Det finns ungefär en halv miljon med grejjer som jag borde ta tag i ... men orken finns liksom inte över huvudtaget. Känner mig som en urgammal disktrasa. Som luktar illa dessutom. (Herrejesus vad jag svettas mellan varven alltså!!  and it does´nt smell like tååårtaaa...)

Helgen som gick var alldeles underbart trevlig och mysig. Hade slappkväll på torsdagen och kollade skräckfilm i soffan. Vilket INTE uppskattades av alla närvarande, som till och med karln märkte av... Mysigt och lustigt dock!
På fredagen så gick jag till bostadsförmedlingen där uppe och pratade allvar om att vi behöver ha en lägenhet snarast typ. Eller nja... jag frågade väl hur det stod till i kön och sådär och tanten jag pratade med var väldigt tillmötesgåående och av någon mystisk anledning har vi nu blivit erbjudna en visning på en lägenhet. Tänka sig vad ett litet besök kan göra! :D Hahaha... Nåväl, fredagskvällen ägnades åt socialisering hos karlns syster och hennes karl. Och deras enormt vackra hus!!! Jisses, som hämtat ifrån sekelskiftet. Otroligt fint och jag är imponerad av deras renoveringskunskaper och ekonomiska tänkande faktiskt. Och sedan var de båda oerhört härliga människor, trevliga och härliga. Så fint att höra dem prata så välmenande om sina barn till exempel. Inte alla föräldrar som gör så... Sedan var det god mat, fint väder, mysiga katter och en avslappnande tur till deras stuga. Som tydligen en av sveriges "bästa" och kändaste (?) skådespelare äger. Håhåååjaja säger jag bara... jag har minsann druckit kaffe ur hans kaffemugg jag!! *wooohoo*  Häftigt värre sörru!! *asgarv* 
Väl "hemma" i lägenheten igen blev det VM i soffmys (läs toktrötta och inget sexuellt what so ever till min extrema besvikelse!!! Dåligt verkligen.... fy fan vad vi har minuspoäng nu!) och hundvaktande. Söndagen var bara en enda lång pina av ångest för hemresan. Var den absolut tråkigaste tågresan i världshistorien. Det enda intressanta var att det klev på en person som var identisk med Mr Ladies Night... undrar om det var han? Sedan på sista tåget hem satt det en gammal dam och läste Bibeln. Det var rätt intressant faktiskt... Höhö... I övrigt var det 4 timmar brutalt tidsslösande av ingen nytta alls. Tänkte inte ens något vettigt och DÅ är det illa.... :(

Väl hemma i mitt egna hem (vilket inte känns som hem längre alls om jag ska vara ärlig... Jag har nog redan lämnat rent själsligt) så packade jag upp och inväntade ett stycke lillskrutt att komma hem ifrån pappan. Trött och lortig och nöjd med livet. Sötgröt. 

Måndag morgon. Tillbaka till brottsplatsen för idiotmycket jobb helst samtidigt. Brutal ångest över att släppa bomben för cheferna. Och till sist kom det ur mig till deras stora besvikelse. HUA säger jag bara. Men men... nu vet de och det var inte mer med det egentligen.

Eftersom fröken är totalt bankrutt och är i stort behov av pengar snarast lär hon besöka sin banktjänstekvinna idag. Och troligtvis går det alldeles ypperligt att öka på lånet lite, iallafall vad hon sa igår och jag hoppas verkligen inte att hon ändrat sig sedan igår eftermiddag... :p Hoppas det går igenom för på fredag ska jag hämta mina nya glasögon som nog är klara då. Och de var INTE billiga kan jag lova!!! De kostade ungefär så mycket så att man kan nästan ta för givet att jag kommer få bättre syn är Stålmannen faktiskt... SÅ dyra var de!! Men jävligt snygga kan jag meddela!! :D

Trots att det är så mycket som BORDE göras... Jag BORDE gå igenom alla grejjer. Jag BORDE packa ihop förrådet. Jag BORDE slänga en massa papper och sånt skit som ligger och skräpar. Jag BORDE städa och tvätta... Det finns liksom inget slut på allt som BORDE göras. Och det finns inte heller någon energi så det kanske går ett ut? ;)
Hur som helst, stressen ligger väl i bakhuvudet men samtidigt känner jag mig alldeles harmonisk och lycklig. SNART är vi borta härifrån. Snart är jag uppe med underbaraste människan på planeten och äntligen får vi dela vardagen tillsammans... Det finns massor att vara tacksam för! Och jag hoppas att allt går vägen. Om en vecka vet vi mer hur det ligger till... Som jag längtar!!! :d Men det känns som att det är helt okey. Faktiskt börjar rädslan släppa lite grann. Men bara en smula...

Inom mig lever en mager kvinna som desperat kämpar för att komma ut. Jag brukar tysta henne med kakor...

.