Det har jag vräkt ur mig hela helgen känner jag. Urrk på mig!! Man ska vara snäll men ibland kan jag ju liksom inte hjälpa att det ramlar ur elaka saker... så det så.

Veckorna passerar och jag vet knappt vad jag gör tror jag... Det går så fort, fort, fort... och ändå så jävla långsamt. Kan det inte bara bli 2010 nu?? Så allt är klart med flytten och allt sånt. Så jag kan varva ned och bara mysa in mig i mitt nya liv? Shit, jag har nog inte riktigt fattat vad som händer egentligen. Lika bra det iofs, annars kommer jag väl få grov ångest bara för att det är så mycket hela tiden. Det är underbart... verkligen... men otroligt mycket. Just nu förstår jag inte riktigt hur fan jag ska orka med allt. Hur jag ska lösa alla delar så att det klaffar. Men det reder sig... planen håller på att framtas i tanken så någon ordning ska det väl bli tillslut. Sedan är det ju bara att hoppas att allt går enligt planen också då! :S

Skrutten har sovit hos sina kusiner inatt, det har varit tomt som fasiken men jag passade faktiskt på att gå ut en sväng på samhället med systrarna. Var trevligt men det är nog dags att inse att jag är både för gammal och för tjock när jag började längta hem efter raggsockorna kl 00.40 liksom... Hjälp!

På tal om raggsockor så har karln varit och lekt rockstjärna hela helgen i storstan... Det hade blivit succé båda spelningarna så det var ju skitkul för dem. Men hua... det är alltid lika jobbigt när han är borta på bus. Vet inte vad som skrämmer mig egentligen... jisses... jag litar ju fullt ut på karln... men ändå så finns oron där, gnagande och jävligt störande. En gäng karlar på grönbete, massa öl... alla vet hur jävla illa det kan sluta! Det är det värsta som skulle kunna hända. Min absolut största skräck... Det är väl det jobbigaste i livet tror jag... risken att bli sviken gör en fan knäpp ibland. Jag tror ju inte att det är så illa, det gör jag verkligen inte... men som sagt. Det är min största fasa. Jag kan inte påstå att jag är direkt svartsjuk av mig, inte som märks iallafall... jag låser ju in känslorna och får magsår istället (svilket kanske inte är så smart, men sån är jag) bara jag tänker på detta jävla TÄNK OM... Men jag skulle aldrig hindra honom ifrån att göra något han vill, aldrig någonsin. Och tänk att det faktiskt FINNS människor som beter sig så?? Som inte tillåter deras partner göra det den vill pga att personen blir så satans svartsjuk... Det är ju helt jävla sjukt!! Alltså, hälsosamt svartsjuk tycker jag alla människor bör vara... annars så bryr man sig ju inte och inte är rädd att förlora den man har. Och då är det ju något grovt fel i det förhållandet ändå, så det kanske är lika bra?! Men det måste faktiskt finnas någon gräns. Inte för att jag räknar mig till att vara psykotiskt svartsjuk... verkligen inte... men jag tror att jag lär hejda mina egna tankar lite så jag inte blir helt förstörd av något egenskapat skräcksenario som inte är verkligt och därigenom bli helt jävla rabiat... Jepp. Så får det nog bli! Han är min andra halva den där karln och det är ju därför jag är så rädd att förlora honom. Tänk om jag inte hade brytt mig?? ... shit vad tragiskt. Han är då oändligt saknad iallafall. Galet saknad faktiskt.

Min kattfröken är en smula dryg... Hon kommer in med en massa olika halvdöda saker i lägeheten och stolt ska visa upp dem. Jätteduktig katt, men jävligt äckligt faktiskt. Urrk. Sedan förstår jag inte riktigt vitsen med den där barkbiten hon envisas med att lägga framför balkongdörren??


Åh vad jag saknar mina fina vänner!! Tiggde skjuts av plastsonen idag, har inte träffat honom på skitlänge så det var trevligt. Det är ju bara synd om jag uppfattas som att jag bara vill ha kontakt när jag behöver hjälp. För så är det inte. Men jag känner mig så jävlarns ofokuserad hela tiden, jag hänger liksom inte med i allas liv och hinner inte uppdatera mig lika ofta som jag skulle vilja. Jag har fan redan fullt upp med mitt och då blir vänskapen lidande... det gör mig en smula stressad. Mina vänner är så otroligt viktiga för mig... och så känner jag inte att jag kan ge tillräckligt till dem. Den tiden och engagemanget de är värda. Suck för mig!

En positiv sak med att ha fullt upp med sitt egna liv är ju iallafall att jag har absolut NOLL KOLL på allt skvaller i samhället här... Och det är så förbannat skönt!!!!!! :D Visst är det kul att höra vad alla puckon haft för sig, för det brukar alltid vara en massa pinsamheter, men jag känner verkligen noll behov eller energi till att orka ta till mig det. Så jävla nice kan jag lova! :D

En sak jag trodde skulle bli bättre, blev faktiskt bättre ett tag... men precis som jag misstänkte så har det fallit i glömska igen. Jag hoppas det är en tillfällig formsvacka, annars blir jag ond och elak. For real.

Det är då fantastiskt härligt att känna livet inom mig. Jag kan inte riktigt fatta det ännu, litar inte på det riktigt... Men det är halvtid nu iallafall... och jag hoppas att det kommer gå snabbt nu! (men jag måste verkligen hinna flytta först... se så lilla bebben!!) Livet är helt makalöst. Det här var ju det absolut sista jag trodde i januari när livet var som värst. Tänka sig vad det kan förändras... i en handvändning och så kan det bli så fantastiskt härligt!!
Underbara tanke!!

Jag misstänker att jag kommer springa in i Honom snart dock... eller iallafall höra något om Honom. Har drömt en massa konstigt senaste nätterna där han varit involverad, dock på ett bra sätt, men om det blir som det brukar... så innebär drömmarna att jag kommer träffa på honom snart i verkligheten. Har hänt många gånger förrut, med flera andra människor jag drömt om, så jag skulle inte bli förvånad. Men det är helt okey. Det gör inget och jag tror faktiskt att det skulle vara bra att få det avklarat.

Nåväl. Jag antar att tvätten inte slänger in sig själv i torktumlaren så jag lär väl ta tag i det... Suck, pust och stön.


Ta hand om er!

.