eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

The Stepford Wife...

Kategori: Allmänt

Jag är riktigt chockerad över lillskruttan som hade sovmaraton inatt... Hon kinkade väldigt hela eftermiddagen och kvällen, men slocknade tillslut ungefär vid 21 och sedan sov hon utan mat och avbrott (hon sov som en avdankad alkis när jag bar henne till spjälsängen) tills klockan 05 inatt och åt lite sedan sov hon till 08!!!! Helt galet vad skönt! Hon är så jävla duktig den där lilla sötgröten, sköter sig hur bra som helst så lite gnäll mellan varven får man ju acceptera ibland.

Storparveln slocknade på tre sekunder igårkväll, han var helt slut uppenbarligen... Han fick beröm av läraren häromdagen då han ligger långt före de andra ungarna i att läsa och skriva så läraren sa att om skrutten lär sig alla bokstäver ordentligt så kommer han kunna både läsa och skriva till hösten! Känns förträffligt bra så nu har vi tränat lite hemma, jag har skrivit upp alla bokstäver på ett stort papper som skrutten har på sovrumsdörren där han tränar på dem. Alla bokstäver sitter nu, han stakar ibland på G och N eftersom han glömmer bort hur de uttalas. Vi försökte läsa lite i "mästerkatten i stövlar" igår, han är ju bara för rolig alltså. När jag pekar på ett ord som han ska försöka läsa så börjar han med de första bokstäverna och sedan hittar han på resten! Han kan låtsas läsa hela meningarna hur fint som helst, han hittar liksom på en snarlik historia och när han läser det så låter det verkligen som att det vore på riktigt! Skitkul!! Vi ska köpa en bättre bok att börja läsa i, med stora bokstäver i så kan skrutten fixa det mesta själv skulle jag tro. Det skulle bli så mycket lättare för honom när han lär sig läsa och skriva och han är väl medveten om att han får en egen mobiltelefon när han väl fixat den delen!! (för att kunna ringa pappan när han vill, plus att han kommer behöva en telefon när han kommer åka själv på tågen i framtiden) Jag är iallafall oerhört stolt över honom, att han är så förbannat duktig och att han utvecklas så fantastiskt bra nu. Jag tror att mycket är tack vare hans nya lärare och klass, de har gjort oerhört mycket för skruttens positiva framgång!
Han har fortfarande lite ont i magen ibland, iofs så klagar han på att han har ont överallt dagligen ( pga växtvärk men det förstår inte han riktigt) men han springer på toaletten flera gånger om dagen. Han bajsar jäklig löst och luftigt (haha, karln trodde ungen hade käkat kork imorse när bajset inte spolats ned ordentligt!!) så jag vet inte... kan det vara efter utlandsvistelsen eller är det någon matallergi?!


Jag hittade på detta på en blogg...

"...Hon poängterar kvinnornas betydelse i barnalstrandet (reproduktionen), och menar att det är ett viktigt arbete att ta hand om det uppväxande släktet eftersom det är vår framtid. Problemet är att samhället har prioriterat yrkesarbete och betraktat hemarbetet och det reproduktiva arbetet som värdelöst. Eftersom mödrar inte har velat att deras döttrar skall hamna i en position där deras insatser är värdelösa har de uppmuntrat dem att utbilda sig, vilket är förståeligt. Detta har inneburit att både män och kvinnor och barn är borta från hemmen på dagarna, och kommer hem på kvällarna utpumpade för att äta och sova. Vi har skapat ett samhälle som går tvärsemot biologin och evolutionen, vilket har inneburit bland annat att unga kvinnor föder allt färre barn allt senare i livet.
Hon menar att kvinnor borde ha allierat sig med varandra och gjort motstånd mot synen på att arbetet med att föda barn och fostra dem är värdelöst. I ett samhälle där sådana saker är värdefulla kan både kvinnor och män engagera sig i hemmet och barnen.
Om hemmen fungerar får vi även ett fungerande samhälle. Utan förankringen i våra familjer och våra hem är vi som växter med avklippta rötter..."

Jag tycker ärligt talat det är jäkligt intressant, snacka om en total omvändning av feminismen men på ett jävligt bra sätt. För egentligen har hon ju rätt i det hon säger. Vi alla har ju på något sätt glömt bort att familjen är det viktigaste, det är ju ens grund... det som ska vara det viktigaste i livet. Nu stressar vi alla för att hinna med en massa annat, vi ska ha ett bra socialt liv, en grym och imponerande karriär och så vidare... På något sätt har hemarbete blivit något negativt, att fostra sina barn och ta hand om hemmet är inget "riktigt" jobb och det är ju inte värt något i folks ögon. (jisses, även jag blir ju stressad och känner mig onödig över att "bara gå hemma") Vilket i sig är så jävla tragiskt eftersom barnen är väl det finaste man kan ha, att få vara hemma och ta hand om dem borde ju vara det som värderas högst utav alla?! Så tänk om vi alla kunde ta ett steg tillbaka, att BÅDE männen och kvinnorna insåg att det är FAMILJELIVET som går först, att det är just där vi ska lägga mest energi för fungerar familjen på ett bra sätt så borde ju resten rulla på automatiskt?

Och jag menar verkligen inte att det bara ska vara kvinnorna som ska vara hemma (som personen som skrivit texten klantigt uttryckt sig vore det bästa för barnen) utan lika väl papporna. Det jag framför allt menar är att jag tycker det borde ligga mer status i att vara hemmafru/man och att människor borde sträva efter det. På lika villkor, utan att tävla i att vara "perfekt" !! (för det inser vi väl alla är lönlöst? Jag menar, jag är ju obesegrad vinnare i den kategorin! Mouhahaha... )

Nehepp... mer kaffe kanske?

.

Vem är du? Vem är jag?

Kategori: Allmänt

Funderade lite på vad det egentligen är för folk som läser min blogg? Jag vet ju om ganska många eftersom de brukar kommentera, men det är ju alldeles säkert fler som läser... Vore skoj att veta vilka faktiskt, sådär utav ren nyfikenhet. Det finns ju inga namn på något här i så ingen som bara "råkar" trilla in har ju egentligen någon susning om vem jag är och det känns rättså skönt. Det är ju mycket snack om att man hänger ut sig själv, sina barn och hela livet alldeles för offentligt i och med alla bloggar som finns. Jag känner inte att det är något fel med det sålänge man inte skriver hänger ut någon med namn och numer typ. Och att skriva om sina barn, lägga ut bilder mm... är det verkligen någon som bryr sig så mycket att denna någon skulle kunna gräva fram bilderna om en sisådär 15 år? Seriöst liksom?

Jag skriver mycket om mina barn, min karln, mina vänner och framförallt om mig själv... men återigen, det finns inga namn så det borde ju kvitta i framtiden. Jag lägger ut många bilder på Facebook, mest för att folk hemifrån ska kunna följa med i utvecklingen hos ungarna och sedan såklart för att jag vill dela med mig av det som händer i mitt liv. Facebook är ett grymt bra sätt när man tänker så... sedan att de har äganderätt om bilderna skiter jag högaktningsfullt i eftersom OM de nu skulle använda bilderna till något så är det väl så. Mina 15 minuter i rampljuset, eller vad säger man? Jisses... jag är en sån liten, liten människa i det stora havet av folk. Tror ärligt talat inte en käft bryr sig.

Liten och liten btw... fy fan, jag har nog snarare gått upp i vikt sedan skruttan föddes!!!! Nu är det slut på allt fikande, allt godisätande och framför allt slut på detta vaniljbullsätande i tid och otid. Så... nu ska det bli andra bullar av, jag ska börja prommenera mera, äta bättre, träna och sköta mig helt enkelt. Med start omedelbartbums!! Eller vänta lite... snart påsk... en massa god mat+en himla massa påskgodis=dålig kombination=väldigt elak mamma med svår sockerabstinens=jättedålig idé. Såå... okey, jag börjar direkt efter påsk. Okey?

Ska ta med en klasskompis till skrutten imorgon efter skolan, äntligen ska de få leka lite eftersom jag lyckades sammanstråla med hans mamma och bestämde lekdag. Härligt, skrutten börjar äntligen få lite kompisar här runtomkring som han kan leka med efter skoltid och det känns så skönt!

Kvällen blir lugn hade jag tänkt, ska laga lite middag om ett tag och sedan bara slappa...

Love is my drug...

Kategori: Allmänt

Ja jävla ja... dagen började med ett pliiiingplooong kl. 07.40 och sedan dess har det rullat på. Jäntan har plingat på 10 gånger idag, trots att vi varje gång sagt till henne att det inte går att leka idag eftersom vi skulle städa, skrutten skulle på innebandy och sedan skulle vi få besök. Men det gick visst inte in i hennes lilla huvud tyvärr... Jaja.. bara bita ihop helt enkelt... ska avakta lite och se hur det går framöver, annars så lär jag ta ett snack med föräldrarna och säga att det faktiskt inte är okey att ha henne hängandes här utanför heeeela tiden.

Stod och diskade på förmiddagen och funderade lite sådär allmänt på livet. Känner mig grymt tacksam att jag har det liv jag har. Jävla tjöt på mig, jag vet, men alltså... Det är verkligen helt ofattbart att jag har en sån fantastik familj. På både gott och ont givetvis, det är jag väl medveten om och ibland får jag psykbryt på alla måsten, allt dåligt samvete och all stress... men fy fan vad jag älskar dem alla tre!!

Bandyn ja... jag tror visst bestämt att tränarna glömde bort tidsomställningen för när vi väl kom dit jag och skrutt (vi behövde inte allllls stressa dit) så var det inga tränare där utan bara ett gäng föräldrar och barn. Vi väntade en stund, ungarna sprang och letade öppna dörrar, föräldrarna pratade lite med varandra, vi frös lite, skrutt halkade och slog sig i armbågen, vi väntade lite till men inga tränare dök upp och sedan åkte alla barn och föräldrar hem... sådär utan förklaring på vad som hänt eller nått sånt. Så jag och skrutt gick snopna hem, skrutt fick ett mindre gråtanfall över att han missat såååå många träningar men vi pratade lite om det och kom fram till att det var tränarnas fel att de glömt bort tidsomställningen/blivit försenade och att det var dålig stil av alla föräldrar och barn att åka hem så fort. Så han tröstade sig med det och att det inte var hans fel att det inte blev någon innebandy idag...

Hem kom vi, skruttan sov middag fortfarande så jag gjorde en blåbärspaj (som inte blev så bra som jag hade hoppats på iofs... kan det ha med att göra att jag hittade på ett recept och en inhandlingslista i bakboken som Han skrivit för ett par år sedan och att jag därigenom blev distraherad? Jag har inte ägnat någon större energi åt att tänka på Honom på väldigt, väldigt länge nu och ärligt talat så känner jag bara en lite sorgsen lättnad men ett uns nyfikenhet på hur han mår) Jag grejjade på lite och plockade iordning inför fikabesökarna. Ett trevligt besök av karlns "chef" och familj helt enkelt, damen är ju dock knäpp som skämmer bort oss på det där sättet. En full korg med massa godsaker i, ost, kex, cider, nötter mm och så ett ljus för lite romatik också! :D Skrutten fick ett stort påskägg och en tuggummipåse så han var ju skitnöjd!! Hon är oerhört omtänksam av sig som kommer med presenter och det glädjer mig att det fortfarande finns människor som är som henne. Jag menar, okey att hon köper någon blomma eller så när de ska komma och hälsa på, eftersom det är något man liksom gör när man hälsa på för första gången hos någon, men hon är så personlig liksom. Och som en sån sak att tänka på skrutten är ju bara för fint! Det gjorde hon när lillskruttan var nyfödd och fick paket av dem, då fick ju skrutten värsta grejjerna också och det känns bara så himla härligt!!

Reklamen för Risifrutti är ju bara för skojjig btw. Magnus Samuelsson är ju hysteriskt rolig när han, smidig som ett kylskåp, dansar för fullt!!

Kastade ungarna i badet förrut också... Lillskruttan låg och plaskade för fulla muggar när jag skulle vända henne i bajan eftersom min arm höll på att gå sönder och därmed byta sida så tappade jag balansen med armen och lillskruttan åkte ned i vattnet helt och hållet!! Åh hua vad hemskt och jävlar vad hon blev rabiat!! Helt skogstokig! Mycket för att hon blev rädd och säkert för att det inte var skönt att få vatten överallt, men mest för att hon blev förbannat helt enkelt.. hon har en jäklarns humör när hon sätter den sidan till. Hon kräktes upp lite vatten efter att hon ätit och annars verkar det ha gått bra. Men såklart, hönsmamma och hypokondriker som jag är, har jag varit orolig hur det skulle gå med den lilla fröken och OM hon fått vatten i lungorna och hur skulle det gå då och hur vet man det och då måste jag googla och fundera lite och så kollar jag hennes andning hundra gånger och så har jag sett till att hon legat på sidan under kvällen och så har jag känt om hon fått feber och ja... ni kanske förstår. KREJSY som fina sthlmfröken skulle sagt! Känner mig rätt dryg ibland.... Skruttan ligger hur som helst här brevid mig i soffan och mår så vitt jag kan se som en prinsessa. Skrutten ligger i sin säng och trynar, vilket jag hoppas på att han gör hela natten och inte kommer in till oss och knölar ned sig i vår gigantiskt stora 160cm säng och ägnar resten av natten åt att sparka karln i ryggen som han brukar göra. Karln kom precis hem ifrån repet föresten så jag undrar om jag kanske ska ta och sluta nörda mig nu och istället krypa ned brevid honom när HAN nördar ?!? Ja jävlar ja... nördar är vi allihopa... och det är tydligt det!!


Nej. Ska krama ihjäl karln snart och sedan VM i intensivsömn.

Ööhh... vänta lite här nu...

Kategori: Allmänt

Alltså... helt allvarligt så undrar jag ibland hur många barn jag egentligen har. Grannjäntan har varit inne här i princip heeeela dagen, visst leker hon och skrutten fint ihop, men det är ju helt galet åt det. Det blir dubbelt så mycket att plocka reda på, extrem ljudvolym (tjejjer låter oerhört högt!!!) GAAAAHHH!!! Så försöker man kasta ut dem och det fungerar ju i ungefär 20 minuter, sedan händer något och någon av dem kommer in igen. Hit. Här hemma. För här bor ju alla barn.... :S Idag är det ju iallafall bara EN extra unge, annars så brukar ju den andra grannungen också vara här men han har iallafall en mamma som kollar läget med mig först och hon har koll på sonen sin... Föräldrarna till jäntan lyser med sin frånvaro. Nåväl... jag får väl glädja mig med att det är två ungar som har kul iallafall. Och vi har haft Roomservice´s Johnny och Mattias på besök halva dagen som målat och snickrat... haha.

Earth Hour ikväll... bra skit men jag ska fasiken fuska och ha tvn på... (hejja Kalle!!) Skäms på mig.

Och minsann... visst fan hade jag rätt... farmor och "farfar" kom på besök idag och fikade lite. Hon hade stickat klart skruttans lilla kofta, syrenlila i färgen och verkligen jättefin. Skruttan kommer bli så söt alltså!!

Häromdagen var skruttan på sitt absolut sämsta humör, jättetrött och vägrade somna. Givetvis så kände ju jag mig väldigt stressad att få henne att somna också eftersom jag hade lite saker jag skulle göra och det känner den lilla gofisen av såklart. Så hon protesterade vilt och vägrade slappna av. Hon skrek, gnässade och gnällde till förbannelse och jag höll på att smälla av utav ren frustration. För att andas lite la jag ned henne i babysittern och tog ett bloss istället... man måste liksom göra så för att inte bli arg... och då blev lilla fröken heeeeelt rabiat och skrek så hon storknade. Älskade lilla gofis! Tillslut lyckades hon somna ordentligt men det hela hade ju gjort mig grymt grinfärdig och helt slut mentalt ärligt talat och mitt i allt detta så ringde karln och sa att han var på väg hem. Han hörde att jag lät helt off så när han kom med bussen såg ungarna (no shit, jäntan var här då också...) att han hade köpt blommor! Jäkla sötgröt vad fint gjort och som grädden på moset var det mina favoritblommor också... Tack finaste!

Jaa... bla, bla, bla... usch. Är trött och hängig idag... ont i kroppen (nähää?) och sådär lite allmänt less. Det är gråmulet ute så det bättrar ju inte på humöret, men samtidigt är det fantastiskt härligt att det regnar!!! Det är plusgrader ute och det REGNAR!!! Fatta det liksom....

Nepp. Har gjort ett nytt försök att kasta ut ungarna... undrar hur länge de stannar ute denna gång då?!


Have a nice saturday then...

.

Hes got a backshot...

Kategori: Allmänt

Stackars karln som fått ett ryggskott. Ett rejält sådant också eftersom han knappt kunnat gå ordentligt och när han väl masade sig iväg till en naprapat (efter att chockartat ha ringt hälsocentralen) så fick han bäckenet på plats igen. Han var tydligen helt ramsne och har varit sån ett bra tag så det är inte konstigt att ryggen sa upp sig tillslut. Idag är han väldigt öm men har åkt till jobbet ändå. Jag förstår hans stress över att förlora pengar när han är hemma, jisses... även JAG blir ju stressad över det eftersom vi verkligen ligger fetback som det ser ut nu... men om han inte fixat ryggen och vilat så skulle han ju inte kunna jobba alls framöver så det är ju bara att försöka se det som positivt att han vilat. Och såklart, när han väl börjar bli bättre så kukar min nacke ur... känns stundvis som att jag håller på att få nackspärr. Är tvärstel i högra sidan och det beror ju på allt kånkande av nästan 5 kilo guldklimp dagarna i ända. Karln masserade lite igår och lär nog ta ett litet ryck även ikväll om det här ska gå vägen. Om skruttan slocknar ordentligt ska jag sätta på yogadvd och köra ett pass... behöver lite strechning jag med känner jag innan både jag och karln går som gamlingar för evigt.

Är trött som en pensionär också... satt i soffan med lilldull i famnen och tittade på grey´s och tro på fan att jag slocknade efter halva programmet. Som var så bra och intressant... så om någon såg hur det gick kan de väl berätta det för mig? Blir så less på mig själv att jag ska somna ifrån allt skoj hela tiden. Det beror ju såklart på att skruttan vaknar på nätterna och lär matas, jag har inte sovit mer än 3-5 tim i sträck sedan hur länge sen som helst. Och dessutom går vi upp vid 06 på morgonen... sova midedag händer tyvärr inte så ofta då jag känner att jag lär göra annat medans hon sover, knäpp som jag är... men egentligen ska jag inte alls klaga då hon sover bra mycket bättre än vissa andra barn gör om nätterna. Jag tror iofs att barn blir vad man gör dem till, pjoskar man hela tiden så blir ungarna små monster som styr med järnhand... ( fy fan vad jag kommer få äta upp det där sen när lillan blir en tvåårig terrorist som driver oss till vansinne)

Trots att jag är trött, att kroppen värker hela tiden (igårkväll hade jag grönjävulskt ont att jag nästan började gråta. Jävla fibrohelvete) att lillan är en klängapa, skrutten är en pita, en stundvis slö karl, kattjävlar som hårar och ekonomin är åt helvete så känner jag mig extremt lycklig. Jag har en underbar familj, två friska barn och en fantastisk kärleksfull karl. Jag lever världens bästa liv tror jag...

Har lite funderingar på en grannunge som brukar vara och leka med skrutten... Hon är extremt tystlåten och uppfattas som lite knepig, hon är här och springer dagligen och verkar inte riktigt vilja gå hem på kvällarna. Hon säger inte mycket till mig, men hon leker med skrutten utan problem men bland blir hon väldigt bestämd och bråkig. Hon har fint sätt att klappa på lillskruttan så jag tror inte att hon är elak i sig själv, utan snarare att hon blir lite bråkig eftersom hon har flera storebröder som hon säkert fått lov att fightas med sådär som syskon gör. Föräldrarna syns aldrig till, de har ingen koll på barnet (bara hon som är ute och leker vad jag sett) och ibland låter det som att helvete brytit lös ifrån deras lägenhet. De är många barn i familjen så det är inte så konstigt, men vi har fått höra på annat håll att det inte står rätt till mellan föräldrarna. Så jag förstår lilljäntan att hon är lite skum och inte vill hem... Jag ska hålla ett öga på henne och familjen i övrigt och skulle jag se något konkret blir det ett samtal till soc och polis direkt. Jag är inte den som brukar lägga mig i såntdär, men jag tolererar inte att barnen far illa utav deras familjesituation. Det gör liksom ont i hjärtat på mig... tänk sedan när de där barnen växer upp och är skadade för livet, både utav deras föräldrar men även av alla runtomkring som sett vad som pågått men inte gjort något åt det... stackare. Jag tänker inte ha det på mitt samvete liksom, så OM det händer något som jag själv ser så blir det allvar!

Vad ska göras idag då? Joo... ingenting konkret faktiskt... har en massa saker som jag borde göra, men det är inget som jag måste så jag tror nog jag ska brygga en kanna kaffe till och eventuellt (läs: troligen alldeles bombsäkert absolut) trycka i mig några vaniljbullar... Suck på denna maniska bullätning alltså, jag blir fan knäpp!!! Visst är det bättre än att äta godis, men vad fan liksom... det verkar ju inte finnas något stopp i mig... Verkligen ett strålande superjättebra sätt att gå ned i vikt efter graviditeten liksom... :S

Jo just... lillskruttan har en förkärlek till att lägga sig på mage efter att hon ätit på natten, hon sover jätteskönt då men jag får fan magsår känner jag. Vill inte vända henne riktigt heller eftersom hon uppenbarligen vill ligga så, men iallafall... hövva. "Plötslig spädbarnsdöd" bara ringer i öronen på mig, vilket i sig är rätt löjligt eftersom det för några år sedan rekomenderades att barnen skulle ligga på magen och inte på rygg. Se där liksom...

Imorgon är det äntligen fredag (säger jag som har helg varje dag typ! haha) med fredagsmys, ledig karl och skrutt. Härligt! Vi får troligtvis besök under helgen av karlns "chef" och så ska skrutten till innebandyn på söndagen äntligen! (han har ju varit borta två gånger nu, plus att en träning var inställd förrut) Skulle inte förvåna mig om lilla farmor kommer på besök också där på söndagen för att träffa sin lilla sessa! :D

Well... over and out säger man va?

.

Fantastisk vårkänsla

Kategori: Allmänt

Gick med skrutten till skolan imorse, han fick cykla till hans glädje och jag halvsprang i gympaskor och bara njöt av morgonsolen och den underbara känslan att känna bar asfalt under skorna. Nysopad dessutom. Livet är bra härligt ibland!! :D Lillskruttan var hemma med pappa som börjar jobbet sent idag. Om han kommer dit det vill säga, han har skitont i ryggen och kan knappt gå...

På väg hem ifrån skolan så fick jag en flashback ifrån invigningen på gamla extrajobbet... vet inte vart det kom ifrån men jag mindes en massa saker sådär oerhört starkt. Tänkte på allt spring med den där jävla mingelmaten, det fattades ju över 120 st och vi stod där som fån och undrade varför tallrikarna tog slut så fort när alla människor kom invaderande. Det visade sig sen att chefen glömt en hel färdigpackad vagn på en restaurang 5 mil därifrån... haha... jobbigt läge. Den där invigningen var GALET stressig, vi hade kört igång arenan bara någon månad innan så allt var ju fortfarande nytt även för oss i personalen. Jag fick springa som en idiot tvärs över stället för att hämta mat hela tiden medans köket stod och matade ut det de kunde. Kommer ihåg att chefen stod i hörnan i köket och svor över att han skulle bli lynchad efter det där... att det mesta gick åt helvete liksom med hela huset fullt av gäster. Vi stod där och han packade på mig mattallrikar och delade en jordgubbe med mig. Jag bev helt chockerad och undrade om han var helt ifrån vettet då vem som helst skulle kunnat sett det och han svarade att det var fullständigt skitsamma då hela kvällen var helt galen... Det var ungefär början på hela historien med den beryktade "Farbror". Har alltid sagt så om honom då han var min chef, bra mycket äldre och dessutom gift... Nu känns det som att det var flera år sedan så vem skulle bry sig egentligen? Ett par månader senare var det melodifestival för första gången i huset och farbror var i utlandet. Han ringde mig och sa att jag personligen skulle leverera en flaska champange till en loge, till en speciell person och hälsa ifrån farbror himselfe... Pinsamt läge för jag förstod ju direkt varför JAG skulle göra det. Men det var bara att bita ihop och lyda order. Roffade åt mig en flaska och gick till logen, fick tag i personen i fråga, lämnade över flaskan och hälsade ifrån farbror. Mottagaren undrade ju vem jag var sådär lite finurligt och jag svarade: "jadu... det tror jag nog att du vet..." Han flinade till och svarade: "Åh... så trevligt!" Fy fan vad man har varit med om egentligen... :D Livet är bra skumt ibland. Om jag visste hur hela historien skulle sluta med honom skulle jag aldrig ha påbörjat det... men samtidigt så skulle jag inte ha den erfarenheten idag om det inte hade hänt. Så jag får helt enkelt tacka för tiden vi hade, den som var bra iallafall, och helt enkelt se mig med en stor erfarenhet rikare.... ;)

Ska ta tag i hemmet idag, byta gardiner i vardagsrummet, vika tvätt och grejja lite. Vill egentligen bara vara ute och njuta av solen men det är lite för kallt för att spendera dagen utomhus fortfarande känner jag. Kroppen mår rättså bra utav att snön är på väg bort, men det värker som fan i de ställena som är trasiga. Typ ryggen, armen och armbågen... Kul verkligen.


Well... skruttan ska ha mat. Nu igen. *tjouff*

Yes he can!

Kategori: Allmänt

Såg imorse att Obamas vårdreform röstats igenom och jag kände en stor lättnad och ett hopp inför framtiden. Om någon kan förändra USA framåt och försöka få landet i rätt riktning så är det the man himselfe. Däremot så blev jag förskräckt över bristerna i reformen, jag trodde ju i min enfald att det skulle innebära en allmän vårdförsäkring för alla människor men så var ju inte fallet. Jisses, man kan ju undra vad reformen kommer förändra egentligen, men samtidigt så är det ju ett litet steg i rätt riktning. Jag önskar att jag hade mer tid att ägna mig åt det här, trots att det är politik det handlar om så känner jag ett intresse av det...

Hade huset fullt igår, skrutten hade lite kalas med två kompisar (urrk, vilket dåligt samvete jag hade över att han inte hade ett "riktigt" kalas med fler av hans kompisar, men det har verkligen inte funnits tid att ordna med det... tror inte att det gick någon nöd på honom ändå, men det känns lite i samvetet...) och sedan kom även karls familj och fikade. Lika bra att ta alla på en gång liksom! Det blir oerhört mycket på en gång, men det är så mysigt att ha folk på besök. Farmor höll på att pussa ihjäl lillskruttan och jag tror skruttan börjar känna igen hennes röst. Skruttan var lite konkig på eftermiddagen sen, men i övrigt så sköter hon sig... Flinar en massa och är bara för jävla söt.

Skrutten har klagat över magen EN gång under helgen så jag tror inte det är någon fara med honom... däremot så började magen göra ont igårkväll igen så det är nog stress och oro som är boven...(morgonstress, skolpress och föräldratjat)  Pratade med karln om att vi måste försöka SE honom mer, att göra mer saker enbart med honom och inte bara tjata på honom vilket man ofta gör då han har knäck i lurarna hela tiden. Får se hur det går framöver helt enkelt. Det är svårt att räcka till åt alla som behöver uppmärksamhet, men återigen handlar det om balans med allt.

Ska iväg och inhandla ett par stövlar åt skrutten idag tänkte jag, det är galet blött ute och skruttens fötter är gigantiskt stora och hans nuvarande stövlar är på tok för små. Det är helt galet vad han växer!! Vi mätte honom hos pärona förra veckan och ungen är 127cm lång! Vet inte vad han brås på, men han växer ju så det knakar iallafall... blir till att beställa lite kläder åt parveln också, han har knappt några byxor längre och de få par han fortfarande kan ha är ju trasiga i knät. Höger knä... alltid. Undra hur det kommer sig? Hans bästa kompis slier alltid på vänster knä... mystiskt! Ska åka ned till päronen när det är klädbytardag och inhandla massa kläder tänkte jag. Både åt skruttan och skrutten.

Det är väldigt svårt att få skruttan att somna när hon bara ligger och flinar i knät på mig... älskade gullunge vad hon är fin!!!

This is the real thing...

Kategori: Allmänt

Skrutten är på friluftsdag, trots magont (som jag tror beror på att han känner sig lite stressad och utanför. Ska se till att ägna honom ännu mer tid nu så får vi se om det blir bättre...) och skruttan ligger i famnen på mig och snarkar... Ikväll blir det kvalificerat fredagsmys och fy faaaan vad jag längtar efter att få äta godis, läsk och chips. Har inte ätit det sedan i söndags så min sockerabstinens är inte att leka med nu... HUA!

Funderade på det här med förhållanden och relationer i övrigt. Oavsett hur stabilt en relation än kan kännas så är ju inget verkligen rocksolid. Det är så sjukt många relationer som går i stöpet på grund utav alla möjliga olika anledningar, vissa värre än andra, och det är sanslöst många människor som blir påverkade utav det. Och det är så trist. Erfarenheten av detta har gjort att jag inte lita på någon, inte sådär till 110% som man kanske borde... inte ens karln har mitt absolut fulla förtroende och tillit tyvärr (även om han är den jag litar mest på)... Inte för att jag går runt och "olitar" på människor runtomkring mig liksom, men jag har bittert fått erfara att den enda man verkligen kan lita på är sig själv.

Sedan jag flyttade har jag tappat mycket kontakt med många vänner, det hade jag iofs redan innan jag flyttade då jag avskärmade mig ifrån en massa löst folk (och det kändes ju rätt befriande) med det gjorde också att jag blev mer och mer osynlig och därigenom glömd. Och det är fruktansvärt trist när jag tänker på det, att så många liksom glömt av att jag finns. Självklart så är det ju lika mycket MITT ansvar att hålla igång en relation, men det har ju varit lite väl mycket som hänt på samma gång i mitt liv att jag har inte hunnit med alla gånger. Det finns ett par människor som jag alltid har samma relation till oavsett hur långt det är mellan gångerna vi ses och som jag har stor förståelse för att de inte hör av sig så ofta men det känns bitvis väldigt tråkigt att de visar ett svalt intresse emellanåt. Men de har nog fullt upp i sina liv de också, man kanske inte ska begära så mycket?

I kärleksrelationer så är ju verkligen inget orubbligt... den kan ändras i ett ögonblick. Svek, press, bråk, otrohet, våld, fylla, bitterhet... Det finns så många exempel på hur det kan gå åt skogen, jag har levt i flera relationer som slutat på ett jävligt surt sätt. Så jag VET att inget är för alltid... Känslan däremot är ju ärlig och hoppet och tilltron till ens känslor är ju äkta.


Och när man vaknar upp alldeles för tidigt på morgonen, ser sin förbannat högljudt snarkandes karln ligga brevid och tryna i sängen (trots att hans dotter är kinkig och vill ha uppmärksamhet och mamman vill helst ha sovmorgon) och det enda man känner är ren lycka, enorm värme, stor stolthet och ett snabbare klappande hjärta när man tittar på honom... då är det fanimig äkta kärlek...


Jag tycker faktiskt att jag är alldeles för gammal för att ha tonårsfinnar överallt i ansiktet... Ärligt alltså. 

Prima ballerina...

Kategori: Allmänt

Alltså... jag tror jag är tillsammans med ett rikspucko. Eller möjligtvis en transa?! Han har iallafall någon konstig fetish att leka ballerina i tid och otid. Oerhört manligt måste jag säga... ;) Det ser ju helt stördt ut och jag garvar ihjäl mig varje gång! Hade lite kvalitetsmys igår och det var ju alldeles fantastiskt trevligt! Dock så känner jag mig fruktansvärt otymplig, ovig och otränad så det blir ju liksom inte som jag vill alla gånger. Suck på min kropp.

Skruttan började morgonen med att le en massa, sedan gav hon av en kaskadspya på mig och sen avslutade hon det hela med att bajsa hela blöjan och kläderna fulla innan hon slocknade som en avdankad alkis och har snart sovit i två timmar. Givetvis så sanerades hon först... :P

Skrutten har ont i magen den stackaren.... När jag hämtade i skolan igår sa läraren att han haft ont i magen i stort sätt hela dagen och att han var inne på rasten och vilade. Han var hängig under eftermiddagen och kvällen, bitvis såg han helt slut ut så jag blev orolig att det var någon allvarligt på ingående. Skrutten är inte den som ratar pannkaka (han åt EN) och han är inte den som klagar i första taget... urrk... men han slocknade tillslut och sov hela natten förutom en uppvakning vid midnatt. Imorse sa han att han hade lite ont i magen igen men han är i skolan ändå så får läraren ringa om det bli värre helt enkelt. Jag tror att han har ont eftersom det varit så otroligt mycket för honom senaste tiden. Jisses, han måste ju vara helt slut efter all omställning och alla intryck liksom... inte konstigt att det kan börja göra lite ont då... Jag hoppas innerligt att det inte är någon allergi eller så som spökar bara, men det märks ju om magontet blir ihållande för isåfall lär vi ju ta och undersöka varför det gör ont.

Skrutten var ju klockren igårkväll iallafall, han och karln satt och byggde ihop starwarslegot och jag satt och kollade på tvn. De pratade på nyheterna att staten funderar på att höja skatten på godis (vilket är HELT JÄVLA SJUKT, hur i helvete tänker de? Och ska staten styra precis ALLT... "Nej, nu äter svenskarna förmycket godis och det är inte bra, så då höjer vi skatten lite så kanske befolkningen drar ned på sockerintaget och staten får ju in lite extra pengar vi kan lägga på våra feta bonusar istället... " GGGAAAHHHHH!!! ) Hur som helst så sa jag till karln att det var ju galet att de vill höja skatten varpå skrutten lyfter huvudet ifrån legot och säger: -"Vaddå spöa katten?!" Jesus vad jag skrattade... :D Jäkla gofis alltså!

Har möblerat om klart nu, blir ju inte sådär superbra men det får la duga tills vi har råd att köpa lite nya möbler. Vilket lär dröja eftersom ekonomin är urusel just nu. Fy fan säger jag bara, jag vcet inte riktigt hur jag ska fixa dethär faktiskt. Pengarna försvinner snabbare än blixten och oron för ekonomin bidrar ju till stressen. Jävla ekorrhjul. Eller "tallefjant" som skrutten skulle sagt! :D

Over and out!

Jo men visst...

Kategori: Allmänt

Jag kan ju konstatera att jag blir galet trött, kinkig och stressad ibland. Suck på mig. Jag måste verkligen lugna ned mig annars kommer jag fan få hjärnblödning.

Morgonen var härligt lugn iallafall... skruttan vaknade strax före sex så hon fick mat och ren blöja, tog en cigg och satte på kaffe innan jag gav lillan mat igen och sedan väckte upp de andra två trynpojkarna. Skrutten satte på sig kläder och käkade frukost utan att jag fick tjata ihjäl honom och sedan satte han sig och lekte med sitt nya starwarslego som han köpte igårkväll. Han fick ju födelsedagspengar i present både utav mormor och morfar, moster och bonusmoster. Dessutom fick han en rejäl slant av bonusfarmor när hon var förbi i går. Han är en bortskämd liten skit den där ungen! Men det känns så fantastiskt skönt att han räknas med i nya släkten som om han funnits med för alltid. Det görs ingen skillnad på ungarna här inte och det är så härligt! Skrutten kom föresten till mig igår när jag satt i soffan och ammade lillskruttan och sa att karln sagt "hjärtat" åt honom när de pratade... och han var SÅ stolt !! Mina fina, fina pojkar!

Karln och skrutten pep iallafall iväg till skolan/bussen och jag och lillskruttan myste ned oss i soffan. Hon har väl hunnit ätit en halv miljon gånger på förmiddagen, men annars har hon skött sig. Just nu ligger hon (chockartat) och sover i soffan vilket jag hoppas hon gör ett tag till eftersom jag tänkte hugga tag i vardagsrummet idag och städa/möblera om det så då underlättar det ju om hon håller fan på sig ett tag nu. Hon har iallafall börjat flina medvetet nu! Det började redan igår åt farmor, och det har bara blivit mer sedan dess... Hon låg i sängen imorse och flinade som en dåre och mitt hjärta bara smälter! DULL!!

Tänka sig att livet nästintill enbart handlar om barnen nu... är det inte märkligt? Fast samtidigt är det väl inte så konstigt, det är ju en ny liten krabat som kommit till världen och hon behöver ju all uppmärksamhet på många sätt såhär under den första tiden. Och det gör inget för min del även om jag ibland blir lite less på att JAG har blivit förminskad och latt ivet, tankarna och känslorna BARA handlar om barnen nu. De är ju det viktigaste jag har så jag får helt enkelt bita ihop, låta tankarna vila när det gäller andra intressanta funderingar och sätta mig själv åt sidan ett tag...

Men en sak funderade jag faktiskt på, som INTE handlar om barn, blöjbyten, trots och nattskrik... det är det här med att gifta sig igen. Jag vet att mycket blir bra mycket lättare juridiskt om vi skulle gifta oss jag och karln och självklart skulle jag inte ha något emot att dela mitt liv med honom på papper liksom... Men frågan är ju om jag verkligen skulle vilja gifta mig igen? Jag menar... jag har ju gjort det en gång förrut, det skulle nog kännas rätt falskt att gifta sig igen då tror jag. Stå där med en vigselförrättare och hela tjocka släkten och lova varandra evig kärlek och trohet. Igen. Med en ny karl. Men jag vet inte riktigt... visst skulle det vara fantastiskt mysigt att få visa hela världen att det är VI, men samtidigt så gör vi ju redan det. Vi har en underbar dotter ihop, vi lever ihop som en familj alla fyra och vi har en massa kärlek till varandra. Det känns ju som att just det är det viktiga. Även om det inte skulle skada med en förlovningsring på fingret i och för sig... Skulle man bli lynchad av släkten om man smet iväg och gifte sig? Skulle tyvärr tro det.


Lite kaffe på det här så...

Åh, dulledull... ja, dulle dull!

Kategori: Allmänt

Så går vi runt och nynnar dagarna i ända... till Fåret Shan-melodin. Extremt jobbigt då melodin fastnar som klister.

Vi har iallafall haft det jättehärligt borta hos föräldrarna, skönt och avslappnat. Fått maten serverad varje dag och så har jag sluppit städa och grejja som en tok. Ungefär som semester... en rätt kall sådan dock. Hade schlagerfest på lördagen, hela huset fullt i folk och lillskruttan trivdes som en tok. Tänka sig att hon inte är ett dugg ljudkänslig den där sötgrodan! Jag hade tänkt dricka en cider på kvällen, en ny sort de har för tillfället på systemet, men väl under melodifestivalen så kände jag mig så trött och totalt osugen på alkohol så jag struntade i det hela. Och det gick ju bra ändå, får ta den där cidern någon annan gång helt enkelt.
Skrutten kom tillbaka vid lunchtid på söndagen, brun och lite bränd så han hade börjat flagna... men han var så glad den lilla parveln och jag fick några bamsekramar av honom. Vi hade lite fika på eftermiddagen och sedan packade vi iordning oss för tågresan hem. Den gick bra för övrigt, trots att skrutten var trött och karln var på bristningsgränsen då han glömt sin medicin hela helgen. Men det gick bra ändå helt enkelt... Kom hem sent på kvällen och damp i säng rätt fort.

Hemmet såg väl ut som sju svåra år så det var bara att försöka ta tag i det igår och har fortsatt med det idag, men det går ju inte fort när lillskruttan är galet mammig och kinkig. Ibland så blir jag så galet frustrerad på att det är så mycket som måste göras på dagarna. Det är kattsand och katthår överallt, det är sopor som ska kastas, det är damm som ska torkas, golv som ska dammsugas, blommor som ska vattnas, tvätt och diskberg som ska tas hand om... skrutten ska ha uppmärksamhet och hjälp och lillskruttan måste ha mat och omtanke hela tiden. Någonstans däremellan ska jag hinna med mig själv och allt som rör det (som att gå på toaletten... fick lov att göra det med en gråtande unge i famnen imorse till exempel) och så lär jag ju ha lite energi kvar till karln också. Hjälp? Det känns helt galet att orka med det här... Tar det aldrig slut? Det absolut värsta är ju faktiskt att jag är så grymt envis och ska göra allt själv eftersom jag vill försöka hålla någon slags standard hemma så när jag inte hinner med allt om dagarna blir jag oerhört stressad och känner mig totalt onyttig. Snacka om inre stress alltså. Suck på mig. Visst har jag en karln som kan grejja han också, men samtidigt är han ju just en karl... och vi alla vet att karlar inte är så självgående när det gäller sånthär. Och jag är inte den som vill behöva säga till att det ska dammsugas, diskas eller städas... och dessutom så vill jag inte gå och vänta i hundra år innan det blir gjort heller så då slutar det ju med att jag gör det själv. Envis som få liksom och jag går runt med ett konstant sus och värk i magen så jag känner att magkatarren är på ingående vilken dag som helst nu... Självklart får jag ju skylla mig själv att jag har att göra jämt, att kroppen värker hela tiden men vad har jag för val egentligen? Det är ju sån jag är liksom... jag måste bara lyckas få till någon slags balans med allt för jag vill för allt i världen inte förändra min situation, bara få lite ordning på den liksom...

Lillskruttan har varit skitdryg på morgonen, kanske berodde det på morgonspurten till skolan med storebror eller för att mamman var lite lättretlig då hon inte fick i sig sitt morgonkaffe i lugn och ro. Karln hann inte följa med skrutten till skolan imorse eftersom det inte gick alltför snabbt med frukost, påklädning och tandborstning liksom... så skrutten blev jätteledsen över att få lov att gå själv hela vägen till skolan... Det blev stora byrålådan och darr på rösten på honom så jag fick lov att kasta på mig kläder och klä på lillskruttan i raketfart och sedan springa till skolan för att skrutten inte skulle komma alltför försent. Suck, pust och stön liksom. Sedan kom farmor och hälsade på iallafall så jag fick lite avlastning och hann vika tvätten och hämta skrutten utan att lillan var med. Men efter en lång sovpaus i farmors knä vaknade lillskruttan till och var på ett strålande humör och gav ifrån sig ett gäng ljud och en massa leenden innan farmor skulle åka hem...

Just nu ligger hon brevid mig i soffan och sover... jävla gullunge. Hur jävla slut man än blir som mamma så smälter man totalt när man tittar på sina barn. Det är en fantastisk underbar känsla.

Har upptäckt att jag har ett hål i min tand. Det gör ont och det stör mig att jag inte kan ignorera det så länge till. Jag bara ser pengarna segla iväg... Vilka pengar föresten? Mouhaha. Nej, jag tror bestämt jag är en smula bitter. Eller trött snarare. Slutkörd? Kan man ens bli slutkörd när man är mammaledig? Fan, jag trodde man skulle hinna slappna av lite då och inte alls hålla på och stressa upp sig över allt som jag gör?!



.

Jävla faan... KAFFE!

Kategori: Allmänt

Som Tobbe ifrån köping skulle ha sagt... :D

Fy fan, är sjukt trött, kroppen värker och jag orkar inte alls skriva något vettigt. Så jag skiter i det och slänger mig i soffan istället. Natt!

Hemma?

Kategori: Allmänt

Då har vi landat ordentligt här hemma hos päronen. Det känns inte som att det var två månader sedan jag var här, men samtidigt så känns det som en evighet sedan. Konstigt det där egentligen...

Tågresan ned gick ju relativ bra... Jag gick upp klockan 6 på morgonen för att hinna med att sanera mig själv eftersom jag inte hann det på onsdagskvällen då vi fick hela huset fullt av besök. Jättetrevligt och härligt men det gjorde ju att det blev lite stressigt på torsdagsmorgonen när vi allihopa skulle iväg. Karln skulle ju till jobbet så vi åkte ju samtidigt som honom. Lyckades väl packa ned alla saker, få med ungarna på bussen och sedan åkte vi till stan för att ta tåget. Trodde vi ja. Där stod det en ersättningsbuss såklart. Men eftersom jag har härdade och snälla barn gick det alldeles utmärkt att åka buss i 1,5 tim... Väl framme i grannstaden så skulle vi byta till tåg men höll på att missa det eftersom de förbannade hissarna på stationen är så sega. Nåväl. På tåget kom vi, lillskruttan var vrålhungrig och skrek. Matade henne och började pusta ut och tänkte att nu blir det lungt i 1,5 tim till då vi bara ska sitta på tåget. Trodde jag ja... Vi hann inte ens fram till första stoppet innan tåget stannade... pga växelfel. Tjohoo vad kul. Där stod vi still, tågföraren hoppade ur tåget och började gå lös på spårväxeln med några järnrör för att hacka lös växeln och tågpersonalen gick runt och bjöd på kaffe. Tillslut så fungerade växlen och tåget kunde åka... 1 tim och 40min senare! Vilket innebar att vi missade anslutningen vi skulle åka med och blev sittandes 4 mil hemifrån päronen i väntan på nästa tåg. Turligt nog var min syltrygg till bror där och väntade med oss, vi drog till McDonalds och intog lite föda och hann tillbaka till det väntande tåget med god marginal innan stockholmståget och alla dessa jävla stockholmsidioter med väskor, skidor och skrikiga barn invaderade tåget. Men men... vi skulle ju inte åka så länge så det var ju bara att bita ihop och ignorera dem alla. Men en sak förstår jag inte: hur kan folk vara så hänsynslösa och ta hur stor plats som helst på tåget med väskor och skit och inte flytta på dem när man kommer med en vagn och ska av tåget? Det är ju helt sinnessjukt åt det. Det var EN människa som flyttade sin väska som stod i vägen (bortsett ifrån den mannen som satt framför mig som fick lov att flytta sina väskor så att jag ens skulle komma ut med vagnen som jag i princip haft i knät på mig själv för att alla idioter skulle få plats med deras grejjer) och det var EN person som var vänlig och frågade om jag behövde hjälp av med vagnen (vilket jag inte behöver, men det var ju snällt att fråga liksom) NOLL RESPEKT alltså och jag AVSKYR dessa människor!
En humoristisk sak var ju att två av fyra dörrar på tåget hade fina röda lappar som det stod "ur funktion" på... Det kan jag förstå, dörrar kan ju faktiskt gå sönder men sedan har nog någon lustig person gått lös med dessa ur funktion-lappar... Det satt nämligen tre stycken på skötbordet på toaletten. Hur är det ens möjligt? Luckan på skötbordet (ett sånt där som sitter fast i väggen, inget avancerat) var stängd och allt såg helt ut på utsidan. Men ändå... tre jävla toklysande ur funktion-lappar. Galet! :D

Väl framme så stod mamma och pappa och väntade. Lite kramkalas och sedan gick mamma hem med lillskruttan i vagnen och vi andra åkte och handlade lite. Tog det lungt hela kvällen sedan, alla har myst med lillan och skrutten. Morgonen därpå var jag och skrutten till skolan på förmiddagen och hämtade upp hans grejjer som var kvar sedan i julas, sedan kom hans farmor och hämtade upp honom innan pappan hämtade honom för vidare färd mot utlandet. (de kom fram som de skulle och skrutten hade klarat flygningen bra... jag är GRYMT nervös att han är borta men gör allt i min makt för att inte tänka på det) Jag och lillskruttan har väl inte gjort så mycket sedan i torsdags än att bara ta det lugnt... Jo, ett besök hos frisören har jag hunnit med iofs och då fick lillan stanna hemma med moster och mormor. Det var första gången jag var utan henne sedan hon föddes... väldigt ovant med jäkligt skönt!! :D

Saknar ihjäl mig efter karln också... trodde inte att det skulle kännas såhär tom tutan honom, jisses liksom.. det är ju bara några dagar... men FY FAN vad det är jobbigt. Känner mig helt grinfärdig över att han inte är nära så jag kan snuffla honom i nacken sådär när andan faller på. Jag hoppas verkligen att han kan styra om lite jobb till helgen så att han kan ta sig ned hit och pussa på oss. Längtar enormt mycket efter honom. Sådär jobbigt mycket som jag längtade förrut när vi inte bodde ihop att det liksom gör ont i hjärtat.

En till sak jag kommit på är att det märks att jag flyttat härifrån. Visst är allt bekant och så, men det känns inte som hemma längre. Jag bor verkligen inte här... jag bor där uppe nu, visst kommer jag alltid komma härifrån... det är ju min hemort, men på bara två månader har jag bott in mig där uppe. Det är där som är hemma och jag kan meddela att det känns alldeles naturligt... Så skönt att ha den insikten.

Ska iväg och träffa min sötM och familj idag, det ska bli mysigt att se deras hus och bara få visa upp min fina unge! Hövva. Ska ta och dra något gammalt över mig nu... eller nja... ta en cigg och sedan mata lillskruttan innan vi ska iväg. Tjo!

Supermom!

Kategori: Allmänt

Fy farao vad produktiv jag känner mig idag... Har varit igång hela dagen och ännu är det inte slut!

Imorgon åker vi och det ska bli så himla nice att träffa familjen och vännerna igen... men jag kommer sakna karln, katterna, lägenheten och framför allt vår nya gigantiska assköna soffa!!! Den kom igår äntligen! Poståkeriet ringde mig när jag och lillskruttan var på väg och hämta upp skrutten i skolan och meddelade att de var på väg. Så jag hade alltså typ 10 minuter på mig att hämta ungen och springa hem. Lite smått förtvivlad blev jag eftersom karln inte var hemma och jag visste ju inte om lillskruttan skulle fortsätta sova så jag kunde hjälpa till och bära och sedan fanns ju också orosmomentet att leveransen skulle vara gigantiskt stor också. Shitohmygod men jag ringde efter hjälp så turligt nog kunde två vänliga själar komma och hjälpa till. Chaffören dumpade av soffan utanför och sedan var det "bara" att bära in. GOSH säger jag bara.... tre delar gick ju lätt att få in men det sista, och största, gick vi nästa bet på. Bubbade, kånkade, vred och vände på skiten så tillslut fick vi upp den i trappen. Hade duschat på morgonen och det märktes inte kan jag säga... :O Men ojoj säger jag bara... vilken jävla soffa alltså! Helt magiskt skön och skitsnygg. Vår 3,15m stolthet. Underbart!!!

Har packat det mesta och jag hoppas att jag fått med allt nödvändigt. Är ju lite trixit eftersom skrutten ska ha sommarkläder med sig liksom... :P Den lilla skiten så få var ai solen en vecka. Men mamma är inte alls avundsjuk heller! *gulp* Hoppas bara att allt går bra för honom... jag ska försöka bita ihop och inte vara så orolig.

Har hållt på som fan idag som sagt och kroppen värker utav bara helvete. Mycket pga det jävulska soffbärandet men mycket bara bebisbärande. (lillskruttan var ju galet mammig igår) Känner mig som en jävla supermorsa som sköter nästan all markservice på alla sätt och samtidigt tar hand om två ungar. Karln får det mesta serverat när han kommer hem, han får ta hand om lillan på kvällarna så jag får andas lite men under nätterna är det återigen jag som har jour. Det är tröttsamt och jävligt slitigt men jag klagar inte. Vill bara poängtera för mitt ego att jag är en jävla supermorsa... ;)

Lyckades kasta ut kattjävlarna idag också... De är sådana mesar som fortfarande inte vill gå ut. Förstår liksom inte grejjen?! Det är inte så kallt idag, visst att det snöar lite, så de kan ju strosa runt och upptäcka hela området... men vad gör de då? Joo... sitter under grannens snöskyffel och trycker tills de lyckas ta sig in igen. Ooohhooo... livrädda liksom. SUCK på dem!

Lillfisan aka Oouuuäähh kommer vakna strax, ska gossa ned oss och kolla barntv med storebror. Sedan är det matlagning och att invänta karln som gäller. Ska kasta ungarna i badet idag igen och sedan har jag lovat skrutten att vi ska ha myskväll... Såå... någonstans däremellan ska jag själv hinna ta en långdusch för kl. 21 är det jag som sitter bänkad i vår grymma soffa. Grey´s idag. Finally.

Såå... soon off to PlaySand for 10 days! YAY! :D

Hysteriskt kattrace...

Kategori: Allmänt

Varje kväll och varje förmiddag sätter de igång, jag kan inte förstå att det ska vara så kul att jaga varandra sådär. Det mest irriterande är ju, förutom att man riskerar att kliva på kattkräken när de far fram som oljade blixtar, är alla hårtussar över halva lägenheten. Fy fan... jag kommer få hjärnblödning på alla hårstrån överallt snart. For real.
Hemmet ser ju ut som sju svåra år hela tiden också... jag förstår inte hur det kan bli så jävla stökigt och lortigt på direkten!? Jag skulle kunna gå runt och städa dagarna i ända och ändå skulle det inte vara rent. Åh vad trött jag blir!

Hade en sån skön kväll i förrgår... karln kom ju hem efter repet och istället för att vi båda sitter i soffan och nördar/kollar tvn/matar bebis som vi brukar på kvällarna så låg vi och myste och pratade strunt. Det var grymt längesedan vi kunde göra det ifred utan barn, tjockmage eller bebis som kräver uppmärksamhet. Det är väl alla småbarnsfamiljers problem egentligen... att få lite egentid utan barn i vägen. Det är så satans lätt att glömma bort både sig själv och varandra så alla små tillfällen man kan få till är ju guld värt för kärleken och förhållandet.

Nu är det bara två dagar kvar innan vi åker till hemorten... och bara fyra dagar kvar innan skrutten åker utomlands. Fy fan vad jag kommer vara nervös över det... och så kommer jag sakna honom som fan. Urrk. Jag och skruttan kommer stanna hos päronen hela veckan har vi bestämt, känns som att det är lika bra eftersom karln är borta och jobbar hela dagarna så jag och fröken skulle ju ha grymt tråkigt under tiden. Så... då hinner jag träffa alla där hemma ordentligt och få lite kvalitetstid med familjen. Dock kommer jag sakna karln nå så grymt så jag hoppas att han kan slita sig ifrån jobbet till nästa helg och ta sig ner till oss innan vi alla åker upp igen... Ska ta tag i packningen imorgon tänkte jag... blir ju rätt mycket att packa iordning liksom när både jag, skrutten och skruttan ska ha saker med oss. Tur man är stor och stark liksom!! Haha. Och så hoppas jag ju innerligt att tågen kommer gå som de ska, känns inge kul att bli fast halvägs liksom pga signalfel, växelfel, tågmöten eller att någon hällt sirap på spåren (som karln skulle sagt) som det brukar vara... Men det märks ju på torsdag och TUR att vi inte har särskilt bråttom att komma fram mer än att vi längtar såklart!

Ska sanera mig själv medans skruttan sover sött nu... gäller att passa på liksom.