Så går vi runt och nynnar dagarna i ända... till Fåret Shan-melodin. Extremt jobbigt då melodin fastnar som klister.

Vi har iallafall haft det jättehärligt borta hos föräldrarna, skönt och avslappnat. Fått maten serverad varje dag och så har jag sluppit städa och grejja som en tok. Ungefär som semester... en rätt kall sådan dock. Hade schlagerfest på lördagen, hela huset fullt i folk och lillskruttan trivdes som en tok. Tänka sig att hon inte är ett dugg ljudkänslig den där sötgrodan! Jag hade tänkt dricka en cider på kvällen, en ny sort de har för tillfället på systemet, men väl under melodifestivalen så kände jag mig så trött och totalt osugen på alkohol så jag struntade i det hela. Och det gick ju bra ändå, får ta den där cidern någon annan gång helt enkelt.
Skrutten kom tillbaka vid lunchtid på söndagen, brun och lite bränd så han hade börjat flagna... men han var så glad den lilla parveln och jag fick några bamsekramar av honom. Vi hade lite fika på eftermiddagen och sedan packade vi iordning oss för tågresan hem. Den gick bra för övrigt, trots att skrutten var trött och karln var på bristningsgränsen då han glömt sin medicin hela helgen. Men det gick bra ändå helt enkelt... Kom hem sent på kvällen och damp i säng rätt fort.

Hemmet såg väl ut som sju svåra år så det var bara att försöka ta tag i det igår och har fortsatt med det idag, men det går ju inte fort när lillskruttan är galet mammig och kinkig. Ibland så blir jag så galet frustrerad på att det är så mycket som måste göras på dagarna. Det är kattsand och katthår överallt, det är sopor som ska kastas, det är damm som ska torkas, golv som ska dammsugas, blommor som ska vattnas, tvätt och diskberg som ska tas hand om... skrutten ska ha uppmärksamhet och hjälp och lillskruttan måste ha mat och omtanke hela tiden. Någonstans däremellan ska jag hinna med mig själv och allt som rör det (som att gå på toaletten... fick lov att göra det med en gråtande unge i famnen imorse till exempel) och så lär jag ju ha lite energi kvar till karln också. Hjälp? Det känns helt galet att orka med det här... Tar det aldrig slut? Det absolut värsta är ju faktiskt att jag är så grymt envis och ska göra allt själv eftersom jag vill försöka hålla någon slags standard hemma så när jag inte hinner med allt om dagarna blir jag oerhört stressad och känner mig totalt onyttig. Snacka om inre stress alltså. Suck på mig. Visst har jag en karln som kan grejja han också, men samtidigt är han ju just en karl... och vi alla vet att karlar inte är så självgående när det gäller sånthär. Och jag är inte den som vill behöva säga till att det ska dammsugas, diskas eller städas... och dessutom så vill jag inte gå och vänta i hundra år innan det blir gjort heller så då slutar det ju med att jag gör det själv. Envis som få liksom och jag går runt med ett konstant sus och värk i magen så jag känner att magkatarren är på ingående vilken dag som helst nu... Självklart får jag ju skylla mig själv att jag har att göra jämt, att kroppen värker hela tiden men vad har jag för val egentligen? Det är ju sån jag är liksom... jag måste bara lyckas få till någon slags balans med allt för jag vill för allt i världen inte förändra min situation, bara få lite ordning på den liksom...

Lillskruttan har varit skitdryg på morgonen, kanske berodde det på morgonspurten till skolan med storebror eller för att mamman var lite lättretlig då hon inte fick i sig sitt morgonkaffe i lugn och ro. Karln hann inte följa med skrutten till skolan imorse eftersom det inte gick alltför snabbt med frukost, påklädning och tandborstning liksom... så skrutten blev jätteledsen över att få lov att gå själv hela vägen till skolan... Det blev stora byrålådan och darr på rösten på honom så jag fick lov att kasta på mig kläder och klä på lillskruttan i raketfart och sedan springa till skolan för att skrutten inte skulle komma alltför försent. Suck, pust och stön liksom. Sedan kom farmor och hälsade på iallafall så jag fick lite avlastning och hann vika tvätten och hämta skrutten utan att lillan var med. Men efter en lång sovpaus i farmors knä vaknade lillskruttan till och var på ett strålande humör och gav ifrån sig ett gäng ljud och en massa leenden innan farmor skulle åka hem...

Just nu ligger hon brevid mig i soffan och sover... jävla gullunge. Hur jävla slut man än blir som mamma så smälter man totalt när man tittar på sina barn. Det är en fantastisk underbar känsla.

Har upptäckt att jag har ett hål i min tand. Det gör ont och det stör mig att jag inte kan ignorera det så länge till. Jag bara ser pengarna segla iväg... Vilka pengar föresten? Mouhaha. Nej, jag tror bestämt jag är en smula bitter. Eller trött snarare. Slutkörd? Kan man ens bli slutkörd när man är mammaledig? Fan, jag trodde man skulle hinna slappna av lite då och inte alls hålla på och stressa upp sig över allt som jag gör?!



.