Finns det något bättre band än Daughtry? Låten "sorry" är så fantastisk alltså.
Hela skivan med Daughtry bara skriker ut historien mellan mig och Honom.
Mannen i mitt liv.
Min själsfrände.
Fy fan vad jag älskar honom.

Hur sanslöst är inte det då... att man kan älska en människa trots att den personen gör en så illa i hjärtat att man knappt orkar leva längre? Och ändå så förlåter man och hoppas på den dagen han åter står här utanför dörren och äntligen är redo. Den dagen... Och samtidigt så vet jag att den dagen nog aldrig kommer att komma. Och att bara erkänna det för mig själv gör att en bit av mig dör inombords.

För nästan exakt ett år sedan stod jag och lovade mig själv en massa saker... Hur mitt liv skulle se ut och vad jag ville få ut av året som snart gått. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att 2008 skulle bli ett fantastiskt år. Nu blev det ju inte så... jag tror att detta året, som snart är slut, tar rekord i helvetesår alltså. Hur mycket nitar ska man åka på och hur mycket skit ska man behöva utsättas för under en period i sitt liv? En sjuhelvetes lång period också!! Nepp... det är bara att ta nya tag inför det kommande året. För då jäklarns... då börjar mitt liv på allvar!