Varje kväll och varje förmiddag sätter de igång, jag kan inte förstå att det ska vara så kul att jaga varandra sådär. Det mest irriterande är ju, förutom att man riskerar att kliva på kattkräken när de far fram som oljade blixtar, är alla hårtussar över halva lägenheten. Fy fan... jag kommer få hjärnblödning på alla hårstrån överallt snart. For real.
Hemmet ser ju ut som sju svåra år hela tiden också... jag förstår inte hur det kan bli så jävla stökigt och lortigt på direkten!? Jag skulle kunna gå runt och städa dagarna i ända och ändå skulle det inte vara rent. Åh vad trött jag blir!

Hade en sån skön kväll i förrgår... karln kom ju hem efter repet och istället för att vi båda sitter i soffan och nördar/kollar tvn/matar bebis som vi brukar på kvällarna så låg vi och myste och pratade strunt. Det var grymt längesedan vi kunde göra det ifred utan barn, tjockmage eller bebis som kräver uppmärksamhet. Det är väl alla småbarnsfamiljers problem egentligen... att få lite egentid utan barn i vägen. Det är så satans lätt att glömma bort både sig själv och varandra så alla små tillfällen man kan få till är ju guld värt för kärleken och förhållandet.

Nu är det bara två dagar kvar innan vi åker till hemorten... och bara fyra dagar kvar innan skrutten åker utomlands. Fy fan vad jag kommer vara nervös över det... och så kommer jag sakna honom som fan. Urrk. Jag och skruttan kommer stanna hos päronen hela veckan har vi bestämt, känns som att det är lika bra eftersom karln är borta och jobbar hela dagarna så jag och fröken skulle ju ha grymt tråkigt under tiden. Så... då hinner jag träffa alla där hemma ordentligt och få lite kvalitetstid med familjen. Dock kommer jag sakna karln nå så grymt så jag hoppas att han kan slita sig ifrån jobbet till nästa helg och ta sig ner till oss innan vi alla åker upp igen... Ska ta tag i packningen imorgon tänkte jag... blir ju rätt mycket att packa iordning liksom när både jag, skrutten och skruttan ska ha saker med oss. Tur man är stor och stark liksom!! Haha. Och så hoppas jag ju innerligt att tågen kommer gå som de ska, känns inge kul att bli fast halvägs liksom pga signalfel, växelfel, tågmöten eller att någon hällt sirap på spåren (som karln skulle sagt) som det brukar vara... Men det märks ju på torsdag och TUR att vi inte har särskilt bråttom att komma fram mer än att vi längtar såklart!

Ska sanera mig själv medans skruttan sover sött nu... gäller att passa på liksom.