Det är kallt... och jag fryser!
Kategori: Allmänt
Det märks verkligen i kroppen att det börjar bli kallt på allvar nu. Hade skitont i händerna igårkväll och det är såndär typisk smärta just för temperaturskillnader ute. Det blir bättre bara det håller sig kallt - hela tiden. Inte för att jag gillar kyla på något sätt, utan just för att det inte är sån berg och dalbana i både vädret och kroppen.
Såå... jag har haft ett par fantastiska dagar och tankat kärlek. Shit pomfritt vad jag är kär i min karl. Sådär underbart, äckligt, fjortiskär! :D Han är så jävla världsbäst alltså... jag kan inte förstå varför han vill vara med mig, varför han är kär i mig... jag tycker faktiskt det är lite konstigt.
Jag minns såväl när jag såg honom första gången... jag hade åkt upp till knölvalen för den årliga sommarfesten, den första resan utanför kommungränsen på ungefär 3 månader. (just pga av ångestsvackan ifrån helvetet jag fick eftersom vi brutalfestade hela våren, söp som stryk alledels för ofta och jag behandlade väl inte min kropp optimalt direkt. Har något att göra med den där natten med den gifta mannen också... JAG fick dåligt samvete och det gick väl lite för brutalt till... men det är en heeeelt annan historia. Men jag kan säga som så: smyg inte runt med någon gift, upptagen person, sup inte som stryk och ha inte brutalt sex på fyllan... det kan bara sluta på ett sätt. Jävligt illa uppenbarligen)
Hur som helst... jag och skrutten åkte upp på sommarfesten. Bara några dagar innan resan fick jag det berömda och ökända smset utan Honom (då han skickade fel uppenbarligen) och jag insåg att allt bara varit rent skitsnack och han hade dubbelspelat oss båda. (återigen.. var inte med upptagna män!!!!) Jag trodde inte han kunde vara så elak mot mig... jag trodde inte att han kunde såra mig så mycket, alldeles medvetet också. SÅÅ... mitt mentala tillstånd var riktigt illa och jag HATADE allt var män, karlar och kärlek hette.
Vi kom upp på fredagen och festen skulle vara på lördagen. Vi myste på kvällen båda familjerna och så på lördagsmorgonen körde jag och knölvalen igång och började städa i huset, gården och altanen. Svetten lackade, jag var så jävla vidrig och luktade fasiken turksvett... sådär äckligt ingrott. Håret var uppsatt i en hemsk knut mitt på huvudet, jag var orakad, osminkad och klädd i ett par capritights och ett linne. Kort och gott - jag såg ut som SKIT och kände mig som en kasse skridskor typ.
Men glad i hågen stod jag där på altanden, röjde bland möblerna och tittade ut på gården. Där stod en pudding... klädd i mörka jeans, vitt linne och en döskallehalsduk. Han var svarthårig, jättesmal i kroppen och tatuerad över armarna. En typisk rockerskille alltså och ungefär så långt man kunde komma av vad jag brukade finna attraktivt hos män. Men det var ju kanske just därför jag drogs till honom?! Jag spanade lite i smyg och släppte taget om det sen... jag var ju trots allt en bitterfitta som hatade män. Han kom in i huset, vi hälsade på varandra och så frågade han värdinnan om hon hade tidningen. Jag sa ju (självklart) -"mäh... ska du gå å bajsa?" Fin första konveration verkligen... haha.... Han sa: -"öööhh... nej... jag tänkte läsa tidningen..." SHIT vad typiskt mig alltså.
Eftermiddagen rullade på, vi gjorde oss iordning och sedan började det komma en massa folk. Vi grillade och käkade och skrutten hittade ju givetvis på karln och gjorde honom till ny lekkompis. Kvällen fortgick och innan skrutten somnade fick karln lov att gå in och natta honom FYRA gånger!!! Hua, ett under att karln inte blev bortskrämd redan där alltså?! :S Jag kan fortfarande minnas känslan när jag mötte karln på grusplanen, jag på vän in i huset och han på väg ut, och jag la handen emot hans bröst och berättade att skrutten ville att han skulle komma in och natta honom... igen... ;) Shit, den där beröringen minns jag som igår. Det var som en elchock på något sätt. Alldeles fantastiskt.
Under sena kvällen blev vi rätt bra på lyset allesammans, folket däruppe är ett gäng typiska bondgrabbar, men vi hade skitkul verkligen. Mitt i ett samtal om något utbrast en bekant (out of the blue) att han verkligen inte förstod grejjen med lack, läder, gaggboll och BDSM. Jag och karln tittade på honom och utbrast, samtidigt: "-Men... det är ju inte det de handlar om!" Jag tittade på karln och bara flinade....
Någongång sent på kvällen stod jag i köket och åt lite fyllemat. Jättegott verkligen och karln kom in och gjorde mig sällskap. Han sa en kommentar som verkligen svepte undan golvet för mig. han sa något i stil med: "men vem är det som gjort dig så trasig då?" Grejjen var att vi inte alls pratat särskilt mycket med varandra innan så jag förstod inte alls hur fan han kunde veta hur jag mådde inombords?? Jag var ju dessutom full och glad så det där tog verkligen djupt... hur kunde han veta?
Ute på altanen igen började alla prata om att karln snarkade så högt, jag sa att JAG snarkade nog värst och så blev det en tävling oss emellan och vi bestämde att vi skulle sova ihop. (Han vann jag jag meddela... med hästlängder) Natten var magiskt... jag tror fan jag kände att det var allvar redan då. Konversationen vi hade, myset vi hade (och nej, inget sex) och bara känslan var helt galen... Det sa bara klick. Eller ett stort jävla KA-BOOM snarare. Jisses... hopplöst förälskad ifrån dag ett och som någon sagt förrut: Jag föll som en blind takläggare...
Det har varit några turer mellan oss, fram och tillbaka. Han har gjort mig så förbannat ledsen ibland, jag har aldrig känt så mycket känslor som med denna man. Han får mig att känna mig levande! Det är verkligen helt sjukt allting... jag är livrädd att det ska skita sig, att kärleken ska dö, att jag ska bli sårad, att han ska lämna mig, att jag ska börja bli bitter på honom, att livet vi planerat bara blir skit och slutar i misär... jag är fullkomligt LIVRÄDD. Men gosh... jag kastar mig in i det här med huvudet före, hoppas på det bästa och bara njuter av varje sekund ihop med den underbaraste av dem alla. Jag vet inte vad jag förtjänat för att få ha honom i mitt liv, men han gör livet fullkomligt. Jag känner mig hel när jag har honom vid min sida. Hans kärlek gör att jag klarar allt. Fantastiskt att känna så kan jag lova. Det är magi! :D
Och precis på samma sätt han får mig att känna mig hel, känner jag mig alldeles tom när vi är ifrån varandra. Han åkte i morse och hjärtat mitt gråter blod redan... Det är så nära nu, så nära, att jag nästan kan se slutet och det gör bara att jag känner att jag liksom snubblar på målsnöret. Två månader kvar nu, sedan är det allvar! Åh, jag har nog aldrig längtat så mycket efter något i hela mitt liv. Framtiden... man måste ju bara älska den?! :D
Skrutten har varit överlycklig att ha karln här ett par dagar, man ser hur han lyser av lycka och beundran. Karln är verkligen hans stora idol, det syns så jävla tydligt. Imorgon ska skrutt till sin pappa över helgen, det är välbehövligt då han behöver lite tid med sin pappskalle också. Samt att mamman ska arbeta hela jävla helgen så det underlättar att skrutten är borta då. På söndag ska pappan få skriva på lite papper... DET känns bra! Och btw.. min son är det absolut vackraste i hela världen... jag fick hans skolfoton i veckan. HELVETE vilken grymt sjukt assnygg son jag har då!!!!!! Det är helt sanslöst vad han är busigt vacker på kortet. Underbara unge!
Lille Houdini i magen mår kanon och han underhåller sig mestadels med att försöka driva hans mamma till vansinne i magen. Jag kan inte förstå att han så promt ska sparka neråt... det är som ett konstant utbrytningsförsök. Och det gör ONT vill jag lova. Men å andra sidan, det är otroligt skönt att känna han leva rövare i magen för då vet jag att han lever... (hypokondrikermamman) Det är en mäktig känsla över huvudtaget att känna honom i magen... ett litet liv där inne som jag och karln skapat. Det är kärlek det!
Vår dörrskylt kommer föresten se ut som följande:
Välkommen till familjen!
Bobby
Donald
Paco
Ove
TimTim
Kamelen
Tjockboffa
HAHA!!!
Nu blir det idoldags, kvällsfika och mys med skrutt för hela slanten!!!
Bloggadress: http://rebekkaz.blogspot.com