eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Bara bra...

Kategori: Allmänt

Allt såg bra ut. Precis som det ska vara. Alldeles underbart faktiskt... SOM jag längtar!! :D

Karln är här nu, livet känns helt sagolikt. Vilken kärlek!

Skrutten är trotsig och dryg... precis som vanligt... men han är SÅÅ lycklig när karln är här. Det verkligen lyser om honom och mamma kan ju känna sig fett dissad. Det är "plastis" som går före allt. Jisses liksom... ordet "plastis" känns ju rätt nördigt egentligen. Men det är ju skrutten som valt det, så då får det väl vara så då helt enkelt!

Nu leker han med sin skolkompis och busar gärnet. Karln är och handlar lite grejjer och jag sitter i soffan och är mest bara görtrött. Förstår inte hur jag ska orka jobba i helgen... NOLL inspiration!!

MEN... livet känns faktiskt chockerande bra. Det verkar flyta på precis som det ska vara. Och grädden på moset blir ju ifall vi får lägenheten nu också. Snacka om klockrent!! *håller tummarna*

Well... Slutet gott, allting gott??

pain, pain, pain...

Kategori: Allmänt

Börjar få sådär jobbigt ont i kroppen igen nu. Jag antar att hösten gör sitt till, men det är lika jobbigt och drygt varje gång det inträffar. Förhoppningsvis är det bara en vanlig ökad smärtperiod nu i samband med att det är lite för mycket rent allmänt, men troligtvis så är väl inte så enkelt. Jag avskyr min kropp när den håller på såhär. Jag hatar att jag blir så trött och nedstämd och att inte ha energin som jag brukar.
Nu är ju iofs allt annorlunda så det är ju kanske inte så konstigt kroppen beter sig mystiskt, men det finns liksom ingen inspiration till något heller. Jag vill inte jobba, jag vill inte träffa folk, jag vill inte grejja hemma... vill ingenting förutom att ligga i soffan och vara fet typ. Fy farao vilken koma!
MEN... jag jobbar ju på för fullt ändå, jag träffar folk i den mån jag hinner och orkar, jag grejjar massor hemma (och nej, inte som en idiot... jag tar det lungt!) och när jag väl ligger i soffan känner jag min mest stressad över det. Jisses liksom.

Har legat på latsidan ang maten denna vecka iallafall, har käkat hos päronen 4 (!!!!) gånger senaste 7 dagarna. Haha... kommer snart få lov att betala lunchpeng tror jag bestämt. Men det har varit så skönt, kommit dit och fått mat, diskat lite och sedan sovit en stund på soffan utan att skrutten demolerat hela hemmet då han lekt hos grannen eller mormor haft lite koll. Skönt och det är väl därför jag ens orkat med honom denna vecka. För dryg har han varit kan jag lova. Tror det är mycket nervositet inför skolstarten... första dagen imorgon och det är stort kan jag lova!!! Min fina, underbara, trotsiga skolpojk!!

Hann grejja i klädkammaren idag, rensade ut lite skit och packade i lådor. Fy fan vad grejjer jag har alltså, det kommer ju bli sjukt mycket att flytta kan jag lova. Urrk. Måste hårddra det där så jag inte packar med en massa skitsaker som aldrig kommer användas mer. Men vad ska man göra med alla papper som måste sparas, alla minnessaker som man vill ha kvar både för sin egen del och till sina barn och framtida barnbarn ?? Vad gör man med allt sånt?

Karln kommer på tisdag... SOM jag längtar... Och sedan är det iväg till grannstaden på bravader på onsdagen, DET kommer bli sanslöst intressant. Jag hoppas att allt är bra och under kontroll. Längtar, längtar, längtar att få veta... Tror det är därför jag känner en smula ångest hela tiden också, är nog nervös och ser fram emot det här så mycket att jag inte kan kontrollera mig och därigenom blandar ihop förväntan och ångesten. Jaja, det är läskigt som fan men troligtvis så beror det ju på att jag längar tills onsdagen!. Det känns fantastiskt att karln längtar lika mycket han också... Han är det vackraste faktiskt. Och han kommer stanna i nästan en hel vecka, det känns oerört lyxig och ovanligt! Så härligt. Trist att jag jobbar i helgen då bara, men samtidigt får jag någon att komma hem till plus att karln och skrutten får lite kvalitetstid ihop, utan mamman och det behöver dem båda tror jag. Stärka sina band liksom! Sötgrötarna!

Näe... nu orkar jag inte sitte längre. Full fart här nu och jag är skittrött. Natti!

Ett svar...

Kategori: Allmänt

Så har jag fått en kommentar av någon som inte vill ge sig tillkänna. För det första är det fruktansvärt dålig stil att inte ens sätta ett namn på sig själv. Om just DU läser min blogg och får något ut av det att du till och med måste kommentera, så tycker jag faktiskt att det minsta du kan göra är att kalla dig vid namn.

Så kommentaren var följande:

"Bara lite funderingar..
Har de aldrig varit aktuellt att sonen ska bo hos pappan? Elr har du aldrig tänkt tanken att pappan kanske vill ha honom hos sig?
Vet att du skrev förut att de va pappan som flyttat o inte du men nu ska du göra de oxå?!?!?!?!"

Jag brukar inte svara på kommentarena eftersom det oftast är folk jag känner som skriver och som egentligen inte skriver någon fråga. Men denna gång känner jag att jag lär ge ett svar.

Jag vet att pappan vill ha sin son... det är jag väl medveten om. Men det är skillnad på ord och handling. Det har varit en gigantiskt brist på engagemang och ansvar ifrån pappans sida under dessa år han varit ifrån skrutten. Alla i min närhet VET hur det ligger till och jag tror och hoppas att till och med pappan inser vad som är bäst för sin son. Och ja, jag kan ärligt säga att det bästa för honom just nu, och ett par år framöver, är att bo med sin mamma. När han sedan blir lite större och kan välja själv så får vi överlägga det hela. Allt blir så mycket lättare ju större skrutten blir, det går ju att prata med honom på ett helt annat sätt om saker och det kommer bli lättare för honom att åka emellan. Han kommer orka det på ett helt annat sätt än vad han gör i dagsläget. Visst kan det anses vara osmart a mig att ta med honom och flytta härifrån, men samtidigt har även jag rätt till ett liv, ett lyckligt liv, precis som pappan beslöt förrut. Och jag VET att det kommer bli bra både för mig och skrutten då han verkligen avgudar min karl som vi flyttar ihop med. Självklart tycker skrutten om sin pappa också, och han behöver sin pappa, men nu är det så att vi är separerade och bor på olika håll. Han har en ny, jag har en ny... han valde att flytta ifrån skrutten men det skulle aldrig jag välja. Jag skulle allvarligt självdö utan min son.
Och nej, jag har aldrig gjort något för att förstöra pappan och skruttens umgänge. Jag har till och med erbjudit mer tid för dem två tillsammans just för att jag värdesätter att skrutten har en relation med sin pappa, som faktiskt är väldigt viktig. Dock är det svårt att se att det felprioriteras och att saker inte händer trots att vi pratat om det flera, flera gånger. Sedan tänker jag inte säga mer om den saken.

Så... känns det bättre för dig nu?

För att härma en vän...

Kategori: Allmänt

Alltså... jag blir så förbannnnnnad!! *oerhörd falsett*

Jomen alltså... jag blir så less på människor som inte har något eget liv utan måste lägga sig i vad jag gör. Och nu menar jag inte de människorna som faktiskt känner mig, utan totalt okända människor som promt ska fälla kommentarer. Som en morgon för några veckor sedan. Klockan är 7 på morgonen och kanppt några folk ute på trottoarena. När vi cyklar till dagis/lekis/fritids så måste vi korsa fem vägar där folk kör som idioter. Några utav de övergångarna går att undvika genom att vi cyklar på vänstra trottoaren (en bred trottoar) över bron istället för att korsa vägen TRE gånger då för att vara extremt korrekta och laglydiga. Visst är det fel att cykla på fel sida, men det är för fan en trottoar och som sagt... tidig på morgonen möter vi typ 2 cyklister och en gående om vi har tur. Så jag har vägt för- och nackdelar att korsa vägen tre gånger eller att ta att vi cyklar på fel sida av vägen... fel sida av vägen vann såklart. (Hellre det än att bli mosad under en idiotbil, det är mitt resonemang...) Men just denna dag mötte vi ju såklart en surgubbe med rullator som genast fällde en vass kommentar att jag "minsann lärde pojken att cykla på fel sida" och HUA vad det var hemskt!!!! Suck alltså.
Någon dag efteråt så kommer vi cyklandes ifrån affären, precis innan "gågatan" börjar och såklart kommer det ju en ännu surare (läs helgsupande) gubbe som gormade om att vi "inte skulle cykla på gågatan för fan!" Öööhh... ??? För det första så FÅR man cykla just där vi cyklade och för det andra tycker jag att det är hysteriskt störande att folk ska "läxa upp" mig... Okända människor till råga på allt.
Men det värsta var faktiskt idag när vi kom hem ifrån tandläkaren då en gubbe muttrade sådär typiskt surgubbemuttrigt som bara de kan. Jag gick och ledde cykeln, rökte en cigg och skrutten sprang runt en bra bit ifrån mig och gubbjävlen muttrar högt och tydligt: "OCH ATT RÖKA NÄR MAN HAR BARN.... NÄE, FYYYYY!!!" Alltså seriöst... fy FAAAAANN vad det irriterar mig alltså. Sådär så jag exploderar nästan. Vad har människor för rätt att ens öppna käften när de inte känner mig alls?? Och om de har något problem med mig, mitt sätt eller att jag röker "när jag har baaaarrrnnn" så anser jag ändå att de inte har någon rätt att säga något om det. Jisses, ska jag börja hoppa på människor på stan, som jag inte känner alls, och anklaga dem för både det ena och det andra?!?!? Nej, skulle inte tro det va!!! :D Jisses alltså!!!!

Nåväl... har även hunnit med tandläkaren, banken och affären (och jag är faktiskt kär i min banktjänstekvinna... For real!) idag samt jobbat halvdag. Sedan har jag städat och tvättat och nu har jag hysteriskt ont i nacken. Undrar sa flundran om jag kommer få groteskt ont i morgon nu?? HJÄÄÄLP!

Såå, good news... Skrutten fick en lillasyster imorse!! Allt hade gått bra, väldigt snabbt, och skrutten sken upp när han fick se mmset på den lilla söta! Han har inte velat prata så mycket om att pappa ska ha bebis, men det blir nog verkligare när skrutten väl får träffa henne. Så idag var vi in på barnbutiken och valde ut en liten present (skrutten valde en sak alldeles själv som han ville ge syster sin!) som vi skickat idag. Hoppas det blir bra åt nya tillskottet!

Däremot så är skrutten en jävla PITA mellan varven. Så oerhört känslig och börjar gråta jättelätt, sedan arg och totalt trotsig så mamma blir helt grinfärdig. Vi har pratat om vad det är han tänker på... och det är just standardsvaret: att han tänker... Så det vi har kommit fram till är väl att det är jobbigt åt honom nu med allt. Nytt syskon, pappasaknad, börja skolan, nya fritidskompisar (vissa är ju äldre och skrutten är rädd för att inte få vara med, vilket resulterar i att han känner sig lite utanför när hans kompisar sedan dagis gått hem för dagen och han fortfarande är kvar på fritids) massa hormoner i kroppen, den kommande flytten, nytt lekis där uppe mm... Det är helt enkelt mycket åt honom nu och jag börjar faktiskt bli osäker på hur han hanterar allt. Jag hoppas och tror att det går vägen, för han är en lättsam liten pojk som finner sig tillrätta i det mesta. Men jag oroar mig en smula faktiskt... och det är en relativt obekant känsla när det gäller just honom. Han längtar dock mycket efter både flytten och allt vad det innebär och pratar gärna om just det, inte till mig direkt utan till sina kompisar. Vilket är mysigt att höra iofs, stoltheten i hans röst när han berättar om allt!! Och så längtar han desperat mycket efter sin fina "plastpappa" som han så stolt säger. Och det är hans egna ord för jag har aldrig kallat karln för något annat än hans namn för skrutten. Så ordet plastpappa är ett eget ord som skrutten gärna använder. Och som han längtar!!!! Det är så härligt att se att det fungerar så bra mellan de två, det värmer verkligen i mammahjärtat. Och som JAG längtar efter karln. Jisses... snart tisdag!! :D Och snart onsdag!!!! Lovely!

Och på fredag hoppas jag innerligt att mina nya glasögon är klara. Mina ögon mår inte bra och jag ser fan skitdåligt i linserna nu. Suck vilka i-landsproblem alltså! :D

Nepp. Strax blir det bädden för jag är så satans trött och slut idag. Lång dag imorgon igen. Hua...

Jag BORDE så mycket...

Kategori: Allmänt

Det finns ungefär en halv miljon med grejjer som jag borde ta tag i ... men orken finns liksom inte över huvudtaget. Känner mig som en urgammal disktrasa. Som luktar illa dessutom. (Herrejesus vad jag svettas mellan varven alltså!!  and it does´nt smell like tååårtaaa...)

Helgen som gick var alldeles underbart trevlig och mysig. Hade slappkväll på torsdagen och kollade skräckfilm i soffan. Vilket INTE uppskattades av alla närvarande, som till och med karln märkte av... Mysigt och lustigt dock!
På fredagen så gick jag till bostadsförmedlingen där uppe och pratade allvar om att vi behöver ha en lägenhet snarast typ. Eller nja... jag frågade väl hur det stod till i kön och sådär och tanten jag pratade med var väldigt tillmötesgåående och av någon mystisk anledning har vi nu blivit erbjudna en visning på en lägenhet. Tänka sig vad ett litet besök kan göra! :D Hahaha... Nåväl, fredagskvällen ägnades åt socialisering hos karlns syster och hennes karl. Och deras enormt vackra hus!!! Jisses, som hämtat ifrån sekelskiftet. Otroligt fint och jag är imponerad av deras renoveringskunskaper och ekonomiska tänkande faktiskt. Och sedan var de båda oerhört härliga människor, trevliga och härliga. Så fint att höra dem prata så välmenande om sina barn till exempel. Inte alla föräldrar som gör så... Sedan var det god mat, fint väder, mysiga katter och en avslappnande tur till deras stuga. Som tydligen en av sveriges "bästa" och kändaste (?) skådespelare äger. Håhåååjaja säger jag bara... jag har minsann druckit kaffe ur hans kaffemugg jag!! *wooohoo*  Häftigt värre sörru!! *asgarv* 
Väl "hemma" i lägenheten igen blev det VM i soffmys (läs toktrötta och inget sexuellt what so ever till min extrema besvikelse!!! Dåligt verkligen.... fy fan vad vi har minuspoäng nu!) och hundvaktande. Söndagen var bara en enda lång pina av ångest för hemresan. Var den absolut tråkigaste tågresan i världshistorien. Det enda intressanta var att det klev på en person som var identisk med Mr Ladies Night... undrar om det var han? Sedan på sista tåget hem satt det en gammal dam och läste Bibeln. Det var rätt intressant faktiskt... Höhö... I övrigt var det 4 timmar brutalt tidsslösande av ingen nytta alls. Tänkte inte ens något vettigt och DÅ är det illa.... :(

Väl hemma i mitt egna hem (vilket inte känns som hem längre alls om jag ska vara ärlig... Jag har nog redan lämnat rent själsligt) så packade jag upp och inväntade ett stycke lillskrutt att komma hem ifrån pappan. Trött och lortig och nöjd med livet. Sötgröt. 

Måndag morgon. Tillbaka till brottsplatsen för idiotmycket jobb helst samtidigt. Brutal ångest över att släppa bomben för cheferna. Och till sist kom det ur mig till deras stora besvikelse. HUA säger jag bara. Men men... nu vet de och det var inte mer med det egentligen.

Eftersom fröken är totalt bankrutt och är i stort behov av pengar snarast lär hon besöka sin banktjänstekvinna idag. Och troligtvis går det alldeles ypperligt att öka på lånet lite, iallafall vad hon sa igår och jag hoppas verkligen inte att hon ändrat sig sedan igår eftermiddag... :p Hoppas det går igenom för på fredag ska jag hämta mina nya glasögon som nog är klara då. Och de var INTE billiga kan jag lova!!! De kostade ungefär så mycket så att man kan nästan ta för givet att jag kommer få bättre syn är Stålmannen faktiskt... SÅ dyra var de!! Men jävligt snygga kan jag meddela!! :D

Trots att det är så mycket som BORDE göras... Jag BORDE gå igenom alla grejjer. Jag BORDE packa ihop förrådet. Jag BORDE slänga en massa papper och sånt skit som ligger och skräpar. Jag BORDE städa och tvätta... Det finns liksom inget slut på allt som BORDE göras. Och det finns inte heller någon energi så det kanske går ett ut? ;)
Hur som helst, stressen ligger väl i bakhuvudet men samtidigt känner jag mig alldeles harmonisk och lycklig. SNART är vi borta härifrån. Snart är jag uppe med underbaraste människan på planeten och äntligen får vi dela vardagen tillsammans... Det finns massor att vara tacksam för! Och jag hoppas att allt går vägen. Om en vecka vet vi mer hur det ligger till... Som jag längtar!!! :d Men det känns som att det är helt okey. Faktiskt börjar rädslan släppa lite grann. Men bara en smula...



Inom mig lever en mager kvinna som desperat kämpar för att komma ut. Jag brukar tysta henne med kakor...


.

Svininfluensan?!

Kategori: Allmänt

Det är ju bara att hoppas på att det var en släng av den jag haft nu. Vore ju inte omöjligt med tanke på att vi blivit smittade av en som varit jorden runt typ. Hur som haver, jag dog inte och det är ju bar att hoppas på att det är avklarat nu.

Började alltså bli sjuk i onsdags, halsen värkte som fan. Blev snorig på fredagen, såklart... sista arbetsdagen på jobbet innan semestern och samma dag som underbara karln kom hit. Fredagskvällen var alltså lugn, vi myste gärnet och plockade poäng som fan. Lördagen var lugn också, under dagen iallafall. Satt och käkade frukost på balkongen och svettades som en dåre. Både av värmen och av måttlig feber... fy fan, det bara rann om mig alltså!! (Kände mig som världens äckligaste männska hela helgen som bara snorade och var svettig. Tur karln tycker jag är söt ändå) Drog ned till päronen på eftermiddagen för kräftskiva och grejs. Underbara karl, underbar familj, underbara vänner... En jättehärlig kväll men jag var helt slut verkligen. Snöt ihjäl mig nästan. Urrk. Kom hem relativt tidigt och så plockade vi lite poäng till. Fan. det börjar ta sig!! :D Hade ont i luftrören så jag höll på att avlida men lyckades slockna tillslut. Så underbart att få somna brevid honom alltså... det är ren och skär lycka faktiskt.

Söndagen var bara VM i mys och extremt mycket snorande. Hövva.

Måndag åkte den där underbara varelsen och hjärtat brast en smula. Hade haft en så skön och avslappnad helg och det är alltid lika jobbigt när han ska åka. Tur det handlar om 4 dagar nu bara, för imorgon åker jag uppåt igen. Underbart och så extremt välbehövligt. I förrgår kväll när jag skulle sova, strax efter midnatt pga att jag sov bort halva kvällen i ren utmattning, fick jag såndär extrem jättelängtan och höll på att sakna ihjäl mig. Annars brukar det ju gå ganska bra att somna ändå, visst är det drygt att somna själv... men på något sätt har jag ju liksom vant mig. Men den där natten var det hemskt verkligen!!!! Hua, hade kunnat ge min högra arm för att få vara hos honom då!

Skrutten är en understimulerad PITA mellan varven... galet jobbigt att ha honom runt sig heeeeeela tiden. Tur är att han är bästa kompis med målarna nu... Så fort han vaknar på morgonen drar han på sig sina blåbyxor och sticker ut och hänger med dem. Jisses liksom... Har sagt åt "chefen" att han måste säga till skrutten om han är jobbigt, men det är tydligen helt lungt. Humor när man kommer ut och hittar ungen längst upp i en målarskylift liksom!! :S HJÄÄÄÄLLLPP!! Men skrutten njuter i fulla drag och vill leka med dem heeeeela tiden. På tal om måleri har jag målat klart mitt projekt jag hållt på med. TROTS att jag varit så sjuk. Imponerad. Svart och snorgrönt som karln sa. Snyyyygggt! ;)

På väg att bli frisk nu helt enkelt... har röjt i skruttens rum idag och möblerat om. Blir skitbra bara de kommer och hämtar det skitfula stora bruna skåpet... (imorgon äntligen!!!!) Har inte grejjat som en idiot... jag lovar... bara lite lagomt. Och det kändes ju direkt liksom. VM i buff nu. Känns underbart! :D

Nåväl. Finns egentligen MYCKET att skriva om. Många idioter finns det gott om som man säger. Men som min syltrygg till lillebror alltid säger: "ORKA"

En sak jag innerligt hoppas är dock att juntan i Burma kommer brinna i helvetet snart. FY FAN för dem!!!! Varför i hela friden GÖR inte länderna något kraftfullt? Mot hela militären och "regeringen"... Det är ju helt käpprätt åt helvetet. Sverige som ändå har ordförandeskapet i EU i år... VARFÖR GÖÖÖÖRRR NI INGET??? Det räcker ju inte med att inskaffa exportförbud i landet och skärpta sanktioner just för de 4 nyckelpersonerna... det fattar ju vem som helst. Gör något rejält. Sätt förbud för Kina och Ryssland också... Se till att Frankrike gör mer än att uttala sig (chockartat iofs) i frågan. TA TAG I SITUATIONEN!!!! NUUU. Fan, jag blir ju helt rabiat alltså...


Nepp. Ska pudra näsan innan jag får kvällsdate x 2 . Fan, måste nog skaffa kölappssystemet igen! MOUHAHAHA!


.

Mycket nu...

Kategori: Allmänt

Fy fan, livet rusar ju på i världens fart. Jag förstår ibland inte vart dagarna tar vägen. Wroouumm låter det och sedan var det måndag igen. Jisses! Men det är samtidigt skönt, att veckorna tickar på och att det snart är dags för flyttlasset. SOM jag längtar. Fy farao... skrämmande men underbart! Det kommer ju bli en galen chock att bo ihop med karln när vi inte gjort det tidigare, speciellt under de här förutsättningarna, men samtidigt så har vi en sån jävla bra relation nu så vi kan ju faktiskt prata om allt... Snacka om att det har utvecklats sedan vi träffades första gången. Det har ju varit två uppbrott och en jävla massa tjaffs däremellan. Kommunikationsproblem och en skopa osäkerhet. Mest ifrån min sida, men jag har faktiskt märkt att karln är lite osäker mellan varven han också. Vilket är helt knäppt, för jag avgudar ju människan och skulle aldrig vilja vara utan honom. Han är min andra hälft ju. Och det känns så förbannat bra att vi har kommit så långt att allt känns så stabilt. och jag är så stolt över mitt egna beteende just eftersom vi fortfarande harvar i distandjungeln. Men jag fixar det!!!! Jag blir inte ett sånt där monster, en kaninkokerska och funderar på alla möjliga skräcksenarier... Inte alls som det var förrut iallafall. Och det känns så skönt... jag är så lättad över att jag kommit till den insikten att det beteendet inte fungerar längre, varken för honom, mig eller oss. Duktig jag! Sen att jag är ett hormonmonster som sprutar känslor och tankar är ju en heeeelt annan sak. Han är väl införstådd hur jag fungerar just nu och det känns så bra. Att viljan och intresset finns hos honom om allt vad det här rör. Och att han säger så fina saker om det. Och att han är så lycklig... det gör ju mig så stolt och lycklig också! Gaahh... underbara karl!

Ibland känns allt så självklart och faktiskt... och ibland känns det som ren inbillning. Kan inte veckorna gå lite fortare så jag får bekräftelsen på att allt är okey?

Det är faktiskt galet hur man lyckas träffa en människa när man minst anar det eller behöver det (fast det kanske vi gjorde... behövde varandra desperat, utan att veta om det?!) och dessutom var båda två i precis samma fas i livet då vi ville ha ut samma sak av livet!?!

Jag säger inte att det är lätt, att livet kommer bli en dans på rosor när vi bor ihop (och inte vägen hit heller) Det kommer blir GALET jobbigt och vi kommer få lov att KÄMPA för att få allt att fungera. Men vi VILL båda och vi tänker GE ALLT. Det är en skön känsla att få dela faktiskt... både allt bra och allt jobbigt. Så man inte lever i någon drömvärld utan att vi inser verkligheten som den troligtvis kommer bli.

Och på fredag kommer snyggingen hit över helgen. Tre underbara dygn att tanka kärlek... kan ju inte bli bättre tror jag! SOM jag längtar!
Blir även kräftskiva hos päronen, undrar om den kommer bli lika hysteriskt som förra årets?? HJÄÄÄLP!

A just det... 4 (!!!!) dagar kvar sedan får fröken herselfe S.E.M.E.S.T.E.R  i hela 9 dagar! *lycka*

Skrutten är inne på sin andra dag på fritids nu, det går kanoners och idag skulle han hjälpa en ny pojke där och visa runt honom. Min son är så rackarns duktig! Men igår var han ett jävla monster kan jag meddela. Trotsig, tjurig och jävlig helt enkelt. Fy fan, jag tycker det är skrämmande att de kan skifta mellan att vara små och söta till stora och trotsiga så snabbt. Läskigt ju... Men överlag är han ju skötsam faktiskt. Är så nöjd över hur min skrutt blivit, han är världens bästaste.

Kvällsjobb idag... inte laddad alls. Kan man sjukskriva sig tro? Nej just det... det är ju jag som är chef denna vecka då de riktiga cheferna dragit på semester. Fan också... :(