Börjar få sådär jobbigt ont i kroppen igen nu. Jag antar att hösten gör sitt till, men det är lika jobbigt och drygt varje gång det inträffar. Förhoppningsvis är det bara en vanlig ökad smärtperiod nu i samband med att det är lite för mycket rent allmänt, men troligtvis så är väl inte så enkelt. Jag avskyr min kropp när den håller på såhär. Jag hatar att jag blir så trött och nedstämd och att inte ha energin som jag brukar.
Nu är ju iofs allt annorlunda så det är ju kanske inte så konstigt kroppen beter sig mystiskt, men det finns liksom ingen inspiration till något heller. Jag vill inte jobba, jag vill inte träffa folk, jag vill inte grejja hemma... vill ingenting förutom att ligga i soffan och vara fet typ. Fy farao vilken koma!
MEN... jag jobbar ju på för fullt ändå, jag träffar folk i den mån jag hinner och orkar, jag grejjar massor hemma (och nej, inte som en idiot... jag tar det lungt!) och när jag väl ligger i soffan känner jag min mest stressad över det. Jisses liksom.

Har legat på latsidan ang maten denna vecka iallafall, har käkat hos päronen 4 (!!!!) gånger senaste 7 dagarna. Haha... kommer snart få lov att betala lunchpeng tror jag bestämt. Men det har varit så skönt, kommit dit och fått mat, diskat lite och sedan sovit en stund på soffan utan att skrutten demolerat hela hemmet då han lekt hos grannen eller mormor haft lite koll. Skönt och det är väl därför jag ens orkat med honom denna vecka. För dryg har han varit kan jag lova. Tror det är mycket nervositet inför skolstarten... första dagen imorgon och det är stort kan jag lova!!! Min fina, underbara, trotsiga skolpojk!!

Hann grejja i klädkammaren idag, rensade ut lite skit och packade i lådor. Fy fan vad grejjer jag har alltså, det kommer ju bli sjukt mycket att flytta kan jag lova. Urrk. Måste hårddra det där så jag inte packar med en massa skitsaker som aldrig kommer användas mer. Men vad ska man göra med alla papper som måste sparas, alla minnessaker som man vill ha kvar både för sin egen del och till sina barn och framtida barnbarn ?? Vad gör man med allt sånt?

Karln kommer på tisdag... SOM jag längtar... Och sedan är det iväg till grannstaden på bravader på onsdagen, DET kommer bli sanslöst intressant. Jag hoppas att allt är bra och under kontroll. Längtar, längtar, längtar att få veta... Tror det är därför jag känner en smula ångest hela tiden också, är nog nervös och ser fram emot det här så mycket att jag inte kan kontrollera mig och därigenom blandar ihop förväntan och ångesten. Jaja, det är läskigt som fan men troligtvis så beror det ju på att jag längar tills onsdagen!. Det känns fantastiskt att karln längtar lika mycket han också... Han är det vackraste faktiskt. Och han kommer stanna i nästan en hel vecka, det känns oerört lyxig och ovanligt! Så härligt. Trist att jag jobbar i helgen då bara, men samtidigt får jag någon att komma hem till plus att karln och skrutten får lite kvalitetstid ihop, utan mamman och det behöver dem båda tror jag. Stärka sina band liksom! Sötgrötarna!

Näe... nu orkar jag inte sitte längre. Full fart här nu och jag är skittrött. Natti!