Det var vi iväg på i helgen, trevligt som bara tusan trots att man är en utsliten mamma!

Stressade som idioter hela lördagen, morgonbestyren med kidsen, packning och lämning av ena barnet till första barnvakten innan grannen tog över för kvällen/natten med BÅDA kidsen. Tappra människa! :D In till stan, köpte cykeln till skrutt (SOM han längtat efter sin födelsedagspresent!!) Blev en skitsnygg svart/röd BMX med bakåttramp och handbroms... Snurrbart styre och pegs både fram och bak så ungen kommer köra halvt ihjäl sig är jag rädd för... :O Nåväl, skrutt iväg på simningen och jag sprang vidare till jobbet för ett par timmars arbetande innan jag mötte upp karln (som idiotstressat han också med allt han skulle göra) och sedan slängde vi oss på en buss som tog oss efter mycket om och med äntligen till Tott som hade kalas! Väl framme var det bara att svira om och på med partyfejset. Var oerhört trevligt och härligt, skrattade som fan åt en massa tok, åt god mat och hade det sådär trevligt, avslappnat och härligt som man önskat sig. Blev rätt sent dock, slocknade vid 02 i ren utmattning med ett migränbutande huvud som gjort sig påmindt hela kvällen...

Märkte att jag och karln är riktiga jädra föräldrar dock, kom på mig själv under kvällen att vi BARA pratade om barnen och visade videoklipp och härmade lillans tokigheter hon håller på med. Så tragiskt egentligen. Vi har blivit de där vuxna som tråkar ut sina vänner med en massa trams om sina egna barn i tron att alla andra också ska tycka våra barn är de underbaraste i världen. Haha. Shit, det trodde jag inte om oss!! :D

Söndag morgon var lugn och behaglig, plockade ihop lite i födelsedagsbarnets lya och åt frukost med fröken medans karln låg och pruttade i sängen. (stackars Tot, hon lär ju sanera hela hemmet efter vår vistelse där!!) Kastade oss på bussen hem och mötte upp kidsen som helt magiskt blev hur jobbiga som helst bara de såg oss. Pust. Varför är det alltid så för då? Barnvakten sa att de båda skött sig väl mestadels hela tiden hon haft dem och så fort vi kom hem blev de monster igen. Hövva. Det har i vilket fall varit jätteskönt att vara utan barn i ett dygn, skönt att få vara själv med karln och sova själv utan småfötter som sparkar en under hela natten... nästan då iallafall... dock så är det som alltid lika skönt att få komma hem igen, hem till den jobbiga, stressiga, mentalt utmattande vardagen då psykosen alltid lurar runt hörnet! Kärlek det! :D

Sitter hemma idag, ska studera samhäll under förmiddagen men jag måste erkänna att min studiemotivation tillfälligt dragit sin kos. Hoppas den kommer tillbaka på em för då är det matte som gäller. Undrar om jag får tillbaka provet då? Gjorde ju faktiskt alla G och nästan alla VG frågor i torsdags och jag TROR det gick någolunda. Hoppas jag. Ska bli intressant iallafall!


Har en massa saker som jag BORDE ta tag i, frågan är ju bara när och hur jag ska det. Känns skrämmande men jag försöker koncentrera mig på att lägga energin på att klara ut de ekonomiska bitarna först. Resten kommer väl automatiskt får jag hoppas. Eller ska jag hoppas på en lottovinst kanske? :D


Nåväl. En härlig helg har gått till ända, en ny vecka startar och denna vecka är det ju redan påsk. Helt galet vad fort det går! Skrutt ska åka till pappan under lovet och vi andra ska vara hemma och trilskas med lillan som ska lämna sina nappar till Påskharen. Detta kommer bli oerhört intressant och jag hoppas verkligen att det kommer gå relativt smärtfritt. Jag befarar dock ett galet kaos. Ångest. Pust.



.