eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Könsbyte?

Kategori: Allmänt

Ibland så funderar jag helt ärligt på om jag ska försöka ordna till ett könsbyte... Män har verkligen inte en aning om alla saker som görs i en familj för att livet ska fungera och den som ordnar upp allt detta är ju givetvis mamman. Det är en sanslöst värdelös uppdelning och jag undrar ju hur man ska bryta mönstret egentligen? Fy fan, jag känner att jag nästan kräks på allt och det är så bittert att karlarna kommer så billigt undan. Skulle vi byta liv en dag eller två skulle fan karln på hjärtinfarkt på två röda.

Inskolningen har gått skitbra, sedan i tisdags har jag lämnat henne själv. Första gången någon timme och sedan tre hela dagar. Hon har skött sig exemplariskt, har ätit ganska bra och sovit precis som vanligt. En skötsam, studerande, iaktagande och glad liten fröken! Personalen verkar tycka om henne och de tycker nog att det är skönt att jag inte är så komplicerad heller liksom... finns ju vissa föräldrar som är mer eller mindre hopplösa med det mesta. Som de där stackarna som fortfarande håller på att skola in. Femte veckan och inte en tillstymmelse att det går åt rätt håll... TUR att det inte är så i vårt fall, det har ju gått över förväntan med tanke på vilken mammagris den där lilla fröken är! Pratade med grannen igår, vi tog sällskap hem ifrån affären och hon sa att när de skolat in deras lilla fröken (som såklart heter samma som vår) så gick det skitbra först och sedan kom det ett bakslag med kink, gnäll och gråt efter ett par veckor. Såå... jag håller i hatten och har med i beräkningen att det kanske kommer en dipp senare. Kanske lika bra det eftersom det känns ju som att det flyter på alldeles för bra nu i vilket fall... :p

Ajust. I tisdags när jag lämnade lillfröken en stund på dagis så gick jag till affären och handlade dagisblöjjor och precis vid entren när jag ska ut så ramlar en gammal dam omkull och slog sig nog rätt rejält. Fick leka sjuksköterska där ett tag, hålla koll på damen och försöka läsa av situationen. Det var en jättegullig tant som varit in på affären och handlat semlor så hon var ju mäkta upprörd över att semlorna skulle bli dåliga! :D Hur som haver, jag ringde efter ambulans och försökte prata med tanten under tiden vi väntade... Hon var klar i huvudet hela tiden men hade väldigt ont både i armen och i höften och det är ju inte så konstigt då hon föll och landade mot axeln och höften. Turligt nog klarade hon huvudet, men ändå. Hon låg dessutom precis i dörröppningen så det drog ju kallt som bara fan på henne trots att hon fått en filt om benen. Tillslut kom ambulansen och tanten kom in i bilen med både stav, handväska och matkasse med sig. Jag tackade för erbjudandet om semlorna men sa att hon kunde ge ambulanskillarna dem istället eftersom de skulle bli dåliga om jag tog dem ändå just med tanke på dagis... Jag undrar så hur det gick med den lilla tanten dock. Hon hade inga anhöriga här i stan utan de bodde ganska långt borta så på vägen till dagis funderade jag på hur det skulle gå för henne om det visade sig att höften gått sönder eller armen var bruten. Hon bodde ju själv och hade kontakt med en person i samma hyreshus som hon kunde ringa, men jag förmodar ju att det också var en äldre människa och då är det ju inte så lätt att ha orken att hjälpa till. Hjälp första tiden på sjukhuset får hon ju om det visar sig att hon skadat sig så rejält men hur kommer tanten klara sig hemma sen då? Hemtjänst en gång om dagen om hon har tur? Och alla vet ju hur envisa gamla människor är på att klara sig själva så jag lider verkligen med den där lilla damen som kommer kämpa på fast hon har ont och bara skulle vila egentligen. Tänk vad många ensamma människor det finns överallt som inte har något sällskap och inte kan få hjälp när de behöver... Känns så tragiskt när man tänker på det. Och det får mig att hoppas att jag kommer ha mina anhöriga nära mig när jag blir sådär gammal och kanske behöver hjälp.

Nåväl. I går gick skrutten hem ifrån skolan själv med egen nyckel. Det var första gången som han gjorde det och han ringde mig direkt han kommit hem eftersom han läste min lapp att han skulle ta mellis och ringa mig. Det kommer ju bli så här framöver att han får gå själv eftersom han slutar 13.30 och jag ska hämta lillan 14.00. Provade i torsdags hur det var att hämta honom först men det gjorde ju att vi kom 5 min sent till dagis och fick stressa ihjäl oss så det håller ju inte... Det gick ju iallafall hur bra som helst för skrutten att klara sig ensam hemma i 40 min ungefär, jag ringde och kollade om jag kunde gå och handla innan jag kom hem också och det gick jättebra sa han. Min duktiga kille! När jag kom hem låg det en lapp på köksbordet där det stod: "Till mamma! Jag är ine på mit rum" och så låg det en liten inslagen present brevid. Det var en liten snögubbe i lera som han gjort på bilden för länge sedan som han nu pyntat med lite pärlor. Så jävla sött!! :D
Han är en jävla pita mellan varven, har lagt till en astaskig attityd och är allmänt uppkäftig och förpubertal... men när han gör sådana där söta saker smälter hela hjärtat på mig och jag känner bara ren lycka över att ha en sån fin son!

Är en smula trött i ögat idag. Lillan tyckte det kändes som en jättebra idé att vakna. 05.20 idag och trots att jag försökte tvångssöva henne gick det inte så bra. Bara att gå upp och gilla läget då eftersom karln vägrade ta henne. Han ville soooova... Känns ju lagomt orättvist med tanke på att när jag får sovmorgon får jag sova till 07-07.15 ungefär och i sällsynta fall får jag sova till 09.30 kanske och det händer då inte ofta. Men när han ska sova, då får han sova tills han vaknar i princip. Och det innebär ju att stiga upp lagomt till lunch liksom. Suck. Blir till att storstäda hela lägenheten idag iallafall, hann inte göra det igår för då lilla farmor kom på besök på eftermiddagen och under nästa vecka kommer jag inte ha tid alls tror jag då det är fullt med en massa annat. Har varit borta ifrån arbetsmarknaden i över ett år nu så nästa vecka kommer verkligen bli skitjobbig. Ska bli jättekul på ett sätt och jag känner mig grymt taggad, men samtidigt får jag en släng av ångest och börjar fundera på om jag verkligen kommer klara av dethär? Jaja... ska bli ohyggligt intressant iallafall och sedan får vi se hur det utvecklar sig! :D

Schlager ikväll... Jag gissar på att skrutten kommer sitta fastklistrad under tiden Erik Saaaaaade sjunger. Och kanske jag med! ;)

So long suckers!


.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: