Orättvist??
Kategori: Allmänt
Jag råkade ut för det själv väldigt nyligen. Min bästaste nu bara för någon dag sedan. En annan vän tog beslutet själv att avsluta. Hur orättvist är det inte att vi inte fick välja själva???? Detta jävla "tänk om" snurrar i tankarna värre än värst. Jag avskyr det...
Lilleskrutten är ju bara det finaste i hela världen. Jag har tänk på hur otroligt fint uppfostrad han är. Idag har det haglat frågor och kommentarer där han kollar med mig innan han gör något. Bara som en sån sak, jag vet nästintill alltid vart han är när han är ute på området och leker med kompisarna eftersom han kommer in mellan varven och säger vart han tar vägen. Han frågade förrut om han fick gå över vägen ner mot vattnet och leka lite, men jag stod i duschen så det fick han inte då. Jag menar ju, hur många ungar frågar egentligen?? Visst frågar han inte alla gånger, men oftast. Och det kommer liksom naturligt ifrån honom och jag blir så glad och stolt över honom. Jag kan verkligen inte förstå att han är så bra som han är!! Jag har ju inte kämpat direkt med att forma honom. Jag vet att jag har otroligt mycket att tacka hans dagmamma för, hon är en stor bidragande faktor till att han är som han är. Den lugna och harmoniska lille pojken! Visst har han en sjuhelvetes massa energi och bus i sig också, men jisses... han är ju ett barn! Det SKA de ha i sig!! Men han är så fin i sättet och jag njuter verkligen av den här åldern, jag vet att jag inte kommer duga särskilt länge till, jag kommer bara vara den här pinsamma mamman som aldrig får en puss och han kommer smälla i dörrarna och säga: "Men åååååååhhh morsan...!!!! " och bara vara hysteriskt trotsig. Så jag njuter nu. För fullt verkligen.
Har inte fått mycket producerat idag, rivit lite i pappershögen som ligger och stirrar på mig på micron. Jag har tvättat och manglat (det ni, riktiga kärringtakter) och dammsugit. Wieehoo. Har inte haft någon energi till nått annat, suck och stön, min kropp är så sliten. Har riktigt ont nu på alla sätt och vis... Störande är den här jävla magkrampen, har stördt ont i magen till och från. Känns inte bra... det känns inte bra alls faktiskt... (reklamskadad)
Lillekattfröken har varit galen senaste dagarna, hon har fått dille på att busa runt och följa efter mig och dessutom har hon en förkärlek till att gömma sig i armvecket på mig och ligga där och snutta/klösa med tassarna. Så min ena arm ser ut som skit nu på utsidan och värker som fan på insidan. (inte bra att tvätta fönster i två dagar på jobbet tydligen?!?! ) Men kattfröken är förbaskat söt iallafall så det gör inte så mycket...
Jag älskar hans sätt att påverka mig rent känslomässigt. Jag känner så mycket... på både gott och ont... men jag känner. Alltså lever jag! Underbara människa vad jag saknar.
Dåså... tvdags ikväll igen. Jävla gråt-tv. Känner mig helt instabil...
.
Bloggadress: http://jagarenfestis.blogg.se/