Lilleskrutten hostade som en dåre inatt och vid 05 någongång så väckte jag honom då han lät som en ballongblåsande perkulator brevid mig i sängen. Sa åt honom att han måste sätta sig upp... så han drack vatten, fick hostmedicin och nässpray. Men han lät fortfarande förjävligt i andningen så jag ringde sjukvårdsrådgivningen ett tag efteråt och frågade om han kunde ta sin sprayinhalator, trots att datumet gått ut. Men damen på andra sidan linjen bara läxade upp mig att det var falskrupp han hade och att jag skulle åka in med honom. (som om inte jag vet att det är falskrupp, ungen har haft det i 5 år liksom...) så jag fick ta vårt pick och pack och beställa en sjuktransport och blåsa in.
Dock lättade det hela något på vägen in till akuten och väl där fick vi gå direkt till barnakuten och vänta på läkaren. Fick hjälp av en underbar sköterska som tog väl hand om oss och hon insåg att lilleman var rejält dålig i andningen trots att han nu börjat leka och grejja på som vanligt... Han störs ju tydligen inte av att han inte kan andas ordentligt, knäppunge!!
Syresättningen låg normalt så han fick ju luft, det var bara väldigt ansträngt för honom... Men han fick inhalera adrenalin två gånger, träffa läkaren två vändor, göra en undersökning och sedan få en dos med betapredtabletter.
Så vi blev utsläppta tillslut eftersom adrenalinröken hjälpt bra och tabletterna skulle verka också så småningom. Han var mycket piggare när vi åkte ifrån sjukhuset. På vägen hem låg han och halvsov på bussen, rättså sliten tror jag med en gul/grön/vit nyans i ansiktet och helt lila runt ögonen...
Han var så otroligt duktig hela tiden, sjukhus skrämmer honom inte det minsta och det är så skönt att se. Han tar allt med ro och även om han väser som en dåre, flåsar och hostar som en hund och har svårt att både få in och ut luften så klagar han inte. Inte en endaste gång. Han sa bara "att han inte mådde så bra" när jag frågade honom hundra gånger som värsta hönsmamman... Min son är det finaste och tappraste i hela världen.
På vägen in till akuten ringde jag pappan och meddelade vad som skedde, skickade mess till de närmaste och så tackade jag stillsamt att jag inte hade frukost på jobbet denna morgon...

Vid bussbytet träffade jag på fröken som precis kommit ifrån utlandet. Bara sådär liksom, värsta surprisen!!! Satt och kacklade skit med henne på vägen hem medans LilleSkrutt halvsov som sagt. Så nu kommer även hon och hjälper till på hans rockerskalas på fredag. Nice, nice. Jag har ju världens finaste vänner!! Hoppas innerligt att han kommer bli frisk tills dess, han är hemma imorgon och kommer nog få gå halvdag på onsdag (såklart, hans ka ju bjuda på glass då, 6årsdagen till ära!) sedan kommer pappan och hämtar honom. Så blir det kalasande här på eftermiddagen/kvällen för familjen. Såå... jag hoppas han piggnar på sig nu... är så jobbigt att se honom sjuk då man blir helt hjälplös verkligen. Och sedan för hans egna skull, då han har sett fram emot sitt kalas i flera år!! (jo, faktiskt... vi har sagt att då han fyller 6 år ska det bli stort kalas med disco och hela köret... så nu äntligen ska det bli av!!)

Annars känns livet hoppfullt. Finns mycket skit runtomkring mig men orka lägga energi på det. Energitjuvar är värdelösa att ens bry sig om. Trots att det är fruktansvärt irriterande att jag inte kan låta bli liksom.... :p

Planerna i april känns väldigt lockande, hoppas verkligen att vi finner energin till att ordna allt, det skulle vara så satans kul verkligen!!

Nåväl, måste styra upp lite här... ser ut som en allvarlig legobomb slagit ner här, värsta krigszonen!


... "U had me att hello in your tights and svettigt linne! ;) " ...


.