eyesan

Ja, se där så det kan gå liksom. Men är det någon som är chockerad?

Har slitit hela jäkla dagen på ordinarie arbetet och det har gått kanon. Är snuskigt trött och slut i kroppen, känner mig väldigt sliten. Men det har gått bra. Har funderat mycket idag på framtiden, på vad fan jag vill. Jag älskar mitt arbete, jag älskar branschen jag valt att arbeta i... Det vet jag. Men efter förra veckans bravader lockar turnéelivet med catering mer och mer. Fatta vad hysteriskt roligt det skulle vara!? Jag skulle så himla gärna vilja åka ut på sånt, ett par månader sammanlagt om året, uppdelat i ett par veckor i taget så att jag inte längtar ihjäl mig efter LilleSkrutt... Hade sonen haft en mer närvarande pappa på hemmaplan så skulle det ju kanske kunnat lösa. Alternativt att jag var så oerhört efterlängtad och behövd att jag kunnat fixa med mig en nanny (läs sis) som fick fullt betalt! :p Men som det är nu med allt så går det inte, knappt ens i tanken. Men det är lockande kan jag lova... Nåväl, alla måste väl ha en dröm? :D

Har funderat mycket på fina fina herrn idag. Jag tror jag måste åka upp dit och avsluta det hela. Jag ska ju ändå upp och träffa min fina fröken och göra stan osäker med henne... Men jag måste nog ta tag i det hela med honom också. Jag kommer aldrig kunna gå vidare annars, det är som ett infekterat sår i hjärtat som aldrig läker. Hopplöst eftersom jag varit med om det förrut. Och då kommer jag ju ooooosökt in på Honom. Och jag har fasiken kommit på varför han fortfarande, efter flera månaders radioskugga, hänger sig kvar. Och det är för att jag har ett förbannat bra långtidsminne har jag upptäckt. Så jag lever mig liksom kvar på minnen sedan 10-12 år sedan. Skrämmande. Jag kan beskriva i detalj vad som hände en viss träff då. Kommer ihåg specifika saker som inte har något som helst sammanhang eller ens någon betydelse! Helt galet. Men jag kommer knappt ihåg vad som hände i förra veckan. Helt skruvat faktiskt. Och frågan är ju då, om jag lever på minnen av hur Han var då, vår kontakt då.... Och att det gör mig förblindad och inte gör att jag ser hur illa Han betett sig senaste åren?? Han fyller år snart. Tror det är mycket därför han spökar just nu.

Hämtade LilleSkrutten på dagis för en stund sedan... magsjukan härjar för fullt. Not nice kan jag lova. För jag kommer avlida om vi blir sjuka.... for real.

*hövva*

Hade en fantastiskt trevlig gårkväll iallafall. Skönt att äntligen få lite tid ihop, välbehövligt och mysigt. Jag har fortfarande ingen aning om någonting, men jag bara njuter av stunden. Trivs bra med honom... och det är väl så det ska vara? Det finns mycket som ska bearbetas och grejjas med innan (OM) det skulle bli seriöst. Jag VET att det är mycket ifrån min sida och troligtvis lika mycket ifrån hans... Jag orkar ärligt talat inte ens tänka så långt.... Jag lever här och nu, jag känner mig så ofocuserad som det är redan, jag måste slappna av och bara vara. Och med honom så mår jag bra. Njuter av stunden och den lilla tid vi får tillsammans i lugn och ro. Sååå.... jag låter det bara vara så sålänge. Jag tycker om honom trots mitt kaotiska liv med två jävla oavslutade relationer och sårade känslor. Men han vet om allt. Och jag skulle aldrig ljuga för honom.

PÅ tal om sånt... Jag har kommit på att jag ibland, och på senare tid ganska ofta, skäms över att vara tjej. Fy rackarns vilka jävlar det kvinnliga könet är. Och jävlar vad de är manipulerande och lömska.  Och karlarna förstår ingenting, väljer de att inte inse eller ser de helt enkelt inte?

Jag har sagt det förrut och jag säger det igen: Jag har svårt att ljuga, kommer knappt ihåg sanningen så förstå vad det skulle vara svårt att koma ihåg lögnen? Men självklart är jag mänsklig... ibland händer det att även jag... ("den perfekte" som jag utnämde mig själv på jobbet idag... Fanns fyra olika att välja. Den Onde, Den Gode, Den Fule... och Den Perfekte!! :D ) ... drar en mindre vit lögn. Eller bara helt enkelt utelämnar information för att slippa tjaffsa i onödan... MEEEENN.... Jag skulle ALDRIG ljuga för min partner (eller ens för människor jag tycker om) , jag skulle ALDRIG manipulera mina närmaste. Speciellt inte när det gäller så allvarliga saker... men människor har tydligen inga spärrar och det är ju läskigt att inse...


Ja... håhåjaja... vad jag är bra!!

Ååhh... saknar min Lady som bara fan. Och jag saknar fröken i storstan också. VILL åka och hälsa på snart!!

Å just det. Idag ville chockartat LilleSkrutt ringa sin pappa. Han fick såklart en kalasinbjudan till helgen som han så gärna ville gå på. När jag förklarade i morse när vi såg inbjudan på dagis om det, att han skulle vara med sin pappa då, fick han ett psykbryt och sa att han INTE ville åka iväg då... utan han ville vara hemma och att pappan skulle hämta honom efter kalaset.... Sötrumpa. Men jag sa åt honom att han fick lov att prata med pappa om det där, då det är pappan som bestämmer. Sååå... LilleSkrutten ringde idag på väg hem ifrån dagis och förklarade läget, men hur det slutade vet jag inte, eftersom det hördes krasch och sedan avslutades samtalet. Så jag ringde igen och då lät pappan skiiitsur och sa att han inte hade tid att prata. SÅ. Jag antar att hans dag på jobbet sket sig på något vänster. Tråkigt för honom.


VM i monsterunge nu. Måste laga mat.

heppåre!


.