Jag känner att ESC-finalen blir mindre rolig denna gång eftersom Sverige inte är med. Trist ju men å andra sidan så kan jag nog underhålla mig ändå med tanke på min och systers ofantligt humoristiska smskonversationer under semin... höhö... Jag tyckte iallafall Turkiets bidrag var helt okey, Georgiens låt likaså speciellt när sångerskan tog i ordentligt. Jason Mras, förlåt... jag menar cyperns bidrag var också en trallvänlig liten bit och så är jag nyfiken på Frankrike och Tysklands bidrag som jag bara sett en liten blänkare av då de länderna är självskrivna i finalen utan kval. Det bor en rosafluffig schlagerbög i oss alla... ;)
Och på tal om rosa fluff så bor det en massa sånt i mitt liv. Gosh, magiskt kär bara sådär, förälskad upp över öronen och allmänt tossig. Min karl is tha shit och jag är så förbannat galen i honom!
Jag funderade häromdagen på att lillfis har så oerhört mycket kläder till ingen nytta och igår föll poletten ner varför... På något magiskt sätt så lyckas de där små knyttena lorta ner sig själva, sina mammor, alla kläder och filtar i ett litet naffs och jag hade liksom bara glömt bort det... Lillan kaskadkräktes ner både sig själv och mig igår, givetvis när vi var som mest stressade med maten då den skulle intagas före föräldraträffen på skolan. Suck. Efter mycket om och men så hade vi båda rena kläder på oss och då kräks hon en gång till, denna gång iallafall bara på sig själv men sedan sullar ju jag mat på både henne och mig när hon satt i knät medans jag åt. Dock så sket jag i att byta kläder då, utan torkade bara av och tänkte att jag får väl för fan se ut som en white trashmorsa då. Orka! ;) Vi stressade iväg i sällskap av bästa grannmorsan och hade en trevlig kväll trots allt. Fick reda på hur det blir till hösten med skrutten, lokalerna känns helt okey men de blir väldigt många i klassen. Utemiljön är rätt trist just nu, men eftersom de håller på att bygga om skolan vet ju ingen riktigt hur det blir alls ännu... Blir nog bra tillslut... Pratade med grannen om trasiga familjerelationer och sånt igår också... helt overkligt vad folk sårar varandra och framförallt sina barn. Det är helt obegripligt hur man kan hålla på att misshandla, hota, bråka och tvista med varandra när det gäller barnen. Visst, man är väl inte alltid överens om man har separerat (been there, done that) men det måste väl för fan finnas någon gräns??? Jag tackar min lyckliga stjärna att relationen med skruttens pappa är så bra som den är idag, visst har det varit bittert mellan varven, men sedan han landade i sitt familjeliv går allt mycket bättre och det känns så förbannat skönt! Skrutten ringde sin lillasysters morfar igår också, det är en av hans idoler och han ville gratta på morfarns hunds namnsdag. Sötunge! Han såg det på bolibompa på morgonen så på eftermiddagen efter skolan ringde han och de pratade på ett bra tag och pratade mycket fiske. Jag blir så glad över att skrutten har så många runt omkring som bryr sig om honom! Han var ju störtskön när han skulle lägga på... något i stil med: "Nu måste jag lägga på för att återgå till att städa mitt rum" Haha! Men att ringa och gratta farmor orkade han inte... "ååhh... alla dessa telefonsamtal heeeeela tiden!" Han städade iallafall någolunda iordning på hans rum, det var en chock jag knappt hämtat mig ifrån ännu... ;)
Vågen går sakta neråt iallafall... trots noll inspiration, motion eller träning. Känns ju jäklig bra! Ungefär 5 kilo till neråt och sedan upp 2 kilo muskler. Sen är jag nöjd! :D Ska trycka i mig sjukt mycket godis i helgen nu så på söndag ligger jag säkert ett par kilo upp igen... ;)
Min vackra dotter har en förkärlek till att tugga på saker. På ALLA saker... Undrar om hon tror hon är en hund liksom... :S
Nepp. Ska städa, dammsuga och torka idag innan jag ska hämta upp skrutten i skolan. Roligare saker har man ju kunnar pyssla med, men hey... det kanske håller sig rent under helgen då?! ;)
Å jisses vad det var underbart med tjejjerna i helgen. Mina fina vänner... kändes ungefär som förr i tiden när vi alla bodde på samma ort och kunde umgås varje dag. De kom upp rätt sent på fredagen, vi åt lite mat och kacklade skit hela kvällen. Tröttmössor som vi var gick vi runt och bara väntade på karlns resultat av tävlingen innan vi damp i säng. Vid halv två fick jag svar hur det gick och tyvärr så vann de inte vilket jag faktiskt trodde de skulle göra... Vi vaknade rätt tidigt på lördagen, eller jag iallafall eftersom lillan ville upp. Gjorde oss i ordning, gick på stan en sväng, handlade lite blondering så ena fröken fick slinga vårt hår. Så nu är jag jävligt ljus i håret. Ser helt okey ut, men väldigt ovanligt. Ska se hur länge jag har slingorna nu, utväxten kommer ju direkt och syns så väl att jag funderar på att gå tillbaka till mitt bruna hår helt och hållet snart. Men det märks helt enkelt. Vi kacklade skit hela kvällen iallafall, karln kom äntligen hem vid 20snåret och vid 23 gick vi ut en sväng på krogen jag och tjejjerna. Skitkul och intressant eftersom jag aldrig varit ute här i stan. Gick på största lokalen, dansade som fan och skrattade åt det extremt konstiga folket ute och sedan fick ju jag givetvis migrän. Och inte vilken migrän som helst, utan migränen ifrån helvetet. Fy fan. Lämnade tjejjerna åt sitt öde på krogen (nejfan, de skulle parta åt mig också!!) hämtade jackan och traskade hemåt. Höll på att kräkas flera gånger och väl hemma la jag mig i sängen, fick en kall handuk av karln och försökte sova men det gick inge vidare för efter en stund började det rinna i käften och jag gick lov att hänga mig över toaletten. det var så sjukt nära att jag kräktes där, förstå att migränen värker så mycket i skallen att ögat nästan sprängs och jag bara vill spy!! BLÄ. Jag hatar ju att kräkas, jag får världens panik av känslan så jag bet ju ihop ändå... Gick och la mig i sängen igen och lyckades somna. Morgonen därpå kände jag mig sådär efterbränd i skallen men annars var jag hur pigg som helst. Drack ju fyra cider under hela kvällen så alkoholmässigt var det ingen fara alls tack och lov... Tjejjerna åkte hem på eftermiddagen sen och då blev det sjukt tomt och tyst. Mina finaste. Tack!
Annars så går livet framåt precis som vanligt... jag och karln har pratat igenom lillskruttans cermoni så nu är vi på det klara med den. Ska fixa en massa som hör till, göra lite förfrågningar och få tag i en bra lokal, men annars är det färdigplanerat och det känns så himla skönt! Jag gillar verkligen att fixa sånthär, det blir ju en rätt liten sammankomst trots allt eftersom jag hade trott att det skulle bli sjukt många fler. Men vi landar på en 50pers ungefär... känns bra! Det är ju inga problem då helt enkelt... jag är rätt van medans karln tycker det är en jättegrej! ;) This is my thing liksom... ska bli så kul!
Och lillskruttan sköter sig fortfarande alldeles exemplariskt! Hon har fått provsmaka gröt nu... går skitbra och jisses... hon är en naturbegåvning med att gapa, "tugga" och svälja... Min fina, fina skrutt!!! Hon pratar, flinar och skrattar mest hela tiden. Hon har dessutom börjat trycka ifrån med foten ordentligt nu och lägger sig på sidan så det är bara en tidsfråga innan hon rullar runt. Jag har bytt till sittvagnen nu och det gillar hon skarpt! Det är fullt ryggläge på den så det enda som är dumt är att hon sitter framåtvänd i vagnen.
Den stora skrutten är lika mysig han... men det är mycket som händer i kroppen på honom och det märks väldigt på humöret. Han är överjävligt trotsig, uppkäftig och dryg mellan varven. Inget som är okontrollerbart men igår smet den rackaren ner till affären och skulle handla glass utan tillåtelse "för han skulle bara cykla runt området" så då blev mamma arg och skällde på honom och gav honom utegångsförbud resten av veckan. Så nu får han bara vara ute när jag är ute och då bara på gården så att jag ser honom hela tiden. Oj så arg och ledsen han blev men han måste ju lära sig att det blir konsekvenser när han varit olydig och det förklarade jag för honom. Hela hans frigörelse ifrån mig och att han ska bli självständig har börjat i väldig fart nu, det är jättekul att se på när han växer för varje dag, lär sig nya saker och bara börjar bli så stor, men samtidigt är det skitjobbigt att försöka forma honom till en bra människa som tar ansvar och sköter sig när han får friare tyglar. Det är nu det börjar bli svårt att vara mamma och jag misstänker att det bara kommer bli svårare och svårare med tiden... :S Men han är så fin min lilla gosse, en omtänksam, kärleksfull och varm unge när han lägger den sida till och det är ju faktiskt den sidan som är övervägande hos honom.
Karln ja... vad ska jag säga? Den där rockslusken är ju bara för jävla snygg alltså!! Jag är fortfarande sådär tossigt, äckligt, fjortisaktigt dökär i honom och jag blir ju helt knäsvag när jag tittar på honom. Min... min... MIN!! Det är helt ofattbart att han ÄR det, min alldeles egna karl. Gosh... lycka! Har kommit på att jag tänker och oroar mig för så mycket skit bara för att jag är så rädd att det skulle skita sig mellan oss. Jag förstår inte varför jag ens ska fundera på saken, men det är väl den delen av mig som måste förbereda sig på det värsta (min pessimistiska sida som exmaken skulle sagt, men jag är ju fan bara realist!!!) utifall det skulle hända. Helt sjukt, man jag är ju sån uppenbarligen. Jag ska iallafall sluta se alla dessa skräckmisärfilmerna i huvudet nu och bara njuta av mitt liv och kärleken som finns där och liksom slappna av istället. Jag är bara så jävla rädd... skräckslagen att han ska vakna upp en dag och inse att han valt helt fel, känna sig instängd och tyngd av ansvar att han lämnar och hoppar på ett annat tåg liksom. En orolig själ som utsätts för så många frestelser... Helt stört för jag känner ju att han landat här med oss, han mår bra och verkar finna sig i familjelivet utan att känna sig instängd. Han klarar ju till och med mina små utbrott och mina surdagar när jag är slutkörd och har ont... så jag förstår inte varför jag ens oroar mig över något som inte existerar? Vi vill ju båda vara där vi är idag, jag vill stanna där jag är för alltid och jag har aldrig varit mer säker på något annat i hela mitt liv. Men återigen... det handlar ju om att jag är så förbannat livrädd och det är just därför jag oroar mig. Urrk. Jag har nog alldeles för mycket dötid i hjärnan om dagarna... ska sluta fundera överhuvudtaget tror jag... ;)
Veckan är helplanerad, är fan något varje dag antingen för skrutten i skolan eller för oss här hemma och till helgen ska jag bland annat försöka ta ett tokryck med den lilla uteplatsen innan den växer igen och lite såntdär som aldrig blir gjort annars. Fan, jag har hur mycket tid som helst på dagarna då jag plockar, fixar, städar och grejjar men ändå tycker jag inget blir gjort alls. Skumt! På lördagskvällen blir det iallafall finalen av ESC... ska bli ohyggligt intressant att se hur långt sveriges bidrag går. Jag tror inte att hon kommer sådär superbra placerad men man ska aldrig säga aldrig...
Detta är gårdagens blogginlägg som jag, vad jag trodde, lyckades radera... men jag såg nu att halva låg kvar som utkast, tjohoo vad nice. Sådär dagen efter känns det väldigt negativt och surt, men hey... det var så jag kände igår!
Var till pryttelaffären idag, en fantastiskt härlig affär på lagomt avstånd härifrån där jag hittade på en liten vit skylt där det står "Lycka" ... kände att den skulle passa bra nere i hallen så den inhandlades snabbt tillsammans med lite annat smått och gott. Jag är grymt lyckligt lottad som har ett så pass bra liv, en fantastiskt älskad karl, två oerhört vackra barn, fina vänner och tre härliga hårbollar (kamelen saknas sedan 3 dygn dock... :( ) så jag undrar varför jag ibland känner mig så sagolikt olycklig för?? Livet är så förbannat inrutat, dagarna ser precis likadana ut, tankarna och beteendet kommer tillbaka, inget förändras och allt rullar på som ett jävla ekorrhjul. Jag städar, diskar, lagar mat, plockar, tvättar, gnäller, vyssar, städar, fixar, diskar, badar, lagar mat, skäller, gnäller... Det gör mig spyfärdig ibland. Jag blir less och så sjukligt trött ända in i själen...
Jag älskar mina barn, det gör jag verkligen... men ibland är de båda ruskigt billiga. Karln också.
För att citera vad en kär vän sa något år efter hon fått barn: "Jag gick från singel till ensamstående med två barn"
Inatt sover skrutten borta... övernattning på skolan ihop med klassen, han var taggad till max och det verkar ju som att allt flyter på eftersom jag inte fått något samtal ännu! ;) Vore ju konstigt annars iofs, han är ju van att sova borta men ibland kan det ju bli fel för att han blir så väldigt exhalterad och uppspelt. Ska iallafall bli spännande att höra vad de hittade på för bus när jag hämtar honom imorgon.
Imorgonkväll kommer två av mina bästaste flickor och hälsa på över helgen! Så fantastiskt härligt att träffa dem igen, hinna umgås lite och bara få vara bland de människor som faktiskt känner mig bäst. Blir nog att äta sen middag imorgon och ta något glas alkohol dagen till ära. (Lillfisan har ju slutat ammas nu, det har sinat rejält och hon vill inte ligga vid bröstet heller eftersom det tar så lång tid innan mjölken kommer) Hur som helst ska det bli skönt att få umgås, karln ska ju iväg och tävla med bandet i storstaden... Jag skulle gärna ha velat följa med, men det är ju så att någon lär vara hemma med barnen liksom och den lotten faller ju alltid på mamman har jag märkt. Bitter? Nej, inte ett dugg... bara jävligt less på att det alltid är så sedan urminnes tider.
Det har varit ett par alldeles fantastiska dagar i vilket fall... Värme, sol och så idag pyttelite åska. Mera av det goda säger jag bara, så jag kan vara ute och njuta lite! Känner kroppen mår så mycket bättre och humöret tar ju inte heller skada direkt. Det är ju sagolikt vad allt luktar nu, alla blommor slår ut snart och det är helt magiskt vad underbart. Känner av pollen nå så överjävligt, men det är ju trots allt bara att bita ihop. Är täppt i näsan typ hela tiden, huvudet värker och halsen snörar ihop sig när jag är ute. Satt inne häromdagen och bara flåsade för det var så kvavt och en massa pollen i luften... Dryg skit men som sagt, bara att härda ut.
Är trött som vanligt nu, ska alldeles strax krypa ner i sängen och förhoppningsvis få sova hela natten. Ungarna har varit kanonduktiga senaste tiden, skrutten har sovit i sin säng hela nätterna igenom bra många nätter nu och lillskruttan har haft ett uppvak på natten för mat men annars så har även hon sovit i sin säng! Så jag vet att jag inte ska klaga, men när jag blivit van med att hon sköter sig så pass bra blir minsta lilla förändring av beteendet sån stor skillnad.
Sååå... nu till dagen idag, fredag...
Har haft en fin dag, väldigt varmt så jag nästa avled men eftermiddagen var kanon ändå. Min lilla skrutt är ju bara för jäkla härlig. Han gör egna "Pp;ppPp;pPPPpp;Pp"grupper som fjortisarna på FB gör ... som typ: "Vi ska på opera... och så sjöng de inte! PppP;PPppPP;ppP" Ni kan ju tänka er flera timmars hittapåande... Rätt underhållande faktiskt! :D Och lillfisan hon ljuder ut ordet "Neej"... låter hysteriskt kul även om hon nu givetvis inte säger det ordet, men ändå. Haha. Mina fina ungar. Lillan har dessutom garvat som en dåre idag, hon är så jäkla glad när hon är glad. Och riktigt arg och kinkig när hon är på det viset. En bestämd ung fröken minsann.
Och just det... det håriga kamelen kom hem igårkväll strax innan jag skulle lägga mig. Lycka!! Var faktiskt orolig där ett tag att även han hade försvunnit på riktigt... Han tog en tredagars tripp i området uppenbarligen, kan det innebära att han inte kommer vara så jäkla nervös över att gå ut nu då??
Karln är borta nu... han åkte på förmiddagen och jisses, jag börjar bli lite nervös för hans del. Jag hoppas och tror att de kommer kamma hem den där tävlingen och det vore så sjukt kul för dem!! :D
Snart är tjejjerna här... underbart fantastiskt härligt och dessutom funderar vi på om vi ska ta en sväng på krogen imorgon. Jag känner ett desperat behov av att komma hemmifrån, ut och se annat än husets alla väggar samt få ta ch dansa hela natten lång. Alkoholen lockar inte, visst... lite gran är ju gött, men det är mestadels att bara få gå ut. Och att mina bästaste flickor är med är ju bara en JÄTTEbonus! :D Ska ta och överlägga med karln imorgon när han kommer hem helt enkelt...
Jag måste släppa det hela nu... alla jävliga tankar om all skit... det förgör mig och jag måste sluta. Jag undrar bara varför det är så in i helvete svårt? Är det rädslan av att våga lita? Av att förlora det jag har? För oavsett anledning så kommer det ju i slutändan ändå att förstöra allt om jag inte kan släppa spärren och öka på tilliten istället...
Varför ska mina känslor och tankar alltid strula till för mig? YACK vad less jag blir på mig själv.
Nåväl... ska ta och kamma mig nu, sluta vara så martyriskt sur av mig och fixa iordning här istället innan damerna anländer! WIEHHO!
Har lekt med knölvalen större delen av dagen... grymt härligt och vi har pratat en massa skit och skrattat en hel del. Tror både hon och jag mådde mycket bättre efter att ha fått lite tid tillsammans. Hon kom på förmiddagen, jag och skruttan hade varit uppe någon timme och sen fikade vi lite innan vi tog en tripp ned till stan. Strosade runt lite, hittade en lekställning till lillan, typ som ett babygym fast stående liksom. Var en total fullpoängare, hon diggade det rejält! Lunchade på donken, äntligen, och väl hemma igen tog vi en fika återigen. Satt och kacklade lite mer skit och vilade tassarna innan vi skulle iväg och handla godis... Precis då kom karln ifrån jobbet, svirade om och hann smita på fest innan vi tjejjer kom hem ifrån affären. Strax därpå åkte knölvalen hem till familjen och jag blev själv men tystheten och lugnet. Lillan? Jaa... hon sov som en stock! Har suttit i soffan och degat, youtubat musik, ätit godis så det sprutar ur öronen och tittat på både tvn och min underbara dotter som sover här brevid... Ska ta och borsta tänderna och bädda ner mig i soffan för att titta på favoritfilmen Speed på fyran i väntan på att karln kommer hem... när nu det blir. Har sett filmen typ hundra gånger, men den är ju så jävla bra!
Bla, bla, bla...
Imorgon SKA jag fixa klart i sovrummet.
Och just det... höjdpunkten idag var ju att äta frukost samtidigt som det mullrade på av åskan. Gotta love it! Synd att det bara var lite muller och inget rejält oväder. Fasen, jag vill ju att det ska skallra i rutorna ju!! :D
Jisses alltså... på resan ner för lämning till skrutts pappa var skrutten helt magisk. Kan han inte vara så hela tiden, tänk vad härligt det skulle vara!!! :D Vi satt och lekte frågeport, jag drog mestadels Astrid Lindgrensfrågor medans skrutt hittade på egna. (jag menar... hur lätt är det att svara på vem som satte in den första lampan i tåget i amerika 1824? HAHAHA!) sedan satt jag och masserade hans ansikte och han höll på att skratta ihjäl sig... och ändå skulle jag fortsätta!! :D Han var i vilket fall på sitt bästa humör och det höll i sig trots att pappan med familj körde fel och kom över en timme senare än beräknat. Lillskruttan sov hela resan ner och de två timmarna vi väntade på tåget tillbaka... så hon skötte sig exemplariskt hon med. Hon har kinkat lite under kvällen nu, men jag tror det dels varit mycket intryck under dagen (trots att hon sovit mestadels) och sedan är det nog tänderna som spökar. Är nog en till liten tand som lurar, denna gång en framtand på underkäken iofs, men den har inte kommit upp så pass att den är vass ännu. Det kan ju hålla på såhär ett bra tag framöver, är ju väldigt tidigt att få tänder vid 3 månaders ålder liksom... det ska bli intressant att se iallafall!
Tiggde åt mig sovmorgon imorse, gudomligt skönt för jag var helt jäkla väck tidigt på morgonen när jag gick upp och gjorde mat åt båda barnen... sov sedan till 11 och sedan åkte ju jag och ungarna vid 13. Har alltså knappt träffat karln någonting idag, helt surt. Han är på rep nu dessutom, så jäkla trist att komma hem till en dödstyst lägenhet. Urrk.
Läste klart den underbara boken nu... en klassisk tantbok om relationer men den var så sjukt jävla bra. Mycket handlade om otrohet och svek, och det har jag inte så mycket extremt mycket erfarenhet utav, inte som den utsatta iallafall... men den andra sidan av boken, med separation, ungar, ny partner mm... det var så oerhört igenkännande att jag bara låg och myste de sista kapitelna och det fick ju mig givetvis att fundera en massa på mina egna relationer.... Första gången jag var "den andra" (vilket sårar minst lika mycket, bara att man själv inte inser det och inte heller har något egentligt ansvar gentemot den som blir bedragen...) var väldigt oskyldigt. Jag ramlade ihop med en liten pojk på en fest, vi tillbringade natten ihop på ett väldigt oskyldigt sätt. Jag visste att han var i ett förhållande sedan 3 år men tänkte mig liksom inte för. Dagen efter åkte han till sin flickvän och gjorde slut. Bara sådär... Vi höll i hop ett tag och sedan gjorde jag misstaget själv att vara otrogen. Det var första och enda gången i alla förhållanden jag haft. Han förlät mig för vad jag gjort och vi var tillsammans ett tag till, vilket var ren idioti eftersom han inte litade på mig och hela tiden drog upp otroheten och jag kände mig som skit mest jämt. Kort och gott - det tog slut och vi var nog alla glada för det! Den andra gången var det min midsommarpojk som jag sprang ihop med. Det var många år som vi sågs till och från, mycket trevligt och väldigt spontant. Han hade dock, under merparten av alla gånger vi sågs, flickvän hemma som litade blint på honom och han hade inget dåligt samvete. I efterhand visade det sig att hon iofs var precis lika dålig som han. I det tredje förhållandet rörande otroheter var det ju den beryktade Farbror som det gällde. Jag visste även då att han var upptagen, men allt började ju som ett skämt... det fanns inget allvar i sexanspelningen i våra samtal, det var hela tiden HAN som var drivande och jag flöt mest liksom med. Men såklart, vi trillade dit båda två... jag blev apkär i honom och han i mig. Jag visste att han haft affärer tidigare och jag vet att det är så jävla klichéeit att bli tillsammans med en gift man, att man tror att de ska lämna, man blir grundlurad, sårad om och om igen... men vad fan? Kärleken är blind. Stört blind. Såhär i efterhand så VET jag ju att de vi hade inte var på riktigt och jag var ju bara den riktiga språngbrädan för honom att äntligen ta sig ur ett äktenskap som dött många år tidigare. De var inte lyckliga tillsammans, det är tydligt eftersom hon var olycklig och han var otrogen. Den fjärde gången var det den där gifta karlen som hade fru och barn. Så oerhört onödigt ifrån min sida att ens hoppa i säng med honom, flera gånger dessutom... Det fanns inga känslor alls, det var ju rent kroppsligt och mestadels för spänningen. Jisses... om folk kommit på oss... då jävla hade jag satt mig i skiten rejält. Fy fan för den gången idioten var och handlade... smet in på jobbet och sa hej en stund. Extremt nödvändigt liksom. Jag gick runt med ett konstant dåligt samvete gentemot hans fru och hans barn, båda två var väldigt fina och jag förstod liksom inte ens hur karln tänkte när han beslöt att vara otrogen. För jag var inte den första i raden... och troligtvis inte den sista heller. Men sveket mot frun liksom? Hur fan kan man leva så? Jag frågade honom en gång, under de samtalen vi hade som inte rörde sex och han sa att hans fru inte var så oskyldig hon heller. Men hoho?? Hur tänker man då?? Om BÅDA håller på vid sidan om, varför i hela helvetet gör man inget åt sin situation då?? Varför väljer man att leva i sån känslomässig misär för? Den femte gången jag var i liknande sits var ju den överjävliga historien med Honom. Jag blev så lurad, så besviken, så sårad och så överkörd att jag liksom saknar ord... Visst, i hela den där soppan fanns det ju en annan stackare som blev precis lika bedragen som jag. Den enda skillnaden var ju att jag visste om att hon fanns... det gjorde inte hon.
I efterhand känner jag mig grymt rutten som ens kunde hålla på sådär som jag gjort. Jag resonerade ju att eftersom jag var singel och fri hade jag bara dålig moral, medans den andra faktiskt var otrogen mot sin partner. Det slog mig liksom inte hur jävla dåligt de stackarna måste ha mått... alla kvällar de undrat vart deras partner är någonstans, alla nätter som de varit borta på "jobb", hos sin "vän", "handlat" eller liknande... fy fan alltså vad ruttet av både dem och mig själv. Jag tror minsann jag utvecklat ett samvete på gamla dar... ;) Se där liksom vad en liten bok kan göra med tankarna!
Någonting i boken som var extremt bra iallafall var alla tankar huvudrollshavaren hade om separationen ifrån hennes otrogne make, hur barnen skulle ta det, att gå varsamt fram i nya relationer mm... ALLT detta är så väldigt mina egna tankar när jag gjort mina val i livet sedan jag fick skrutten. Lillskruttan kom ju nyligen så henne har jag sluppit alla dessa val med och jag hoppas dessutom att jag kommer få slippa det framöver också. Jag har ju hittat en sjukt härlig karl som öppnat upp hjärtat och där tänker jag stanna liksom. Han börjar dessutom att stressa på mig att se en film nu... som vi "lånat" ifrån internet. Haha. Gotta go liksom.
En lass tankar till min fina knölval som har ett galet jobbigt liv nu. Jag lider med henne och ska leka lite imorgon och försöka få henne på bättre humör. Ett lass kärlek till min fina fröken också som även hon har det jobbigt. Försök sov hjärtat... sömnen utlöser magi! Saknar en annan tokfröken också... hörde en låt häromdagen som påminde om svunna tider nå så överjävulskt. Nu har jag ju glömt vilket låt det var såklart, men det var henne jag fick i tankarna då. Ljuva tider... saknade tider. Fick en förnimmelse av min finaste busan idag på vägen hem ifrån tåget också. Gosh. Det gör liksom fortfarande ont i hjärtat såhär flera år senare. Jag saknar henne nå enormt och kommer nog alltid göra det. Jag känner av henne ganska ofta iallafall, så jag hoppas och tror att hon finns med mig på något sätt fortfarande.
Urrk. Idag är en sån där dag jag önskar att jag aldrig klev upp ur sängen... Känner mig helt nere och less på det mesta. Borde ta ett ryck med någonting av alla saker som borde göras så jag blir piggare och distraherar tankarna lite, men jag orkar fan inte... Sitter här på soffkanten i hörnet och bara hänger. Så jävla uselt trist.
Igår var en bra dag iallafall, strålande sol så jag, skruttan och skrutt var ute och njöt efter att vi hämtat honom på skolan. Sedan kom ett par kompisar och hämtade honom och så drog de iväg till andra området och lekte brandmän. Han kom dock inte hem och stämde av när jag sagt att han skulle så det hela slutade med att jag fick avbryta köttbullsrullningen, stoppa skruttan i vagnen och gå ut leta reda på honom. Det gick ingen nöd på honom iallafall och han lekte förfullt. Jag blir dock lite orolig ibland, för man vet aldrig vad de där småttingarna kan hitta på för bus mellan varven. Jag berömde honom senare när han kommit hem iallafall då han verkligen imponerade på mig genom sättet att prata på och vara med lillan. Han är fan världens bästa storebror alltså... sådär att jag blir alldeles tårögd och stolt och det berättade jag för honom. Min fina plutt!
Lillan hade en antisovdag igår, var bara korta sovpass så det var liksom full rulle hela dagen. Bra iofs eftersom lilla farmor kom och hälsade på förmiddagen. Hon är ju så snäll, gosar ihjäl lillan och stickar fina kläder. Nu är andra koftan klar så då ska hon hugga in och virka en filt istället. Kommer bli jättefint tror jag, sådär härligt retro! :D
Imorgon ska jag åka iväg och möta upp skruttens pappa eftersom skrutt ska vara hos dem i helgen... skönt att få vara lite bara vi tre, men som alltid kommer det ju bli väldigt tomt utan den lilla gofisen.
Fredagen blir väl lugn också, jag och lillan ska soffdega och karln ska iväg på fest. Tjoho.
Ska försöka gå ut och gå på kvällarna här framöver tänkte jag efter att karln kommit hem. Behöver komma ut lite och röra på mig och framför allt så behöver jag få vara lite barnfri. Det är underbart härligt att ha ungarna omkring mig men ibland blir det förmycket. Dessutom så behöver karln träna på att ha dem själv också, jag kan inte alltid finnas tillhands och jag behöver få andas lite också.
Å suck alltså vad trött jag blir på mig själv... sitter fortfarande här i soffan och möglar ihjäl. GÖR NÅTT DÅÅ!! Noll energi, noll inspiration.... åååhh. Trök.
Blir nog en innedag, slappmys i soffan med skruttan idag... Skrutt är i skolan nu så halva dagen är det bara jag och lillan. Skönt! Igår hade vi ett tokrace med städning och tvätt så nu är det rent för någon dag framöver! Borde ta och tvätta fönstrena men jag vet fan inte om jag orkar... Igår smög karln iväg till affären och skulle handla, jag förstod inte alls vad tusan han skulle handla för vi hade ju allt hemma så när han väl kom hem så hade han köpt en jättefin bukett blommor och grattade stort på mors dag!!! Jävla sötgröt alltså och det var ju hysteriskt kul eftersom det var den danska morsdag igår. HAHA!! Karln bara: "-faaaan... jag ska stämma skiten ur Google som lurade mig!!" Tanken var ju oerhört fin och jag flinade mest hela eftermiddagen. Ungarna skötte sig bra hela dagen faktiskt, skrutt var ute och cyklade mest hela tiden och skruttan var snäll förutom ett panikryck med gallskrik sådär utan uppenbar anledning. Tror att hon bet sig i handen och fick ont i käkarna... hon är grymt stark i munnen nu så det vore ju inte så konstigt. Karln drog på rep på kvällen så jag hade en väldigt lugn och stilla söndagskväll.
Lördagen tog världspris i tidig uppgång, skrutten skulle iväg med en klasskompis på folkrace. Så kl. 07 kom de och hämtade honom, hualigen så okristligt tidigt... men iväg kom han och han kom inte hem förens 20 på kvällen, helt slut och så lycklig efter en härlig dag med häftiga bilar och en bra kompis! Enligt pappan hade allt gått finfint så skrutten får gärna följa med fler gånger om han skulle vilja. Svårt att gissa svaret på den frågan liksom... :p Så under lördagen var det bara jag, karln och så lilla skruttan hemma... så det blev ju liksom VM i kärlek och det var ju fantastiskt härligt. Vi var som två tonåringar hela dagen. Slappade, handlade, gick en liten promenad... tag det bara lungt och vårdade relationen liksom. Hua, vad jag är kär i honom alltså. Känner mig sådär härligt nipprigt kär nästan hela tiden. Visst, ibland skulle jag kunna strypa honom då han är så jävla mycket karl att jag smäller av, men oftast är det bara varma känslor som pulserar i hjärtat. Vi pratade lite om hur det egentligen känns mellan oss och jag är så jävla stolt att vara hans. Det är helt galet åt det! När vi är ute tillsammans och folk tittar på oss, på honom, så blir jag helt tossig. För han är med mig! :D Den vackraste i världen liksom, hur fan gick det till? Sedan är jag också lycklig för att karln har börjat komma in i familjelivet ordentligt nu... han tar mer ansvar över skrutten, tänker på honom och gör saker med/åt honom. Sånt som jag haft huvudansvaret över tidigare. Det har varit svårt faktiskt, att flytta ihop med någon som dels saknat allt ansvar om en familj, som inte är van att tänka på andra än sig själv och som inte bara blivit pappa utan även bonuspappa. Det har ju kunnat bli en sån jävla krock alltså och jag måste ju medge att jag stundvis varit orolig över hur det egentligen skulle gå... men nu känns det som att han landat lite i allt, tagit åt sig båda barnen och börjar ta mer ansvar. Det känns bra eftersom det mestadels varit mitt ansvar, speciellt allt rörande skrutten.
Åh, jag har såna planer framöver också... finns så mycket jag skulle vilja göra men det är lite tidig ännu. Ska börja samla ihop en massa kort på barnen, sätta in i böcker och skriva om deras framsteg. Tänkte liksom göra egna barnböcker, mer personliga och så... dekorera med kort på dem och så med grattiskorten ifrån att de föddes. Eftersom jag är som min mor, en riktig hamster, har jag ju grattiskorten kvar ifrån både skrutten och skruttan... Helt galet vad mycket skit man samlar på sig! Tror tillochmed att jag har grattiskorten kvar ifrån bröllopet med skruttens pappa för en sisådär hundra år sedan. Haha! :D (shit, 9 år sedan. Galet!) Har en plan för sovrummet också, ska fixa iordning det idag om jag orkar dra mitt arsele ur soffan och bege oss till ÖoB och inhandla svarta panelgardiner och en liten gardinstång... sen så jävlar ska det bli ordning på torpet! :D
Men först och främst lär både jag och karln börja styra upp skruttans namngivelsecermoni i augusti. Ska bli riktigt kul, hoppas bara att det inte drar iväg alldeles förmycket rent ekonomiskt för vår del. Vi kom liksom på att det kommer bli GALET mycket folk!!! Bara min "närmaste" släkt och kompisar är en närmare 50 pers. Sen har ju karln ungefär lika många på sin sida. HUA!! Men det ska bli kul, en chans för våra familjer att kunna träffas allesammans vilket jag tycker är viktigt. Sedan så är det ju självklart för att fira lilla skruttan när hon blivit 6 månader, vilka namn hon fått och varför samt vilka två faddrar vi valt till henne. För det ska hon få, två människor som får i uppgift att ha ett vakande öga på henne. Visst kan det vara lite orättvist emot skrutten som inte har någon fadder sådär officiellt men det tänkte jag ju inte på då när han var liten. Men han har ju mina tre sötfröknar som står honom nära, så om det skulle hända mig något hoppas jag att de skulle ta sitt ansvar över honom och hjälpa honom i livet, att komma ihåg sin mamma och se till att han mår bra!
Jaha. Nu vaknade skruttan... bäst att tas tag i den här dagen också då...
Herrejisses... igår var vi ju på bvc och jag hade tokfel ang skruttans längt och vikt. Nog för att hon är stor den lilla heffaklumpen, men inte såååå stor uppenbarligen. 59cm lång och 5880g tung. Min fina skrotgroda! Det gick bra med vaccinprutorna, hon flinade som fan innan bvctanten skulle sticka henne (tanten sa: jaha, och du tror att jag vill sticka dig nu när du flinar så??) grät lite... fick lite socker av mamma och sedan stack tanten henne i andra låret, lite mer gråt och sedan var det bra igen. Skruttan bjöd dessutom på ett leende efteråt också så jag tror inte tanten kände sig helt hatad iallafall! Lilleskruttan slocknade som en avdankad alkis och sov i princip hela dagen. Hon vaknade på eftermiddagen, eller nja... strax innan middag och då kinkade hon rejält och hade lite feber. Fick alvedon och sedan sov hon ett tag till... dock rätt oroligt, låg och gnydde väldigt mycket och det liksom märktes att hon hade ont i benen. Natten var helt okey och även dagen idag. Lite kink bara men inget märkvärdigt. Jag höll på och gnugga hennes käkar idag som hon gillar (aj jävlar vad hon är stark i dem!) och då kände jag något vasst på sidan. Ungen håller alltså på att få en tand. Redan. Och inte en framtand som det brukar vara utan en kind alternativt en hörntand. Heeeeelt galet!! Den kommer dessutom upp väldigt snett i käken, men det borde ju rätta till sig så småningom. Det är ju trots allt bara två små vita vassa piggar man känner av tanden, har vi otur (eller tur.. beror nog på hur mina bröst mår av amningen liksom) så kommer den väl inte komma upp ordentligt på bra länge. Det märks helt enkelt! Jag tycker iallafall att det går GALET fort nu! Lillskruttan grep dessutom tag i sin homie iedag, för första gången. Homie är hennes bästa favorit som hänger i vagnen, hon stirrar alltid helt maniskt på den där lilla grejjen och nu så ville hon röra den. Hon har ju precis i dagarna börjat få rejält bra koll på hennes händer. Som hon för övrigt brukar sträcka rakt upp i luften för att beundra! Åh min fina goding!
Idag hade jag ju besök av karlns chef som gjorde ett litet hemligt hembesök... lyckades få till det utan att karln anade något så det blev ju en succé. Nu är han för alltid fast på mig! Och där hade jag tänkt att han skulle stanna... Min jävla snygging till man! :D Och det hela blev ju grymt snyggt också, hon är så förbannat duktig!
Skrutten har lekt som en dåre hela dagen idag, han hittade på några grannungar här som han busade gärnet med... Det hela slutade med gråt och tandagnissel, men det är ju sånt man får räkna med ibland. Jag gillar inte en av de där ungarna bara, en lömsk, lite lätt retard skitunge så jag hoppas skrutten förstår det snart också. Barn kan vara oerhört elaka mot varandra, självklart, det kan skrutt vara också... men är det någon som är lite större ska den inte bete sig som en snorunge bara för att den är tonårstrotsig. Jaja... det blir ju spännande att se hur det utvecklar sig mellan dem alla. Skrutt tyckte det var enormt spännande med tatueringsmaskinen iallafall och han blev yberlycklig när han fick ritpennorna som användes på mig... han har suttit och ritat på sig själv heeeela kvällen och dessutom på en av besökarna vi fick på kvällen. Skrutt slocknade tydligen på två röda när karln läste saga för honom... heeelt slut med andra ord!
Besök fick vi ja... av två galna tanter. En mer galen än den andra iofs... jisses alltså, vilken energi! :D Skrutt fick några tröjjor, även jag så det tackar vi våldsamt mycket för! Mycket fint och jag vet då att skrutt blev superglad för sina! Även lilla skrotgrodan fick kläder, en jättesöt body, en liten klänning och två gosedjur. Lite fika, lite skitsnack och mycket skratt! :D
Är lika trött som ett bombat skithus är lortigt nu så jag ska alldeles strax krypa ner i sängen och sussa lite. Imorgon är det fredag, hurra hurra och då blir det fredagsmys och tvkväll. Som omväxling liksom! ;) MOUHAHAHA! Får se om vi får en liten bonuskille med då också, beror helt på hur saker utvecklar sig för knölvalen. Jag håller tummarna att det löser sig till det bästa.
Det hör vi inte bara utomhus numer utan även den lilla fröken låter som en liten fågelunge när hon pratar. Vet inte riktigt hur hon gör men mellan "orden" så kvittrar hon till... låter hysteriskt gulligt i varje fall. Och hon är så förtjust i sin pappa, helt galet åt det, hon skiner upp som en sol när han kommer hem på dagarna. Även lilla mamma är dödligt kär i den mannen! Den kärleken, den kärleken... *suckar djupt och kärlekskrankt* Ibland kan jag vilja slå honom då han är en trött, slapp slöhög men i det stora hela är jag så grymt förälskad i människan att det inte går att förklara i ord. He´s my man helt enkelt! :D
Jamen just... jag hade ju lite funderingar på det här med könsuppfostran. Egentligen är det ju ingen skillnad på pojkar och flickor, men automatiskt blir det ju så ändå. Jag kom på mig själv att titta på en dockvagn på klädbytardagen och tänka att lillan ska få en sån om något år... helt stört, det gick liksom automatiskt att hon ska ha en sån... När skrutten var liten så köpte jag ju ingen sån, nog för att han lekte med både dockvagn och dockor ibland men han hade ingen egen hemma. Hur kan det då komma sig att jag tänkte köpa en till lillan sådär utan att hon uttryckligen önskat sig en? Jag tror att man blivit inpräntad så djupt att flickor är flickor och pojkar är pojkar redan ifrån start därför beter jag mig likadant. Det klassiska när en liten flicka ramlar och slår sig är ju att pjoska med henne, medans en pojk bara ska borsta av sig. JAG själv gör inte så iofs, för jag hatar att pjoska med barn överhuvudtaget när de ramlar och inte slår sig ordentligt men jag kommer säkert bete mig mjukare mot lillan än mot skrutten. Och det är så jäkla värdelöst!!! VARFÖR ska vi behandla dem olika? Att en flicka leker med dockvagn och leksakskök innebär ju att vi förstör ytterligare en generation, då den lilla flickan lär sig att det är just barn, hem och hushåll som är hennes ansvar medans en pojk leker med bilar, skruvar med traktorer och är allmänt busiga. Det är ju som att bädda för problem i framtiden. Självklart ska alla barn få leka med vad de själva vill, givetvis... en tjej ska få ha rosa på sig, leka med hästar och bara typisk flickig... precis som en pojk ska få bygga trädkojja och tälja barkbåtar. MEN... de ska ju även få leka med varandras grejjer om de så vill... Varför kan inte barn få vara just barn och inte pojke/flicka??
Jag tittade på trehjulingar förrut... det slog mig att de med en liten korg frampå (jättekul för ungarna då de kan köra grejjer i den) var typiskt tjejjiga, pastellfärgade och blommor eller Hello Kitty på. Och de andra, de tilltänkta pojktrehjulingarna var trista i blått, gult och rött och utan korg. Redan där lär man ju i förlägningen barnen att det är flickorna som ska ta hand om packningen på cykelturen liksom. Kan man inte bara göra unisexleksaker? Eller göra lika leksaker som tilltalar båda könen och som har samma funktion? Visst kan en pojk cykla runt på en Hello Kittyhjuling, lika väl som en flicka kan ta den mer neutrala... Men om de själva får välja i affären väljer de ju den som hör till deras kön. Det är ju helt sjukt att samhället (och då menar jag alla... föräldrar, skolpersonal, myndigheter mm) tvingar på barnen en könsroll redan ifrån start... inte konstigt att det är så svårt att få samhället mer jämnställt! Även om jag förespråkar jämnställdhet så ser jag ju att jag gör fel själv, jag gör det mesta hemma, är en typisk "mamma" ... mina barn ser det och i deras ögon blir det normalt och sedan kommer skrutt skaffa en tjej som gör det mesta och skruttan kommer göra detsamma för sin karl.
Gör jag så för att jag är van att bo själv, eller är det för att göra mig själv oumbärlig, att vara en bra fru och en världsbäst mamma? (För jag gillar att vara hemmafru, dock lessnar jag ju när det är självskrivet att det är just JAG som ska göra allt... när det tas för givet... där har jag ju mig själv att skylla, men samtidigt så märker jag ju att saker inte blir gjorda annars och vissa saker KAN jag inte strunta i. Barnen måste få mat, rena kläder och badas mellan varven tex.) Hur som helst så biter det ju mig och mina barn i arselet i det långa loppet... för jag är ju lika stor del som många andra i varför jämnställdheten inte kommer länge. Sedan ska det ju tilläggas att jag gör mycket saker som är typiskt karlgöra också... skotta, byta proppar, laga saker, såga, hamra, spika, hugga ved, måla, tapetsera mm. Så jag är inte enbart en klassisk kvinna/mamma och skrutten (och även skruttan när hon blir större) är med mig och gör både det ena och det andra så helt hopplöst är det ju inte...
Man kan ju göra revolt emot en del i detta och antingen bara klä barnet i neutrala färger eller så gör man så att barnet får ha båda könens kläder/färger. Det andra alternativet tror jag är bäst, jag kommer ihåg att skrutt älskade lila och rosa som liten. Han hade ofta nagelack och älskade att grejja med glitterlim och sånt. Det gör han iofs fortfarande, men klädmässigt är han väl medveten om vad han gillar... tjejbyxor fungerar fortfarande men sen ska det vara läskiga drakar eller döskallar för hela slanten! (undrar vem han brås på då?! ;) Dock är det ju intressant att omgivningen reagerar på att om en kille leker med tjejjgrejjer så kommer han bli bög... men om en tjej leker med killsaker så är hon bara "tuff"... Helt skruvat och så förbannat fel!
Inte för att det har så mycket med dagens ämne att göra, men texten är grymt sann och jag önskar att BÅDE män och kvinnor kunde vara "kärringar"... Tänk vad livet skulle vara lätt då?!
När någon är riktigt svag, jämmerlig, mjäkig, töntig, självömkandesjuklig brukar man få höra från den som är hjärtlig trött på den där ömkliga människan: "var inte en sån kärring, ryck upp dig!" (och så en liten svordom där på slutet brukar sitta fint) Om vi sneglar på ett helt annat tillfälle, när någonorkat riktigt mycket. När någon varit stark, tuff, uthållig, rejäl och stadig, då brukar den som ivrigt klappar händerna vis den uthålliges sida glatt utropa "Vilken karl!!" Och precis där någonstans har det blivit ett enda gigantiskt missförstånd. Kom på det för ett tag sedan. Min man låg och långbadade, samtidigt som han harklade sig tårögt om någon begynnande förkylning och var det inte lite magont också, och det där badvattnet som var aningens för varmt och kunde inte jag öppna förnstret och han ville nog inte äta något kallt till lunch för då skulle lilla magen helt skjuta i galenskap och var han inte väldigt trött också, om han verkligen kände efter. Och kände efter, det gjorde han förstås. Allt detta medans jag torkade några barnrumpor, plockade upp smutsig tvätt, sorterade in högar med småstrumpor och trosor i rätt lådor, borstade mina tänder (och andras också för den delen, när jag ändå höll på) bäddade några sängar, sprang ner med nerkissade barnbyxor till tvättmaskinen, svarade i telefonen, bokade in ett jobb, gav den evigt jamande tjockiskatten torrfoder samt vattnade ett par bortglömda pelagoner. Skrev jag inte en faktura också? Hoppas det! Och mitt i springet ljuder av den där ylande alfahanen i för varmt vatten (som jag inte ens skulle kalla ljummet) "Var inte en sån kärr..." skulle jag precis väsa mellan tänderna. När jag ångrade mig. Han där i badkarlet var ingen kärring. Kärringar, de orkar vad som helst. Kärringar kan laga mat, trötsa barn och ha magsår på samma gång... (eller rättare sagt, göra allt men ändå inte ha magsår...) Kärringar kan hugga ved samtidigt som de snoppar jordgubbar. Kärringar har bra relationer med sina kompisar. Kärringar är sega, starka, trygga fyrar som blinkar starkt i blåsten. Han som låg där i badkarlet var en riktig karl. En karlakar. Som i oför sig kan vara en riktig kärring ibland. (nej, annars så går det ju inte), men just då var han en karl och inget annat än en karl. Karlar tror att de ska dö om de får en finne i ljumsken (det är väl bara att klämma den och tjoa vidare). Kalrar kan inte ta med lite smutstvätt på vägen ner, de har inte kapacitet att både springa ner till undervåningen för att utföra sitt uppdrag OCH ta med lite tvätt, samtidigt. En karl kan inte laga mat själv. En karl ringer aldrig upp sina kompisar. En karl vågar inte gråta (eller kan inte, hemska tanke, det sitter där och torrhulkar, störda sedan generationer tillbaka). En karl glömmer bort att torka av bordet efter sig. En karl är som en ranglig segelbåt på det där guppande havet, men har karlakaren tur anar han fyren där borta vid horisonten. Nu menar jag inte att alla killar är karlar. Alla tjejjer är inte kärringar heller. Det finns tjejjer som är riktiga karlakarlar och några fina män med sanna kärringtakter. Så kan vi inte hyckla nu? Sluta smeka de där mjäkiga karlarna medhårs? De är ju helt solklart vilka som ljugit ihop att karl=duglig och kärring=skvallrande mähä. Karlarna förstås! Inte killarna, tjejjerna, männen eller kvinnorna. Karlarna är det. De där osäkra typerna som inte ens kan värma en fiskgratäng i micron, klart att de måste hacka ner på den där suveräna andra halvan i hemmet. Den som kan göra egen gratäng med redning, riven permesan och urbenad torsk, diska efter sig och få deras barn känna sig älskade samtidigt. Har jag tur och kämpar på lite så kanske jag kan bli en riktig jävla kärring när jag blir gammal. Man kan ju alltid hoppas. För en karlakarl vill jag aldrig, aldrig bli. Och inte min man heller hoppas jag.
-utdrag av Emma Hamberg´s bok "Det är insidan som räknas... (men vem fan vågar chansa!?) "
Nepp... ska väl hoppa ur morgonrocken nu och kanske göra något vettigt? Typ klä på oss och ta en liten motionsrunda tror jag så jag blir redo för beach 2013 någongång... Haha! Nejdå, har tappat all vikt ifrån graviditeten nu så jag ska bara gå ner ett par kilo till och strama åt kroppen, bli av med hängbuken och bygga lite muskler istället så jag orka mer rent fysiskt...
Shit pomfritt... kom spontant på att tänka på en utgång med det gamla kompisgänget. Hade en rejäl förfest hos mig som vanligt och sedan vidare utgång på krogen. Jag och "plastsonen" fick nån fjortisdille på att sälja oss själva till högstbjudande genom att göra prislappar av små bitar frystejp och den som fick dyrast bud vann ju såklart. Jag började på 2.50 kr och slutade på ett par tusen tack vare fyllekajjan no. 1 (som numer är värsta bullmamman) så jag vann ju såklart! :D Haha... det var en sjukt kul kväll i allafall, jisses vad mycket bus man gjort tidigare...
Nåväl... tågresan ner till päronen gick smärtfritt, jätteskönt att ha snälla barn... Kom fram och käkade pannkaka det första vi gjorde till båda mina pojkars glädje. Tog det mest lungt och slocknade väl rätt tidigt. På fredagen var vi förbi skruttens gamla skola och hälsade på, träffade sötgröten som jobbade där, handlade lite och träffade gamla cheferna också. Fick erbjudande om sommarjobb igen men jag vet inte om jag ska nappa. Fick ju sätta timpenningen själv enligt chefen, men jag tror jag blir för dyr i drift då helt enkelt... ;) Träffade sötfröken en sväng innan hon drog till jobbet, skönt att se att hon lever trots allt strul i hennes liv. Hade grillfest med hela tjocka familjen plus en annan gofröken på kvällen sen, jätteskönt att träffa alla igen och bara ta det lungt. Känna sig "hemma" liksom... Lördagen ägnades åt att klippa papi och snorungar och sedan dra iväg på grillparty hos de bästa. Så härligt att träffa dem igen, shit vad jag saknar dem!! Hade en skittrevlig kväll och gick inte hem förens närmare midnatt. Skrutten var en smula bekymrad över att gå hem i mörkret men det gick bra ändå. Han berättade vilka svordomar han kan, vi garvade en massa och dessutom såg vi en räv... Hem kom vi iallafall och damp i säng direkt! Jag gick upp rätt tidigt på söndagen för att dra iväg till klädbytardagen och jag lyckades dessutom lura med mig både syster och mamma. NICE! Hittade en massa fina paltor till lillsöt och faktiskt ett par byxor och en tshirt åt skrutt också. Sedan hem, lunchade, plockade iordning, fixade tågbiljetterna efter mycket strul och fikade lite innan det var dags att åka hemåt igen. Även på denna resa skötte sig barnen bra, skrutten pratade dock sönder öronen på oss båda och så slutade det hela med en taxiresa hem eftersom skrutt somnat på tåget och var så frussen och trött att det inte var värt att släpa honom hemöver... Han kom isäng rätt sent igår men har orkat med hela skoldagen utan större bekymmer ändå så det var ju skönt. Jag själv har dock varit grymt slut idag, kunde inte sova särskilt längre än de andra imorse eftersom jag skulle iväg på efterkontrollen på MVC. Som gick smärtfritt helt utan anmärkning dessutom... barnmorskan var lite chockerad över att förlossningen gått så jävla snabbt, bra och smidigt och att jag inte ens behövde sys... så hon hade ju inte mycket att kontrollera liksom! :P Verkar inte som att jag har fått tillbaka någon cysta heller i dagsläget och så tog hon ett cellprov som jag får svar på om ett par veckor.
Satt ute i solen ett bra tag och läste, drack sedan kaffe med en av grannarna, rätt trevligt att ha sällskap ett tag... Har tvättat, dammsugit och lagat mat. Jag och skrutt läste klart boken nu, en mysteriet bok som skrutt har tyckt var ooooooerhört spännande. Ska börja på den andra i serien imorgon, ska bli kul eftersom det var sjukt många år sedan jag själv läste dem!
Tjoho.
Lillskruttan har skött sig bra idag, lite kinkig på eftermiddagen bara... tror det börjar klia rejält i hennes tänder nu eftersom hon gnussar i munnen hela tiden och dregglet bara rinner. Ska på BVC på onsdag, det ska bli oerhört intressant att se vad heffaklumpen väger. Jag chansar på 6600g och en sisådär 62cm lång. Hon ska dessutom få två sprutor också, så jag lär förbi apoteket och inhandla lite febernedsättande ifall hon blir dålig av vacineringen.
Stod och tittade på skrutten förut när han var ute och lekte med bästa kompisen... det liksom lyser i ögonen på honom och det är så jävla skönt att se att han trivs och är lycklig här. Ett stort bevis att jag gjorde rätt val!
Åhh... hade ju en massa funderingar på en massa vettigt... skulle ha börjat skriva om det istället för att verbalbajsa som vanligt. Får bli morgondagens uppgift då helt enkelt. Att skriva en vettig blogg som ska handla om mina funderingar ang könuppfostran, biverkningar och resultat. Sedan var det något annat ämne också, men jag tror det försvann i guldfiskskålen.
Ajust... Det är INTE synd om Jonas Bergström.... "Har man slagit yxan i båten får man ro som fan" Och han har ju verkligen satt sig i den sitsen han är i alldeles själv.