Lördagen var ju helt galet orutinerad... Jag blev så jävla packad att jag knappt orkade med mig själv. Tur var ju att jag hade så pass mycket sans i kroppen att jag insåg att jag inte skulle klara av en utgång på krogen. Så jag sminkade av mig, tog ur linserna och borstade tänderna... sen la jag mig och sov. kl.23.45. HAHA!

Men jag ska ta det ifrån början... Efter att min älskade karl åkt i måndags (hua, en hel vecka sedan!!) så myste jag och lilleskrutten i ett par dagar. Jag gjorde några gästspel på affären eftersom jag har ju lite svårt att vara ledig när jag väl är ledig liksom... Men det var kul och det suger så mycket i min bäbistarm. Helt galet då man står bland babykläder upp till halsen. Jävla skit vad livet är orättvist alltså... Men som Tony Richardsson skulle ha sagt; "Ja änt bittär..."  Eller jo, det är nog precis det jag är men samtidigt är det bara att bita ihop och gilla läget. Känns väldigt bra att karln förstår mig, min oro och mina tankar. Och lättande att han känner liknande känslor...
Hur som haver... Lilleskrutten åkte till sin pappa på onsdagen, med tåg tillsammans med sin faster. Hon skulle ju ändå ner så han fick åka med redan då. Vilket innebär att jag inte kommer få se honom på 1,5 vecka. Och det gör ONT i hjärtat för jag saknar honom hela tiden. Det är så satans tomt utan den där lilla parveln alltså... Det är väldigt skönt att få vara själv, givetvis. Men han är mitt hjärta och jag är så van att alltid ha honom hos mig... Inge kul alls vill jag lova, inte såhär länge!!!! Nåväl... Onsdagskvällen vigdes åt grillning hos mina päron där halva släkten och massa vänner samlades. Jättekul och det slutade i en utgång på krogen. Det gav ju inte så mycket, mestadels 18åringar ute vilket är sjukt trist. Hua. Men men, sällskapet var det ju inge fel på iallafall... Slocknade i sängen med sällskap av Storskabb, pratade om rockers och att jag ska dra med henne upp i landet. Haha. Undrar om hon är med på den planen fortfarande??
Torsdagen var totalt meningslös och jag bodde i soffan hela dagen/kvällen. Fredag innebar dubbeljobb på två ställen och sedan iväg till 90årsfesten en stund på kvällen. Slutade ju sent, åkte hem och bytte kläder i ljusets hastighet och cyklade sedan iväg. 4 min tog det med en cigg i mungipan... God damn vad jag är bra! :D Festen var jättekul, skönt att bara vara där en stund och säga hej. Känner inte riktigt att jag orkar med delar av de människor som var där. Det känns falskt och jag har inget gemensamt med dem riktigt. Jag menar, kan jag inte ens stå och prata med en av gästerna (en man såklart) utan att vissa människor ska ställa sig och tissla direkt!?! Jag ÄR inte intresserad av någon av de där. Släpp tanken och sluta bry er. Men många som var där var det trevligt att träffa så kvällen var rolig ändå. Och det hysteriskt var ju att exet var där, såklart. Med sin nya... Fick info redan innan jag slutade jobbet, av mina fina flickor så jag visste ju att han var där. Och när jag stod och pratade med sis och grannen kom han och hälsade. Humor. Det känns verkligen galet för det finns inget kvar där alls... Han är inte den människan jag kände en gång och jag är bitter på hela situationen, hur det slutade mellan oss och allt jävla lallande efteråt... men inte bitter på honom liksom. Han är lycklig där han är nu och jag är lycklig där jag är nu.  Det är bara löjligt att han inte kan bete sig som den vuxna mannen han bör vara.

Jobbade frukost på lördagen och allt gick charmant... kom hem och möttes av fina fröknarna som lagat mat här hemma! Så innan jag ens fick av mig jackan hade jag en öppnad öl i handen. Och på den vägen bar det av... Hade skitkul under kvällen, bra musik, härligt sällskap, fint väder... Märkte inte hur jävla mycket jag hällde i mig och därför blev det som det blev. Vilket jag led av HELA söndagen. Fy farao alltså... Sjukt orutinerat vill jag lova.

Idag mår jag som en prinsessa och ska strax till arbetet. Är en pärla enligt cheferna... Japp. I know!! :D

Saknar mitt hjärta, min lilleskrutt, mitt allt.... Förbannat mycket. Det är SÅ tyst här... :(

Min karl är det vackraste i världen. Livet är inte lätt, inte en dans på rosor, kärleken är komplicerad och man riskerar att bli satans sårad. MEN... vi har gått igenom rätt mycket nu, vi börjar känna varandra ordentligt, förstår varandra och framför allt så pratar vi nu. Betydligt mycket mer än förrut. Och det känns så jävla bra. Och jag är så jävla stolt över honom... att han finns i mitt liv. Jävla goding.

Mina vänner är underbara. Tack alla flickor både för fredagen och lördagen. Det är ovärdeligt att få dela vänskapen och livet mer er alla.

Nu lär jag pallra arslet till jobbet!!