eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

men hoho liksom...

Kategori: Allmänt

Snacka om att veckan gått i raketfart, fattar inte ens vad som hände liksom... redan fredag imorgon, helt galet!

Jag undrar om veckan gått så fort just eftersom jag haft galet mycket att göra varje dag, det har verkligen varit helt sinnessjukt alltså.
I måndags morse hade lillan läkartid på sjukhuset, det var oerhört intressant att komma dit och upptäcka att vi fick en ny läkare som var trevlig, presenterade sig, tog i hand och kikade försiktigt utan instrument i lillans öron. Och nej, man behöver inte vara brutal för att kunna se ordentligt även om vissa andra läkare uppenbarligen är det... tror de behöver lära av denna fantastiska doktor. Han hade läst på journalen ordentligt och frågade mig hur jag kände och tyckte. Och vi var rörande (höhö) överens att lillan behöver operation. Sagt och gjort, vi fick gå in till sköterskan och bokade op-tid direkt för här går det undan! Fick tid om några veckor, känns verkligen skitbra.
Slängde oss på bussen hemöver för att lämna lillskruttan på dagis, sen hem och idiotplugga lite innan jag åkte iväg på min första mattelektion, gjorde ett kunskapstest (som gick sisådär va?) för att läraren skulle ha lite koll på vad jag kunde och inte. Kändes rätt bra ändå att vara där och göra det. Att äntligen ta tag i skiten liksom.
På eftermiddagen skuttade jag och hämtade upp kidsen, sedan hem och idiotlagade mat snabbare än blixten för att sedan dra iväg på skruttens första innebandyträning för terminen. Han har ju missat tre pass tidigare så han var omåttligt taggad för denna. En och en halv timme passerade, lillan slocknade i ren utmattning eftersom hon inte sovit på dagis och skrutten vad trött och lycklig. Fick info att det vankas match på söndag, härligt härligt!
Bad, bädd... sova säng.

Tisdagen var en slapp dag med enbart det mest nödvändigaste sysslorna på agendan såsom hutlösa mängder kaffedrickande, matlagande, middagssovning och tvättvikning. Tjohej. Lillan var en enorm pita så psykbrytet var ju nära för att vara ärlig... Ajust, var på ljusparty hos fina grannen också. Underbart trevligt!

Onsdag körde vi igång med en strulig natt då lillan gnessade runt och hostade, snörvlade och kinkade rejält. Trodde hon höll på att bli tvärsjuk, men på morgonen var hon Fröken Solstråle och det var ju bara vi föräldrar som var helt förstörda av sömnbrist. Man sover inte alls särskilt bra med en liten halvfoting mitt i sängen som absolut inte kan ligga still för fem öre utan snarare gör det till en omedveten sport att sparka sina föräldrar på olika ställen så mycket det bara går. Nåväl. Vi stressade som idioter till BVC för läkarkoll och vaccination... vi kom, vi såg och vi skrek. Eller lillan gjorde iallafall, en liten stund då elaka bvctanten stack henne i låret. Men sedan var visst allt okey igen för hon fick ju ett fint klistermärke och då var allt förlåtet direkt. Hon fick hur som haver strålande betyg och det var inga konstigheter med något. Tack och bock sa vi och drog hem igen för dagislämning och idiotplugg denna dag också. Hann dock inte med så mycket för mitt i allt åkte jag till skolan för hjälplektion i matte, för sådana har vi på onsdagarna och jag tror visst det kallas studieteknik. Det är högst frivilligt men jag vet ju att retards som jag själv behöver ALL hjälp jag kan få så det är ju bara att infinna sig och försöka bli klokare av siffrorna. Det känns ju rätt jobbigt att jag för första gången i mitt vuxna liv suttit och grinat mig igenom en hjälplektion i matte. Kul liksom. Härlig nivå.
Helt mentalt slutkörd var jag när jag fiskade upp kidsen, slocknade nog i soffan en sväng igen och försökte sköta mina hemmafrusysslor innan soffan och Greys hägrade.

Idag var ju en lika härlig dag också, med idiotstress imorse för att hinna få iväg skrutt till skolan (som förövrigt gjorde iordning frukost till honom och lillan imorse innan jag hade masat mig ur sängen. Fina unge!) och lillan till dagis OCH hinna med min buss in till stan för mattelektion igen. Pust. Gick bättre idag iallafall, känns fint och jag känner ett litet, litet hopp att detta kanske kommer gå vägen ändå. Hem och försöka komma ikapp med engelskan och sedan avbryta allt för utvecklingssamtal för skrutt på hans skola. Hurra, hurra vad jag hann mycket idag! Samtalet gick dock bra, skrutt är en duktig och smart kille med med för mycket energi och mysos i brallan. Han behöver ju som alltid träna på tålamod, focus och koncentration. Han har dock blivit mycket bättre, men har fortfarande en dendens att ränna iväg i tankarna och tappa intresset för det han håller på med. Han trivs iallafall mycket bättre i skolan och det var hans lärare jätteglad över. Han har fått liteextrahjälp i matten och även i svenskan och vi ska träna båda hemma några minuter varje dag. Är så jädra glad i den där skolan, att de tar tag i saker på en gång och verkligen försöker göra allt för eleverna. Känns great!
Väl klara på skolan drog vi och hämtade lillan på dagis och sedan hem och köra igång middag och kvällsrutinerna. Pappan har tagit hand om kidsen lite på kvällskvisten för jag behövde ta igen lite på engelskan, har närvaroprov imorgon så det ska bli ohyggligt intressant. Dessutom ska jag jobba heldag. Jobb på lördag också. Och sedan heldag med innebandyn på söndagen, "matchen" var visst fyra matcher i värsta turneringen om jag fattat allt rätt. Håhåjaja, det ska bli kul iallafall! :D

Känner bitvis att hela hjärnan håller på att koka sönder av allt som ska ordnas och fixas och donas... Jag hinner inte med varken kidsen, mig själv eller karln ordentligt... dessutom ska jag kunna ta in och lära mig en miljard nya saker, hua vad det märks att hjärnan börjar bli gammal. Är SÅ SEG på att förstå numer, det liksom bara flyter ihop och blir ett enda stort irrvarv av ord och siffror som tumlar runt. Men. Ska inte måla fan på väggen redan nu... det är ju trots allt bara första riktiga skolveckan så jag ska väl inte begära alltförmycket. Dessutom har denna vecka varit lite väl vältecknad med ovanliga saker. Ingen panik, allt på en gång!



Nu har jag slagit ner arslet i soffan iallafall, kikandes på outsiders och slösurfandes samtidigt. Är djupt imponerad över mig egna simultanförmåga... ;) Strax bädden iallafall, trött som en jagvetintevad.


So long suckers!

Underbara vänner!

Kategori: Allmänt

Förra helgen kom De Bästa upp på besök, det var ju som alltid helt fantastiskt härligt att ha dem här! Det glädjer mig så i hjärtat att de vill hälsa på oss så ofta som de gör och när de väl är här känns allt bara så naturligt och härligt. Lillans fadder är ju helt enkelt bäst, han gullar, leker och gosar med lillpruttan så mycket han kan och det gör mig alldeles varm inombords. Hon tycker så mycket om honom också, det syns så väl och jag tror nästan lillan lyckades säga båda deras namn innan helgen var slut, härligt! :D Både han och hans blivande vackra fru är två underbara människor och jag önskar dem allt i världen. De Bästa helt enkelt!

Under veckan som gått har jag ju arbetat en himla massa, både på demo och på skoaffären och dessutom har jag varit på upprop i skolan. För den ska jag visst börja, även om jag trodde det var hopplöst fall! Kommunen beslöt sig för att köpa in den för min skull (men känn INGEN press alls...) så nu blir det ju både distanskurs och lektionskurs. Känner mig taggad som tusan, lätt panikslagen mellan varven på hur tusan jag ska klara av det överhuvudtaget eftersom jag inte bara ska studera, förstå och lära mig allt jag läser, jag ska ju dessutom arbeta (på två jobb där det fortfarande är en himla massa nytt att ta in) och ta hand om två barn, hushåll, karl och vänner. Tjoho vad det blir mycket nu! Spännande, skrämmande och alldeles, alldeles underbart hoppas jag!

Har känt en enorm saknad efter en massa människor senaste tiden också. Har flera vänner som jag aldrig hör av längre, delvis mitt eget fel egentligen eftersom jag aldrig tar mig tid för det där samtalet jag egentligen vill ringa, men även så många som slutat svara på sms, mail och kommentarer. Är det jag som uppfattar det såhär eller är det så att folk liksom bara släppt kontakten?! Det gör mig ledsen i vilket fall. Vi är alla upptagna med vårt eget, det förstår jag verkligen men det känns liksom som att det gått beond that...

Både jag och skrutten är lite förkylda, jag har förbannat ont i luftrören, hostig och känner mig som att jag har en massa bomul i hjärnan och skrutt är tvärförkyld, täppt och hostig... dessutom åkte han på kräksjuka inatt också, mindre trevligt och väldigt otajmat... dock verkar det som att vi andra klarat oss - peppar, peppar, ta i trä -  men imorgon blir vi ju hemma och jag ska försöka starta upp distanskursen utan att få ett psykbryt över tekniken som säkert inte kommer fungera som det ska. Noll tålamod över sånt alltså. Sedan blir det intressant och se hur det går att plugga med båda ungarna hemma... :O


Längtar efter den icke längre jättegravida pärlan också. Ska döpa om henne till Dolly. Så... Jag saknar Dolly, jag vill dricka hutlösa mängder kaffe, kackla skit och spy lite galla över våra ilandsproblem. Nu! Helst igår!


Strax bädden, lite smått sliten efter det hårda dagen som startade med kräkning vid 04 och en kropp som gör oerhört ont mellan varven. Börjar få kramper i muskelfästena igen, känns jävligt jobbigt... fick ett armband av min fina man tidigare i veckan som ska hjälpa mot en massa grejjer, men jag är lite skeptisk till om det fungerar. Kan bero på att kroppen redan är upptagen med att mota bort förkylningen som den inte tar åt sig av armbandet... eller så är det helt enkelt så att det inte hjälper? Tiden får utvisa, vissa menar ju att det fungerar kanon så jag är grymt nyfiken på det!


Oh well... strax bädden. Ska tröstdricka lite pepsi först bara... :D


.