Jomen visst... vi åkte väl på den skiten också såklart. Hua vilket magknip och toalettspringande det har varit. Men nu så börjar vi återvända till verkligheten igen och det känns ju fantastiskt skönt...

Lillskruttan sköter sig fortfarande alldeles exemplariskt, jag känner mig grymt bortskämd som har en så fantastiskt fin dotter. Och jag förstår fortfarande knappt att jag har en dotter och inte en till son. Heeelt overkligt! Jag bara längtar efter att få handla fina pluttisnuttkläder till lilla fröken... Gosh, vad girlygirly hon kommer bli! :D

Hade snabbvisit av BVCtanten idag, jag var lite orolig över skruttans vikt eftersom jag varit sjuk under helgen men allt såg fint ut och hon hade inte minskat i vikt sedan vi blev utskrivna ifrån BB.

Det finns egentligen bara ett bekymmer i mitt härliga liv just nu och det är att jag är grymt oroad över att inte räcka till för båda ungarna och karln. Och mig själv... :/ Det är ett stressmoment som kanske alla föräldrar lever med antar jag men det känns grymt jobbigt mellan varven. Speciellt nu när skruttan är alldeles ny och behöver så mycket uppmärksamhet. Är man verkligen säker på att skrutten får tid med sin mamma som han är van vid att få eller känner han sig åsidosatt?? Gaaah... jobbigt läge känner jag... Han verkar ju må fint och tar allt med ro, men det lugnar ju inte mitt sinne ändå. Urrk, en mammas ständiga skräck tror jag... Att alltid leva med dåligt samvete och oro att inte räcka till.

Barnen är det finaste jag har och det känns fortfarande helt galet att jag har TVÅ snuttungar nu. Lycka!!