Hem till päronen och vännerna och det ska bli så skönt! Slappa lite, träffa fina vänner och bara ha det bra!
Gårdagen spenderades i badrummet, skrubbade golv, väggar och tak och stod sedan med händerna i avloppet... jättemysigt och härligt... eller hur det nu var? Välbehövligt i varje fall, tror inte de tidigare hyresgästerna gjort rent där på vääääldigt länge. Yackit. Fixade med det mesta hemma, dammsög, vek tvätt, diskade och så vidare. Alla saker som tydligen är kvinnans lott i livet. Lillskruttan var vaken mestadels hela dagen men skötte sig rätt bra ändå. Hon fördriver ju tiden med att äta på händerna och dreggla...
Diskade efter maten igår också och självklart lyckades jag smälla i fingret, eller rättare sagt under nageln, i en av metallpiggarna på diskstället så det rann blod yberalles... har nu skitont i fingret kan jag lova och jag vill inte ta bort plåstret för att se hur det gick riktigt. Urrk.
Bla, bla, bla....
Har grym ångest över ekonomin igen... nu är det nära bristningsgränsen liksom. Fy fan vilket jävla skit. Kan man kloona sig själv så jag både kan ta hand om ungarna och hemmet samtidigt som jag kan jobba heltid? Måste nog uppfinna en sån maskin!
Ska ta och börja packa lite idag, tänkte ta med så lite som möjligt ner iom att det kommer komma mycket saker upp igen då jag ska på klädbytardag och inhandla lite paltor för en billig peng till ungarna...
Idag börjar den vilda jakten på kattvakt också... ska se om någon av grannarna kan passa dem eller om knölvalen måste kirra biffen. Intressant? Oja.
Gjorde gurkvatten till maten igår, sjukt längesedan jag drack det överhuvudtaget och smaken gjorde att jag kom att tänka på en gammal vän jag hade en gång i tiden. Jag har henne att tacka mycket för i livet, jag tror tveksamt jag hade haft så kul i skolan och även på fritiden om jag inte lärt känna henne. Dessvärre visade hon sig vara en riktig jävla ragata som lever i någon helt annan värld. Det hände så oerhört mycket tragiska saker då hon var inblandad... just då trodde jag att det verkligen var henne det var synd om, men ju mer tiden gick så förstod jag att hon satte sig i denna offersituation alldeles av egen maskin. Och att allt som hände var just något som hon själv fantiserade ihop. En tragisk människa, en trasig och jävligt ostabil person... Till viss del kan jag sakna henne, allt roligt vi gjorde ihop och alla människor jag lärde känna just tack vare henne... men hennes baksida väger över och jag är lättad att jag tog avstånd ifrån henne när jag gjorde. Att se på när hon försökte förstöra en människas liv på det sättet hon gjorde, att hon ljög mig rätt upp i ansiktet flera gånger och hon bara spelade offer hela tiden fick äntligen min bägare att rinna över. Lustigt att lite gurkvatten kan få en att minnas så mycket!
Smärtan håller allvarligt på att ta livet av mig. Jag svettas oerhört om händerna, det sticker som fan i fingrarna, värker i hela handflatan, bränner i handlederna och jag skakar liksom i händerna för att det gör så ont. Efter en stund blir hela underarmen kall, känns som att ådrorna pumpar kallt blod och sedan kör det igång igen. Jävla ekorrhjul! Lägg sedan till all övrig smärta yberallés, i nacken, svanken, knäna och höfterna. Jättekul att vara jag verkligen och jag hoppas överjävligt mycket att det kommer gå över snart!!! Orkar inte ha det såhär mycket längre till, smärtperioden har hålt i sig så länge nu att jag tycker fasiken det är bra för ett långt tag framöver nu alltså!!! Jag avskyr att jag blir så nerstämd och muppig av det här... tror nog det är värst. Inte smärtan i sig alltså, utan alla biverkningar av den. Hövva.
Karln är hemma idag, känns rätt ovant att inte kunna såsa runt själv som jag brukar men det är en härlig känsla att kunna pussa på honom när som helst liksom. Är inte varje dag jag har den lyxen tyvärr! De vann tävlingen i lördags föresten... oväntat och förbannat kul för dem! Girlygirly boysen:d
Blir en lugn dag idag... snart ska skrutt hämtas och sedan blir det väl fri hopp och lek hela eftermiddagen. Är trist, grått och mulet ute så en långpromenad känns inte så aktuellt idag. Ett bad kanske vore bättre?!
Fick ett roande sms utav syster idag... fick lov att knappa in radion jag också och fick en våg av minnen. Shit alltså. Det är inte så konstigt jag är skadad, skeptisk och misstänksam i nuet egentligen med tanke på vilka erfarenheter jag har.
I övrigt så känner jag mig mest nere... vet inte riktigt varför, varför det känns som det gör... eller jo, det vet jag nog egentligen och det är jävligt störande att psyket fungerar som det gör. Jag vet också att det är grymt farligt att ens fundera på det eftersom det förstör så oerhört mycket. Been there, done that. Men det är svårt att släppa känslan och bara låta det vara. Tänk om... detta oerhört frustrerande, sårande, dödande "tänk om"... Jag skulle aldrig förlåta och aldrig någonsin finnas kvar.
Alla tankar rullar eftersom jag känner mig instängd, ensam, bortglömd, oattraktiv, onyttig, okvinnlig... Saknar mina vänner, min familj och ett jobb. Alltså, jag älskar att vara hemma med lillskruttan men det blir förbannat inrutat och långtråkigt mellan varven... Har grymt ont i kroppen nu också och det bidrar ju i det hela. Så jävla påfrestande att vara inne i smärtperioder såhär, speciellt när det är en massa saker att göra med barnen och hemmet hela tiden. Vill bara få sova, glömma allt ansvar tills värken ger med sig. Jag borde nog bara bryta ihop och gå vidare antar jag, men jag är så jävla envis och stolt att jag inte ens tillåter mig att bryta ihop. Det är förbannat jobbigt att vara jag ibland...
Idag är det utvecklingssamtal med skrutt... ska bli intressant att höra vad läraren har att säga om min fina guldklimp! Hur han trivs i skolan, hur han sköter sig och hur han utvecklas. Jag får ju feedback nästan varje dag, men det ska bli skönt att liksom gå igenom allt på riktigt!
Lillskruttan sköter sig som vanligt, men hon är hungrig nästan jämt. Igår hade hon ett 4 timmars sovmaraton och glapp med maten på 4,5 timme iofs tack vare att hon svepte en rejäl flaska ersättning och sov ute i vagnen nästan hela tiden. Mjölken börjar sina i brösten och det märks verkligen på henne! Med mer ersättning så blir hon gladare... Hon jollrar, fiser, skrattar, ler dagarna i ända och igår lyckades hon vända sig också. Ifrån mage till rygg iofs, vilken inte är sådär supersvårt när man är liten bäbis med ett gigantiskt stort och tungt huvud som liksom banar väg... ;) Men det går fort nu! Jag försöker njuta av dagarna, av både henne och skrutten... Skrutten börjar föresten bli så grymt stor nu. Värsta skolkillen ju som leker med grabbarna på gården. Vart tog mammas bäbis vägen??? De är söta och snälla för det mesta som sagt och TUR är väl det.
Hemmet ser ut som sju svåra år och jag måste ta tag i det idag... kommer en försäkringstant idag och gå igenom mina försäkringar. Hade en sån på besök när skrutten var liten, rätt bra att stämma av med någon som är kunnig inom området.
Barnen somnade ganska precis. Lilleskruttan i famnen efter en rejäl flaska ersättning och skrutten slocknade nerbäddad på divanen med en Bondfilm på tvn. Själv sitter jag här i hörnet på utkanten av soffan med datorn framför mig... Inte konstigt att jag har ont i nacken jämt. Sitter ju som en jävla ostkrok ju. Försökte gossa ner mig i soffan igårkväll med kuddar och så... men det tog väl 2 sekunder så kom ena katten och ville var med. Fy fan, jag blir så less ibland eftersom jag i princip ALDRIG får vara själv. Är det inte den lilla skruttan som hänger som en plåster i famnen på mig är det den större som gapar "mammamammamammamamma" i öronen alternativ en karl som är på goshumör och snufflar in sig i nacken på mig när jag är som mest upptagen och inte alls är sugen... och skulle det chockartat inte vara någon av dem så är det givetvis en hårig katt eller två som vill bli klappade på. SUCK. De är underbara allihopa och jag älskar dem alla av hela mitt hjärta och jag skulle verkligen inte vilja byta bort någon av dem.. (okey, Kamelen ligger risigt ibland... sonen också faktiskt) men jag känner helt ärligt att jag bara skulle vilja vara helt SJÄLV ibland. Om det så är en sån liten sak som att få ligga bekvämt i soffan alledes ensam eller bara gå på toaletten ifred utan att höra ett illtjut på andra sidan dörren. Åhh... Ilandsproblem javisst.
Kan fortfarande bli helt förundrad över att jag faktiskt har TVÅ härliga barn. Galet overkligt.
Skrutten är fruktansvärt jobbig just nu, han är inne i en hysterisk trots och vägrar lyssna på vad vi säger, vägrar ha ögonkontakt när man pratar allvar med honom och håller för öronen med händerna så han inte heller hör något. Han är envis, sur, tvär, lättstött och brister i tålamodet heeeeeeeela tiden och det går verkligen på mina nerver nu. Vi hade ett allvarligt snack idag han och jag så jag hoppas innerligt att han tar till sig av det jag sa... Alltså, han är i den här underbara skolåldern nu vilket märkt grymt mycket. Han är förpubertal och allmänt störig liksom. Men samtidigt är det inte så konstigt att han blir lite väl jobbig ibland... jag tror faktiskt inte det är så lätt att vara i skruttens kläder... med allt som hänt senaste halvåret liksom. Klart som korvspad vem som helst hade blivit obstinat i ren frustration över all förnyelse och förändring. Hur som helst så finns det inga ursäkter för honom att bete sig som en bortskämt snorunge mellan varven och det är väl just detta vi pratat allvar om idag. Återigen, jag hoppas innerligt att han bättrar på sig snart och sköter sig bättre...
Karln är borta på musiktävling ikväll... det vore ju grymt skoj ifall de gick vidare nu, få lite publicitet och pris men samtidigt skulle det (för mig egen del rent egoistiskt) vara så skönt om han la ner alla seriösa planer med musiken överhuvudtaget och bara koncentrerade sig på jobbet och familjen. Men frågan är ju ifall jag skulle stå ut med honom då, han skulle nog bli galet rastlöst så jag skulle väl bli galen på att ha honom hemma mer... Nåväl. Så länge han trivs med det han gör och sålänge allt funkar hemma så får han ju självklart göra som han vill. Det är ju trots allt en sån stor del av den han är.
Lillskruttan ligger och drömmer väldigt mycket om nätterna... det kan ju tänkas att hon har en utvecklingsfas nu och är orolig av den anledningen. Hon jollrar mer och mer om dagarna, hon håller på att upptäcka händerna och så garvar hon nästan varje dag. Le gör hon ju så fort man tittar på henne, men det är så klockrent när hon garvar till ordentligt! :D Lilla delfinen liksom... Funderar på om man skulle skaffa en sån där töntig vagnskylt som alla prettopäron har, fast man skulle ju dissa prettoheten genom att skriva "Flipper" eller "Uuäh Dull" istället. Haha.
Sockret går det ju skitbra med.... *NNNAAAAT* och så fick jag givetvis ett återfall med dessa jävla vaniljbullar. Gött, gött, gött och jag kommer sjunga på Frondas gamla hitlåt hela sommaren !!! "vem kan stoppa mig, jag bara rullar fram..." Kan man skylla på sambokilon? ;)
Tänka sig att tankarna försvinner iväg i rasande takt och att jag alltid ser det absolut värsta senariot framför mig... Är jag verkligen så skadad av all skit tidigare att jag inte kan se den logiska förklaringen? Måste jag alltid tro det värsta? Det är en smula störande att jag inte känner den tilltron jag borde göra... så att jag kan släppa all oro och bara andas ut och sluta upp att oroa mig. Men samtidigt är det ju så... jag bryr mig därför att jag är rädd om det jag faktiskt har. Och skulle det vara på något annat sätt skulle saker se helt annorlunda ut kan jag lova.
Tjo vad tiden rusar på fort... sängen vill nog ha sällskap strax så jag ska väl lyfta mitt söta lilla arsele och krypa ner där tänkte jag. Och invänta en sminkad rockslusk någongång inatt. Jävla godis alltså! :D
Det har varit så fantastiskt vackert väder under gårdagen, värmande sol hela dagen och vi njöt i fulla muggar!
Jag mötte upp skrutten i lördagseftermiddag, tågresan ner gick kanon även om lillskruttan var vaken hela tiden. Kan inte förstå att hon ska vara vaken helaste tiden nu, hon har verkligen svårt att slappna av liksom. Hon KAN ju missa något! ;) Tur hon är snäll iallafall... Väl framme hängde vi på stationen ett tag innan skrutten kom levererad av sin pappa. Vi fikade allesammans och pratade lite innan tåget gick hem. Vi skyndade dit och väl på tåget så bröt skrutten ut i hysteriskt gråt av pappasaknad. Lillstackaren. Det är så förbannat drygt åt honom... han VET ju att det är såhär och han VET att det går över... men det är så drygt åt honom precis när de säger hejdå. Hemresan gick i övrigt bra, skrutten klagade över att han mådde lite dåligt men det brukar han ju göra när han åker tåg. Han får liksom en släng av åksjuka och det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på att han åker ganska långt och det faktiskt är lite styrigt för honom med alla intryck och så. Hur som helst, vi kom till stan välbehållna och tog en promenad hem. Hade hoppats på att maten skulle vara klar då eftersom jag nästan svimmade av hunger, iordningställt lördagsmys och hela köret men självklart hade karln inte sett lappen och inte heller handlat. Så jävla surt. Lillskruttan var hungrig hon också och började skrika samtidigt som skrutten sa att han började må illa på riktigt. Det tog nog bara ett par minuter sedan kräktes skrutten i hinken för fulla muggar... Jaha, men hej och välkommen hem liksom. Han kräktes flera gånger under kvällen men sov mellan varven så han var inte riktigt lika risig som förra gången han var magsjuk. Lite lätt feber men igår var han hur pigg som helst. Vi är (än så länge ska jag tillägga) fortfarande friska och jag hoppas det håller sig så... Fy fan vad jag hatar magsjuk, jag blir liksom helt hypokondrisk och mår illa hela tiden. BLÄ.
Gårdagen var fantastisk härlig, vi hade en slapp morgon, karln fick sova ut (han sov iofs på soffan så jag vet inte hur bra sömn han fick egentligen... och han sov på soffan pga skruttens magsjuka, inte för att jag kastat ut honom... :p ) och jag och barnen myste på morgonen. Jag skulle ha bakat bullar inför skruttens innebandyavslutning men det var ju bara att glömma, jag ville inte riskera att smitta ner folk med förpestade bullar eller en halvsjuk unge OM det var magsjuka skrutten haft. Sedan var ju skrutt rätt ämlig, snorig och hostig också att han hade nog inte orkat spela heller. Så jävla typiskt dock, skrutten hade sett fram emot avslutningen som tusan, med match och allt liksom och speciellt när han har missat så många träningar sista tiden... men vad gör man?! Vi tog en långpromenad istället, hela familjen i rad och bara myste i vårsolen. Helt fantastiskt väder igår alltså!!! Hade ett missöde med vattenfylld snöhög och en tygsko men det löstes tack och lov. Och så träffade vi en söt iller också. Väl hemma så drog karln iväg på rep x2 och pianobärande så han var borta hela eftermiddagen och kvällen trist nog... vi hade en toppendag ändå, skrutt var ute och lekte på gården, skruttan sov i vagnen och mamman kacklade skit med grannen i solen. Helt fantastiskt!!! Vi gick in vid 18 och lagade mat, sedan däckade skrutt i sängen och skruttan i famnen på mig. Båda barnen sov alltså före 20. Amazing!!! Skruttan la dessutom av världens asgarv på skötbordet vid pyjamasbytet... åh vad underbart det var att höra!
Dagen idag har väl gått i ungefär samma anda... solen har lyst över oss, ungarna har lekt hur fint som helst (tack tack att skrutt har en ny bästis) och livet känns bara fint. Lillskruttan har börjat suga på pekfingret idag... hon har ju senaste tiden roat sig med att äta på alla fingrar men det är ju i ren upptäckaranda och nu tog hon pekfingret istället för tummen. Hon är så gudomligt söt iallafall.
Läste en krönika om lattemorsor idag... har en massa synpunkter om det men nu är jag förbannat trött så det kommer helt enkelt en lång utläggning om det en annan dag...
Imorgon får vi besök... av... *trumvirvel* ... just det!! Farmor!! Hon längtade extremt efter lilla sessan så självklart lär hon komma hit. Ska bli trevligt att få besök i allafall... sedan ska en kompis med hem när jag hämtar skrutten så hela dagen imorgon kommer ju gå i ett nafs. Fullt ös medvetslös!! :D
Shit pomfritt vad den där lilla filuran kan bajsa blöjan full. TVÅ gånger har jag fått lov att byta kläder på henne idag då hon bajsat ned sig totalt. Efter andra gången åkte lillfröken i baljan för det blev liksom lite desperat läge då hon fick bajs överallt när jag tog av bodyn. Men det är ju så jävla typiskt att hon alltid gör så när det bara är JAG som är hemma. Galet.
Hon har börjat få fram en massa nya ljud nu också, är så mysigt att höra henne ligga och jollra för sig själv. Idag var första gången hon låg i babygymet och kunde sysselsätta sig utan problem. Det går fort nu... bara att hålla i sig liksom! :S
Storskrutten är hos farmor och lever livets glada dagar. Han har dock blivit tokförkyld och haft lite krupphosta, men han var iallafall glad och nöjd med livet när jag pratade med honom. Idag så kommer hans pappa och familj dit också så han får riktigt familjemys. Vi ska mötas upp på lördag em för byte, skrutten ska ju på innebandyavslutning på söndagen och den bör han inte missa! Ska bli SÅ skönt att få tillbaka honom, det är så hiskeligt tomt utan honom om dagarna!
Karln är på rep ikväll så nu är det bara jag och lillskruttan hemma... har varit så hela dagen iofs, karln kom hem och käkade, sedan derog han igen. Jävligt tråkigt när det är såhär, men jag vet ju att det inte är alla dagar liksom så det är bara att bita ihop. Jag höll på att strypa honom härom morgonen föresten... Skruttan vaknade på morgonen och började gnälla. I desperat behov av ny blöja och mat vilket jag grymtade till om till karln när han undrade varför hon bökade runt. Men givetvis så rörde han inte en fena eller gjorde någon slags ansats till att ta hand om henne, neeejdå, det var ju självklart min uppgift. Ååååh, jag var så rackarns morgonsur då att jag nästan ströp honom. Och jag brukar verkligen inte vara sådär sur... trött självklart... men inte sur. Nåväl, jag bytte på skruttan, gav henne mat och sedan somnade vi om i sängen. Har ett svagt minne av att karln frågade om jag ville ha kaffe, men annars så var jag i sovdimman fullständigt. Sedan när jag och skruttan vaknade till på riktigt så hade ju karln hunnit åka till jobbet... men perkulatorn stod på och då svängde mitt hiskeliga morgonhumör direkt och jag kände bara lycka och kärlek. Både till karln som gjort kaffet och till det svarta guldet i sig liksom. Så litet men så stort i min värld. Underbart.
Tittade på massa gamla kort idag, på vännerna hemifrån som ligger på facebook. Jisses vilken himla underbar tid jag haft med dem, en tid som aldrig kommer tillbaka och det känns så sorget faktiskt. Jag saknar vännerna enormt mellan varven, jag saknar min familj en massa också. Jag saknar närheten till allt, jag saknar min lägenhet och allt som är "hemma"... blir lite tårögd när jag tänker på det.... och ändå, trots all hemlängtan, så är jag hemma här också. Det är här jag bor, det är här min familj och mitt hem är... Det känns som att jag blivit en helt ny person, det gamla jag och det nya jag. Känns jäkligt konstigt när jag tänker på det. Och ändå helt normalt. Mystiskt.
Har börjat fundera på en namngivelsecermoni för lillskruttan också, lutar åt att det blir i augusti så att alla har möjlighet att ta sig hit. Hela sommaren är det ju annat inbokat, det är verkligen helt galet vad det händer grejjer nu framöver!! Vi funderade på vilka gudföräldrar vi ska välja... jag har ju många flickor jag vill ha med i skruttans liv mer seriöst och karln har ju flera kompisar han också. Vi dividerade lite om det där och kom på den optimala lösningen. Så jag hoppas att de utvalda känner sig hedrade när vi frågar dem helt enkelt! :D
Ojoj, vad lillskruttan drömmer nu... hon låter som en liten delfin brevid mig och kinkar ihop mellan varven... utveckling pågår liksom.
Har haft en bra påsk btw. Alldeles underbar med karln familj, först hos syster hans och sedan hos mamma. Så härligt verkligen och jag är så glad att hans familj är så öppna. Jag undrar ju ibland hur de egentligen uppfattar mig då jag har en tendens att vara lite väl mycket ibland. Sån är ju jag, det vore ju dumt att försöka vara någon annan, men alltså.. jag kanske borde dämpa mig ett par steg?! Hans mamma är ju iallafall för söt... hon pratar så mycket om det mesta, hon är så jävla klockren och jag är glad över att hon tycker så mycket om lillskruttan som hon ändå gör. Jag menar, hon har ju flera barnbarn och faktiskt även två barnbarnsbarn... Men det är Sessan som är bäst liksom. Höhö. Inte så konstigt egentligen, då karln är hennes favorit... mammas pojke... och då blir ju lillskruttan favorit även hon - automatiskt. men det är viktigt att de har en relation så mycket de bara kan, vem vet egentligen hur länge farmor hänger kvar... Hon har ju, trots att hon varken ser ut som så eller beter sig så, tiden emot sig. Men som jag sa åt henne... vad fan, 20 år till borde hon ju fixa!! ;)
Fick höra av karln om ett par ruskiga klappträn också. Fy fan säger jag bara, vilka människor det finns. Hur kan man bete sig sådär överhuvudtaget?? Vart är respekten, empatin, samvetet och ansvarskänslan? GALET och jag lider med de berörda till max.
Tjohoo... shit vad tiden går fort när man verbalbajsar!! Holymoses! Nu lär jag ju göra lite annat nödvändigt istället för att sitta här. Ta hand om er allesamman och tänk på en sak som min käre far lärde mig en gång:
Om man behöver gå på toaletten är man nödig... men när man gjort det är man onödig!