eyesan

Jamen ni ser ju själva... plötsligt händer det!! :D

 

Innebar en massa jobb, så pass mycket att jag fick lov att åka in på gynakuten då jag redan började få sammandragningar. Jag var i v. 12 när jag var in men allt såg ju bra ut, lille parveln i magen mådde bra vad som syntes. Karln fyllde år, skrutten hade första riktiga bortamatchen i innebandyn med fyra matcher samma dag. En nöjd men trött kille efteråt. trist att de åkte på storstryk bara...

 

Jobbade en massa som vanligt, skrutt hade utvecklingssamtal och allt såg bra ut men som vanligt behövdes det påminnas om att ha större tålamod, mindre myror i brallan och större mod att säga ifrån. Skruttan blev hela två år gammal och firade med tårta som pappan gjorde. Underbara godig hon är! Någonstans strax efter att hon fyllde två började hon prata enormt och några månader efter födelsedagen började hon rita små gubbar. Med ben, armar, skor, ögon och skägg. Otroligt duktig, perfekt pincettgrepp... på bvc bara fnissade sköterskan åt henne och stämplade godkänt utan några större undersökningar... :D Vi hade en jättehärlig helg med de bästa som kom upp och hälsade på. Underbart som vanligt, härligt avslappnat och enormt mycket kärlek till både oss och våra barn. Härliga vänner! Skruttan åkte på magsjuka trodde vi, bokade om ultraljudstiden ett par dagar för säkerhetsskull men skruttan slutade aldrig att kräkas... Hon var frisk men utslagen i något dygn, ibland så mycket som 48 tim kräkfri och sedan började det om. Och det var bara hon som var sjuk. Vi besökte tillslut läkaren när hon varit sjuk i 9 dagar och denne trodde hon fått enterovirus. Vi trodde dock att det var rotavirus men det är ju ungefär samma sak... Tillslut efter mycket om och men blev hon bättre... återgick till jobb och dagis efter två veckors frånvaro ungefär.

Ultraljudet hann vi dock med tillslut, allt såg finfint ut... bebis mådde bra och de trodde att det var en pojk även denna gång. Lyckligvis hade de ju rätt i slutändan! :D

Matten började, jädra skit vad jobbigt det var... Samhällskursen jag läste pararellt var ju som en fis i rymden jämnfört...

 

Jag gick äntligen till ryggkliniken för en första behandling av alla sättningar. Det var lite trixigt att knäcka ut allt med en lite mage i vägen men det gick tillslut. Ont som fan men skönt efteråt kan jag lova! Överrörlig är jag också meddelade kiropraktorn och det förklarar ju en hel del faktiskt. Den onda kotan kunde hon dock inte göra så mycket åt, det ville inte riktigt knäckas så hon gick bara mjukt förbi den.

Skruttan blev sjuk igen, krupp och akutbesök. Vi hann även med 30årsfest i grannbyn då finaste Tott fyllde år. Riktigt kul att komma hemifrån och skoj att träffa lite annat folk. Tragiskt nog pratade ju jag och karln om våra barn mestadels... pinsamma vi är liksom! Skrutt hann med en förkylning han också, kom hem ifrån skolan en måndag och mådde dåligt. Rasslade i bröstet och krupphostade... tog 20 minuter sedan kaskadkräktes han i köket. O jej tänkte jag... nu blir det magsjuka... men icke då. Direkt efter vad han hungrig och efter att ha spytt en gång till så var det bra. Tror det mestadels var slem som retade upp kräkreflexen för det var ju ingen annan som blev sjuk heller...

 

Började lungt och stillsamt, en massa jobb, en massa plugg... Inskrivning på mvc och samma dag fick lillan öroninflammation i det örat röret satt kvar i. Två dagar efteråt blev det akuten igen, hög feber och slö, ville inte dricka eller äta ordentligt... Fick inhalering och febernedsättande och sedan fick vi komma hem igen... Tillbaka på barnmottagningen på tisdagen då hon fortfarande inte ville dricka, låg mest i sängen och var trött och grinig... Fullt ös mellan varven men mycket tydligt att hon inte var frisk. Skrutt var hos sin pappa på påsklovet och kom hem till helgen och då kom ju våra finaste vänner upp och hälsade på igen! Fotade magen och det blev verkligen kanonfina bilder! Magen mådde bra men ont som fan hade jag, vareviga dag drogs jag med sammandragningar och foglossning och allt annat jävulsskap. Taskigt järnvärde som inte ville gå upp... Jag kämpade på med matten, slet mitt hår mellan varven.

 

Skrutten skulle ta spruta i skolan och det var ett stort orosmoment för honom, helt livrädd verkligen! Var med i rummet där, han grinade och jag grinade och ja... hormonerna sprutade åt alla håll. En klasskompis till honom tog sprutan också, så han fick titta på när tjejen tog den (utan att hon rörde en min tillochmed) och sedan gick han med på att ta sprutan sålänge han fick lyssna på musik i min telefon... Var ju över på ett litet kick och det tyckte vi båda var skönt. Jag brukar inte vara hönsig men som gravid är jag överjävligt känslig har jag märkt...

Återbesök på mvc och järnvärdet var fortfarande lågt (no shit) men i övrigt såg allt bra ut förutom smärtan och sammandragningarna...

Det hade bara gått en månad sedan skruttan var sjuk och där i maj var det dags igen, nu med öroninflammation på vänster öra (det utan rör) och halsfluss.... (och halsflussen fick hon en gång till sen, bara några veckor efter första kuren pencillin)

Det var delfinaler av schlagern och det var ju så fantastiskt spännande! Finalen var fantastiskt och Loreen var gudomlig! Så glad att hon vann, helt rätt röstat!

Skruttan slog i sin framtand återigen och denna gång var den lös... pust. Besök hos tandläkaren för att kolla och skriva i journalen att hon ramlat igen samt meddela försäkringsbolaget. Var ingen fara alls förutom att den var lite lös, men det måste ju gås igenom utifall det är något problem med de permanenta senare. 

Jag jobbade sista veckan på arbetet, sedan gick jag på full graviditetspenning och det var inte en dag försent. Kraftig foglossning, förvärkar from hell och dåligt järnvärde fortfarande. Hade så ont jämt! 

 

Var in akut på förlossningen då förvärkarna aldrig ville ge med sig, v. 33 och jag trodde nästan på allvar att bebben var på väg ut. Efter nogrann koll visade det sig att livmodertappen var utplånad, bebis låg neråt och allt var startklart liksom. Det enda som var positivt var att jag inte öppnat mig något men läkaren sa att det kunde ske precis när som helst och att det kunde gå fort... roligt att höra...  Blev sängläge så gott det gick i någon dag iallafall. Skolan blev helt klar, G i matteA och VG i samhällB. Oerhört stolt över mig själv!!

Vi åkte ner till släkten till midsommar och på väg dit stannade vi till på djurparken. SÅÅ härligt och jätteroligt för oss alla. Magen gjorde ont och lillan var krupphostig med lätt feber, men annars var allt toppen. Nere hos familjen var allt som vanligt och ändå inte. Två nätter hos min familj och två nätter hos de bästa... mitt i allt blev jag tvärsjuk och sedan även karln. Pust. Kuskade hem på tåget efter helgen, överfullt och tjockisen fick lov att sitta på golvet. Resulterade givetvis i världens foglossning... urrk. Skrutt åkte iväg till pappa sin för sommarlov... skönt för honom att få pappatid och lite skönt för mig att bara behöva ta hand om lillan eftersom jag var ordentligt trött och slut men tråkigt att han missade födelsen av sin lillebror!

 

Hela månaden var ett irrvarv av lugna dagar, hysteriskt utbrott och en oerhört aktiv mage... Trodde många gånger att den där bebisen skulle komma ut men icke, han höll sig i magen. Dagarna innan så var vi ute mycket med alla grannar, drack kaffe och spelade kubb på kvällarna. Var in på akuten en väng till (men ojeoj) för ett konstigt bett på underarmen, fick pencillin mot misstänkt borreliainfektion men behövde aldrig ta kuren då bettet inte blev större... Var ute på finlunch med karln när vi firade 4 år tillsammans och på kvällen satt jag och grannen och pratade bebis och hon sa att "inatt kommer han, det är jag helt säker på.." Och jo, mycket riktigt var det ju så... Äntligen liksom, allt gick fint men ont utavbara helvete och jag är SÅ glad och nöjd att jag klarat av att föde tre fina barn utan större komplikationer. Lillpruttens födelse var ju värst av dem, med lite blodförlust och så... men i övrigt gick ju allt bra. Men det blir inga fler nu kan jag säga. Möjligheten vill jag ha, men det finns ingen tanke på att skaffa fler...

 

Allt flöt på, lillprutten skötte sig fantastiskt fint och skruttan var överlycklig att fått en lillebror att pussa på. Hon klappade och pussade och kramade och grejjade ihjäl sig... Skrutt kom äntligen hem och han var så glad och go mot lillebror! Trebarnschocken kom efter någon månad, herreminje vad det smällde till! Och den pågår fortfarande... eller är det detta som är livet?! :p

Vi fick besök av många människor som hälsade på lillprutten, tant M och hennes sambo kom förbi på deras genomresa, de bästa kom och stannade en helg och Tott kom också... 

Skrutt började skolan, stor treakladdare och livet började liksom rulla i vardagen igen. Skruttan började tre timmar varje dag på dagis och jag och mini var hemma och tog det lugnt. Eller njae, livet rusade ju på i hundranittio... men ändå. Vår gamle misse tackade för sig, han försvann en dag och var borta i 4 dagar innan grannen hittade på honom i buskarna... då hade han dött inom 48 tim. I favoritbuskarna iallafall, det känns som en tröst att han dog där han älskade att vara. Han hade levt ett hårt men bra liv iallafall de sista 11 åren då han bott mest med mig. Fina fina missen. Han är saknad! Precis samma dag skulle grannen se ut sin nya kattunge och av en händelse var de två kattungar som ville ha ett hem... så samtidigt som vår fina misse blivit hittad blev det bestämt att vi skulle ta en ny. Kändes väldigt konstigt men samtidigt lite som om det var meningen...

 

 

Bestod av ett enda planerande. Det var möten på bvc, mvc, föräldramöten både på skolan och dagis... Kattungen kom hem till oss, fina gulliga sötnosen. Hon rä som en blandning av vår fina gamla panter och lille kattfröken. Väldigt speciell och även om det kändes konstigt innan hon kom känns det väldigt naturligt att hon finns här, hjälper oss att minnas våra fina missar som tyvärr dött ifrån oss. Goskatt!

Ett besök på ÖNHkliniken gjordet och det bestämdes att skruttan skulle opereras igen, denna gång nytt rör i örat och förminska halsmandlarna...

De bästa kom upp återigen för en härlig helg, återbesök på ryggkliniken och skrutt började simskolan igen. 

Karlns gamle mormor dog vid en högaktningsfull ålder av 96 år och det blev ju dags för begravning... han mådde ju jättedåligt av detta, drog upp en massa gammalt skit och han mådde ju väldigt dåligt vid denna tid... Började bli kämpigt för oss alla, mycket med ungarna, trötta och slutkörda föräldrar, ostabilt mående mm... Kämpade oss igenom hösten mer eller mindre...

 

Innebandy, simskola och legoprogramering för skrutt... dagis för lillan, hemmahäng för mig och mini... Möten, träffar och början på körkortet... Teoriträffar och körningslektioner... Det gick i rasande takt!

Fyllde 30 i slutet av månaden, tvekade länge och väl om jag skulle orka ha någon födelsedagsfest men tog tillsluttag i det och festen blev kanon! Stressade som en idiot för att nå dit men det blev ju bra när det var klart. Hade en skitrolig kväll, förfest med käk på lokalen jag hyrt och sedan utgång på krogen och jag dansade mig dyblöt av svett! :D De bästa stannade över helgen och likaså Tott. Underbart att ha så fina vänner!

 

Började bra med en skitrolig maskeradkväll med ett gäng vänner. Roliga utklädslar, lekar och trevligt sällskap. Kändes konstigt att gå ut två helger på raken och lämna ungarna till barnvakt igen, men det gick ingen nöd på dem och vi hade så roligt! :D Skrutten var till pappa under höstlovet och jag och småkidsen åkte ner till min familj ett par dagar. Var roligt att träffas igen och att de fick se mini litegrann... han var ju stora killen på hela tre månader men ändå. Träffade mina vänner och tog det bara lungt, skönt att få lite miljöombyte och hinna sakna karln lite... han var ju hemma och jobbade under veckan så jag var ju själv. Åkte bil ner och tåg hem och jag kan säga att jag tänker fan aldrig åka tåg igen. det går ju hur bra som helst men det tar nå så enormt på psyket att åka med alla ungar, packning och allt annat folk som inte kan hålla fan på sig. Urrk.

Började jobba extra på helgerna, så ofantligt skönt att få komma hemifrån, vara barnfri och göra något vettigt istället!! :D Lite kämpigt dock eftersom bäckenet inte är riktigt bra ännu...

I mitten av månaden åkte vi på magsjuka hela familjen. Fantastiskt. NOT. I övrigt var vi faktiskt rätt friska till skillnad från våren då vi var sjuka tamefan hela tiden!

 

Månaden gick otroligt fort, mycket planerande inför julen, lilljul, lucia mm.... Jobbigt att få ihop alla körlektioner, allt jobb, karlns jobb, ungarnas aktiviteter mm... Helt hysteriskt mellan varven. Mådde skit i kroppen, slut i huvudet och allmänt less på allt. Ingen hjälp eller förståelse från karln vilket gjorde mig heligt förbannad... Julen kom dock tillslut, mycket avslappnat och trevligt här hemma i lägenheten med ungarnas farmor och hennes sambo! Skrutt åkte ju tidigare, mot utlandet med pappan och hans familj så vi firade ju julafton några dagar tidigare med honom. Lilljul var helt hysterisk med alla ungar och jag mitt i allt som försökte mysa till det. Galet att man ens försöker, ungarna kommer säkert inte minnas alla detaljer i vilket fall... men jag vill ju att de faktiskt gör det, jag minns ju själv hur det var under julen och jag vill att mina ungar ska få en liknande känsla att minnas... 

Nyår firades hos grannarna med härlig trerätters och trevligt sällskap. Lugnt och avslappnat och hemma strax före ett. Och skruttan var vaken hela kvällen galet nog!! :D

 

 

Sammanfattningsvis så har året varit en berg och dalbana i känslor och humör, det har varit helt galet mycket mellan varven att hjärnblödningen varit farligt nära vissa gånger. Och även om både karl och barn är fruktansvärt billiga ibland är det ju de som gör att jag orkar vidare. Älskade fina ungar och älskade karl som står ut med mig, oss och livet... Det är ju värt allt i slutändan även om vägen dit är jävligt krokig.

Vännerna finns i livet på många sätt och vis och jag är bara så glad över att de gör det. Fina vänner är få förunnat och jag är lycklig att jag ha de bästa vännerna man kan tänka sig!

 

Nya året hoppas jag kommer ge oss lite stabilitet i vardagen, det är galet mycket ibland och jag hoppas att allt kommer flyta på lite lättare. Jag hoppas också att vi får hålla oss friskare (har ju en galet jobbig förkylning nu som hållt i sig i 1,5 vecka... snorar ihjäl mig och hostar som en idiot!!) och får tid att njuta av varandra! Jag tror jag hoppas att året kommer bli bra, jag hoppas att jag lyckas med det jag håller på att ta mig för och att jag inte får hjärnblödning på kuppen...

 

 

Väl gott alla fina!