och ett tokpass är kvar på arbetet. Känns overkligt, sanslöst overkligt men ack så jätteskönt!
Har haft en skitdag idag... varit på surhumör, känt mig helt kinkig och hopplös. Vet att jag tänker förmycket på allt negativt och jobbigt men just nu är det pengaproblem på allvar. Jag SKA inte göra som jag alltid gjort förrut, men det är svårt att bryta sitt tankemönster. Jag trodde det skulle bli på ett annat sätt, men just nu verkar det gå åt pipsvängen med det här. Just denna månad iallafall... sedan styr det nog upp sig. Jag hoppas det iallafall, för det kommer bli tight om jag ska bli själv med allt ansvar. Iofs är jag ju så jävla bra att jag har en reservplan på allt jag gör men det var ju inte så det var tänkt. Jag skulle inte vara ensam. B-L-Ä! Blir lite less och frustrerad på saken nu bara... urrk. Måste få mer sömn så jag blir snäll och glad igen. (vilket är svårt tydligen, då jag har två pälsbollar som terrorisserar mig om nätterna, samt en bråkig bäbis och ständiga nattbesök på toaletten.... jag har aldrig haft sömnproblem, men nu ska det börja jävlas uppenbarligen. HUA!)
Är lite negativ...
Sonen är ju söt iallafall... den ungefärliga konversationen ifrån morgonen då jag satte på mig kläderna:
Skrutten: Åh, vilken fin tröjja mamma! Mamma: Nämen, tycker du? S: Jaa... den täcker ju magen så den kan du ha ett par dagar till!!! (och så strök han tunikatröjjan tight längst tjockmagen)
Höhö... sötrumpan!
Bädis verkar må fint... han har haft mycket hicka idag vilken känns sådär i mig. Rätt stört för det pressar ju på neråt vid varje hickning och han hickar fort. Wieehhoo. Tänkte igårkväll att det är helt sjukt overkligt att det finns ett litet liv i mig. Galet när man tänker på det... jag har min bäbis i magen. Som lever och utvecklas för fullt varje dag och han ligger inuti mig. Ett leget iv där inne. Helt stördt. ;)
Saknar min fina karl så det värker. Eller ska jag säga att jag "räknar" honom? Haha, jävla T9 säger jag bara... så tokigt det kan bli ibland!
Tog tag i badrummet idag och tokstädade igenom det... lyssnade på en gammal skiva under tiden och en av låtarna fick mig att minnas den goda tiden. Eller nja... en tid för längesedan iallafall. Inte räknemässigt, men känslomässigt. Mitt i storskrubbningen ramlade jag tillbaka ett par år till den där helgtrippen på vårkanten med ett gäng galna restaurangarbetare för en storcatering med gamla chefen. Det var galet roligt, med många trevliga personer, en åtråvärd morgonträff med farbror sådär syndigt på hans (och fruns... FYY på mig) hotell, mycket skratt, ett lass alkohol, en poliskontroll, 40 sopplock (haha) som slavar, två krogvändor (och på den ena träffade jag ju Vladimiir också... GALET kul!) och såklart den här låten på högsta volym i den lilla lilla bilen vi alla tryckte in oss i. In på området där vi skulle jobba på bredställ så gruset sprutade, ut ur bilen och alla tände varsin cigg (precis utanför gränsen för "rökning förbjudet"... till det hör även till att vi rökte utanför cateringhallen hela dagen och fick inte reda på förrens dagen därpå att det var STRÄNGT FÖRBJUDET att röka på området pga extrem brandrisk och att företaget till och med har egen brandstation. Oopps....) Man såg vakterna funderade på vad det var för idioter som anlänt i den extremt lilla, tokdånande bilen och döm av deras förvåning när de upptäcker att det är idioterna som är serveringspersonalen. HAHA. Det var tider det... helgen var skitkul och det var nästan att jag hade lite separationsångest när vi väl skulle åka hem... Det är iallafall lustigt att en låt kan kasta en tillbaka sådär på ett par sekunder, får en att minnas något man inte tänkt på under så lång tid och ändå ta fram alla känslor direkt. Rätt häftigt och det får mig ju att fundera på hur mycket hjärnan egentligen sparar utan att man är medveten om det??
Och vilken låt det var? Boten Anna!!! *asgarv*
Har varit på match med lilleskrutten idag... hans första innebandymatch och han var jätteduktig som spelade och hölll igång i nästan 2,5 timme. Galet vad de sprang alla ungar men jag märkte att skrutten blev lite låg i sockret efter halva matchen... men han fick lite dicka av smarta mig så han kom igång igen. Matchen gick ju inge vidare dock... de åkte på fetspö till skruttens stora besvikelse (jävlar vad han var sur på vägen hem!!!) men han hade kul iallafall. Och lilla mamman satt på läktaren med en tår i ögat av stolthet. Han är så fin min söta unge. Det är helt galet. Efteråt gick vi och käkade pizza och helt spontant så kom även sötM med familj dit så vi fick värsta oplanerade familjemiddagen där på eftermiddagen. Underbart!
Kom hem och ägnade mig åt att storstäda badrummet, torkade och skrubbade så jag har skavsår nu... men det är rent kan jag lova!! Känns skönt att få det mesta gjort innan det ska flyttstädas... nog för att det lär göras igen, men då är det inte lika skitigt liksom och därigenom går det snabbare. Strax innan jag var klar så hörde jag skrutten i köket, kackandes som en galning och sedan kom han och frågade om vi inte kunde äta fruktsallad... Såklart han redan hade gjort den, jäklarns gosfis!!! Så vi fick lite mellis i oss och sedan grejjade jag klart. Känns inte så överjävligt för kroppen mer än att jag är trött, skönt det iallafall... annars brukar jag ju bli helt jävla slut av städandet... men bädisen har hållt låda iallafall. Precis som vanligt börjar jag inse... jag misstänker ett terrorisstmönster av den lilla inneboenden... Han ska göra sin mors liv till pest och pina varje dag tror jag bestämt. Men jag har en motplan... (mouhahahaha)... jag nyper tag i hans lilla fossing/knä/hand/armbåge när han är för jobbig så då har han inget val än att lugna ned sig. Ond och elak mamma... ;) (inte för att jag ens får tag eller att det skulle hjälpa en smula mer än att han drar tillbaka kroppsdelen för att sedan attackera på ett nytt ställe... men ändå... :P )
Ska ta och krypa ned i sängen nu och kolla på en film innan jag slocknar. Upp till jobb och skola imorgon... sista veckan nu för min del... känns heeeelt obeskrivligt.
Har julifierat oss lite idag och bakat lussekatter trots det väldigt soliga vädret... Saffranet är överjävligt asdyrt, men det blev väl ett godkänt resultat av det hela iallafall trots det knepiga receptet!
Har suttit och degat halva kvällen och funderat på om det är lagligt att gå och sova jättetidigt en lördagskväll, men så dök en vän upp på chatten så vi har kacklat litegrann nu. Jisses vad jag saknar honom!! Trots att det var så längesedan vi sågs och att halva jordklotet är emellan oss så tänker jag på honom väldigt ofta. Han är en av de gladaste människorna jag känner och det är lustigt att vissa människor kan göra ett sånt intryck på mig, även om vi bara umgicks under en så kort period. Han berättade trevliga nyheter och jag hoppas verkligen att allt går vägen för dem och att deras planer går vägen! Åh... han gjorde min lördagskväll nu!
Pratade med karln nyss också. Han låg och var galet bakfull... mouhaha... stackarn, men synden straffar sig självt!! Han hade varit ute och brakfestat igår så dagen idag var ingen höjdare. Jag är så glad över att han inte dricker så mycket som han gjorde förrut, det är både jag och hans lever tacksamma över, men ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt sig! Och det är ju helt okey, klart han ska få dra ut och festa ibland för han är ju inte helt oansvarig av sig annars... Men jag kan ju inte hjälpa att jag längst inne blir en smula oroad över det. Min egna svartsjuka som tränger igenom och den måste jag ju få bort. Jag VET ju hur det ligger till... egentligen... men det är ju som det är. Note to selfe: Gör om, gör rätt!
MVC-mötet i torsdags gick bra, alla prover visade bara glada besked och allt verkar normalt. Hon ville inte lyssna på mina klagomål ordentligt ang värken, men det är ju bara att hoppas på att allt är som det ska. Vilket det troligtvis är eftersom det bara är jag som hispar upp mig då kroppen börjar säga ifrån. Men men, hon var vänlig nog att bjuda den utsvultna gravida glömska mamman på en kopp kaffe iallafall... :D Sånt gillar vi! Hon chansade på att kotten kommer väga 3100g när han föds och det tippar jag också på ungefär!
Nu på kvällen har kotten brutalterrorisserat sin mamma iallafall... jisses vilken unge!! Först sparkas han som vanligt och utvecklar sina nya kungfu-kunskaper, sedan övergår han till att kittla mig med både händer och fötter och när han gjort det tillräckligt avslutar han det hela med att börja hicka. KUL unge verkligen!! Han är fasiken mer vild än tam den där lilla och jag har så svårt att förstå att han kommer komma om 10 veckor. GALET snart! Shit pomfritt liksom, jag kommer bli tvåbarnsmamma om 10 veckor!!!! Det är ju helt sjukt overkligt...
Dessutom så går första flyttlasset om 2 veckor. Det känns helt stördt bra och jag vill bara packa ihop ALLT nu på en gång så det blir klart. Längtar så mycket efter stan, nya lägenheten, mina vänner och givetvis min underbara karl!
Skrutten har drömt mardrömmar nu på kvällen, hatar när han börjar gny och sedan gråta hysteriskt och ändå vara heeeelt okontaktbar så jag står där helt hjälplös och kan inte hjälpa honom. Läskigt att se när han beter sig sådär... det brukar gå över ganska snabbt, men 20 minuters gråtande i en annan värld är fan inge kul för honom. Hoppas bara att han inte börjar bli sjuk nu, han brukar både drömma mardrömmar (och få krupp) strax innan han blir dålig... för imorgon är det ju innebandymatch för honom. Och han är rätt taggad tror jag!! Ska bli grymt kul för mamman också att se alla ungar springa runt helt galna och jaga en liten plastboll hysteriskt över hela planen. Hoppas bara ingen gör illa sig! ;)
Idag kom den med posten. Karln tyckte jag var helskum som blev lycklig över en räkning för nya lägenheten... men det stod ju mitt och karlns namn längst upp och det såg bara så fantastiskt vackert ut tillsammans! ÅH som jag längtar!!
Har haft en fin helg, klarade mig ifrån diverse sjukdomar (tro på fan, man KAN sova bort det mesta) och mycket var väl tack vare att fina karln kom på fredagskvällen och gav mig kärlek över hela helgen. Hua, som jag älskar den där människan. Och dessutom fick jag min present också, ett jättefint armband som bara skrek mig om det... Han vet precis vad jag tycker om den där lilla fulingen. Det är så vackert iallafall och det räcker med att bara titta på det så blir jag lycklig!
Hann grejja klart hos päronen också, operation total makeover i ett av rummen... Blir nog skitbra när det väl blir klart! Känns jävligt bra att jag och karln lyckades tapetsera i två dagar utan att ens bli lite småsura på varandra, det bådar gott inför framtiden då vi ska grejja i vårt eget hem. Två pedanter och en drös med ungar, det kan ju bara sluta på ett eller annat sätt? Och just nu verkar det ju luta åt att det skulle gå vägen utan blodvite iallafall...
Är sjukt trött idag... inte så konstigt kanske eftersom vi sov alldeles för lite inatt och gick upp med tuppen typ. Hua. Ville ju aldrig lämna sängen egentligen, det är så fantastiskt skönt att sova och dessutom hade jag ju en underbar karl i sängen som hade ena handen på den sparkande bädismagen och dessutom gosade han mig i nacken... Karln alltså... inte bädisen. Det är kärlek det. Var över till grannen nyss och käkade lite födelsedagstårta. Dock var inte själva födelsedagsbarnet hemma, men tårtan var ju god iallafall! ;) Är snuskigt trött nu och ska slänga mig i sängen alldeles strax faktiskt. Haha. Måste nog vara rekordtidigt! :D
Har 11 pass kvar på jobbet nu... och idag avklarade jag sista badrummet, så morgondagen blir rättså lugn. Ska väl göra storstäd i foajén eller gästtoan typ. Men thats about it. Känns bra och min kropp är tacksam... börjar göra skitont nu på allvar och själva magen har börjat värka också. Vet inte riktigt vad det kan vara, men det är väl en kombination av stress, överarbetning, flytt, fibro och bädis antar jag. Men som sagt, det är bara 11 pass kvar.... 11 pass... 11 pass.... :D Ska till MVC på torsdag och göra en överjävligt äcklig glykosbelastning igen och då ska jag passa på att be barnmorskan att kolla upp mig lite. Känner mig inte alls bra faktiskt men det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som stör eller känns fel i kroppen. Mystigt och jävligt jobbigt.
Det var ju faktiskt något vettigt jag skulle skriva om också, men guldfiskhjärnan slog visst till igen så det har jag glömt nu... Känns ju sisådär.
"Jag har glömt vad alla heter. Så nu kallar jag alla för Nähmenhej!"
Min ena chef frågade mig idag varför bloggandet är så stort, och vad folk får ut av att läsa småfjortisarnas menlösa bloggar egentligen? Och det är ju faktiskt en fråga som även jag funderat på. Hur kul är det att läsa om någon 17årings dag i skolan, vilken outfit den har på sig (och givetvis en bild också) vilket café den varit på och senaste skvallret? Allvarligt alltså?? Alla dessa menlösa småtjejjer som skriver om totalt oväsentliga saker gör mig fasiken galen!!! Är det en bra förebild att enbart bry sig om senaste modet, dyra märkesväskor, dagens outfit och senaste skvallret? Dessa småtjejjer är ju helt skruvade som tror att detta är livet... och alla mindre tjejjer som kommer efter, ska dessa ha bloggfjortisarna som förebilder?? Men fy farao alltså, jag är så glad över att jag faktiskt har en pojke istället för en tjej... Vart är världen på väg??
Och med det menar jag inte att min blogg är särskilt givande... men de som läser den känner mig och därför får de förhoppningsvis ut något av mitt ordbajsande. Och jag skulle bara vägra skriva om dagens outfit och lägga ut en bild på den. Mouhaha.
Har jobbat frukost idag... det gick rätt bra hela morgonen men på förmiddagen började jag känna mig helt tvärdålig. Gick hem tidigare och var helt svimfärdig när jag var på väg, väl hemma så däckade jag i soffan och fick lov att styra upp hämtning av skrutten. Urrk. Kroppen bara värkte, febersvettningar (ingen feber dock) näsan och halsen började göra ont, var yr och dåsig och lite svårt att andas. Andningsbesvären är ju mest psykologiskt, det vet jag... men jag blev så tagen av hela situationen att jag bara slocknade. Rätt läskigt faktiskt. Fick hem skrutten senare och han har roat sig med sitt lego och därigenom skött sig exemplariskt. Sov av och till hela eftermiddagen, vaknade strax före 19 och känner mig relativt okey nu, men snoret har börjat rinna och kroppen värker fortfarande. Blir nog att vara sjuk imorgon, för såhär orkar jag inte ha det.
Bädis håller låda som vanligt, men jag tror det börjar bli lite trångt åt honom... jag känner honom inte lika tydligt längre, vilket iofs är rätt bekvämt som omväxling, men jag misstänker att det är för att lillparveln växer så det knakar där inne. Och jag är ju hysteriskt hungrig hela tiden nu också så det är väl inte så konstigt... Tänkte också på att jag blev ju tvärsjuk när jag väntade skrutten vid den här tidpunkten också... Kan det vara så att bädisen suger ur allt nyttigt ifrån min kropp nu och det är därför som jag blir lättare sjuk?
Har musikalterrorisserat min älskade idag också. "Tomorrow" ifrån Annie. Det är kärlek det... Haha...
Nepp. Sängen nu och intensivvila lite till... Jag hoppas snoret ger med sig snart, att värken försvinner och att febern håller sig borta!
Är det fel att vilja sina barns bästa, både på deras insida och utsida? Jag trodde det hörde till vanlig förälderetik att önska det bästa för sina barn och att det inte på något sätt ska se ut som att man försöker vara "perfekt" ?? Men jag kanske har fel, för efter helgens plumpa kommentar så vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till saken så att ingen får uppfattningen att jag försöker vara just "perfekt". För det är nog bland det sista jag är med alla mina fel och brister på så många olika sätt. Det finns ingen energi till att sträva efter perfektionism heller, men jag försöker alltid att göra vad jag kan och speciellt när det är saker jag faktiskt KAN påverka - försöker jag ju göra det just för att nå det bästa resultatet. Men tydligen så uppfattar vissa mig som att allt ska vara perfekt i mitt liv och det är ju bara deras skeva syn men jag stör mig ändå. Och att fälla kommentaren som personen gjorde, fick mig (såhär i efterhand) att nästan tappa hakan. Jag vet att det inte var menat som det lät, men det känns faktiskt jävligt dåligt ändå.
Har slitit på jobbet idag igen... men jag tog det jävligt lungt och mår (chockartat) rätt okey just nu. Väntar på att lilleskrutten ska komma hem ifrån sin innebandyträning så vi kan käka lite mat innan kvällen. Ska ta tag i tvättvikningen också, men har ingen som helst lust med det alls...
Poppar julmusik dagarna i ända nu, det är så fantastiskt härligt och idag snöade det ett tag. Dock ligger inte snön kvar såklart, men det var så fint att se på flingorna som dalade ned. Jag tycker om snön... när det håller sig kallt och fint ett tag och sedan kan det bli vår igen.... Snöslask måste vara världens straff åt ensamstående föräldrar tror jag. Fy farao för blöta ytterkläder, vantar, mössor och skor...
Min karl lät meddela att han köpt en present till mig idag... men han vägrade att säga vad och det enbart för att retas med mig som kommer dö av nyfikenhet innan fredag. Fy fasiken vilken dålig stil! *skratt* Men han är ju söt i vilket fall... sånt uppskattas faktiskt. En liten present, ett vackert sms, en blombukett, en fin lapp någon gång ibland gör så stor skillnad på bekräftelsen och uppskattningen av varandra. För mig är det skitviktigt iallafall och jag försöker ju "skämma bort" honom på de sätt jag kan bara för att visa lite extra kärlek. En oväntad gest utan egentlig anledning är betydligt vackrare än ett "måste" för att man fyller år eller så...
Bla, bla, bla...
Skrutten är nog världens finaste som ger bort nästan alla sina nya fina glaskulor till sina klasskompisar bara för att han vill vara snäll mot alla som vill ha. Mamman blev en smula arg då han faktiskt måste lära sig att säga nej eller att byta kulor med klasskompisarna... men såhär i efterhand kan jag bara le åt honom och bli sådär extra varm i hjärtat. Han är så underbar den lille krabaten... dessutom har han TVÅ lösa tänder till nu! Stoooora killen!
Och ja... JIF... (eller VIM då) och inte något annat era snuskhumrar! :D Det gjorde groteskt ont iallafall och jag gick runt som en rödsprängd och svullen alkis ett tag...
Har ägnat dagen med lite storstäd på jobbet och det sög verkligen kan jag meddela. FY FAN vad ont jag har i kroppen nu. Känner mig helt jävla döende. Men det är ju för att jag häromdagen faktiskt tänkte att det går lättare än vad jag trodde att både jobba, vara mamma, packa lägenhet, väderomslagen och vara gravid. Tji fick jag liksom, för nu blir jag helt jävla slut efter ett par timmars arbetande... Kroppen värker konstant och jag får världens jävla foglossning ända ned i skinkorna. Wieehoo. Dessutom så roar ju sig kroppen med att skrämma skiten ur mig nästan varje kväll. Satt för någon dag sedan och nästan trodde förlossningen börjat... hade sammandragningar regelbundet var 4-10 minut i 3,5 tim och ont ner i ryggen, ljumskarna och hela bäckenet. Då blev jag faktiskt lite nervös... Men, men... tog en dusch, slappnade av riktigt i soffan och sedan släppte det. Förstår bara inte varför det ska hålla på och jiddra med mig när jag väl tar det lungt?!? Men det är väl som med förkylningar... de kommer alltid lika lägligt när man blir ledig! Kotten mår bra iallafall, han har börjat med nya utbrytningstekniker på vänstra sidan om naveln nu bara. Känns inte så skönt.
Har märkt att det är oerhört lätt att tappa kontakten med de vännerna som faktiskt är ovärdeliga för en... Jag vet ju att det inte är deras fel, verkligen inte, för jag är ju lika dålig på att höra av mig mellan varven jag också men jag märker att jag blir ledsen och känner mig bortglömd likförbannat. Och skulden lägger jag ju givetvis på dem, trots att jag är medveten om att det inte är deras fel som sagt. Tänka sig att det är så lätt att skjuta över felet på andra och att man inte inser sin egen del i det hela? Läskigt lätt faktiskt... Men eftersom jag är så jävla bra är jag ju redan väl medveten om det, så jag vet ju om att jag också är en bidragande del i den förlorade/bortglömda/islagda vänskapen... Håhåjaja... fy fan vad jag är bra! (eller hur det nu var?) Det är trist iallafall, jag saknar många av mina fina vänner och jag blir ledsen i hjärtat av saknaden.
Skrutten har varit ute och lekt med sina kusiner idag, han är strax på ingående den lilla lortgrisen och ska i duschen direkt. Han ska iofs ringa sin pappa först och kolla om kortet kom fram. Jävla idiotpost säger jag bara. Vi skickade iväg korten i torsdags, innan lådtömmningen, men inte fan har det kommit fram heller. URRKK vad sånt är irriterande!
Känner mig som om jag går omkring i en konstant dimma nu... är inte riktigt medveten om allt runtomkring mig själv och allt går på rutin typ. Lite skrämmande att kroppen och hjärnan fungerar ändå (jaja, någolunda iallafall) trots att jag inte registrerar vad jag gör. Vill nog stanna kvar i dimman ett par veckor till, tills jag slutar jobba, får packa ned lägenheten till max, flytta upp till nya stället och bara njuta av tillvaron utan att känna stress. Sedan få fira jul och nyår med familjen och karln och bara få vara leeeedig. Sedan, efter nyår, då börjar livet på riktigt! SOM jag längtar!!!! Är less på detta ingemanslandet nu... vill inte mer!
Fick brev ifrån FK också... ett beslut ang SGIn inför havandeskapspenningen och föräldrapenningen och jag kan bara meddela att jag tycker om FK. På riktigt. :D Hoppas det fortsätter i denna goda riktning nu bara, så jag slipper få psykbryt på försenade utbetalningar mm... Det är en djungel jag tacksamt varit utan ett par år nu.
Städa? Tvätta? Plocka iordning? Näääee... blir ryggläge i soffan och tidig kväll som vanligt. (slog rekord igår tror jag... vi la oss 20.00 jag och skrutten. En lördag. Höhö) VÅGA VÄGRA VARA PERFEKT!!
Läste i en bekants blogg häromdagen att hon skulle bli en VVM. (Värsta Vältränade Mamman) Det ska fan jag också satsa på! Alla backar i stan, here I come dragandes with a barnvagn... Wiieehhaaa!!!
Jisses alltså... Skrutten ligger i sin säng och sover sött nu. Det räcker med att bara stå i dörröppningen och titta på honom för att hjärtat ska slå extra hårt och jag fylls av en innerlig kärlek att jag nästan sprängs. Fy tusan vad min son är underbar!!! Det är nästan omöjligt att förstå att jag snart kommer ha två små gryn att ösa kärlek över och som kommer få mitt hjärta att svämma över av just kärlek. Så underbart.
Sniffade lite extra på mina underbara rosor också... som substitut för karln... Tre perfekta djupröda rosor kan fasiken inte bli vackrare! Lika vackra som fina karln.
Har haft en skitdag idag rent kroppsligt... det värker värre än värst och jag känner mig helt jävla slut i hela kroppen. Hatar när det är såhär, det är så jävlarns värdelöst och jag blir så surig och kinkig i humöret... Läkaren ringde idag också och berättade att alla prover såg bra ut, förutom att jag hade blodbrist. "Öööhh..." tänkte jag... "vaddå blodbrist??" men läkaren menade ju att mitt blodvärde vad lågt. Och det var ju ingen direkt nyhet för det har jag jämt oavsett jag är gravid eller inte och nu äter jag ju dessutom tabletter för det. Tyckte det lät läskigt när han sa "blodbrist" bara... kändes ju som att jag saknade ett par liter blod och var döende liksom. Höhö...
Älskade karln var här i helgen... går inte med ord att beskriva känslan jag får inombords när han finns vid min sida även rent fysiskt. Jag känner mig så tillfredas med livet, så hel och lycklig. På söndagen fick jag en rätt obehaglig känsla och sveptes med i ångesten, men jag vet ju varför... Jag avskyr att han ska åka ifrån mig och jag avskyr att det inte är NU redan... men det släppte på kvällen och idag känns det bättre trots att det var tidigt imorse som han åkte hemmåt. Vi har pratat en massa om mycket, det känns så skönt att vi förstår varandra och kan prata om allt möjligt även om vi inte kommer fram till något vettigt direkt. Men det är just kommunikationen som är så härlig... och så viktig!! Slutar man prata med varandra har man ju allvarliga problem. Och inte just bara de här vardagliga sakerna som mat och planering... utan främst de viktiga sakerna, vad man varit med om tidigare, vad man tycker om vissa saker, att man kan ventilera ens tankar och känslor utan att den andra parten tar illa upp. Jag själv är ju expert på att prata om tidigare relationer, både kärleks och kompisrelationer och ibland vet jag inte hur min partner reagerar på det. Men med fina karln verkar det inte som något problem, han verkar kunna ta det och förstår vad jag menar när vi pratar om såntdär. För det är ju så, precis som jag tidigare skrivit, att ens erfarenheter gör den till den personen man är i nuläget på både gott och ont. Och först och främst är det ju så att allt jag själv varit med om tidigare har ju gjort att jag lyckades trilla dit på fina karln och bli hopplöst förälskad. Att jag vet vad jag vill ha (och inte vill ha) att jag vet hur jag vill ha det i livet, vad jag är ute efter och att jag ens tagit mig dit jag är i livet. Det är fantastiskt härligt att tänka på, trots att jag stundvis gett upp hoppet om både lycka och kärlek...
För att citera en rättså värdelös rappare, men ändå... : "Det är min tur nu, vinden har vänt..."
Håhåjaja... fy fan vilken jävla tur att jag är så jävla bra... HAHA.
Var ju på maskerad i lördags... skitkul och vi skrattade massor trots att varken jag eller karln kände så många som var där. Men det var ju lite lustigt... gick till päronen för att göra oss iordning jag och karln. Gick till bystugan i sällskap med Nikki Sixx och gick hem med Jocke Berg ifrån HardCoreSuperStar! (ohmygosh vad min karl är snygg i mössa och smink... ögongodis på högsta nivå...)
Skrutten kom hemigår också... SOM jag längtat efter den lilla parveln!!!! Den tandlösa parveln!!! Han är så stolt över att tanden äntligen ramlat ut och jag hoppas innerligt att den nya kommer upp ordentligt i hålrummet nu. Tyvärr så ser ju inte verkligheten ut så, men det återstår väl att få bekräftat. Hur som haver, igårkväll efter att vi borstat tänderna och hoppat i säng så upptäckte vi att den andra tanden är lös även den... till skruttens lycka! Det har precis som alltid varit så härligt att se skrutten och hans idol vara tillsammans. Man ser verkligen hur skrutten lyser i ögonen och vill att karln ska hjälpa honom en massa, främst (och av förklarliga skäl) hjälp med ritningarna såklart. Skruttens nya hobby är att sitta och rita tatueringar både på papper och sig själv. Han kom ju för tusan hem med en coverup på knät!!! :D Det är hur som haver en fröjd att se mina absolut bästa i hela världen komma så bra överens och det gör mig så satans lycklig.
Snart dags att sova så jag orkar med ett jobbpass imorgon (och nej, jag ska inte glömma bort det...)
Efter imorgon har jag bara 19 arbetsdagar kvar... Känns märkligt.