Jag läste en blogg alledes nyss... det är en tjej som jag fått kontakt med genom internet och hon är jättetrevlig verkligen. Hon har en son som precis fyllt 2. Värsta söta lillkillen! Jag ska försöka lura upp dem hit snart, de har varit här tidigare för en massa år sedan så jag hoppas de vill komma upp snart för att träffa mig och sonen. Vore så kul...
Hur som helst, hon skrev om hennes killes 2årskalas... det var tyvärr en massa människor som inte kom dit vilket självklart var trist både för henne och sonen. Sedan blev sonen sjuk, hade över 40graders feber och var helt slut! Hon ringde till sonens pappa men telefonen var avstängd. Hon skickade då sms men fick inget svar. Sedan skickade hon ett sms till hans sambo och först då svarade han... Han frågade inget om sonen, utan sa bara "aha, vad tråkigt." och sa att han hade telefonen avstängd för att inte bli störd då han ville vara helt ledig... Sedan visade det sig att det "viktiga" pappan sysslat med tidigare var att handla med sambon. Hon ställde ju frågan för sig själv, vem är viktigast: Sonen eller Sambon?!?! Och det är ju så satans galet att man som mamma ens ska behöva fundera så... Det är väl självklart att barnen ska gå i första hand?? ... men uppenbarligen så är det inte så och det gör mig helt skogstokig!!

En mamma som har det största ansvaret över sitt barn, har barnet mest, fixar med allt som rör barnet, uppfostrar det ensamt men för två föräldrar...Den mamman får fortfarande bara kalla sig Mamma. Medans en pappa som knappt ser sitt barn, inte frågar hur det mår, ställer upp självmant, inte ringer och pratar med barnet, tar sitt ansvar inom allt det som rör barnet... Den pappan får fortfarande kalla sig Pappa. Det tycker jag är fruktansvärt orättvist.

Annars så känns livet rättså bra. Är mycket nu, mycket man "måste" göra, på både gott och ont. Är väl den tiden på året nu, då man ska hinna med så mycket som möjligt på kortast tid. Men jag försöker att ta allt som det kommer, inte stressa upp mig. Jag tycker om julen, jag vill inte känna alla dessa "måsten" Men däremot som vill j ag ju hinna med det mesta, hinna träffa alla kompisar som kommer hem, träffa släkten, hinna städa ordentligt mm.... Det blir nog bra tillslut!

Nu kommer LilleSkrutt hem snart... Som jag längtar!