost på fredag så han tog lilleskrutten till dagis på morgonen... det hade gått bra och det är ju kanon att han får öva lite... ;) Skrutten är i eld och lågor över fina karln, de fungerar verkligen så bra ihop och det märks så väl att skrutten gillar honom. Karln hade dessutom sin lilla missa med sig hit och det är ju skruttens favvo också. Hon ska få bo här ett tag med oss, vilket känns jättestort att jag ska få ha ansvaret över karlns lilla hjärta... Men hon är ju så söt och det fungerar bra, över förväntan faktiskt. Hon och den långhåriga asgamen jag har fungerar klockrent ihop. De började busa redan första kvällen!! Söta pälsbollar!
Igår jobbade jag som sagt tidigt och slet på som ett djur. Fy farao alltså... jag var helt jävla slut. Men sedan drog jag hem och vi lunchade på balkongen. I tshirt. Och svettades. Jag älskar våren... Helt jävla galet alltså. Sedan gick vi hem till mina päron och grillade för första gången iår. Och jag kan ta och meddela att det var så satans gott att det knappt var möjligt! Åt så vi i princip sprack. Jammy. Drack ett par öl och flamsadeoch hittade på usla hejjarramsor med min galna familj.... Knäppgökar allesammans. Åkte sedan hem, vm i turbomys och däckade i soffan som vanligt. Härligt. :p
Idag så ska lilleskrutten på maskeradkalas och sedan sova hos mina päron eftersom jag och karln ska på inflyttningsfest och troligtvis vidare på utgång. Ska bli intressant att se vad karln tycker om lokala utestället här... Hahahaha. Stackarn... :p

Och det känns så bra, det känns så lungt och stabilt. Säkert. Faktiskt första gången jag känner ett lugn... Det är härligt... verkligen jätteskönt att inte tänka så mycket. Klart jag tänker alltså, mest hela tiden, men nu har jag kommit in i något slags "äsch, det löser sig" -tänkande. Men det är skönt. Spännande att se hur saker utvecklar sig...
Men det är lustigt hur jag bara kan titta på honom och känna en brinnande, intensiv kärlek och bli helt mör liksom... Förstår inte riktigt vad han gör med mig, men det är underbart. Och det mest galna är att han känner likadant! :D Jag har lyckats finna den jag letat efter. Visst finns det saker jag skulle kunna önska tillkom i konceptet, men i sin helhet är det en fullträff. Jackpott. Bingo. Smack liksom... så satt jag där som en blöt blaffa i väggen. Håhåhåjaja...

Kan bara säga att livet känns förbannat bra just nu. Det börjar bli varmt, så kroppen mår lite bättre. Jag är ledig i ett par dagar och får umgås med de jag älskar mest, missarna mår bara fint och det finns faktiskt lite pengar kvar på kontot... :p Livet går bra nu helt enkelt... (än så länge som pessimisten tänker)

Avslutar dagens inlägg med texten av Take Thats "Magic" och önskar er alla fina underbara människor som läser om mitt oerhört intressanta liv en underbar lördag!


Spirits move me, every time I'm near you
Whirling like a cyclone in my mind
You're my life line, angel of my lifetime
Answer to all answer I can find

Baby I want you come, come, come into my arms
Let me feel the wonder of all of you
Could it be magic now, now, now and hold on fast
Could this be the magic at last

Baby take me high upon a hillside
High up where the stallion meets the sun
I could love you build my world around you
Never leave you till my life is done