eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Matt...

Kategori: Allmänt

Jag blir så jävla matt. Så lack. Så frustrerad att jag nästan exploderar. Jag har nog aldrig sett på maken till nonchalans hos en människa förut. Fy fan säger jag bara. Det här kommer du få äta upp. Bara så du vet det.

Lilleskrutten är äntligen hemma igen... vi var ner till morfar och fixade gitarren. Så nu har skrutten ett fodral också. Morfar är en snäll man han! Och skrutten är yberlycklig! Måste dock hitta en 9volts adapter till bärbara förstärkaren, sedan kommer skrutten älska sin morfar till dödagar... :P

Imorgon blir det blåbärsplockning om vädrets makter är med oss. Känns bra och vi håller tummarna.

Har jobbat som en idiot idag. Har ont i magen nu så in i helvetet bara för det. Tror det är en släng av magkatarr som vanligt, inte så konstigt kanske med tanke på allt skit runtomkring nu... Känns ICKE bra! För är det något annat fel som är trasigt så kommer jag bryta ihop fullständigt.

Jag saknar min karl. Så förbannat jättemycket. Vill ha honom här, snusandes i min nacke och med hans fina armar omkring mig. NUUU. Vill inte gå en dag till ensam och olycklig här hemma. Jag behöver honom...


.

My back hurts...

Kategori: Allmänt

Jävla fan vad trött jag blir alltså. Hela kroppen värker och ryggslutet håller fan på att ta livet av mig. Känns inte särskilt bra över huvudtaget om jag ska vara ärlig. Jag har lyckas få bort den värsta tröttheten iallafall och det är jag tacksam för. Man ska umgås med människor man tycker om när man är trött och slut har jag märkt, då mår man så mycket bättre av deras sällskap.
I torsdags var det alltså dags för sommarland med gänget uppefrån... Det var en alldeles tokbra dag trots att det inte var sol. Skönt att slippa slåss med alla turister och ungarna lekte på jättefint iallafall. Det är ju lustigt att skrutten blir så stor i deras sällskap... alltså, han är ju störst, men han blir så ordentlig och skötsam och försöker ta hand om de andra. Jag blir så stolt över honom!! Dagen gick i rasande fart och sista timmen började det vräka ned regn. Men det var helt okey ändå, alla var trötta och ville hemmåt ganska snart ändå. Så vi tog tåget runt stället och spanade efter en borttappad jacka (som vi hittade på också!!) och sedan spelade jag och skrutten på chockladhjulet för 30 spänn. Och dra på trissor, men vi vann högsta vinsten!!! Vi som ALDRIG vinner annars! Så skrutten fick välja bland alla saker som fanns, stora chockladpaket, nallebjörnar mm... och han valde givetvis en... elgitarr !!! Lyckan var total alltså, åh vad han lyste! Det var en jättefin gitarr som man kan koppla in förstärkare till och så. Ska ned till morfar så han får stämma den och visa skrutten några accord sedan är det bara att köra på. Förstå vad ont i öronen jag kommer då?? ;) Men det bjuder jag på för att få en lycklig unge.

Så... dagen var kalasbra verkligen och när vi kom hem var det bara att byta om och packa, sedan skulle skrutten till sin pappa över helgen. Och där är det bara negativa vibrationer. Orkar inte ens kommentera situationen längre.

Helgen innebär en massa jobb och jag är så oerhört oinspirerad till allt. Hade dock jättetrevliga gäster igår så det var ju lite kul. Dock kommenterade en gäst något som jag trodde inte märktes ännu så nu lär jag ju fan passa mig! :p Fuckit.

Känner så mycket ilska inom mig. Hur fan ska jag göra??? Ska ut och motionera lite, lär hämta upp cykeln som står kvar vid sommarlandet sedan i torsdags... så jag hoppas att jag får ur mig lite dålig energi då. Sedan blir det kvällsjobb igen. Suck.

Har spenderat alldeles för mycket pengar senaste tiden också, så nu ligger jag inte bra till med ekonomin. Ingen fara egentligen, men det känns inte bra alls... Kommer få en bra lön nästa månad och kommer nog ikapp då men denna månaden blir inte rolig alls. Tänka sig att pengar kan störa humöret så pass mycket? Galet egentligen!

Måndag är vi lediga jag och skrutt. Då ska vi vara ordentliga och traska ut i skogen och plocka blåbär. YAY! Kommer bli skitgott att käka gröt och egenplockade blåbär till frukost sen, gött mos! Låter ju aningen godare än kalaspuffar. Och nyttigare dessutom. PÅ tal som sånt så har både jag och skrutten sockerförbud nu, godis enbart på lördagen, ingen läsk på vardagarna, inga kakor till fikat (då och då är ju okey) och inget strössel på glassen mm... Herregud, ge ungen frukt istället!!! JAG sköter det ju någolunda iallafall när det gäller reglerna för mig och skrutt men jag vet ju precis hur folk runomkring honom tänker. Så det kommer sluta med att han är hög på socker precis som vanligt. Och tandläkaren kommer bli rabiat eftersom ungen har ytterligare ett hål. Kul? Nej. Jag förstår inte att människor inte kan inse allvaret och tänka på att det faktiskt är för HANS skull och inte för att jag ska vara dryg eller jobbig på något sätt. Socker är inte bra, tro mig. Jag är världens sockerråtta själv så jag vet... det är som ett jävla gift. Och jag har varit jättedålig med sånt tidigare, men eftersom skruttens tänder börjar gå sönder redan nu är det hög tid att göra något åt det. Och det tycker jag att folk ska respektera. Och eftersom de troligtvis inte gör det innebär det att jag och skrutten i princip aldrig kommer kunna ha fredagsmys eller käka lördagsgodis eftersom han redan fått sin ranson när han varit hos någon annan... Neej, nu var jag lite väl negativ faktiskt. Eller?

Och hur mår jag då? Jo... jag mår faktiskt helt okey. Jag längtar enormt efter mycket saker i livet. Jag längtar efter min fina karl så jag går sönder snart. Jag längtar tills min kropp inte gör lika ont. Jag längtar tills vi flyttar, tills allt är klart med skolor, lägenhet mm... Jag längtar till semestern. Tills på fredag. Tills i augusti. Tills i februari. Denna eviga längtan alltså... det känns inte hopplöst idag iallafall.

Han har inte blivit pappa ännu iallafall. Jag kanske misstog mig på allt, trots att det lät mystiskt. Men det är över nu iallafall och det är helt okey med mig. Jag har förlikat mig med att vi aldrig blev "vi". Men det är ledsamt att vi aldrig kommer ses mer... hela sitationen var galet smärtsam och ärren finns liksom kvar. Jag hoppas att han är lycklig i sitt liv, av de valen han gjorde... precis som jag är lycklig i dagsläget över att mitt liv ser ut som det gör. Men det är svårt att veta när han bara stängde av allt. Har han avslutat allt och fått ro? Han kommer inte kunna ta mig med storm när jag fyller 30 som han alltid sagt. Då kommer jag ju redan vara borta för alltid. Jag ÄR redan borta ifrån honom för alltid. Jag hoppas och antar att han insett det. Och jag hoppas han lever ett gott liv vad han nu än har för sig.

Nepp. Påsnörning av motionsskorna nu och ut i regnet. Wiieeehhooo....

Nicke Nyfiken

Kategori: Allmänt

Jag kan ju då inte förstå att folk ska vara så förbannat nyfikna. Och sedan blir jag GALET irriterad på folk som inte kan hitta på egna ämnen att skriva om i sina bloggar utan de snor vad jag skrivit om. Dryga människa. Tolka det precis hur du vill... "I don´t care" som FOB skulle ha sjungit.

Dagen började med VM i blodtrycksfall på jobbet. Var kritvit i ansiktet och satt svimfärdig med huvudet mot knäna och svettades som en dåre. Hua. Lika läskigt varje gång liksom... :S Gick över efter ett tag, sedan rullade dagen på precis som vanligt. Det gick jävligt segt dock, dels för att jag är så trött i kroppen och dels av värmen som faktiskt kom tillbaka idag. Underbart. Kroppen gör inte så himla ont idag, bortsätt ifrån inatt då jag höll på att krevera. Vet inte vad som hände men jag tror att jag lyckades klämma någon muskel/sena vid revbenen under ena bröstet. Värkte och gjorde skitont nästan hela dagen... det är ju så stördt att det ska göra ont där, hypokondriken tror ju genast att det är hjärtinfarkt på ingående. (vilket det inte är, jag veeeeeet...)

Bla bla bla... har varit hos päronen och fått mat, tvättat (jävla idiotmaskin att ta 2,5 tim på sig) och sedan lekt med sötfröken ett tag. Hon kom ner och mötte oss och sedan sällskapade vi hem där hon hjälpte till att plocka ihop lite och vika tvätten. Gosen!!

Skrutten har berättat om alla sina bravader som hänt på dagis senaste veckan för mig idag... Det innehöll ett låtsasgiftemål, tårt- och glassätande (det var ju också bara på låtsas...) kärlek, fråga chans, pinsamheter, massa bus och lek och slutligen en puss. En riktig puss. På munnen. Skutten är kär.. (mamma stolt)

Imorgon åker vi upp till karln. Ska städa och packa på förmiddagen, sedan luncha och sen åka med tåget. Kommer bli underbart trevligt och härligt. Och jag ska försöka att varva ned och bara ta det lungt... ska göra mitt bästa.

Nåväl...

"what would MacGyver do?!"


.

Ååååjjee....

Kategori: Allmänt

Med förra inlägget menade jag inte att jag skulle vara världens bästa mamma. Inte alls... för jag är inte ens i närheten. Jag har mina fel och brister jag också, på många olika sätt. Men skrutten verkar ju ha blivit rättså okey ändå, så något rätt borde jag ju ha gjort... Grejjen är att jag verkligen inte är någon jävla prettomamma som utåt sett verkar göra allt perfekt. Verkligen inte och om någon uppfattat det så bör ni tänka om. Jag gör mitt bästa men jag lever ständigt med skräcken att jag inte gör tillräckligt. Och att jag gör fel val.

Imorgon blir en spännande dag.

Nu blir det sängen, kroppen är trött och börjar säga ifrån nu. (och jag blir så förbannnnnad på skiten)

Pyssling...

Kategori: Allmänt

Skrutten och jag var på apoteket i veckan, vi skulle hämta medicin åt lille kattfröken som hade ögoninflammation (vilket upptäcktes i samband med kastreringen) Väl där inne så går det en väldigt kortväxt herre ut genom dörrarna varpå skrutten pekar och utbrister: -"Men titta mamma... En pyssling!!!"

Hjälp...


Veckan var sådär oerhört produktiv också... Har degat som fan flera dagar och sedan idiotgrejjat när jag orkat. Men jag fick ganska mycket gjort... till och med varit iväg med skruttens cykel så kedjan kunde kortas ned. Blev lite trött på att laga den hela tiden då sonen kör som en racebmxidiot och kedjan hoppar av... Men nu är det åtgärdat i vilket fall.
I fredags var jag på jobbet och slet... vid nio på morgonen ringde målarna och ville in i min lägenhet för att måla fönstrerna. Huga säger jag bara. Mitt hem såg ut som ett fullständigt bombat skithus men in fick de komma ändå bara de inte släppte ut nykastrerade fröken. Väl hemma sedan efter jobbet (där jag maskade tre timmar för att hinna städa iordning hemma innan karln kom hem) så möttes jag av en vilt främmande karl och det kändes ju rättså skumt helt ärligt. Jag bara: -"Hejhej!... Går det bra?" Där står han, i mitt hem, målade fönster och jag har aldrig sett karln i hela mitt liv. Galet skumt. Skulle vräkt ut mig ett "honey, Im home!" istället kanske?! :D

Har jobbat massor och fick äntligen en ledig helg så jag fick ladda batterierna med lugn och ro, mys och kärlek. Underbara karl. Han är det absolut vackraste i världen. Och det bästa är att vi åker upp på torsdag igen. Nice. Blir ju bortskämd tror jag... :p Det känns som att dessa månader kommer gå fort innan flytten.. jag hoppas då det. Vill liksom vakna upp varje morgon brevid honom, utan att känna att "nu är det bara två dagar kvar innan han/vi åker hem..."
Vi flyttar alltså till årsskiftet... känns galet att ha bestämt det och det kommer bli så inåthelvete med grejjer som ska fixas innan dess. Ska anmäla plats på lekis (eh, ursäkta... "förskoleklass" menar jag ju såklart) däruppe, avanmäla på lekis här hemma... Eventuellt fritids? Ansöka om skolplats. Ansökan till kulturskolan. Ansökan till innebandyn. Fixa lägenhet... (börjar närma sig våra datum strax... hoppas det blir ledigt  på bästa området snart) Fixa så pappan skriver på alla eventuella papper för en flytt... Min egen sysselsättning är jag inte så oroad över. Jag har en plan...  Karlns jobb börjar arta sig så det kommer förhoppningsvis bli alldeles utmärkt faktiskt. Han är så duktig på det han gör!! Skrutten är väldigt upprymd över att flytta, men jag är ju osäker på om han förstår hur stort det hela är??? Men jag hoppas innerligt att alla planer går vägen och då kommer det inte bli några större problem. Han är ju så lättsam den där lilla parlveln.

Pratade med pappan om hur det blir med deras "lång"-helger efter lekisstart. Och det blev ju rätt intressant. Jag påpekade att skolans rekomendationer är att barnen ska gå måndag-fredag 8-13 (standardtider, det varierar ju på vart barnet går såklart) och jag anser att skrutten bör gå dessa dagar för att skrutten ska få rutin i största möjliga mån. Visst, en helg i månaden kan han säkert ta ledigt på fredagen... men hela situationen är ju galen. Hur blir det när han börjar skolan då? Då är det skolplikt och skrutten får inte ta ledigt hur som helst. Missförstå mig inte, jag VILL att han ska vara hos sin pappa. Jag VILL att pappan är delaktig i skruttens liv. Hade jag inte velat det hade jag gjort något åt det för läääänge sedan, för det är så mycket som gör mig galen i hela situationen. MEN... jag väljer ju mina fighter och försöker att inte bråka om saker som är mindre väsentliga. Men hans skolgång och rutiner är SÅ viktiga och visst... ett sätt att lösa det hela är ju att han får åka till pappan varannan helg. Men då kommer vi ju till problemet att han kommer vara HELT SLUT när han kommer hem och vem är det som får ta den skiten?? Joo... jag. Precis som alltid. Jag får ta allt som rör den där lille trynkorven, allt bra och allt dåligt. Och jag tycker inte att det är schysst att jag ska gå på knäna för att skrutten och pappan ska få ett umgänge som passar pappan bäst. Och visst, jag sitter ju i en sån situation där det mestadels är jag som bestämmer eftersom det är ju jag som har yttersta ansvaret över skrutten. Så visst kan man kalla mig egoistisk men jag vet hur sonen fungerar, hur han blir när det är för mycket runt omkring honom. Jag vet hur trött, grinig eller uppvarvad och stissig han kan bli... Det är jag som väcker honom 06 på morgonen då han är sådär supertrött och tjurig. Det är jag som stressar iväg till dagis med honom. Jag som badar, borstar, tvättar, fixar, tar hand om och läser saga för. Det är jag som tar hand om honom när han är sjuk. Jag som åker in till sjukhuset akut mitt i natten för att han är dålig. Det är jag som är hemma och vabbar. Det är jag som har all kontakt med BVC, tandvård, skolan, lekis och dagis. Jag som vet vilka kompisar han leker med och vart de bor. Vad deras föräldrar har för nummer. det är jag som ser honom utvecklas, är med honom när han lär sig nya saker. Det är jag som lyssnar och kommer ihåg alla roliga saker han kläcker ur sig. Det är jag som försöker hjälpa honom att fundera ut hur saker fungerar i livet. Det är jag som gör mitt bästa för att han ska få så bra värderingar som möjligt. Det är jag som ser hans ansikte lysa upp av lycka över att han haft tålamod och äntligen lyckats med något svårt. Det är jag som sitter på möten och får veta hur han ligger till i utvecklingen. Det är jag som får beröm över att han är en sån fin och duktig unge.Det är jag som kramar honom godnatt och jag som tar hand om honom när han vaknar av en mardröm och fastnar i den och blir därigenom helt okontaktbar och samtidigt otröstligt ledsen. Allt det där är JAG. Det är MIN vardag. Jag älskar det, men jag sticker inte under stolen med att det är jobbigt som fan. Jag tycker det är underbart skönt att få vara barnfri ibland för ett par dagar, men inte om det sker på bekostnad av skruttens energi som resulterar i att han är ett monster varje gång han kommer hem ifrån pappan... Kalla mig ego, kalla mig precis vad du vill. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Skrutten är det vackraste jag har, det mest värdefulla  jag har och den personen som alltid finns närmast mitt hjärta. Jag skulle aldrig kunna släppa honom, att leva utan honom i mitt liv. Han är mitt allt den där fina, fina ungen.

Tänk att missa sådär mycket av det bästa i livet?!  Mycket snack och liten verkstad... Jag blir fan galen.

Strax jobb. Inte sugen för fem öre.