"SOM att jag blev chockerad... Tänka sig att jag visste precis hur det skulle bli redan innan det blev så. Det är så jävla irriterande att låtsas som att det skulle bli på annat sätt när det redan var givet. Jag hade kunnat gjort något helt annat, men in i det sista hoppades jag på att det skulle bli som det var sagt... Åter igen står jag där, som ett jävla fån och lägger hela mitt liv åt sidan, väntar, hoppas, längtar... och det slutar precis som det alltid gjort.  Jag förstår ju... men varför inte bara säga det i från början då?
Åh vad jag hatar den här känslan jag har nu. Det är inte på långa vägar i närhet av all skit sedan förrut, men det rör upp precis samma jävla äckelkänsla i min kropp, all ilska och djävulska tankar och jag hatar det och jag hatar mitt egna sätt att reagera. Tomma ord, brutna löften, rent skitsnack... så 2006..."


Det där var början på ett blogginlägg jag gjorde i helgen då vissa saker skedde och jag blev skogstokig. Nu har jag varvat ner ett par hekto, men delar av känslan finns kvar och det är störande att det ens ska kännas så. Men det är ju som det är... bara att acceptera och förhoppningsvis banka in lite vett i skallen så det blir lite förändring... eller bara att acceptera läget och ta en rejäl funderare på om det är värt att ha det såhär?

Livet rullar på här som vanligt, skrutt är tillbaka i skolan efter ett par dagar hemma med krupphosta och snor. Han har varit jätteduktig ändå trots att han varit hängig, det märks så tydligt att han börjar bli "stor" nu... vissa saker är till det sämre, men vissa även till det bättre. Han kommer ihåg regler, saker han ska göra, hur han ska bete sig... men samtidigt är han ibland obstinat och förpubertal. Precis som det ska vara antar jag!? :D Han är en fantastisk storebror iallafall och lillskruttan är så förtjust i honom. Hon sköter sig bättre och bättre nu iallafall, slängen med den dåliga sömnen börjar rätta till sig nu igen så det är ju bra. Dock luktar hon apa ur munnen, troligtvis pga tänderna som är ingång eller så är det maten. Pratade med bvctanten igår då vi hade tid där, så det är ingen fara i och med att hon i övrigt mår bra. Skruttan vägde 8160g och var 67 lång. Det börjar gå åt rätt håll!


Vi var på bio igår jag och karln, det var fantastiskt trevligt att få lite kvalitetstid utan barnen och filmen var sevärd. Frågan är ju bara om jag börjar bli gammal? Tycker det är skitjobbigt att se film på sådär stor skärm och ljudet är på tok för högt... stolarna gör, trots att de är jättesköna egentligen, att jag blir tokstel i ryggen och får ont i bröstmuskeln. Haha. Fy fan vilken pensionär jag är!!! :D Lillans fina fadderfaster och hennes sambo var barnvakter åt kidsen och det hade gått bra, nästan FÖR bra tydligen. Skönt det, för då kan man ju leja bort ungarna fler gånger liksom...


Livet i övrigt är rätt bra men jag har väl en massa mer att önska, kom in i en sånhär "bläää"-fas idag... Vet precis vad som är fel men den här oroskänslan i magen som ligger och gnager är jävligt jobbig. Vet att jag tänker alldeles förmycket nu igen, men jag kan inte hjälpa det när det hela tiden byggs på med småsaker som får tankarna att spinna ännu större och vidare. Ibland blir jag uppriktigt livrädd över att livet ska se ut såhär för alltid... för jag kommer nog gå under då. Jag VET att jag gasar igång för mycket för snabbt och kanske alldeles i onödan men det är mina tankar, mina känslor, mina funderingar och min osäkerhet... och de kommer inte utan anledning och yttre påverkan. Jag behöver så mycket mer, på så många olika sätt och jag orkar inte hålla skenet uppe jämt och ha en jävla massa förståelse hela tiden.


Något som jag längtar till är iallafall en konsert med Daughtry i STHLM om en månad. Satt och kollade runt lite olika turnéplaner och vips, så hittade jag på att de kommer till sverige. Och dit ska jag, om jag så måste GÅ dit. Fina, söta fröken ska med också så det känns ju fantastiskt... Jag minns att hon och jag pratade om hur jävla nice det skulle vara att stå på deras konsert, i gassande sol, i folkmassan och med en öl i handen och höra Chris sjunga "Over You" Nu kommer vi äntligen få göra det, fast inomhus på ett mysigt ställe som heter Debaser Medis. Ska ringa fröken idag så ska vi styra upp en plan hur vi ska göra. Jag kommer vara borta minimalt hemifrån, åka så sent jag kan och komma hem så tidigt som möjligt, dels för att jag faktiskt inte vill vara ifrån kidsen så länge och dels för att jag faktiskt tar hänsyn till karln och hans arbete. Och ändå, trots att den respekten och planeringen inte är sådär vidare värst ömsesidig, så känner jag ett uns av dåligt samvete och en känsla av att jag ska vara "tacksam" över att jag åker iväg. Snacka om dubbelmoral i min hjärna.


Fredag idag, helg med andra ord och det ska bli skönt att få bara vara... imorgon ska vi iväg på upptaktsträff med innebandyn med skrutt. Snart kör säsongen igång och skrutten längtar! Annars så blir väl helgen rätt soft, trodde det var marknadshelg nu men de har tydligen flyttat fram den tills nästa helg. Typiskt dumt.


oh well.


.