Alltså... pojkarna i min familj är ju helt sagolika. Den mindre varianten har sprungit runt i sina kalsoner och lekt med sin tatueringsmaskin gjord av lego halva dagen. Han har tatuerat mig, karln och lillasyster till förbannelse... Sedan har han skuttat runt och varit trotsig ända tills det var dags för innebandyn... sedan har han varit rättså lugn faktiskt. Den större varianten har även han gått runt i kalsonger, inte skruttens dock, och drygat sig hysteriskt. Han kan då bete sig totalt omanligt så jag bara bryter ihop. Är det en tjej jag bor med egentligen? Han får mig att garva halvt ihjäl mig iallafall... det är ju sanslöst bra! :D
Gick igenom mobilen idag också... behövde rensa bland smsen och så gick jag igenom bilder jag tagit. Där hittar jag en bild karln tagit med ett kärleksmeddelande någongång då jag inte sett det. Oerhört uppskattat och jag bara flinade! :D Kollade när det är taget och det var ju före jul liksom och jag har inte sett det förrens nu... Humor!
Karln är på rep nu så vi har varit ensamma jag och barnen... Åt middag, kollade på tvn och sedan kastade jag ungarna i badet. Den stora i badkaret och den lilla i baljan. Kastade och kastade föresten... det gjorde jag ju såklart inte... men de blev rena och fina tillslut iallafall. Och lillskruttan bajsade ju INTE i vattnet som omväxling skönt nog. Har haft en lugn kväll helt enkelt och snart blir det nog natten för min del. Är sjukt trött som vanligt.
Har en massa saker jag funderar på men som vanligt är det oerhört svårt att ens komma ihåg allt som passerar i tankebanan om dagarna med framförallt är det svårt att få ner det i skrift. LOAD liksom.
Jaja. Som min ohängde syltrygg till lillebror skulle ha sagt: ORKA!
Det där med att leta reda på sommarskor sket sig ju rätt rejält... Förra sommaren var jag och karln och strosade runt i grannstaden och råkade ramla över ett par skitsnygga slitna basketskor som skrutten skulle vara skitsnygg i. Då var de en smula förstora, men eftersom det var rea tänkte jag att jag köper dem ändå så kan han ha dem till denna sommar. Så... eftersom han ska utomlands frågade hans pappa om han hade sommarskor häromdagen så jag fick ju leta reda på dem. Hittade dem efter lite letande i förrådet och upptäckte att ungen inte ens kan ha dem. Helt galet, stl 34 och de är för små. Exakt HUR stora fötter kommer den där sötrumpa få alltså??? Jag hittade hans fiskarhatt och keps iallafall och sedan gjorde jag en ride på H&M och hittade ett par tygskor där som han kunde ha. Stl 34 det också, men de var gigantiskt stora i modellen. Så... sandaler får de nog köpa i utlandet för det går nog inte att hitta i affärerna i dagsläget.
BVCtanten gav inte ens ett lyft öga om att jag börjat ge ersättning till lillskruttan... chockerande nog... Hon var så nöjd med skruttans viktuppgång och även längden denna gång. Dotra växer så det knakar kan man säga! Och allt flyter ju på precis som det ska att vi bokade in nästa träff ihop med skruttans läkarmöte som blir strax efter att hon blivit en månad. Eller nja... hon kommer ju nästan vara en och en halv månad då... men ändå. Vi fick D-droppar denna gång som hon snart ska börja med. Tror BVCtanten är lite förundrad över att jag fortfarande inte frågar något, att det inte är några problem och så... :D Skruttan vägde iallafall 3840g och var nästan 53 lång.
Ryggen och armen tar fortfarande kol på mig... karln masserade en stund igår och det hjälper ju litegrann. Det är rättså okey på morgonen och halva dagen, men på eftermiddagen och kvällen är det verkligen kört. Strax innan jag damper ned i sängen om kvällarna är jag helt jävla grinfärdig för att det gör så ont. VILL INTE börja gå hos en sjukgymnast igen... har inte tid och orkar inte. Men fortsätter det såhär kommer jag ju bli så illa tvungen, för annars kommer jag nog gå under av smärta. Fy fan alltså. Det är så förbannat drygt att ha ont hela tiden, jag blir så trött och sur av att känna den där skiten jämt och framför allt när det är bröstmuskeln som bråkar eftersom det spänner på i revbenen och mellangärdet så lilla hypokondrikern tror ju att det är hjärtinfarkt. Vilket jag är VÄL medveten om att det inte är eftersom jag haft såhär i över tre år till och från men det gör ju skrämmande ont. Jag sa till en läkare en gång att det faktiskt kändes som en hjärtinfarkt och han höll med mig. Han sa att det KÄNNS faktiskt så eftersom det är alla muskelfästen runt ryggen, armen och revbenen som är överbelastade... Jagblir så matt i armen ibland att jag knappt kan hålla i något och det bara strålar ut i fingrarna. Klart man blir lite skraj liksom... :S MEN samtidigt vet jag ju vad det beror på så det är bara att försöka att låta armen vila och ta det lungt. Vilket är superlätt i dagsläget verkligen... Höhöhö...
Skrutten är en sån duktig storebror alltså!! Han passar lillasyster när jag måste göra något och när hon blir ledsen kommer han fram till henne och säger med mjuk och fin röst: "men tjejjaaan!!!" Det låter så jävla gulligt alltså! Och igårkväll så låg han och skruttan brevid varandra i soffan och då la han sitt finger i hennes hand och gossade lite. Det är så fint att se mina barn vara sådär söta... Tänka sig att jag ens har så fina barn? Två stycker dessutom! Helt overkligt fortfarande och jag kan bli sådär galet fylld av kärlek när jag tittar på dem. En känsla av total lycka liksom. Det är likadant när jag tittar på karln... jag fylls av en sån intensiv kärlek att hjärtat nästan sprängs! Visst har jag lust att rymma ibland, slänga ut karln, avsäga ansvaret om mina banr och bara få vara ifred... men jag tror att det hör till. Man kan inte vara på topp jämt, man kan inte ha hur mycket energi som helst och aldrig klaga. Klart som fan man måste gnälla lite för att kunna uppskatta det man faktiskt har. Jag har en underbar sambo, världens sexigste snygging som jag älskar enormt.. jag har en skrutt som ibland driver mig till vansinne med sin energi och trots och sedan har jag en liten skrutta som är extremt mammig och gnällig mellan varven så jag blir helt frustrerad och nästan bryter ihop. Men det är min fina familj och jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv. Kärlek!!
Ikväll blir det schlager i vanlig ordning... Gotta love it! Ska ta ett race med damsugaren, diskborsten och trasan under dagen bara. Förhoppningsvis också kunna tvätta inom en snar framtid också, börjar liksom tryta lite i garderoben nu!
Ååhh... bara ett par dagar till, sedan åker vi till hemorten. SOM jag längtar!! Och mami: på torsdagen vill vi beställa bord för 2,5 person på restaurangen och pannkaka till middag!! ;)
Shit pomfritt alltså... jag är konstant sugen på socker. Fikabröd, godis, chips och läsk. Hela tiden. Det är fruktansvärt jobbigt dels för att det inte är hälsosamt för figuren och för tändernas skull... Måste ta tag i det där alltså. Och bara äta godis på helgen, att dra ner på fikabrödet och så lär jag fan bita mig i läppen när jag blir sugen på kvällarna. Jises. Snacka om I-landsproblem... men ändå.
Mötte upp skrutten igår, allt gick kanoners trots att resan ifrån stan startade med en ersättningsbuss och sedan en jävla massa väntande på skruttens försenade tåg på en kall station. Tur man är en supermorsa som kan byta blöja i knät och stå upp och amma... :D Det är ju egentligen inte så svårt men amningen är fan lite trixig när man har hundra klädesplagg på sig, lär ha en handuk mellan bröstet och lillskruttan och så en jävla amningsnapp på bröstet... men men, tur man är härdad liksom! (dock är ryggen helt jävla förstörd nu, vänstra sidan värker nå så grönjävligt. Det hänger ju ihop med bröstmuskeln och sedan har jag ju dotra på vänstra sidan nästan jämt) Tillslut kom skrutten iallafall, jävla gounge vad jag längtat efter honom!!! Vi tog en liten fika, skrutten fick ett gråtanfall av pappasaknad men sedan var det glada miner resten av dagen. Vi höll nästan på att missa tåget hemmåt bara, jävla hissjävlen att hålla på att dumma sig. Turligt nog var vårt tåg ett par minuter sent att lämna perongen så vi hann ju på det tillslut. Gårdagen tog nog världsrekord i kyla iallafall... FY FAAAN vad vi frös.
Väl hemma städade vi iordning litegrann innan karln kom hem och sedan fick vi besök. Skrutten fick träffa en jämnårig kompis och de där två klickade direkt... De sprang runt, brottades och busade helt hysteriskt så jag och mamman tänkte att vi skulle dra iväg till buspalatset någon dag så att de där ungarna får leka av sig ordentligt! Jisses, har aldrig sett skrutten leka sådär galet mycket med någon han aldrig träffat förrut. Så härligt att se och så skönt att ungarna låg på samma nivå, de verkar väldigt lika varandra i sättet att bete sig på. SKÖNT.
Vi la oss ganska tidigt igår, jag är ju stördt trött på kvällarna så det känns nästan som att någon smäller mig med en stekpanna i skallen vid tio liksom... Men det är väl inte så konstigt, jag matar ju lillskruttan ett par gånger varje natt så jag får ju aldrig sova längre än 3-4 tim i sträck. Vilket jag verkligen inte ska klaga över, för hon sover ju hur bra som helst egentligen... men man blir ju trött ändå. Jisses, två ungar att ta hand om, tre katter, en karl och ett helt hem som är fallfärdigt jämt... klart det tär på mig liksom. Samtidigt älskar jag det också, det är väl därför jag står ut med att ta hand om det mesta dag ut och dag in.
Karln frågade hur jag trivs här uppe och jag måste säga att jag trivs fint. Det känns liksom inte konstigt att bo här, eller jo... det gör det på ett sätt också... men det känns liksom som att det ska vara såhär. Det var liksom menat att jag skulle flytta hit tror jag. Men jag har ett uns hemlängtan, jag saknar min familj och mina vänner... inte samhället i sig alls faktiskt... utan alla människor jag tycker om. Och jag längtar så efter att de ska få träffa lillskruttan. Jag vet då att mamma kommer bli helt salig. Dels för att det är en liten tjej hon får gulla med, men framför allt för att skruttan är så förbannat jävla söt att man smäller fan av. Eller ja... jag är ju en smula jävig... men jag tror nog att de flesta kommer smälta för hennes stora blåa vackra ögon. Gofis!! Det ska iallafall bli härligt att få åka och hälsa på alla i nästa vecka... (och skrutten ska åka utomlands då... Buhuuuu!!)
Åh, bläsch vad trött jag är idag...
Pratade med min toktott igår, fina, älskade vän... Blev så glad över att hon ringde och framförallt att livet verkar gå åt rätt håll för henne nu. Kärlek är det vackraste av allt!!
Hah... just det. Skrutten var ju grym igår på tåget hem... Han satt och lyssnade på sin mp3a och sjöng högt och tydligt för hela tågvagnen Linda Bengtzings låt "Hur svårt kan det va?" ... flera gånger dessutom!!! :D Kan man göra annat än att älska den där ungen??
Imorgon är det dags för BVC igen, ska bli intressant att se hur mycket lillfröken har ökat i vikt och vad BVCtanten säger om att vi börjat ge henne ersättning också. Lär väl få en moralpredikan om att det bara är att AMMA MERA för att mätta ordentlig. Visst, det kan man ju göra om man vill... men jag känner ärligt talat inte för att ha fröken hängandes i brösten hela tiden. Jag har ett liv utöver att vara mamma också, jag lär kunna göra mer saker än att mata bebis heeeeeela tiden. Kalla mig ego, men sån är jag. Och ersättning fungerar alldeles utmärkt det också.
ÅÅÅHH... om någon vecka eller två kommer vår nya soffa vi beställt. Fy farao vad jag längtar efter att få fläka ut mig i en stor, rymlig 3,15 m divansoffa... Härligt!! Då kommer vi ju få plats alla fyra utan att behöva trängas... Gosh vad nice!
Nehepp. En cigg och sedan leta reda på sommarskor och keps till skrutten. Känns ju konstigt när det är två meter snö ute... haha!! :D
DÅ ska jag möta upp pappan och skrutten... som jag har saknat den lilla parveln, det ska bli så skönt att få återgå till vardagen så som den brukar vara. Att få ha skrutten hemma igen, att få ha hela familjen samlad! Visst är det tokskönt att få vara "barnfri" (haha... det är jag ju inte längre...) och det är mysigt att få sakna honom också... men shit vad det är tomt och konstigt när han är borta.
Idag har vi haft farmor på besök hela eftermiddagen... Hon skulle in till stan och då kan hon ju inte hålla sig borta ifrån hennes lilla prinsessa utan kom förbi här så vi har fikat och pratat en himla massa om allt möjligt. Hon är så jäkla härlig alltså!!! Och jag ser verkligen fram emot att karlns släkt och min släkt ska få träffas... Jag kan meddela att det kommer inte vara tyst en halv sekund ens!!! :D
Hade fått paket idag också... Ett fint kort och en body till lillskruttan och så ett grattiskort med en peng i till skrutten lite i förskott. Utav världens bästaste dagmamma!!! Hon är ju bara för himla go, jag blev alldeles tårögd när jag öppnade det... Tänka sig att vi har så många bra människor omkring oss, som bryr sig om och tänker på oss. Det känns så tryggt att veta. Och det värmer i hjärtat...
Håller på att laga mat nu, mellan allt kringbubbande på lillskruttan... Gav henne ersättning nyss, handlade en ny napp till flaskan och nu tog hon den utan problem. Gött var det tydligen! MEen gasig i magen är hon fortfarande... undrar vad det är för mat jag äter hon reagerar på egentligen? Jag avlider ju om det är all cheerios jag trycker i mig om dagarna? Fy fan, jag kommer snart se ut som en såndär frukostring alltså! HAHA!
Åh... saknar min karl. Vill hångla upp honom nu känner jag...
Skrutten kommer hem imorgon alt tisdag förmiddag... Är sånt snöoväder så att det knappt går några tåg så han får helt enkelt missa skolan i en dag eller två. Vi tjänar väl alla på det egentligen, skrutten får lite mer kvalitetstid med sin pappa, bonusmamma och lillasyster och vi får lite tid ensamma med vår lillskruttan utan att ha en tjötande "mamma-mamma-mamma-skrutt" i hasorna. Men HUA vad jag saknar honom... När lillskruttan sover är det sååå tyst och ensamt här hemma. Hur tusan ska jag klara av en hel vecka utan skrutten då? Han åker ju utomlands med pappan snart, iofs är vi nere hos familjen ett par dagar då, men ändå... Min fina lilla skrutt. Halva hjärtat är ju borta nu!! :(
Schlagern igår var ju inte mycket att hänga i julgranen, varken bidragen eller Dolphs mellanakt. Det var BRA mycket roligare förra lördagen! Men men, nya friska tag nästa lördag helt enkelt...
Har tagit en långdusch idag... upptäckte att jag inte rakat mig sedan 4 veckor typ så det var ju lite krisläge kände jag annars hade jag nog tovat fast mig i mig själv inom en snar framtid. Så, nu är jag ren, rakad, insmord och härlig och känner att jag faktiskt kan leva med mig själv ett tag till... (tills lillskruttan käkat ett par gånger och jag har bröstmjölk överallt som vanligt...) Provet med ersättningen igår gick ju sisådär... hon verkar inte tycka det är särskilt gott men åt väl hälften av flaskan. Däremot var hon ybervaken igårkväll och ville inte alls sova själv. Så vid 22.30 gick vi och la oss hon och jag helt sonika och vi båda slocknade rätt fort.
Karln kom hem i natt någongång så imorse vaknade jag upp brevid en halvt avsminkad rockslusk... Satt och tittade lite på honom och bara flinade. Fina, fina människa... (eller halvtransa som han själv förklarade för sin dotter) Vi har slöat hela dagen och lillskruttan har fortfarande pyjamas på sig! Jag skickade iväg karln till affären nyss så ikväll ska vi snaska lite söndagsmys... Som om jag behöver mer sånt, har ju vräkt i mig hela helgen!!! Jaja, sista dagen nu sedan blir det andra bullar... Lär ta tag i mitt sockerbehov på allvar nu, för det här håller ju inte i längden. Det kostar skitmycket att äta snask så ofta som jag gör, det tär på tänderna och det är fan inte bra för kroppen alls... Och det går verkligen inte ihop med min plan att bli smal och fit igen... :D
Nåja, imorgon är en annan dag som käre Krister Björkman skulle sagt...
Fan... skrev värsta inlägget och så bara försvann det... SUCK!
Igår blev skrutten hämtad av sin pappa iallafall... Planen var att han skulle komma tidigare för att hinna vara med i skolan en sväng också för att få lite insikt hur skrutten har det där, men på grund av det helvetiska snöovädret så kom han upp senare än väntat och missade såklart skolan. Läraren berättade att skrutten blev jätteledsen när pappan inte hann komma, men det går ju fler tåg liksom och det tror jag skrutten förstod. Han blev i varje fall väldigt glad över att träffa sin pappa så det kändes skönt. De åkte iväg efter att vi fikat lite och många timmar senare kom de fram, utan större bekymmer och det var ju obeskrivligt skönt. Jag ska möta upp dem på måndag så pappan slipper åka hela vägen tillbaka med skrutten... Det kan ju bli intressant... att åka tåg med lillskruttan så länge! Men jaja... hon ska väl härdas hon också!
På tal om henne så har vi köpt ersättning nu och ska prova och ge henne. Hon blir inte mätt som det verkar nu och hon är fruktansvärt gasig i magen, får se om vi måste köpa droppar åt henne också. Hur som helst, ska ge henne ersättningen när hon ska sova för natten, ska bli intressant och se hur länge sjusovaren kan hålla sig utan mat sen.
Ikväll ska vi gosa ned oss i soffan hon och jag och schlagernörda oss lite... Bidragen har ju fått en massa skit under veckan så det ska bli spännande att höra dem ikväll sen. Och så undra jag ju givetvis vad Dolph aka Dr Mugg ska hitta på för bravader! Karln är ju på spelning ikväll så vi tjejjer är ju alldeles ensamma... Det kändes bättre när han skulle iväg idag, men jag kan inte hjälpa att oron ligger och gnager ändå. Det gick ju inte sådär strålande sist han var ut... nu är det iofs en spelning men ändå. Jag hoppas innerligt att han tar det lungt med drickat... eller låter bli helt och hållet... men det märks ju inatt. Jag är då förbannat kär i honom och vi har haft en sån skön dag tillsammans, mycket mys och närhet som rä så välbehövligt. Och han är så satans snygg. Mums!
Huset fullt ja... det har vi också haft. Karlns syster kom vid lunch med sin dotter och hennes pojkvän, sedan kom den andra dottern också med hennes sjumånaders son (som är oerhört stor jämnfört med lillskruttan!!!) och sedan ramlade även karlns mamma och sambo in. Så vi har haft besök halva dagen och det har varit jättetrevligt. Jag tycker så mycket om den där familjen, de alla är superhärliga verkligen... och jag känner mig så välkommen in i familjen, både utav systrarna och utav lilla mamma. Som är sån stolt farmor också... ;) Hon kommer på tisdag igen, hon kan ju inte hålla sig borta ifrån lilla prinsessan sin!! :D
Idag fyller min fina Lady K år också... gosh vad jag saknar henne. Min fina underbara vän!! Och även systersonen fyller idag, hela 18 bast liksom. TUR man inte är hemma den dag som denna... stan blir sig nog aldrig likt! :/
Idag har det varit full rulle hela dagen... *pust och stön*
Vaknade och matade lillskruttan, slängde in mig i duschen medans karln klädde på lillfisan och skrutten grejjade runt. Kastade i oss lite frukost, karln iväg med skrutten till skolan och jag slängde på mig och skruttan lite kläder. Iväg med bussen in till stan, möte på soc ang faderskapet för skruttan... Satt på möte där en halvtimme, skruttan bajsade för fullt och åt lite såklart... och jisses så petigt det var med intyget bara för att vi inte är gifta. Och hundra frågor om hur vi träffades, vilka som kan intyga att vi är tillsammans, om det råder några tvivel ang vem som är pappan... bla bla bla... OJOJ säger jag bara. Förstår ju meningen med att det ska gå rätt och riktig till när man skriver intyget, men det känns ju samtidigt som att det borde finnas någon gräns liksom!? Det skrämmande är ju att det faktiskt finns idioter som luras när det gäller såntdär. Hur som haver, allt gick bra så nu har lillskruttan en juridiskt giltig pappa! :D
Iväg direkt till tåget för att åka till karlns jobb, kom dit, matade lillfisan lite till och sedan fick karln plåga frun lite. Plåga och plåga egentligen... Det är rätt skönt att tatuera sig, det som är störande är ju att det durrar så mycket i kroppen. Eftersom han gjorde tatueringen över den gamla var han ju nära nyckelbenet så det kändes ju lite... men annars somnade jag nästan. Härligt att få det gjort... en sisådär 5 år senare liksom! ;) Så nu är min älskade lilla goskatt förevigt avtryckt på min kropp...
Sedan fikade vi, stressade iväg till tåget igen för att åka hem, ta bussen och hämta skrutten i skolan. Sedan hem till lägenheten, åt mellis och matade lillskruttan lite till... Sen iväg igen till sjukhuset för hörselprovet, tredje gången gillt för nu gick det igenom så även hennes vänstra öra har fullgod hörsel... Iväg till Mcdonalds för lite matintag till oss tre lite äldre familjemedlemmar och sedan äntligen hem...
Snön har yrt runt idag och det har känts som att det varit svinkallt i luften... tror inte det var så kyligt egentligen, men fy fan säger jag bara. Jävla skitvinter, jag är så jäklarns less nu alltså!!!!!
Karln ska iväg på rep ikväll så jag ska slänga storskrutten i säng strax och sedan ska jag och lillskruttan bädda ned oss i soffan och mysa lite. Härligt och så mysigt... skulle kunna ligga brevid henne hela dagarna i ända, det är så förbannat underbart!
BTW så bara längtar jag efter att kroppen återhämtat sig efter förlossningen ordentligt så jag kan börja träna (hör på den liksom, måste vara första gången i världshistorien!!!) Känner mig fruktansvärt otränad, trött och matt i kroppen, behöver bygga på lite muskler och bli lite fit. Har tappat all vikt jag gick upp under graviditeten redan (herregud, det gjorde jag redan efter ett par dagar) och även vattnet kroppen samlade på sig... Så det är inte så mycket kvar nu, bara lite runt magen som inte dragit ihop sig ännu så jag ska väl inte klaga. Men behöver gå ner lite till och sedan träna upp mig. Ska bli ohyggligt nice! Och dessutom fick jag inte en enda bristning på slutet heller, bara lite mer på den lilla bristningen vid navlen jag hade efter skrutten och det tycker jag bara är fint (något minne ska man väl ha?!) ... Yay! :D
Nepp... nu vaknar lillskruttan och vill ha lite kärlek!
Hon bara tittar och tittar den lilla fröken... så härligt att hon börjar bli mer vaken och mer "med"... Gofis!
Vi var på BVC idag och vägde, mätte och grejjade... Skruttan hade ökat jättebra i vikt och inte sådär superbra i längd (oväntat?) men allt såg bra ut ändå. (3480g och 50,5 lång) BVCtanten frågade om jag hade några frågor eller undrade över något och jag bara: "nejdu, ingenting faktiskt"... Tror hon blev lite chockerad för det verkar som att folk har en halv miljard med frågor hela tiden ang sina barn. Klart man undrar en massa speciellt om det är ens första barn, men nu när det är mitt andra känner jag mig helt kolugn. Än så länge ska jag väl tillägga... ;)
Imorgon blir det full rulle hela dagen, först ska skrutten till skolan, sedan åker vi andra till karlns jobb för att visa upp lilla stjärnan samt att mamman ska fixa till sin tatuering... Spännande! Undra hur ont det kommer göra?! Haha... INGET gör så ont som att föda barn så jag får helt enkelt bara bita ihop. Har sjukt ont av fribron också, så jag känner mig rätt härdad. Handlederna värker fortfarande och hela min vänstra sida av arm och rygg håller på att tar livet av mig. Jävla bröstmuskelatur att vara förstörd liksom... och det bättrar ju inte på att amma och bära bebis liksom. Men det göööööör inget för det är värt det! :D
Gårdagen tog fan värdspris i skitdag trots att den började så rackarns bra... Hade grönjävligt ont i ryggen och så har handlederna börjat värka oroväckande. Det tar tydligen skit på kroppen av att amma och bära runt på 3,5 kilo sötunge. Jävla skitfibro säger jag bara. Och det absolut värsta är att jag blir så jävulsk sur och inåtvänd när jag får ont. Känner mig som en riktig bitterfitta och vill helst bara få gå och gömma mig. BLÄ. Är lite bättre idag iallafall... än så länge.
Skrotgrodan har börjat jollra lite nu och det låter så jävla gulligt att jag nästan smäller av! Och sedan brås hon på sin far... gosh vad hon kan fisa och bajsa alltså. Det låter som en hel karl när hon sätter igång!!! Hur kan något så litet låta så otroligt mycket?!? Det är helt sanslöst alltså...
Skrutten var på innebandy igår, men han och karln avrundade tidigare eftersom skrutten fick en allvarlig (enligt honom) släng av huvudvärk. Han är ju rätt rolig den där lilla parveln... han har världens sämsta tålamod så att vara med på träningen och verkligen träna är ju skittrist... Han vill ju bara spela!!!! Och det fungerar ju inte, men det förstår han inte ännu... Efter träningen kom hans klasskompis och träningskompis förbi och lekte i någon timme. Äntligen fick skrutten en kompis att visa sina saker för, de lekte på jättefint och den där kompisen kan verkligen prata en himla massa... Haha. Två pratkvarnar, ni kan ju tänka er?!? :D
Är grymt oroad över om jag kommer få ut föräldrapenningen som vanligt nu eller om det kommer börja strula... och dessutom kommer det bli grymt tight med pengarna framöver. Jävla skit fan, hatar att behöva bekymra mig om allt sånt... och där märks det ju att jag och karln lever i lite olika världar. Jag har stenkoll på allt och han liksom bara lallar med och undviker att prata om det när jag försöker styra upp en plan på hur fan vi ska göra... Varför är karlar sådär? Jag har levt halva mitt liv i en ekonomisk misär och det är något som jag aldrig vill uppleva igen så jag försöker ju göra ALLT jag kan för att inte hamna där återigen. Jag har lämnat all ekonomisk säkerhet i och med flytten så nu står jag ju liksom handfallen om något skulle hända... Och det är fan inte schysst att det bara är jag som ska engagera mig, att det är jag som ser till att alla räkningar betalas, att det är jag som planerar hur vi ska lägga upp det så att vi inte behöver stå där utan mat i slutet av månaden. Jisses... vi har två barn att ta hand om, en dyr hyra och en massa andra räkningar och det är inte något som läser sig automatiskt. Men sedan är jag ju så jävla envis av mig också och "kan själv"... Jag har tagit hand om mig och skrutten i så många år nu att det liksom går av bara farten. Jag blir lite stressad över att hela tiden överlägga med en till för att komma fram till ett beslut, vad det nu än kan gälla, men samtidigt så måste jag ju lära mig det eftersom det inte går att driva Familjeföretaget AB annars... men det är svårt när jag inte känner något engagemang. Men jag lär ju tagga ned annars blir det bara en ond cirkel av allt... been there, done that... GAAAAAAAHHHHH.
Det som lyser upp det mestadels rosafluffvardagen är iallafall solen, takdroppet, fågelkvittret och så husgudens nya låt... Han och fröken Perry har gjort en hitlåt som är sjukt skön. I like! :D
(Timbaland feat Katy Perrymed If we ever meet again)
Nåväl. Ska beundra min vackra dotter lite medans hon sover så avslappnat...
Och wiieeehhooo vad kul.... ;) Eller hur det nog var?! Jag har inte engagerat mig i dagen alls och inte karln heller. Känns rätt skönt att vi gjort ett omedvetet kollektivt beslut att skita i det hela. Det finns ju andra dagar att visa sin uppskattning på och jag vet att det ger då iallafall mig mer att få en present eller så helt oväntat en helt vanlig dag bara för att jag är söt och inte för att det är ett "måste". Alla hjärtans dag är inte fel i sig, det är mysigt men det känns en smula kommersiellt.
Skruttan har sovit bra inatt som vanligt, men hon börjar få ett rackarns temprament nu alltså. Och så har hon lärt sig att skrika ordentligt! Hon ser ut som en bifftomat när hon tar i för kung och fosterland och hon blir sååååå arg!!! Och det är så jävla gulligt att jag nästan smäller av... jäkla skitunge till att vara söt!! Nu har vi tvättat upp alla kläder vi köpt och fått av släktingarna så nu blir hon en rosa tjej ut i fingerspetsarna. Dulledulledull!! :D Fick papprena ifrån skatteverket i fredags, så när vi fixat faderskaptintyget ska vi skicka in hennes namnanmälan... funderar allvarligt på att lägga till Krumbukta som mellannamn åt fröken. Eller ostkrok... Hurmf... tåls att fundera på! ;) Hahaha...
Melodifestivalen igår var ju klockren... Fan vad glad jag blev att Andreas gick vidare, han är så jävlarns söt den mannen och han har en fantastisk röst. I övrigt tyckte jag Pauline vad grym och likaså Kalle Moreus. Faktiskt. Det var en behaglig trallvänlig låt, den kanske inte gör sig sådär superbra i schlagervärlden... men jag gillade den. Dock så lät ju första tonerna precis som hans gamla dänga "Beatrice". Det bästa i hela programmet var ju iallafall "jakten på hotet" med Dolph aka. Dr Mugg. Fy FAN vad jag skrattade!!! "kom du också lilla 12åriga flicka"... Och skrutten bara: Men mamma, det var ju Amy Diamond!!! *gapskratt*
Och i morse när jag styrde upp frukosten så kom jag att tänka på melodifestivalen hemma både förra året och gången dessförinnan... Åh vad jag saknar den typen av arbete!! Att slita som ett djur väldigt intensivt i något stort arrangemang är bland det roligaste jag vet... Saknar det så grymt mycket och jag hoppas verkligen att jag kommer kunna arbeta med liknande produktioner när jag blir stor. Att få sköta om cateringen till exempel... det där är jag ju gjord för känner jag! (och det är inget fel på självkänslan här inte!!!) Det skulle vara så sjukt kul, iallafall under en viss tidsbestämd period med tanke på att jag skulle sakna ihjäl mig efter barnen och karln annars. Åååhhh... fan vad kul!!
På schemat idag är det innebandy som gäller, ska också vika enorma mängder tvätt, laga lite mat och snuffla extremt mycket på lillskruttan i vanlig ordning... Och såklart pussas en massa på underbara karln! Som dessutom är så sjukt jävla snygg. Jisses, jag satt och tittade på honom i morse när han låg och sov... (och han ligger och rycker med läppen precis som lillskruttan gör, så sjukt gulligt!) jag är liksom fortfarande helt förundrad över att han är med mig. Det är ju liksom helt konstigt... vi är så jävla olika varandra på så många sätt och ändå så funkar vi så jäkla bra ihop. Och han är så satans sexig! *dreggla på* Vilken lycka att få känna en sån enorm kärlek varje dag... och att det är ömsesidigt! Äntligen säger jag bara... äntligen klaffar allt i livet!! YAY! :D
Det är rätt skönt faktiskt... att bara gå runt hemma och skrota dagarna i ända. Jag har ju saker att göra om man säger så att helt sysslolös är jag ju inte. Men jag har ju möjligheten att kunna välja om jag vill dammsuga en dag eller om jag ska göra det dagen efter. Otroligt skönt. Men på ett sätt oerhört stressande också... Jag har väldigt svårt att slappna av helt och hållet... jag känner mig fort onödig och onyttig och blir stressad. Jävligt dumt faktiskt men sån är jag. Är så rackarns van att jobba som en idiot =göra något vettigt så att när jag väl är ledig blir jag helt rastlös istället. Och nu ska jag vara sån i ett helt år, hur tusan ska jag klara av det egentligen?! :S
Kom och tänka på mitt jobb idag också... saknar det litegrann faktiskt. Trodde nog aldrig jag skulle känna så egentligen eftersom jag var sååååå less där i slutet på att alltid göra samma förbannade sak dag ut och dag in... men nu när jag varit hemma i två månader känner jag att jag saknar det. En skön känsla men samtidigt är jag så lättad över att jag inte ska tillbaka dit. Inget ont om varken jobbet eller cheferna, men jag är liksom klar med det där nu. Tre år och sedan fick det vara nog! :D Det är spännande att fundera över vart jag kommer hamna när jag ska ut och jobba igen... och när det blir liksom!? Jag kommer ju som sagt vara hemma i ett år ungefär, sedan blir det nog plugg om jag inte ramlar över något skitbra jobb jag vill ha... och sedan blir det nog en till liten knodd om allt går enligt planen. Bara att inse liksom, jag blir ju gravid genom att titta på karlns tandborste. Och det är väl lika bra att ta en till skitunge när man fortfarande är ung och i farten!? Haha... säger jag nu ja... lillskruttan kommer säkert bli ett monster om något år och jag kommer nog desperat försöka få henne såld till första bästa... och tanken på att skaffa fler ungar vore lika med att sakta självdö inombords av frustration!! ;)
Dagen idag har varit lugn och skön, jag och skruttan har myst hela morgonen och sedan hämtade vi skrutten på skolan. Har degat under eftermiddagen och sen kom karln hem. En totalt slappardag helt enkelt. Imorgon blir det andra bullar, ska tvätta upp berget som snart väller ut ur badrummet och så lär jag städa i vanlig ordning. Jag känner mig som Ensamma Mamman när hon får psykbryt över smulorna - i mitt fall katthår då - så jag måste ta tag i det där snart... Får man raka katterna?!
Strax blir det Let´s Dance och imorgon blir det schlagermys på högsta nivå. Utan magont denna lördag hoppas jag!!!!
Och grattis till min fina vän i utlandet också... De fick en pojke igår!!! Så härligt och jag blev så himla glad för deras skull!
Jomen visst... vi åkte väl på den skiten också såklart. Hua vilket magknip och toalettspringande det har varit. Men nu så börjar vi återvända till verkligheten igen och det känns ju fantastiskt skönt...
Lillskruttan sköter sig fortfarande alldeles exemplariskt, jag känner mig grymt bortskämd som har en så fantastiskt fin dotter. Och jag förstår fortfarande knappt att jag har en dotter och inte en till son. Heeelt overkligt! Jag bara längtar efter att få handla fina pluttisnuttkläder till lilla fröken... Gosh, vad girlygirly hon kommer bli! :D
Hade snabbvisit av BVCtanten idag, jag var lite orolig över skruttans vikt eftersom jag varit sjuk under helgen men allt såg fint ut och hon hade inte minskat i vikt sedan vi blev utskrivna ifrån BB.
Det finns egentligen bara ett bekymmer i mitt härliga liv just nu och det är att jag är grymt oroad över att inte räcka till för båda ungarna och karln. Och mig själv... :/ Det är ett stressmoment som kanske alla föräldrar lever med antar jag men det känns grymt jobbigt mellan varven. Speciellt nu när skruttan är alldeles ny och behöver så mycket uppmärksamhet. Är man verkligen säker på att skrutten får tid med sin mamma som han är van vid att få eller känner han sig åsidosatt?? Gaaah... jobbigt läge känner jag... Han verkar ju må fint och tar allt med ro, men det lugnar ju inte mitt sinne ändå. Urrk, en mammas ständiga skräck tror jag... Att alltid leva med dåligt samvete och oro att inte räcka till.
Barnen är det finaste jag har och det känns fortfarande helt galet att jag har TVÅ snuttungar nu. Lycka!!
Helgen som passerade var mysig... Hade besök av en kär vän som underhöll oss, var lektant och lyssnade på allt kacklande ifrån min sida. Jisses vad jag kan prata alltså... :S Vi skämtade om att bädisen borde komma under tiden hon var här eftersom skrutten då hade barnvakt. Men trots våra försök till att övertala bebben så vägrade den att lyda. Suck alltså, snacka om egen vilja redan i magen! :D
Söndagen gick fort, fröken åkte hemmåt och vi stressade iväg till innebandyn och tittade på skrutten som fick stå i mål. Skitduktig var han som slängde sig hejvilt när de andra sköt bollarna! Men annars så är han ju en klockren back den där lilla stjärnan och det är så kul att se honom ta den positionen naturligt.
Måndagen var lugn som vanligt, lite förvärkar men annars var det ju ingen skillnad på något alls... Karln kom hem och vi käkade middag innan vårt sedvanliga tvtittande/datanördande/mysande i soffan. Kom väl i säng vid midnatt och jag vet att jag sov rätt bra nästan hela natten...
För vid 05 på morgonen vaknade jag av världens jävla värk. Ingen förvärk utan en riktig jäkel. Och sedan kom det en till... och en till... och en till... Kände direkt att det var på gång, värkarna hade en helt annan karaktär än förvärkarna dock så var de väldigt korta där på morgonkvisten. Intenstiva som fan, men korta. Hur som helst, jag gick ju såklart upp, packade ihop skruttens väska och min egna BBväska. Fick lov att andas igenom alla värkarna redan ifrån start men de var ändå ganska hanterbara. Gick in i duschen och försökte lindra smärtan som kom mer och mer... Hjälpte väl föga och jag minns att jag tänkte att "tänk om det här inte ÄR på riktig nu..." Gulp. Snacka om jobbigt läge isåfall! Kom ut ur duschen, klädde på mig och andades lite till. Började få riktigt ont och stirrade blint på klockan så det snart skulle bli dags för att väcka karln och skrutt inför skolan. Tillslut blev det läge för att skrämma upp karln och hela frukostbestyren drog igång. Jag flåsade som aldrig förr, hade verkligen skitont och försökte hålla masken inför skrutten så att han inte skulle bli för rädd. Karln gick iväg med honom till skolan och jag stod hemma i badrummet och flåsade helt galet, det gjorde grönjävligt ont kan jag lova... Sådär overkligt ont att man nästan får panik! Huga vad ont jag hade och det var knappt så att jag kunde ta mig igenom värkarna. Karln kom tillbaka efter en stund, jag sa åt honom att beställa en taxi och den kom efter ett par minuter tror jag. Befann mig mer eller mindre i smärtdimman utav helvetet och kunde knappt prata... Taxichauffören såg en smula stressad ut och körde på som en dåre! :D In på BB kom vi iallafall... togs emot av en jättetrevlig barnmorska som var med oss hela tiden. Fick ett rum, fick den sjukt snygga sjukhusrocken på mig och så gjorde hon en undersökning för att kolla hur långt jag kommit i förlossningen. Här har vi ju skräcksenariot jag funderat över... Att jag är hemma, flåsar ihjäl mig och känner att jag inte kan kontrollera värkarna längre, åker in till BB och är öppen typ 2 cm= får åka hem igen. Snacka om jobbigt läge eftersom jag trots allt är andragångsföderska och borde ha lite bättre koll... Hur som helst, detta var ju ett skräcksenario för verkligheten såg ut på ett helt annat sätt: Barnmorskan konstaterade att jag var öppen 8 cm och alltså i full färd att föda barn där på direkten... Yes tänkte jag samtidigt som jag svor lite för mig själv att jag återigen inte skulle hinna få EDAn. Jag tittade på klockan och sa till karln att kl. 10.20 kommer bebisen födas... klockan var väl då ungeför 8.45. Jag hade visst fel på en timme! :D Fick iallafall lite lustgas och det fungerade ju bättre denna gång jämnfört med när jag födde skrutten. Jag låg och flåsade, vred mig av smärta, andades lustgas och fick ryggmassage. Hade som sagt barnmorskan där inne mest hela tiden plus att jag fick en praktikant också. En väldigt chockerad man tror jag, hans första förlossning och så lyckas han få mig liksom... Haha. ;) Men det gick nog bra för honom ändå. Tog inte lång stund förrens jag var helt öppen och kände den ofrivilliga magsjukekrystningskänslan. Barnmorskan kollade läget, spräckte hinnorna och sedan körde vi på. Minns att hon tog ifrån mig lustgasen och sa att om jag bara tryckte på ordentligt så skulle bebisen komma... Jo tjenare tänkte jag... med skrutten krystade jag i 1,45 tim så jag var ju sådär måttligt nöjd över att hon stal den lilla smärtlindringen jag hade ifrån mig. Men jaja, kroppen sket ju i att det gjorde ont och pressade på ändå så ut kom bebisen på 10 minuter... Jag vrålade som urkvinnorna gjorde och karln stod och höll i mig. Han var för övrigt helt underbar under förlossningen... det är helt magiskt att han är så lugn i alla situationer han utsätts för fast han är jättenervös innan. Bebisen kom ut och upp på magen och all smärta försvann. Helt galet underbart att det gick bra och snabbt, jag kände mig så lättad. Klockan vad 9.30 och lilla bebisen visade sig vara en tjej och inte alls en lite pojke som vi trott hela tiden! Det var helt sjukt när barnmorskan frågade oss vad det blev för sort och vi sa: "Ehh.. en pojke va?!" och hon nästan flinade till och sa: "Tror ni? Känn efter med handen så får vi se..." Jag bara tittade på karln och flinade... heeeeelt galet!!! Inte för att det spelar någon som helst roll vilken kön det skulle bli, sålänge lilla bebisen mådde bra såklart... men om man fick välja så hade vi ju gärna velat fått en tjej. Och så blev det så!!!
Vi låg och myste en stund där i sängen medans de grejjade klart med grejjorna som man säger... Allt såg finfint ut, jag kan ärligt säga att min kropp är fan gjord för att föda barn uppenbarligen. Oförskämt "lätt" eller hur jag ska säga... Inga komplikationer och inget strul med något. Helt perfekt. (Om vi bortser ifrån den obeskrivliga smärtan då såklart. Det är en smärta som jag inte ens önskar att min värsta fiende skulle behöva uppleva. Nu klarar man ju av det eftersom man VET vad man får ut efteråt... och det är väl därför man gör det flera gånger antar jag... :P )
Lilla skruttan mådde hur bra som helst, bajsade det första hon gjorde så man märker ju direkt vem hon brås på... :) Karln var stolt som en tupp och jag kände mig galet pigg både i sinnet och kroppen. Fick en ny säng och fika så småningom och jag bara längtade efter att få duscha och sedan byta avdelning så jag fick sprida nyheten om lilla stjärnan! Vilken skräll säger jag bara... Helt galet verkligen... Var på BB i 1,5 dygn ungefär... men allt funkade ju så bra att det kändes onödigt att vara där när vi bara längtade hem till karln och storebror. Som för övrigt blev bortskämd av sin extrapappa där på tisdagskvällen med nytt lego som de byggde med. Det är så jävla skönt att de två fungerar så bra ihop. Nu var det ju första gången som karln hade skrutten själv utan att jag var med och trots att skrutten var lite ängslig så gick det hur bra som helst! Vi åkte hem på onsdagen och det var så skönt att få landa lite hemma, fick besök av tant knölval och familj men annars så slappade vi mestadels. Känns helt galet att vi är fyra i familjen nu.
Igår fick vi besök av faster och farbror en sväng, vi hade precis varit på BB och tagit PKUtestet och gjort den andra läkarkollen och lilla skruttan fick fullt godkänt av honom. Det var ju väldigt jobbigt att se när de stal blod ut händerna på henne... de fick ju lov att sticka henne i båda nävarna och liksom pressa fram blodet. Karln satt lite smått nervklen där i stolen brevid... Men det gick bra tillslut och så fick vi gå ut i snöstormen igen... Kom hem och fick besök som sagt och sedan hämtade karln skrutten i skolan, fikade och hade det trevligt och senare började skrutten må dåligt. Magsjuka. Wiehoo. Han låg och kräktes som en dåre ifrån igår eftermiddag tills tolvslaget inatt ungefär... Men inte ett gnäll ifrån honom och jag är så jävla stolt över att han är så duktig när han ska göra något!!! Inte för att han är duktig som har magsjuka såklart, utan för att han är duktig och fixar det utan problem. Han var lite ynklig och mådde riktigt dåligt där ett tag, men han kämpade på tappert. Kändes ju inte så optimalt att dra på oss magsjuka NU liksom... men än så länge har vi andra klarat oss iallafall. Han är så fin min skrutt. SÅ duktig och modig! Idag är han betydligt piggare och har börjat äta igen... hoppas verkligen det håller i sig nu och att vi andra slipper eländet! Vi har dessutom fått sova fantastiskt bra inatt jag och lillskruttan, karln tog första passet och höll koll på skrutten med sedan fick vi sova allesammans... Mjölken har runnit till nu och lillan äter som en häst, men det märks att hon blir så mycket mättare nu också och därigenom håller sig längre mellan måltiderna. Mina bröst däremot mår inte sådär toppenbra, men det är väl bara att bita ihop...
Karln är så fantastiskt duktig också. Han fixar allt som rör både skruttan och skrutten utan problem, han byter blöja som att han aldrig gjort annat, han torkar spyor utan att protestera och han servar mig med det jag behöver... Han är så jävla bra att jag blir helt tårögd när jag tittar på honom. Bara som en sån sak att ringa till skolan ang skrutten gör han, trots att jag själv hade kunnat det. Han går runt med lillskruttan och får inte panik över att hon skriker lite... Det känns som att han är född till att vara pappa. Magiskt och det är jag så förbannat lycklig över!
NU har ni fått en redig svammeluppdatering... och NU ska jag gå och mata lillskruttan innan brösten exploderar på mig!