Har precis kommit hem efter ett ljusparty. Så härligt med alla ljus men farligt, farligt dyrt blir det. Hua. Men inskaffade lite ljus som doftar gott, provade lite andra sorter nu och så köpte jag några som kan användas till annat. Ska bli spännande att testa då ljusen inte blir fullt lika varma som vanliga ljus. Karln bara flinade när jag berättade det. Haha. Suck på mig liksom och mina böjelser... ;)

Nåväl. Det var trevligt iallafall men jag är ruskigt trött nu. Mams och moster tyckte jag var lite blek och när jag såg migsjälv i spegeln hemma liksom hajjade jag till. Shit, jag ser fan helt död ut!! Behöver verkligen sol i ansiktet nu, ladda med D-vitamin som bara fan. Håller iofs på att lägga om kosten nu, är hungrig konstant och har väl inte sovit tillräckligt. Suck liksom, att kroppen ska reagera så fort! Hoppas bara att det ger resultat snart också, så jag känner mig lite bättre till mods med mig själv. Det är bara ett par kilo, några fjuttiga kilo. Men det är mycket på mig och det känns att jag tappat muskelstyrka som bara fan. Och det ska det bli ändring på. Tjoho.

Ekonomin är körd i botten också, måste verkligen se till att ordna upp det här nu. Trodde inte jag skulle ligga så mycket på minussidan och jag fick en smärre chock när jag upptäckte det. BLÄ. Men det kommer in ganska bra med pengar nu till löning så det ordnar sig väl. Får jag sedan byta lägenhet så löser det sig ganska fort.

På tal om det... pratade lite med pappan om en eventuell flytt idag och han verkade ställa sig bakom mig och mitt beslut, när jag väl bestämmer mig om hur jag ska göra. Jag hoppas bara att han inser att jag kommer ta med mig sonen då... Det kommer bli ruskigt mycket planerande, fixande och trixande med det löser sig säkert. Jag vet att det kommer bli skitbra i slutändan men det känns surt att rycka upp lilleskrutten ifrån allt som är välbekant för honom, alla runt omkring honom och att det blir ännu längre i avstånd till pappan. Jag mår ärligt talat skitdåligt över att ens behöva ta det beslutet och ibland känns det helt åt helvete fel att ens tänka tanken att flytta iväg, Jag har alltid hävdat att jag inte kan flytta eftersom lilleskrutt har rötterna här hemma och att det inte skulle vara rätt emot honom. Men jag vet också att han fullkommligt skulle älska att bo med fina karln. Att vi är två som finns för honom, varje dag och dygnet runt. Att han får en extra förälder, en manlig förebild som det fungerar klockrent med. Jag vet att karln är skruttens stora idol så det är jag inte orolig för. Och frågan är ju om inte den känslan och den säkerheten väger upp det negativa med att flytta honom härifrån? För min son är bland det mest sociala barnet jag känner så skola och fritids och kompisar är jag inte ett dugg orolig för... det vet jag kommer ordna sig längst vägen. MEN... återigen... inget är bestämt och det är långt kvar...

Sedan är ju ett stort frågetecken hur det blir mellan mig och karln. Det är mycket som ska övervinnas i tillit gentemot varandra och jag måste verkligen vara säker. Och han måste vara säker att han fixar ansvaret med både mig och sonen. Främst sonen då, eftersom jag är ju relativt självgående... ;) Hur som haver. Steget ifrån hans liv han lever nu till stadgad familjefar är ju väldigt stort. Så han måste ju känna sig säker också. Men återigen... inget är bestämt... bara funderingar och lösa planer nu... Jag tänker och funderar på dethär mest hela tiden och det kan ju också vara en förklaring till varför jag är så trött... :p

Har sjukt mycket jag behöver styra upp med min lägenhet också... vilket känns hysteriskt stressande ärligt talat. Suck liksom... Förstår inte varför man samlar på sig så satans mycket skitsaker?? Jag ska försöka halvera alla saker jag har, måste fu luft, fria ytor och mer utrymme. Får fan krupp i min lägenhet!!!!! Har stört ont i skallen också... har sådär skumt ont i huvudet, spänner i ögonen, i tinningen, i nacken och främst i käkarna. Drygt som bara fan och hypokondriken i mig börjar ju genast oroa sig över hjärnblödning! Herrejisses vad dryg man kan vara ibland! Känns ju bra att jag är medveten om problemet, annars hade det ju varit ännu jobbigare... Höhöhö...

Nåväl... ska ta och slappa framför tvn nu och kolla mina favoritserier ett tag innan ögonen faller ihop... (alt. innan jag dör av hjärntumören!! *asgarv*)

Oh well....

"...just because Im loosing... dosent meen Im lost...."


.