eyesan

det har vi haft nu nästan hela veckan. Förutom en helvetisk mensvärk och en jävla massa fibrovärk så har livet känts bra.
Karln har varit hemma sedan i tisdags, han tog ett par dagar ledigt nu som en kort semester så han och skrutten har målat om skruttens cykel men hjulet har pajjat på något vänster. Vi var in på stan och lämnade in det, troligtvis nå tjall i kullagret eller nåt sånt... *snillet spekulerar*
Jag har städat i förrådet nere och försökt organiserat lite där... Karln kastade bort en massa av det som jag sorterat bort och sedan satte jag mig och gick igenom lite gamla kort. Hysteriskt massa minnen och jag gjorde iordning ett par högar till bästaste M, syster, knölvalen och skruttens pappa. Bättre det än att korten ska ligga och skräpa liksom. Ska gå igenom alla kort i datorn också och lämna in på framkallning. Sedan ska jag börja sätta in kort på kidsen i två album för det är ju alltid roligare att titta på riktiga kort istället för i datorn.

Hade en heldag på stan igår, strosade runt och kikade lite, fikade och så. Skrutten tog nytt hål i örat, han sa inte ett pip när hon sköt hålet och han är nöjd med örhänget... han längtar dock efter att få byta eftersom han spanade in nya örhängen på JC igår, de ser ut som skruvar... sötunge. Idag ska vi städa och försöka fixa iordning lite hemma, ska försöka sätta upp en hylla i sovrummet som lillan ska få ha sina prydnadssaker på som hon fick i doppresent bland annat. Ska försöka ta en promenad till en pryttelaffär också och handla en hylla till köket. Kommer bli nice. Ska plocka med skruttens fiskedrag också... han är ju helt galen i fiskegrejjer och nu har han en halv miljard med drag som ligger och skräpar. Helt livsfarligt alltså och nu ska de packas ner i lådor så ingen för sig illa på dem och han kan titta på dragen utan att röra ihop allt.

Känner mig överlag sådär superproduktiv, i tisdags så gjorde jag barnmat chockerande nog... Blev tre rätter och förutom första provsmakningen så verkar det gillas av lillan än så länge. Hon är förövrigt så jävla duktig den lilla heffaklumpen. Somnar själv i sängen, äter väldigt bra och är oftast superglad om dagarna. En riktig mammagris men det kommer hon undan med för att hon är så söt... Hur jävla gulligt är det inte när hon sitter och säger "mammmm mmamm mmaaam" om dagarna? Skrutten är världens bästa storebror också... kramar henne och busar så ofta han kan. Härom morgonen så plockade han upp henne och de satt i soffan ett bra tag innan jag och karln vaknade. Helt galet, han är ju liksom bara 7,5 men när han gör sådär gör han det ju för att han själv vill och då känner jag att det är okey. Han är så duktig också, jag blir liksom chockerad när vissa saker vi lärt honom verkligen sätter sig i huvudet på honom. Som igår, då kom han in och frågade om han fick gå iväg och leta efter en tants bortsprungna hund med de andra ungarna. Varningsklockorna började ringa i mina öron eftersom det kan vara den klassiska "rövabortbarnmetoden" (katastrof tanke, jag vet... men hey... det är min unge det handlar om!!!) så jag följde med ut och kikade och sedan visade det sig att hunden var tillbaka till ägaren. Hur som helst, många andra ungar hade ju bara sprungit ut och inte sagt något, men min prutt han kom in och frågade om det var okey. Och sånt beteende gör mig stolt och glad och det är en bekräftelse på att han faktiskt tar in det jag försökt lära honom. Vi pratade mycket om sånt när bla. när Engla blev mördad, om hemska personer som gör illa andra, om "fula gubbar", bortsprungna hundar, konstiga bilar som erbjuder skjuts mm... och jag har sagt att han alltid måste kolla med mig först innan han drar iväg på något. Nu låter det kanske som att han sitter inlåst och aldrig får någon frihet, men så är det ju såklart inte. Han drar runt här på området mest hela tiden, ibland får han lov att stanna innanför bommarna men oftast är han iväg och leker med kompisarna på de andra lekplatserna. Men han måste komma in och berätta vart han går iväg någonstans och han får inte gå in hos kompisarna om inte jag vet vart han är... och överlag är han superduktig att sköta sig och det gör mig så glad. Och bekräftelsen igår var en superboost för min del!


Jag är väldigt stolt över mig själv också... Har insett att mitt egna tänkande inte håller i längden så de senaste veckorna har jag verkligen tränat på att lägga bort de här negativa katastroftankarna och försökt tänka realistiskt och mer ingående på vad som är verklighet och vad som är fiction i min hjärna. Och det har ju faktiskt gett resultat. Wohoo vad jag är bra och då har jag knappt ens hunnit börja läsa i den oerhört intressanta boken jag fick av lärlingen... :P Acceptans och förändring is tha shit säger jag bara!


Min karl är så förbannat bra och jag blir så glad när jag ser hur bra han är med kidsen. Att se hela familjen ihop är ren lycka och jag har verkligen uppskattat dessa dagar, både för att vi fått saker gjorda men framförallt över att få umgås allesammans och bara ha närheten till varandra... Det går inte en dag utan att jag känner sparvhjärtat slå enbart för hans skull. Jag är så förbannat glad att han finns i mitt liv, på gott och ont för ibland kan jag vilja strypa honom också... (och det kommer han undan med eftersom han är, precis som sin dotter, så förbannat söt)... Men det är så härligt allting... precis som bästaste M skrev i ett sms igår, tänka sig hur livet har förändrats senaste åren, tänk vad bra vi mår nu jämnfört med då... "Det är nästan så att man blir religös!" :D Och han har ju så rätt, det är helt otroligt åt det och det är bara hoppas att allt kommer hålla i sig för både honom och mig. Det är fan vår tur nu! ;)

Nähäpp. Dags att väcka karln som fått sovmorgon idag och försöka göra något vettigt nu istället för att mögla fast med arselet i soffan som jag brukar varje morgon.. :D

.