Blir nog en innedag, slappmys i soffan med skruttan idag... Skrutt är i skolan nu så halva dagen är det bara jag och lillan. Skönt! Igår hade vi ett tokrace med städning och tvätt så nu är det rent för någon dag framöver! Borde ta och tvätta fönstrena men jag vet fan inte om jag orkar...
Igår smög karln iväg till affären och skulle handla, jag förstod inte alls vad tusan han skulle handla för vi hade ju allt hemma så när han väl kom hem så hade han köpt en jättefin bukett blommor och grattade stort på mors dag!!! Jävla sötgröt alltså och det var ju hysteriskt kul eftersom det var den danska morsdag igår. HAHA!! Karln bara: "-faaaan... jag ska stämma skiten ur Google som lurade mig!!" Tanken var ju oerhört fin och jag flinade mest hela eftermiddagen. Ungarna skötte sig bra hela dagen faktiskt, skrutt var ute och cyklade mest hela tiden och skruttan var snäll förutom ett panikryck med gallskrik sådär utan uppenbar anledning. Tror att hon bet sig i handen och fick ont i käkarna... hon är grymt stark i munnen nu så det vore ju inte så konstigt. Karln drog på rep på kvällen så jag hade en väldigt lugn och stilla söndagskväll.

Lördagen tog världspris i tidig uppgång, skrutten skulle iväg med en klasskompis på folkrace. Så kl. 07 kom de och hämtade honom, hualigen så okristligt tidigt... men iväg kom han och han kom inte hem förens 20 på kvällen, helt slut och så lycklig efter en härlig dag med häftiga bilar och en bra kompis! Enligt pappan hade allt gått finfint så skrutten får gärna följa med fler gånger om han skulle vilja. Svårt att gissa svaret på den frågan liksom... :p Så under lördagen var det bara jag, karln och så lilla skruttan hemma... så det blev ju liksom VM i kärlek och det var ju fantastiskt härligt. Vi var som två tonåringar hela dagen. Slappade, handlade, gick en liten promenad... tag det bara lungt och vårdade relationen liksom. Hua, vad jag är kär i honom alltså. Känner mig sådär härligt nipprigt kär nästan hela tiden. Visst, ibland skulle jag kunna strypa honom då han är så jävla mycket karl att jag smäller av, men oftast är det bara varma känslor som pulserar i hjärtat. Vi pratade lite om hur det egentligen känns mellan oss och jag är så jävla stolt att vara hans. Det är helt galet åt det! När vi är ute tillsammans och folk tittar på oss, på honom, så blir jag helt tossig. För han är med mig! :D Den vackraste i världen liksom, hur fan gick det till? Sedan är jag också lycklig för att karln har börjat komma in i familjelivet ordentligt nu... han tar mer ansvar över skrutten, tänker på honom och gör saker med/åt honom. Sånt som jag haft huvudansvaret över tidigare. Det har varit svårt faktiskt, att flytta ihop med någon som dels saknat allt ansvar om en familj, som inte är van att tänka på andra än sig själv och som inte bara blivit pappa utan även bonuspappa. Det har ju kunnat bli en sån jävla krock alltså och jag måste ju medge att jag stundvis varit orolig över hur det egentligen skulle gå... men nu känns det som att han landat lite i allt, tagit åt sig båda barnen och börjar ta mer ansvar. Det känns bra eftersom det mestadels varit mitt ansvar, speciellt allt rörande skrutten.

Åh, jag har såna planer framöver också... finns så mycket jag skulle vilja göra men det är lite tidig ännu. Ska börja samla ihop en massa kort på barnen, sätta in i böcker och skriva om deras framsteg. Tänkte liksom göra egna barnböcker, mer personliga och så... dekorera med kort på dem och så med grattiskorten ifrån att de föddes. Eftersom jag är som min mor, en riktig hamster, har jag ju grattiskorten kvar ifrån både skrutten och skruttan... Helt galet vad mycket skit man samlar på sig! Tror tillochmed att jag har grattiskorten kvar ifrån bröllopet med skruttens pappa för en sisådär hundra år sedan. Haha! :D (shit, 9 år sedan. Galet!)
Har en plan för sovrummet också, ska fixa iordning det idag om jag orkar dra mitt arsele ur soffan och bege oss till ÖoB och inhandla svarta panelgardiner och en liten gardinstång... sen så jävlar ska det bli ordning på torpet! :D

Men först och främst lär både jag och karln börja styra upp skruttans namngivelsecermoni i augusti. Ska bli riktigt kul, hoppas bara att det inte drar iväg alldeles förmycket rent ekonomiskt för vår del. Vi kom liksom på att det kommer bli GALET mycket folk!!! Bara min "närmaste" släkt och kompisar är en närmare 50 pers. Sen har ju karln ungefär lika många på sin sida. HUA!! Men det ska bli kul, en chans för våra familjer att kunna träffas allesammans vilket jag tycker är viktigt. Sedan så är det ju självklart för att fira lilla skruttan när hon blivit 6 månader, vilka namn hon fått och varför samt vilka två faddrar vi valt till henne. För det ska hon få, två människor som får i uppgift att ha ett vakande öga på henne. Visst kan det vara lite orättvist emot skrutten som inte har någon fadder sådär officiellt men det tänkte jag ju inte på då när han var liten. Men han har ju mina tre sötfröknar som står honom nära, så om det skulle hända mig något hoppas jag att de skulle ta sitt ansvar över honom och hjälpa honom i livet, att komma ihåg sin mamma och se till att han mår bra!

Jaha. Nu vaknade skruttan... bäst att tas tag i den här dagen också då...