eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Men suck alltså...

Kategori: Allmänt

Snön bara vräker ner, det verkar inte finnas någon som helst slut på skiten. Det är verkligen jättevackert med all snö, men någonstans i mig känns det som att det faktiskt räcker nu. Kan inte naturen förstå det??

Har funderat en jävla massa på allt och ingenting och jag tror att jag lyckats få ordning på tankarna nu. Dock så är det jag kommit fram till ett rent jävla helvete och jag hoppas verkligen inte att det är sant. Jag har vridit och vänt på varje tanke, sett allt ifrån olika håll, funderat på alternativa slutsatser men jag kommer hela tiden fram till samma sak... Jag vet ärligt talat inte vad fan jag ska göra, hur jag ska förhålla mig till det här. Hela mitt inre bara skriker av uppror och ändå kan jag inte göra någonting. Eller vill jag inte? Är jag verkligen en sån person som jag föraktar? Vågar jag ta upp det och vill jag ens höra sanningen?

Vikten av kommunikation är enorm, men varför är det då så svårt att vara ärlig mot de människor som finns omkring en? Risken att såra, att själv bli sårad, att ta konflikten är för stor så man biter ihop och låtsas som ingenting... vilket såklart inte är hållbart i längden och allt rinner över. Ungefär som nu.


Annars då? Jodå... hade jag haft en bil hade den stått på skroten nu. Hela jävla kroppen håller på att ge upp, det värker konstant och jag är så trött, trött, trött... Har inte någon energi, går helt på tomgång och allt känns liksom bara tomt... väldigt opassande med tanke på att det är jul snart och jag har ju faktiskt längtat efter den. Kan man beställa en hel halvpall med julkänsla någonstans måntro?


Riktigt såhär jävla deprimerande är inte hela livet... bara vissa delar... ganska stora delar, men ändå... Jag glädjs med skrutten som idag har näst sista skoldagen för detta år, han längtar så efter julen och att äntligen få komma till pappan igen. Lillskruttan ökar på med allt varje dag, små babysteps i taget. Hon är så väldans glad och busar mest hela tiden. Att titta på mina fina barn och njuta av tiden med dem gör att hjärtat känns mindre ledsamt. I morse hade vi en jättehärlig stund med frukost i soffan och kollade barntv alla tre. Julkalendern för i år är jäkligt underhållande och det är så kul att se kidsen mysa ihop. Skrutten är en exemplarisk storebror!
Karln jobbar sista dagen för i år idag och sedan kommer han ha långledigt. Skönt för både honom och familjen, men det kommer kännas i plånboken... Nu är det slut på livets glada dagar och jag längtar tills jag får tag i ett förbaskat jobb snart så jag kan dra in lite pengar som så väl behövs. Nog för att jag betalat det mesta med min föräldrapenning hittils men det är det ju dåligt med den nu de sista månaderna som är kvar... känns asjobbigt att inte kunna försörja mig själv. Visst är vi två om FamiljeAB och borde dela alla de utgifterna, men jag är ju fortfarande så van att göra det själv att det blir jobbigt att be om pengar för att få det att gå runt. Envisa jag liksom. 

Ska in till stan idag igen, jag gick in igår i snöovädret och det var en mindre trevlig upplevelse så idag blir det buss både in och hem... Ska fika med lillans fadderfaster och handla julklappar till skruttens pappa och familj. Han har bestämt klart och tydligt vad pappan och plastmamman ska få så jag lovade honom att inhandla det idag. Vad lillasyster ska få var han inte säker på så vi får ta och köpa något litet till henne på affären här tror jag så han kan vara med och bestämma.


Nu är skruttan otrevlig och står och slår på mig samt blåser snor... Fräsch tjej. NOT.


.

Coming clean...

Kategori: Allmänt

Det har snart gått ett år och fortfarande så nämner han inte henne i sammanhanget. I min värld betyder det bara en sak och jag undrar när han ska berätta det jag redan vet...

Är ensam hemma ikväll och har varit det i stort sett hela dagen så jag och kidsen har bara myst runt. Har plockat, pillat, fixat och donat precis som vanligt. Gjorde storstädningen idag istället för imorgon eftersom vi då ska julpynta och grejja så det kändes bäst att få det avklarat idag redan. Ska försöka ta mig till affären med två sopsäckar pant också. Vi hade ju en deal att karln och skrutten skulle fixa pantningen men det har ju inte blivit gjort så det börjar ju bli onödigt trångt i förrådet nere nu och eftersom karln är ute med bandgrabbarna ikväll vill han sova länge imorgonbitti så då kan vi lika gärna passa på att göra någon nytta samt låta honom sova ifred.

Hade den bästaste grannen på fika här idag, en trevlig paus i städandet och hon är ju bara för härlig... dessutom blev jag räddad av den andra grannen med inköp av cigaretter eftersom mina var på väg att ta slut. Hon är en klippa och är även en av damerna som jag börjar lära känna lite bättre. På utsidan är hon en blyg liten ung fröken som inte gör särskilt mycket väsen av sig, men när man börjar lära känna henne så är hon ju lika skruvad som en annan, fräck i käften och har levt ett tufft liv trots att hon är så pass ung. Jag trodde hon var jämngammal med mig, men hon är faktiskt ett par år ungre. Fem år yngre för att vara exakt. Hur som haver, dessa grannar är två av mina vänner här uppe, två vänner som jag är glad att ha i min närhet och i mitt liv.

En annan fin vän är ju den väldigt gravida vännen. Dock är hon inte gravid längre eftersom hon nu äntligen lyckades vräka den lilla bebisen hon överjäst i magen i förrgår! En fin "liten" pojk och jag bara längtar efter att få träffa honom!! Lillans kusinbarn som föddes för ett par veckor sedan har jag fortfarande inte hunnit med att se, pratade med mamman strax efter att hon fött och sa till henne att hojta till när hon orkar med besök men eftersom jag inte hört något så ses vi ju på julaftonen antar jag. Då är den lille plutten nästan en månad och det funkar ju det med!

Jul ja... herrejisses, det är ju julafton om 6 dagar. Heeeelt overkligt om jag ska vara ärlig! Det känns inte som att det snart är jul, även om jag julpysslar och donar. Känner mig nästan avskärmad ifrån allt vad julen heter... mycket mystisk känsla men jag tror att mycket handlar om att jag sitter nu i en helt ny sitation där allt blir nytt. Alla traditioner, allt invant och hela denna hemmakänslan är ju förbytt. Inte för att det promt måste vara något negativt, verkligen inte, men allt är ju helt konstigt och nytt. Vet inte riktigt hur jag ska reagera, känna och bete mig. Julaftonen kommer ju förhoppningsvis bli bra, vi ska ut till lillans farmor och fira med delar av släkten. Är inte säker på vilka som kommer men inte nå många barn iallafall och det kommer ju bli skittråkigt för skruttens skull... han är ju van att härja runt med sina kusiner på jul och nu blir det helt nytt för honom också... men som sagt, det kommer nog bli jättemysigt och trevligt ändå.

Hade ett långt samtal med lärlingen nu på kvällen också, ett givande samtal iallafall för min del eftersom jag verbalbajsade mest hela tiden. Pojkstackaren fick ju knappt en syl i vädret! Han är klok och vis den mannen och kommer med små inlägg i mina funderingar och tankebanor... Jag gillar dialogen (eller var det monologen?! :D ) mellan oss och att det allt som oftast blir väldigt tänkvärt allting. Han påminner om den här stora, biffiga vännen jag känner som kan prata om det mesta, börja med att beskriva en vild förfest till att avsluta samtalet med djupa funderingar om återfödelse. (fast vänta nu... är det verkligen ett sånt stort hopp där emellan?) De båda är stora och biffiga, en av de har dock hår... :p

Nej just, ska ringa knölvalen innan bädden och sedan ska det jävlar i havet sovas... Undrar när karln behagar att ramla hem ikväll? Om han nu ens kommer ramla, han kommer förhoppningsvis tippa försiktigt på sina söta tår, nykter och städad...

telefonsamtal.nu sen stupa@bädden


Adjöss!

.

Datorn...

Kategori: Allmänt

håller nog på att säga upp sig. Jetplanet verkar vara rätt utslitet efter ett par hårda år och jag hoppas att vi hinner införskaffa en extern hårddisk innan datorn går sönder på riktigt. Vill ICKE att alla bilder och filmer ska försvinna nu igen som de gjorde med förra datorn. Suck. Avskyr tekniska saker...

Igår var jag ju sådär superduperproduktiv och gjorde en massa saker. Bla så skrubbade jag köksfläkten och det var en ganska otrevlig erfarenhet, sedan fick jag lov att ta tag i förrådet/garderoben uppe eftersom jag knappt ens kom in där längre. Sagt och gjort, allt blev organiserat, jag flyttade två hyllor och gick igenom alla papper och kläder så det enda som är kvar nu är att plocka iordning alla pysselsaker så vi lätt kan komma åt det när jag och skrutt ska grejja. Fan, det känns riktigt bra! :D

Prettofolk är inte störande på så sätt sis, det är bara humor hur folk enbart visar upp en sida av sitt liv och låtsas att allt annat är bra. Dessutom visar de upp en sida av ett perfekt liv, med en massa olika saker de gör och det är bara så jävla tragiskt. Givetvis så ska man försöka spegla det positiva i livet men det innebär ju även en del negativt men det göms liksom undan.

Lillan säger "nänää" om sig själv tror jag. Och "bubuch" om sin bror. Jäkla gofis. Hon är högt och lågt nu, snabb som en vessla och busar hela tiden. Hon skrattar åt sig själv, åt sina grimaser och ljud och det är bara så fantastiskt att få vara med henne just nu!
Skrutten utvecklas enormt han också, han skriver jättemycket bättre nu och igår hade han suttit på msn med Lady K. Hysteriskt kul då han ville att hon skulle gå in på Panfu och spela med honom... "Låva rdu"? :D Imorse när han skulle gå till skolan så kunde han inte få upp låset på ytterdörren och jag hörde bara ett vrål och sedan ingen mer. Vilken chock liksom, för min son är inte särskilt känd för att ha ett bra tålamod, men nu så bet han ihop och försökte igen direkt istället för att vråla som en dåre. Det går frammåt liksom. Underbart!

ÄR lite gladare i sinnet nu... det släppte lite mer igår skönt nog och det går bättre och bättre hela tiden. Tålamodet är fortfarande inte det bästa och jag lackar på typ tre sekunder, men den här kokande, rasande känslan är liksom nästan borta. Skönt vill jag lova.


Saknar min karl idag. Sådär jobbigt mycket. Han är det finaste som finns, speciellt när han orkar stå ut med mig när jag är såhär... Det är nog riktig kärlek det!


Idag snöar det utav bara helvete så det blir bara en tripp till skolan och affären, sedan ska vi vara inne och kura. Och plocka, städa, diska och laga mat såklart. Slaven har uppenbarligen rymt... :S


:)

.

Det här är ju konstigt...

Kategori: Allmänt

Det händer konstiga saker i min kropp... Jag är ju sur mest hela tiden, känner ett uppror i kroppen och har gjort i någon vecka nu. Först igår så släppte det lite och jag kände faktiskt ett härligt lugn en stund, men tyvärr så försvann det snabbare än vad jag hade önskat. Jag känner mig som en kasse skridskor och det spelar ingen roll alls om karln min säger att jag är finast i världen... Känner inte JAG mig bra, så gör det ingen skillnad ju... typiskt tjejjigt. Jag går (tackochlov) ner i vikt trots att jag bara äter onyttigt mest hela tiden och aldrig rör på mig. Kroppen gör ont typ jämt, jag känner av äggstocken och misstänker att jag har en cysta nu igen, jag har kramper i musklerna och det värker överallt och häromdagen så fick jag någon störd värk i knät att jag låg på golvet och bara grät för det gjorde så ont. Höll i sig sådär rejält i ett par timmar, sedan gjorde det liksom bara "ont"... Nu är jag öm i knät och får ont när jag böjer det. Väldigt mystiskt eftersom jag inte slagit mig, inte är svullen eller röd. Ska nog reklamera min skitkropp på allvar alltså!

I lördags så var jag och fina grannen till IKEA och samlade energi... Var en jättetrevlig dag trots att hennes lillparvel ramlade och slog sig i lekhörnan på varuhuset, ganska rejält också eftersom han började kräkas som en dåre på sena eftermiddagen sen men då hade vi hunnit komma hem så bilen klarade sig... Jag fick rycka ut och assistera henne litegrann och fick grov ångest över att det kunde vara kräksjukan, men efter ett samtal med akuten åkte hon in med honom och han blev inlagd för observation. Han kräktes lite mer, fick dropp och piggnade på sig så pass till söndagen att de fick åka hem då. Nu såhär tre dygn senare mår han bättre och ingen av oss har ju blivit sjuka så det var ju uppenbarligen hjärnskakning. Det var hur som haver jätteskönt att kunna åka iväg ifrån hem och hushåll ett tag. Även om jag älskar vår lägenhet, våra barn och mitt liv så vill jag bara rymma ifrån det ibland. Sådär bara för en liten stund, få släppa alla måsten, allt tjat och bara få andas lite. Direkt jag kom hem så hade jag två mammagrisar på mig, jag packade upp det jag hade handlat och sedan gjorde jag mat... för något sådant hade ju inte blivit gjort. Så man kan säga att jag hade permision i 8 timmar ungefär och sedan var jag tillbaka på ruta 1 igen... men lite gladare i sinnet iallafall...

Till helgen ska vi julpynta vilket ska bli trevligt, skrutten längtar ihjäl sig efter julen, att få sätta upp hans lilla julgran i sitt rum och vi ska även bygga ihop en julkrubba fast med legogubbar och sånt. Inget prettojesusbarn här inte, vi kör vår egna stil! ;)

Blä... bla... urrk. Kräks lite på prettomänniskor som lever i sina perfekta låtsasliv. Ska utveckla det senare...


Over and out!

Hej och välkommen...

Kategori: Allmänt

till VM i smärta, stelhet och sureri!

Här har vi ont överallt, är stelare än värsta pensionären och lite smått sur på det mesta. Har städat hela lägenheten, släpat iväg alla sopor, kastat all källsortering, handlat och ska snart laga mat så den står på bordet när karln kommer hem. Detta har ju blivit gjort samtidigt som lillan har skötts om med allt vad det innebär och skrutten blivit hämtad i skolan. Vi skulle ju så stort mötas vid affären men icke då eftersom han fick skjuts med en klasskompis pappa ända hem och fick efter ett telefonsamtal gå ner och möta upp mig istället. Det hela resulterade ju såklart i att jag blev ännu surare då jag stått ute i kylan i 20 minuter alldeles i onödan och den stackars lille skolpojken fick ut för det hela bara för att han glömde bort att vi skulle mötas... SUCK. Idag är en sån där dag då jag förbannar livet och dess orättvisor... självklart är ju mina orättvisor jävligt små i jämnförelse med att inte ha ett hem, mat för dagen och så vidare... men allt är ju relativt och detta är min värld och jag blir sur över att det hela tiden är en jävla massa saker som jag måste göra eftersom ingen annan kan hjälpa till och det tar ju aldrig slut. Jag är så förbannat trött på att hela tiden fixa med allt, att sköta om hela jävla Familje AB, att plocka undan leksaker, att städa och handla och laga mat och diska. Fy FAN vad jag kräks på det snart! Jag är inte gjord för att leka hemmafru och jag längtar ut på arbete men samtidigt så kommer det ju alldeles säkert bli dubbelt så mycket jobb för min del då och jag har ju inget större val än att bara gilla läget. Jag KAN ju fortfarande inte skita i att ge barnen mat, ett rent hem och så vidare. Men det är orättvist. Män förstår verkligen inte hur jävla bra de har det.

Varför denna surhet nu för då? Känner en väldig massa dåliga vibrationer i min kropp och sinne och det är ju troligtvis på grund av att menshelvetet är på ingående. Jag har gått ifrån att vara en lugn och harmonisk tös med ett ganska jämt humör hela tiden till att ha blivit ett mindre monster med upproriska, argsinta och virvelvindskänslor i kroppen när det är den tiden i månaden. Känns oerhört jobbigt om jag ska vara ärlig, speciellt eftersom det liksom smugit sig på mig senaste månaderna och det hela är ju helt nytt för min del. Dubbelsuck. Dessutom känner jag mig som en skitsunkig jävla sliten kärring, likblek, glåmig, ovårdad och totalt oattraktiv. Trippelsuck liksom.

Väntar på att lillskruttan ska däcka nu, för sen tänker jag ta en liten powernap jag också, sådär bara för att jag kan liksom och är lite trött i ögat då jag gick upp med skruttan imorse. Hon vaknade ju tack och lov inte 04.30 som sist, men ändå... skrutten sitter i soffan, på samma plats som karln brukar sitta, med en lampa, ritblock och pennan i högsta hugg... han ritar tomtar (som vanligt) iförd sina tomtekläder (som vanligt) och han är ju bara så söt när han apar efter karln.

Idol ikväll och jag är så nyfiken på vem som vinner! Det spela ingen som helst roll vem av de igentligen då jag gillar båda två, men jag hoppas på Jay såklart just för att han ska få bekräftelsen på att han är så BRA! :D Och hela denna hysteriska rapportering om att de är tillsammans de där två... helt allvarligt? Är det något att bry sig i ens? Låt de få leka turturduvor om de vill, det förändrar ju inte hur de sjunger liksom... *gaah*


Nejmen. Nu sover lillskruttan. Bäst att smida medans järnet är varmt!


.

Sicken tomte...

Kategori: Allmänt

Sonen är ju alldeles underbar mellan varven... Han har varit SÅ taggad inför luciafirandet på skolan som gick av stapeln nu ikväll. Han hade ju fått en "huvudroll" där han skulle, under tiden de andra ungarna sjöng en låt om att tomten åt gröt, äta just gröt... och han var så förväntansfull! Innan vi gick dit studsade han i sina kläder och sa att han inte alls var nervös utan bara förväntansfull! Allt gick kanon och ungarna var så söta där de stod och sjöng falskt och petade på varandra med tärnljusen. Det var (typ iallafall) 10 tomtar, 9 lucior, 5 tärnor, 5 pepparkaksgubbar, 1 pepparkaksgumma och 1 stjärngosse... Efteråt var det föräldrafika och då brast det väl fullständigt eftersom vi satt ihop med grannen och hennes tokmajja. Lillan som dagen till ära var tärnklädd även hon, höll låda och tyckte väggen brevid bordet var fantastiskt rolig, skrutten såg vi knappt röken av, karln drog dåliga skämt för grannen och där hakade väl även jag på. Grannen är ju för övrigt inte sen att göra detsamma... Härliga människa! Tycker ju bara att det är så satans roligt att hon supit bort sin jacka för ANDRA gången denna vinter, så nu går hon i sin skinnjacka och fryser. Vilket vi givetvis tokskrattade åt på vägen hem... Hur som haver, ungarna var jätteduktiga och skrutten var så uppe i varv när vi kom hem. Han läste iallafall lite i sin bok vid läggdags och det går ju bättre och bättre för honom... Han stekte för övrigt korven till middagen idag... jag satt och försökte reda ut mitt ruffs med plattången och upptäckte att tiden började gå alldeles förfort så jag frågade om han kunde steka. Javisst sa han, "jag är ju kock!!" HAHA! Men det gick ju väldigt bra också, så han kanske ha det i generna... ;)

Lillskruttan har skrattat typ hela tiden i flera dagar. Åt typ ingenting. Jättekul verkligen! :P Hon håller på och grejjar hela tiden, kryper och reser sig jämt, ramlar i golvet mellan varven (stackars barn, hårda cementgolv här... ) men hon är oftast lika glad för det ändå... På bvc så ligger hon alldeles upperligt till och det är inget som det är något problem med förutom att jag var osäker på om hon kunde slå ihop två klossar i varandra då jag faktiskt inte sett henne göra det och när vi pratade om det hemma jag och karln så la jag fram två saker och visade henne hur man gjorde och vipps så kunde hon visst det... lite snabblärd gofisa! Inte för att just denna grej var någon stor grej och det är inte så att jag följer alla steg de "ska" kunna göra helt slaviskt... Det var snarare bara det att bvctanten frågade och jag sa att jag faktiskt inte visste. Mer med det var det ju inte och uppenbarligen så kan hon det visst. Nu iallafall då jag visat henne.. ;) Hon är iallafall så jävla söt som vanligt. Lillan alltså, inte bvctanten. Vi träffade en söt liten 8månaderspojk i väntrummet också och en väldigt trevlig mamma. Bara att hoppas på att vi stöter ihop någon fler gång då lillan blir alldeles överlycklig av att träffa andra barn och vi träffar sällan något barn i samma ålder liksom. Öppna förskolan finns ju inte här utan bara kyrkans barntimmar och det är typiskt dumt eftersom "kyrkis" är typ det sista jag skulle vilja släpa iväg mitt barn på... 

Var inne i ett stim här förut men det försvann lika fort som det höll i sig. Känns så jävla trist att det ska vara så och med tanke på en massa konstiga saker som händer så undrar jag ju återigen hur det står till med det hela? Kanske inget jag ska lägga energi på men jag kan ju inte låta bli då saker upprepas och blir detsamma som det varit förrut...

Och så var jag så sur häromdagen... dels var jag redan sur i från första början men så hände något som gjorde mig ännu surare. Så nu ska jag sluta bry mig helt. Så det så.

I måndags hade jag besök av den väldigt gravida damen som numer går på överjäsning. Hennes lille rackare håller sig stenhårt kvar där inne men jag hoppas innerligt att den kommer snart, både för hennes skull och för att jag vill snuffla bebis! Och jag tror att det är en flicka... :p Det är så jävla coolt att hon väntar en bebis och snart får bara med om samma sak som mig. Tvåbarnsmorsa som fixar det mesta, gnäller en massa och känner sig sunkigaste i världen!! :D Men trots det är det ju det härligaste som finns... när man tittar på sina fina barn och hjärtat lliksom bara sprängs. Hon har en liten kille på ett par år redan så nu kommer det en till liten filur. Underbart härligt!

Idag tog jag en tripp in till staden (och jag gick både dit OCH hem) för att lämna böckerna skrutten hade lånat av bokbussen och som vi såklart glömde att skicka med till skolan när det var dags... Så... jag kastade in dem på biblioteket och sedan tog jag en tripp förbi en barnklädesaffär med begagnade kläder. Hittade på värsta snygga julklänningen till lillan och även en fin lite längre tjock kofta hon kan ha till allt typ och det jag egentligen var på jakt efter var ju ett par bättre vantar då hennes är rätt dåliga och bara ramlar av och alla vantar i butikerna är skitdyra eller tvärkassa i modellen. Så, jag gick därifrån med tre kap och betalade bara en bråkdel av vad det egentligen skulle ha kostat och då är det ändå ganska dyrt där trots att det är begagnat. Hur som haver, vi drog vidare till den söta rara kaffebjuderskan på en liten date vilket var mycket givande och även gott och den där människan är bara SÅ bra och jag tycker så mycket om henne. Lika bubblande båda två och pratar om hundra saker samtidigt och jag blir så glad av henne, hela hennes bubblande sätt och att hon är så rar. Härligt värre! Daten med henne, skruttens fina framträdande och så lillans hysteriska asgarv är ju dagens bästa iallafall. Och även samtalet med sötM också då hon gav mig en uppdatering om hur hennes liv utvecklats och jag är ju bara SÅÅ glad över att så mycket har löst sig för henne. Små, små steg emot rätt riktning och jag hoppas det flyter på så bra i fortsättningen!

Är grymt trött idag trots att jag faktiskt fick sovmorgon idag, tror att det varit ganska mycket åt hjärnan idag och en massa motion. Eller njae... en massa var ju kanske att överdriva en smula, men en del och betydligt mycket mer än jag fått på... ööhh.... typ.... två veckor.... *djup suck*  Jamen, det där var ju en trevlig insikt. NOT. Känns ju mindre bra att vräka i sig en massa fredagsgotta imorgon nu då... :S


Nåväl. Slut på verbalbajsandet för denna gång. Jag är glad över att just DU orkat läsa klart och jag kan garantera dig om att det kommer komma en fortsättning. Mitt verbalbajsande har nämligen inget slut utan liknar snarare den här klassiska visan man brukar sjunga för att förpesta tillvaron för någon annan människa...

Du vet...


"jag kan en låt som går folk på nerverna... jag kan en låt som går folk på nerverna..."



Puss! ;)


.

Hänt i Häcken...

Kategori: Allmänt

Helgen som gick passerade ju i rasande takt... så typiskt när vi fick trevligt besök och tiden hade ju kunnat gått lite saktare tycker jag. Härliga människor, lungt och avslappnat förutom den lilla Hammykopian som studsade runt som en dåre mest hela tiden.

Veckan efter den härliga helgen var ju lugn den också... var på utvecklingssamtal med skrutten i skolan och det gick alldeles strålande bra. Han sköter sig precis som han ska och det största problemet var att han skriver "o" ifrån fel håll... känns rätt stabilt om jag ska vara ärlig. Han ligger på en bra nivå och behöver sällan hjälp längre med att skriva och läsa vilket är kanonbra eftersom han låg så pass mycket efter då han började på lekis här uppe. Alltså har han knappat i väldigt bra jämnfört med de andra och han ligger som sagt bra till med allt. Min duktiga skruttunge! :D Måste ju bara säga att hans skola är förbannat bra och hans fröknar är så himla duktiga. Det är ett av de skönaste resultaten av hela flytten upp hit, att hans skola är en av de bästa... det känns tryggt och bra.

Lillskruttan kryper för fullt nu, hela tiden på knäna även om hon har byxor på sig. Hon börjar resa sig upp och igår ställde hon sig upp alldeles själv emot en uppochnervänd leksaksback. När hon vaknat i sängen så står hon ju upp och igår hade hon dragit upp sin gosehund också som hon stod och höll i... så jävla söt att jag nästan smäller av. Hon äter väldigt bra nu också, dock ratar hon ersättningen fortfarande förutom morgonflaskan som slinker ner rätt snabbt. Har börjat ge henne lagad mat två gånger om dagen, två mellis och en portion gröt/en flaska beroende på humör och det verkar fungera bra för magen. Och på tal om humör, jisses amalia vad hon har sånt. En fruktansvärt bestämd liten dam det där... hon är oftast glad tack och lov, men jäklar vad vrång och envis hon kan vara. Undrar var hon ärft det ifrån... :P På tisdag ska vi till bvc... intressant värre.

Jag försöker få min karl att inse att han är sur ibland, vilket inte är det lättaste då han hela tiden hävdar att han inte alls är sur utan envis och vrång. För sur... det är något som bara tjejjer kan bli.... *ppffs* Är sådär äckelkär i honom nu igen utan egentlig anledning... känns stabilt, härligt, varmt, känslofyllt och underbart.

Igår fick jag bonusbarn med mig hem ifrån skolan... Skrutten drog iväg med en kompis så jag tog bara grannungen med mig hem eftersom hon skulle sova här då mamman är på bravader i storstan över helgen. Idag blir dock fröken Drama hämtad av hennes far och tack och lov för det... Är inte van att ha två pillande, gnällande, ifrågasättande, snoriga, högljudda och stökiga ungar så pass lång tid i sträck... känner att det snart sprängs i skallen på mig. Hon är skitsöt, likaså min egna lilla fisunge, men alltså... två barn i samma ålder är fasiken en förmycket... ;)

Gårkvällen var lugn iallafall, ungarna mumsade lite fredagsmys och sedan kollade vi på Idol. Ett tag iallafall, fröken Drama däckade av vid nio och skrutten vid tio. Sen jävlar i havet blev det stillsamt i tvsoffan, jag och karln låg vid varsin dator som vanligt sociala som vi är och jag gluttade klart på idol. Yay kan man säga... ;) Sen blev det sängen. Trevligt det med!

I förrgår fick jag hiskeligt stört ont i magen också... har ägglossning nu och har haft lite småont av det men det här var ju något utöver det normala. Gjorde ont i ett par timmar, sådär mer än vanligt och sedan eskalerade det till gigantisk smärta som endast går att likna öppningsvärkar fast bara på vänstra sidan magen, äggstocken och runt höftbenet. FY FAAAN vad ont det gjorde. Jag låg i soffan och bara kreverade ett tag där, höll på att kräkas av smärtan men sedan efter ungefär 40 min släppte det värsta och sedn var jag bara öm i magen. Har inte en jävla susning av vad som hände, möjligtvis att det var en cysta som sprack men det är jag inte säker på... Har inte känt något i vänstra sidan tidigare utan det gör ju mer ont i högra sidan så jag funderar ju på om cystan jag hade när jag blev gravid med lillan kommit tillbaka. Den kände jag ju på utsidan och den gjorde förjävla ont mellan varven... gravidhormonerna tog ju bort den eller om det bara förminskades men sedan dass har det ju varit rätt lungt i magen. Tills nu det vill säga. Blir det värre får jag ringa till kvinnokliniken och be om en tid helt enkelt. Känns ju jäkligt töntigt att gnälla om det här nu eftersom knölvalen har fått endometrios diagnostiserad alldeles nyligen och hon mår ju som en kasse skridskor den stackaren... Känner mig överjävligt hypokondrisk liksom... :S 


Idag blir det lite julpyssel med kidsen, våffellunch och allmänt slappande. Imorgon blir det storstädning och tvättning... wiehoo vad kul! :D


Well... over and out!

.