Stackars karln som fått ett ryggskott. Ett rejält sådant också eftersom han knappt kunnat gå ordentligt och när han väl masade sig iväg till en naprapat (efter att chockartat ha ringt hälsocentralen) så fick han bäckenet på plats igen. Han var tydligen helt ramsne och har varit sån ett bra tag så det är inte konstigt att ryggen sa upp sig tillslut. Idag är han väldigt öm men har åkt till jobbet ändå. Jag förstår hans stress över att förlora pengar när han är hemma, jisses... även JAG blir ju stressad över det eftersom vi verkligen ligger fetback som det ser ut nu... men om han inte fixat ryggen och vilat så skulle han ju inte kunna jobba alls framöver så det är ju bara att försöka se det som positivt att han vilat. Och såklart, när han väl börjar bli bättre så kukar min nacke ur... känns stundvis som att jag håller på att få nackspärr. Är tvärstel i högra sidan och det beror ju på allt kånkande av nästan 5 kilo guldklimp dagarna i ända. Karln masserade lite igår och lär nog ta ett litet ryck även ikväll om det här ska gå vägen. Om skruttan slocknar ordentligt ska jag sätta på yogadvd och köra ett pass... behöver lite strechning jag med känner jag innan både jag och karln går som gamlingar för evigt.

Är trött som en pensionär också... satt i soffan med lilldull i famnen och tittade på grey´s och tro på fan att jag slocknade efter halva programmet. Som var så bra och intressant... så om någon såg hur det gick kan de väl berätta det för mig? Blir så less på mig själv att jag ska somna ifrån allt skoj hela tiden. Det beror ju såklart på att skruttan vaknar på nätterna och lär matas, jag har inte sovit mer än 3-5 tim i sträck sedan hur länge sen som helst. Och dessutom går vi upp vid 06 på morgonen... sova midedag händer tyvärr inte så ofta då jag känner att jag lär göra annat medans hon sover, knäpp som jag är... men egentligen ska jag inte alls klaga då hon sover bra mycket bättre än vissa andra barn gör om nätterna. Jag tror iofs att barn blir vad man gör dem till, pjoskar man hela tiden så blir ungarna små monster som styr med järnhand... ( fy fan vad jag kommer få äta upp det där sen när lillan blir en tvåårig terrorist som driver oss till vansinne)

Trots att jag är trött, att kroppen värker hela tiden (igårkväll hade jag grönjävulskt ont att jag nästan började gråta. Jävla fibrohelvete) att lillan är en klängapa, skrutten är en pita, en stundvis slö karl, kattjävlar som hårar och ekonomin är åt helvete så känner jag mig extremt lycklig. Jag har en underbar familj, två friska barn och en fantastisk kärleksfull karl. Jag lever världens bästa liv tror jag...

Har lite funderingar på en grannunge som brukar vara och leka med skrutten... Hon är extremt tystlåten och uppfattas som lite knepig, hon är här och springer dagligen och verkar inte riktigt vilja gå hem på kvällarna. Hon säger inte mycket till mig, men hon leker med skrutten utan problem men bland blir hon väldigt bestämd och bråkig. Hon har fint sätt att klappa på lillskruttan så jag tror inte att hon är elak i sig själv, utan snarare att hon blir lite bråkig eftersom hon har flera storebröder som hon säkert fått lov att fightas med sådär som syskon gör. Föräldrarna syns aldrig till, de har ingen koll på barnet (bara hon som är ute och leker vad jag sett) och ibland låter det som att helvete brytit lös ifrån deras lägenhet. De är många barn i familjen så det är inte så konstigt, men vi har fått höra på annat håll att det inte står rätt till mellan föräldrarna. Så jag förstår lilljäntan att hon är lite skum och inte vill hem... Jag ska hålla ett öga på henne och familjen i övrigt och skulle jag se något konkret blir det ett samtal till soc och polis direkt. Jag är inte den som brukar lägga mig i såntdär, men jag tolererar inte att barnen far illa utav deras familjesituation. Det gör liksom ont i hjärtat på mig... tänk sedan när de där barnen växer upp och är skadade för livet, både utav deras föräldrar men även av alla runtomkring som sett vad som pågått men inte gjort något åt det... stackare. Jag tänker inte ha det på mitt samvete liksom, så OM det händer något som jag själv ser så blir det allvar!

Vad ska göras idag då? Joo... ingenting konkret faktiskt... har en massa saker som jag borde göra, men det är inget som jag måste så jag tror nog jag ska brygga en kanna kaffe till och eventuellt (läs: troligen alldeles bombsäkert absolut) trycka i mig några vaniljbullar... Suck på denna maniska bullätning alltså, jag blir fan knäpp!!! Visst är det bättre än att äta godis, men vad fan liksom... det verkar ju inte finnas något stopp i mig... Verkligen ett strålande superjättebra sätt att gå ned i vikt efter graviditeten liksom... :S

Jo just... lillskruttan har en förkärlek till att lägga sig på mage efter att hon ätit på natten, hon sover jätteskönt då men jag får fan magsår känner jag. Vill inte vända henne riktigt heller eftersom hon uppenbarligen vill ligga så, men iallafall... hövva. "Plötslig spädbarnsdöd" bara ringer i öronen på mig, vilket i sig är rätt löjligt eftersom det för några år sedan rekomenderades att barnen skulle ligga på magen och inte på rygg. Se där liksom...

Imorgon är det äntligen fredag (säger jag som har helg varje dag typ! haha) med fredagsmys, ledig karl och skrutt. Härligt! Vi får troligtvis besök under helgen av karlns "chef" och så ska skrutten till innebandyn på söndagen äntligen! (han har ju varit borta två gånger nu, plus att en träning var inställd förrut) Skulle inte förvåna mig om lilla farmor kommer på besök också där på söndagen för att träffa sin lilla sessa! :D

Well... over and out säger man va?

.