eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Just idag är jag stark...

Kategori:

Har en slapp, långsam och tråkig dag. Borde göra en massa saker men känner att jag inte tänker göra något av värde. Ovanligt för att vara mig... Är trött och slut efter alla turer med ungarna, lillprutten har ju haft diarre tillochfrån sista månaden, skruttan har just nu vattkoppor och karln är åter på jobbet igen efter sina vattkoppor. Jo, för de har han inte haft tidigare så nu blev han sjuk... Hehe... Inväntar bara att mini ska bli sjuk också, sedan är det avklarat.
 
Kroppen värker, tror det beror på vädret men humöret är chockartat rätt ljust. Mycket i huvudet men känner en slags ro allt allt kommer ordna sig till det bästa. Njuter av fina vänner omkring mig, hoppas och tror att allt kommer gå vägen för de som står under förändring...
 
Sommaren har precis kommit igång, allt är gröt och fint, blommorna doftar underbart och ungarna härjar runt på gården så fort tillfälle ges. Lycka mitt i all misär.
 
Livet är inte lätt alla gånger, det går upp och ner och senaste tiden har det varit mer ner än upp. På alla sätt och vis... Vet inte om det är så att man blir härdad och inte bryr sig lika mycket eller om det är så att man blir avtrubbad och likgiltig. Just idag känner jag mig stark så jag har mentaliteten att "äsch då, allt löser sig..." i slutändan kommer man väl se tillbaka på livet och förhoppningsvis tänka att ja, det blev väl inte så tokigt ändå... Kärleken för min knasiga familj finns ju alltid, ibland mer och ibland mindre. Fick en andningspaus i lördags då det först var jobb och sedan utgång på kvällen. Fuldansade som en kung hela tiden och fötterna brände. Men ACK så välbehövligt det var!  Kände där i dansdimman att nu... just nu finns bara jag... och inte den där personen som är tråkig, trött, blöjbytande, svettig och som ska ordna allt och som blir dragen i byxbenen och som alla skriker "mammmaaaaaa" på... Just där i det blinkande discoljuset... då fanns bara jag! (och svettig var jag fan visst då också!) Och den känslan var det längesedan jag kände!
 
Nationaldag imorgon, vi hoppas på finväder så vi kan gå ut och fira med lite allsång men annars blir vi väl hemma på gården. Leprakolonien liksom... :p Lördag blir det jobb och grillfest och nästa vecka slutar skrutt skolan. Shitohmygoood vad det går fort. Snart midsommar. Snart börjar jag jobba halvtid och snart kommer mini börja dagis. Hej verkligheten och hej vardagen. Känns chockartat och lite jobbigt men samtidigt alldeles underbart. Ska bli skönt när ungarna får gå på dagis normalt, jag får ut och jobba normalt och livet liksom blir lite mer normalt. Men all hets och hjärnblödning som det innebär. Livet tror jag det kallas! 
 
 
Är ju usel på att uppdatera så ingen vet ju när det sker nästa gång. Men det märks.
 
Hepp.