Det där med att leta reda på sommarskor sket sig ju rätt rejält... Förra sommaren var jag och karln och strosade runt i grannstaden och råkade ramla över ett par skitsnygga slitna basketskor som skrutten skulle vara skitsnygg i. Då var de en smula förstora, men eftersom det var rea tänkte jag att jag köper dem ändå så kan han ha dem till denna sommar. Så... eftersom han ska utomlands frågade hans pappa om han hade sommarskor häromdagen så jag fick ju leta reda på dem. Hittade dem efter lite letande i förrådet och upptäckte att ungen inte ens kan ha dem. Helt galet, stl 34 och de är för små. Exakt HUR stora fötter kommer den där sötrumpa få alltså??? Jag hittade hans fiskarhatt och keps iallafall och sedan gjorde jag en ride på H&M och hittade ett par tygskor där som han kunde ha. Stl 34 det också, men de var gigantiskt stora i modellen. Så... sandaler får de nog köpa i utlandet för det går nog inte att hitta i affärerna i dagsläget.

BVCtanten gav inte ens ett lyft öga om att jag börjat ge ersättning till lillskruttan... chockerande nog... Hon var så nöjd med skruttans viktuppgång och även längden denna gång. Dotra växer så det knakar kan man säga! Och allt flyter ju på precis som det ska att vi bokade in nästa träff ihop med skruttans läkarmöte som blir strax efter att hon blivit en månad. Eller nja... hon kommer ju nästan vara en och en halv månad då... men ändå. Vi fick D-droppar denna gång som hon snart ska börja med. Tror BVCtanten är lite förundrad över att jag fortfarande inte frågar något, att det inte är några problem och så... :D Skruttan vägde iallafall 3840g och var nästan 53 lång.

Ryggen och armen tar fortfarande kol på mig... karln masserade en stund igår och det hjälper ju litegrann. Det är rättså okey på morgonen och halva dagen, men på eftermiddagen och kvällen är det verkligen kört. Strax innan jag damper ned i sängen om kvällarna är jag helt jävla grinfärdig för att det gör så ont. VILL INTE börja gå hos en sjukgymnast igen... har inte tid och orkar inte. Men fortsätter det såhär kommer jag ju bli så illa tvungen, för annars kommer jag nog gå under av smärta. Fy fan alltså. Det är så förbannat drygt att ha ont hela tiden, jag blir så trött och sur av att känna den där skiten jämt och framför allt när det är bröstmuskeln som bråkar eftersom det spänner på i revbenen och mellangärdet så lilla hypokondrikern tror ju att det är hjärtinfarkt. Vilket jag är VÄL medveten om att det inte är eftersom jag haft såhär i över tre år till och från men det gör ju skrämmande ont. Jag sa till en läkare en gång att det faktiskt kändes som en hjärtinfarkt och han höll med mig. Han sa att det KÄNNS faktiskt så eftersom det är alla muskelfästen runt ryggen, armen och revbenen som är överbelastade... Jagblir så matt i armen ibland att jag knappt kan hålla i något och det bara strålar ut i fingrarna. Klart man blir lite skraj liksom... :S MEN samtidigt vet jag ju vad det beror på så det är bara att försöka att låta armen vila och ta det lungt. Vilket är superlätt i dagsläget verkligen... Höhöhö...

Skrutten är en sån duktig storebror alltså!! Han passar lillasyster när jag måste göra något och när hon blir ledsen kommer han fram till henne och säger med mjuk och fin röst: "men tjejjaaan!!!" Det låter så jävla gulligt alltså! Och igårkväll så låg han och skruttan brevid varandra i soffan och då la han sitt finger i hennes hand och gossade lite. Det är så fint att se mina barn vara sådär söta... Tänka sig att jag ens har så fina barn? Två stycker dessutom! Helt overkligt fortfarande och jag kan bli sådär galet fylld av kärlek när jag tittar på dem. En känsla av total lycka liksom. Det är likadant när jag tittar på karln... jag fylls av en sån intensiv kärlek att hjärtat nästan sprängs! Visst har jag lust att rymma ibland, slänga ut karln, avsäga ansvaret om mina banr och bara få vara ifred... men jag tror att det hör till. Man kan inte vara på topp jämt, man kan inte ha hur mycket energi som helst och aldrig klaga. Klart som fan man måste gnälla lite för att kunna uppskatta det man faktiskt har. Jag har en underbar sambo, världens sexigste snygging som jag älskar enormt.. jag har en skrutt som ibland driver mig till vansinne med sin energi och trots och sedan har jag en liten skrutta som är extremt mammig och gnällig mellan varven så jag blir helt frustrerad och nästan bryter ihop. Men det är min fina familj och jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv. Kärlek!!

Ikväll blir det schlager i vanlig ordning... Gotta love it! Ska ta ett race med damsugaren, diskborsten och trasan under dagen bara. Förhoppningsvis också kunna tvätta inom en snar framtid också, börjar liksom tryta lite i garderoben nu!

Ååhh... bara ett par dagar till, sedan åker vi till hemorten. SOM jag längtar!! Och mami: på torsdagen vill vi beställa bord för 2,5 person på restaurangen och pannkaka till middag!! ;)

Nu vaknade ju skrotgrodan... vilken tajming!


*tjouff*