Helvete. Inatt så kände jag mig precis som jag gjorde för bra många år sedan... en stor klump i magen och brännande ögonlock. Jag vägrar vara sådär tjejjig och ligga och gråta om nätterna men jo visst fan... det gjorde jag visst. Fattar inte att det ska vara så jävla känsligt hela tiden, hela jag går ju med nerverna utanpå. Jag blir så less på mitt egna sätt att tänka och jag blir ännu mer less på att hela tiden analysera mina känslor, varför jag känner som jag gör, är det verkligen berättigande att känna så, överdriver jag? Denna ständiga fight med mig själv gör mig helt utmattad mellan varven. Jag har ju full rätt att känna och tänka precis som jag själv vill, men jag håller hela tiden på att plocka isär känslorna i partiklar, rannsakar, sorterar och funderar. Gosh.

Jag vill inte ha det såhär. Det är så likt all skit sedan tidigare. Jag vill inte känna som jag gör ibland. Jag vill ha harmoni och inre lugn, jag vill ha passion och åtrå, jag vill ha glädje och energi... och det värsta i allt är att jag kan inte påverka något för det är tamefan inte en brist ifrån min sida. Och det stör mig. Jag försöker så mycket men jag slutar ju när jag inte får någon respons... Det sårar och gör mig så förbannat inåtvänd, avskärmad och en smula bitter. Ibland känns allt enbart som tomma ord. Jag VET ju att det inte är det, men jag kan inte förstå att det ska vara så förbannat svårt? Jag vet precis vad jag behöver för att fungera och jag avskyr när det inte faller sig naturligt att det är så. Bristen på så mycket gör mig körd redan nu, hur fan ska det se ut om ett par år?


Sitter just nu på balkongen och filosoferar... med dator i knät, en kaffe och ett paket cigg. Vädret är underbart och lillan sover. Livet kunde ju faktiskt vara bra mycket sämre känner jag... trots allt...
Karln har dragit iväg vid tiosnåret för en lång bilfärd uppåt i landet, de ska leka rockstjärnor ikväll och kommer tillbaka imorgon någongång. Livet känns så fattigt när han inte är i närheten.
Dagsplanen idag är rätt oskriven... Ska väl försöka göra något vettigt tänkte jag, vet att skruttens rum står och skriker efter en rengöring och grovstädning så jag antar att det får bli dagens projekt. Kan ju inte vara ute under dagen idag ändå med tanke på den starka solen. Fan, det är skitjobbigt med småbarn ju, de ska inte alls vara i solen egentligen och hur fan ska man då kunna vara ute?? Köpte ett töntparaply till vagnen igår, det hjälper ju lite mot solen men lillungen ska ju sitta och bita i handtaget då så hon rucklar ju till paraplyt och får sol på sig ändå. Lilla gofis... tur för henne att hon är söt!


Och jag går ju i väntans tider... sis ska ju ha sin lilla bebbe vilken sekund som helst, den är övergräddad nu och kommer komma ut alldeles brun och fin tror jag. Frågan är ju bara när!? Jag sitter vak på telefonen och blir helt till mig varje gång jag får ett sms. Inväntar ett "nudu" med spänning.... ;)


Nehe. Ska man överge en skuggiga balkongen och ta en dusch kanske? Känner mig rätt skabbig om jag ska vara ärlig... Kul information liksom. Höhö.