Jag trodde vissa saker var så logiska att jag inte ens skulle behöva påpeka dem. Men upprepade gånger så händer samma sak. Jag vill inte känna mig hysteriskt gnällig men det är ju så jag kommer bli om det ska fortsätta såhär.
Om man ska ta sitt ansvar, ska man väl ta det ordentligt också... Jag vill inte kasta skit på någon, men jag skulle så gärna vilja önska att saker såg lite annorlunda ut. Att han insåg saker och tog sitt ansvar ordentligt i en massa olika områden. Jag skulle kunna vräka ur mig en sjuhelvetes massa saker nu, bara för att jag är galet irriterad. MEN. Av hänsyn så tänker jag faktiskt utelämna det och hoppas på en bättring istället för att klanka ner på honom. Dock så är det som stör mig mest att han inte förstår något som är så självklart!?!?

LilleSkrutt kom hem idag, till min stora glädje. Gosh, kan man sakna sitt barn så mycket att hjärtat nästan går sönder? Det är jätteskönt när han är borta, för jag hinner känna efter hur mycket jag saknar honom. Och den känslan är viktig för att finna mer glädje och energi i vardagen tillsammans med honom. Han var sprallig som rackarns, dock lite trött och så lite hostig. Han hade tydligen varit jättehostig där borta, men nu verkar han okey... När han kom hem så roddade han iordning en scen och körde en rockkonsert för mig. "Och här kommer Rocker!!!" Han är ju för himla söt den där lille parveln.

Har pratat med min kaffedrickande vän om livet. Han ligger precis i en separation nu och tycker det är skitjobbigt. Och det är ju klart, en separation är aldrig kul, speciellt inte när man har barn tillsammans. Tro mig. Och tydligen så är jag någon expert på att ge råd inom det?!? Hur som helst, jag tycker om honom mycket och vill att han ska må bra. Försöker få honom att inse att han är värd all lycka och inte ska behöva tänka på alla andra hela tiden. För han är sån som person. Han tänker alltid på sig själv i sista hand. Han jobbar ihjäl sig för att kunna betala allt med huset/båten/stugan och sedan gnäller frun att han aldrig är hemma. Och hon verkar vara en jävla surfitta om jag ska vara ärlig. De hade väl haft en diskusion om allt och det blev pajkastning tillslut ifrån hennes sida. Tråkigt för honom, han är värd bättre.

Jag gjorde en fuling angående den här drömmannen jag såg igår. Jag stalkade upp honom och skickade en hälsning. Haha. Helt galet. Men samtidigt, det är ju jag i ett nötskal. Jag är spontan och impulsiv... Like it or not. Känner jag för att säga något till någon... då gör jag det. Sen är det ju bara att hoppas att personen ifråga tar det hela som en komplimang! :p Lite jobbigt annars kanske... Men samtidigt så var det ju bara något positivt och sånt kan man väl aldrig få förmycket utav? Trots att få höra det ifrån en vilt främmande människa?

Höhöhö... jag är nog lite galen jag. Men det bjuder jag på.