eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

En humoristisk dag...

Kategori: Allmänt

Jag åkte i måndags och mötte upp skrutten, jag och lillan åkte tidigt på morgonen för att hinna med att träffa härliga F i stan... hela morgonen stressade jag som en idiot och jag är imponerad över mig själv som klarade av att vakna till liv, göra oss iordning, packa allt (fan vad grejjer man måste ha med sig nu för tiden när hon ska hålla på att äta mat och så...) klä på oss och hinna med bussen till stationen på 45 minuter. Duktigt av mig. Lillan slocknade på tågresan ner och när hon vaknade satt hon och flirtade med två tjejjer mitt emot oss. Hon charmar ju brallorna av alla den där lilla snärtan!
Väl nere i slutstationen så gick vi en vända i stan innan F ringde och vi gick och käkade lunch. Har inte träffat människan på 1,5 år ungefär så det var jättetrevligt verkligen. Hann diskutera en massa ifrån kärleksproblem, livet i allmänhet, jobb och politik. Han är en vältalig, objektiv och eftertänksam människa som man kan föra en riktig konversation med... sådana människor gillar jag verkligen. Lillan skötte sig exemplariskt och satt och dregglade mestadels och jag tror faktiskt att hon charmade F också, trots att han inte är sådär superbarnkär liksom. Tiden gick fort, precis som den brukar när man har trevligt, så F fick lov att åka tillbaka till jobbet och jag och lillan tog en promenad i stan. Gick igenom precis alla gator och alla affärer som går att hitta tror jag... Underhållande dag helt enkelt och det roligaste var ju när jag hamnade på ett café som var bland det värsta jag upplevt i hela mitt liv... SÅÅÅ jävla sunkigt alltså! Men det var knappt något folk där (no shit liksom) och lillan behövde mat så det var ju liksom bara att gilla läget... Satt och matade henne och började fundera på om det där var något slags café för hemlösa eller så... de få personerna som satt där såg väldigt slitna ut, som gamla alkisar och klassiska socfall (men jag har inga fördomar jag inte... :P ) Och när jag skulle beställa så tittade jag i kyldisken och upptäckte att den nog inte blivit rengjord det senaste året så det blev bara en kopp kaffe. Och kaffet var ju gott iallafall...
Var in i en Kahlsbutik och handlade lite whiskeychoklad till karln och där hittade jag på godisstenar i en påse. Jävla humor alltså med tanke på att det var inte längesedan vi pratade om de där stenarna här hemma. Jag kommer nämligen ihåg när min systers kompis varit utomlands och köpt en liten glasflaska med godisstenar i och jag kommer ihåg så väl att de såg precis ut som fina, runda och släta prydnadsstenar men att de var mjuka och smakade fruktigt. Dessa stenar jag hittade nu är lite hårdare men de ser precis ut som dessa prydnadsstenar. Helt sjukt faktiskt och det var rätt kul för jag trodde inte att det fanns sånna i Sverige.
När jag och lillan stod och handlade i en chokladbutik (den vilda jakten på kakaobönor liksom) så kom det ett sällskap med en äldre herre och ett par utlänska affärsmänniskor och den där herren frågade mig om lillan alltid har sådana ögon... nej, svarade jag, bara idag! :D Vi skrattade lite och han sa att det var de mest otroliga ögon han någonsin sett och de andra i sällskapet tittade och flinade lite åt sötgröten som strålade tillbaka. Sedan kom det en tant och stannade oss i vagnen och började prata med lillan, men åj vad söt hon var och ojoj... gulle gull! Förestår inte vad det är med den där lilla filuran alltså... ;)

Vi gick runt stan ett par varv till och sedan äntligen skulle skrutten komma, vi bosatte oss på stationen och väntade. Fikade lite och lillan roade sig med att kräkas ner mig. Snällt. Hon flirtade med en tjej och en dam där också genom att först stirra ut dem och sedan lägga huvudet på sne när hon fick kontakt... Jävla gofis alltså.
Efter ungefär hundra år kom skrutten äntligen tillbaka och vi hann precis med tåget hem, skrutt var lycklig över att ha fått pappans lilla minidator så han riggade iordning den direkt och pratade sedan ihjäl konduktörskan med att han älskar sin tjej i skolan. Jisses. Det ska uppenbarligen börjas i tid. Ajust det, lillan kräktes ner sin mamma ännu mer och skrutten höll på att spy han med för att det luktade så äckligt... :P En kvinna i sätet snett framför oss undrade om hon kunde hjälpa till där då det blev lite väl mycket på en gång, men det gick så bra ändå att jag tackade bara snällt för att hon frågade. Jag försökte få lillan att sova efter att jag sanerat efter henne och det tog ju ungefär hela tågresan hem innan hon slappnade av och slog igen sina blå. Väl framme sprang vi till bussen i tron att det gick 19.30 men ack vad vi bedrog oss... fick glatt promenera ända hem och det gick ju bra ändå... Skrutt var lagomt trött och hungrig så han hoppades på att karln lagat mat tills vi skulle komma hem "för annars blir jag arg på honom!" och turligt nog stod ju maten på bordet. Lycka.

De trötta barnen slocknade rätt snabbt och jag slog ner arselet i soffan ett tag för att varva ner. Det är helt galet hur en tripp sådär tröttar ut mig i huvudet på en gång. Kroppen också iofs, men den är ju körd redan som det är nu... Jävla skitfibro alltså, i helgen hade jag så satans ont i handlederna och ryggen var stelare än stelast. Måste försöka boka in en tid på kliniken för att åtgärda den här skiten... Sen. Senare. Framöver... ;)

Helgen som gick var härlig, karln var hemma och vi softade bara. Eller nja, jag ägnade lördagen åt att laga barnmat till lillan så det finns ett tag framöver nu och sedan städade jag väl lite. Söndagen var städ och tvättdag som vanligt, plus att jag bakade bullar och sedan var vi hurtiga nog att ta en promenad runt gymnasieslingan. Jättevackert höstväder ute men det märks att det går åt vintern nu, luften är kylig som fan...

Igår gjorde jag klart räkningarna (men hua, när fan kommer lottovinsten?!?) och så fixade jag klart mitt CV. Inte fan blev det så särkilt bra men vad fan... Jag kan inte skriva och förklara hur jag är, det är ju något som folk måste upptäcka liksom när jag väl är på ett eventuellt blivande jobb. Svårt det där. Får se om det ger något iallafall, det brinner ju inte i knutarna ännu men det kunde ju vara bra att få in en fot någonstans. Ska väl börja söka ordentligt i november är det tänkt... om det inte blir studer såklart, det möjligheten finns ju också.
Var förbi fina T en sväng igår också och det lutar åt att det blir ett besök även idag. Hon är så mysig den lilla tokan! Blir en promenad även idag, gäller att passa på i höstsolen liksom...


Bla, bla, bla....


Ringde sötfröken igår också... tänka sig att hon alltid får höra en massa negativa saker jämt. Inte meningen att ösa skit på henne om saker som jag stör mig på, men turligt nog kan hon ju hantera det. Blir ju bara så less på hur vissa saker ser ut. Det sårar mig och jag känner mig jävligt bortglömd. Suck.

Jaja. Livet i största allmänhet känns rätt bra. Mina fina barn sköter sig, skrutten är ju för rolig som inte vill ha den stora gosedjursgrodan i sängen när han ska sova -"men den ser ju så läskig ut när den tittar på mig mamma! Den måste sitta vänd emot väggen!" och lillfisan är lite gnällig och kinkig men har äntligen lärt sig att säga "papapapapa" nu också istället för det evinnerliga "mamamamamamam" ... Känns tryggt. Karln då? Jodå, han sliter och sköter sina sysslor rätt bra... ;) Han är förbannat snygg också, tänka sig vilket plus.


Jahapp. Ska ta tag i den här dagen också då...


.

Sex on fire...

Kategori: Allmänt

Sjukt jävla bra låt av KOL. I like.

Nu är det inte lång tid kvar tills konserten med bästa Daughtry. God damn it vad jag längtar och jag hoppas innerligt att skrotfröken kommer vara någolunda okey i foten så hon orkar med en kväll i storstan, annars måste jag söka reda på sovplats för egen del och sånt orkar jag inte riktigt med... Håller tummarna som sagt!

Har inte hänt så mycket egentligen... Marknaden drog förbi, ungarna var i eld och lågor, handlade strumpor till förbannelse... Vardagarna rullar på som vanligt, alla sysslor som ska göras, städning, fix och don, skolan, föräldramöte... Livet känns helt okey ang det mesta och även om jag skulle vilja strypa karln ibland så är jag förbannat glad att han finns i mitt liv. Det skulle vara så oerhört känslolöst annars...

Finns så mycket som snurrat i mina tankar senaste veckorna, men har lite för mycket på gång nu att jag inte kommer få ut något bra om jag skulle göra ett försök.

Råkade snubbla över information om otrogne exet, han ska bli pappa igen... HAHA säger jag om det. Tycker ärligt talat synd om hans fru. Hövva.

Började prata med en gammal skolkompis härom kvällen på msn. Kände på mig att det inte var hundra mellan han och hans sambo, frågade direkt om de separerat och jovisst hade de det... Läskigt att jag kände det på mig utan att haft någon kontakt med varken honom eller henne och väldigt trist för deras del då de båda är jättefina. Det är helt enkelt jäkligt tråkigt när folk separerar, speciellt när de har barn. Ibland går det ju smärtfritt men ibland blir det ett helvete...

Människor som promt måste ha märkeskläder till sina små barn är inte riktigt kloka... tycker det är intressant att se på hur det går, för snart kommer de komma på att det inte är hållbart att köpa dyra kläder som ungarna kan ha i en, två månader och sedan är det för litet. Alternativt ha kläderna i någon dag och sedan har de rivit sönder/fläckat ner sig på dagis... Men har man inte något vettigare att lägga pengarna på så kan man ju roa sig med det.... Själva statuset de tror att de får är ju lätt irriterande. Fy fan, välj kläder som passar ungarna och deras behov, oavsett prisklass, istället!

Valet... jadu. Finner faktiskt inte ens ord där. ÄR sagolikt besviken och så jävla ledsen över hur egoistiska människor är och jag finner det skrämmande att folk inte tror SD är främlingsfientliga utan ett rumsrent parti med sunda värderingar... SUCK. Open your eyes, people!!!!

Lämnade skrutt igår för pappahelg och ska hämta upp på måndag. Ska hinna med en lunch/fika med F då också, ska bli riktigt trevligt då jag inte träffat honom på väldigt länge!

Träffade tokfröken häromdagen också. Underbart!!! Hon är ju bara så jävla söt alltså, skitsnygg i håret också så nu blev jag ju inte mindre sugen på att göra något drastiskt med mitt jävla rufft liksom...



Fredag idag... grått och mulet ute, skittrist väder och jag funderar på att gå iväg till finaste T en sväng och tigga åt mig kaffe, i brist på annat liksom... Får se om hon ens har tid också såklart... annars blir det väl en långpromenad för att röra fläsket. Btw så har jag lyckats gått upp igen nu bara för att jag varit lat och ätit onyttigt senaste två veckorna. Fuck. Efter helgen här nu, sedan blir det hårdträning for real. Jaja, jag vet.. jag har tjötat om det SÅ många gånger tidigare, men nu är det fan på allvar. Ner, ner, ner... mer kondition och sedan bygga, bygga, bygga. Jävlar i havet vad bra det kommer bli! :D

Karln kommer ikväll, då ska det mysas i soffan sådär extra mycket bara för att det är fredag. Min finaste karl! Tänka sig att jag är nog lite kär jag... ;) *sagt med mål* (Och skrutten har börjar pratat mål han också... låter galet roligt! Men den dagen han säger "hitaför" smäller jag av! :D )



Oh well. Trevlig helg då! :D


.

Då var det helg igen...

Kategori: Allmänt

och inte vilken helg som helst, utan just marknadshelg. Kidsen är i eld och lågor... ja... skrutten och hans bästaste M längtar nästan ihjäl sig, lillan bryr sig ju inte så mycket om det liksom.
Ungarna ska iallafall få varsin peng och spendera bäst de själva vill och sedan betalar vi karusellerna åt dem. Får se hur mycket tjatande det kommer bli när deras pengar är upphandlade... för jag tänker vara benhård denna gång och inte köpa någonting han vill ha när han köpt upp sina egna pengar.
Inköpen blir väl det vanliga... godis och en sjuhelvetes massa strumpor! :D (ja, herregud... nu är vi ju FYRA som ska ha strumpor!!)


Är trött och slut i kroppen och psyket. Har grejjat här hemma som en dåre under veckan, i ett försök att känna mig nöjdare över hemmet som alltid ser ut som sju svåra år och eftersom jag är så förbannat envis så slet jag alldeles förmycket. Men det är ju som det är liksom, kroppen är slut och det är bara att gilla läget för det kommer inte bli bättre heller är jag räd för. Kom ner i en jävla dipp här förrut utav olika anledningar och när det togs upp till diskussion så trodde jag i min enfald att det skulle bli någon förändring. Men nej, kan inte påstå att det skett något radikalt direkt. Det jag faktiskt kan vara glad över är att jag får sova någelunda på morgnarna, det är väl det som gör att jag orkar... Jag vill inte ha det såhär, känna såhär men ändå så händer det inget. Den klassiska bitterhetskänslan ligger nära tillhands och därifrån är inte långt till att känna likgiltighet. Och DÅ blir det farligt. Jag känner mig helt rådvill och går bara på sparlåga nu. Det kommer ju bli bättre... sen... senare... framöver...


Hade finbesök igår, det var rackarns trevligt att hinna träffa den gravida damen och hennes söta son lite. Vi har suttit och chattat under veckan, vräkt ur oss en massa galla över hur jävligt livet är så igår slog vi slag i saken och sågs nästan hela dagen. Hon är en trevlig fröken och det kändes sådär härligt avslappnat att umgås, skönt att vi verkar vara ganska lika till sättet och tänket. Och det är ju jävligt humoristiskt att vi har samma problem med många saker.


Snart val... och jag står som ett jävla frågetecken om hur jag ska välja... Har aldrig varit såhär förvirrat, eller är det så att jag har förmycket i livet så jag är oengagerad? Tidigare har jag ju jobbat och läst tidningar, diskuterat med människor och fått olika input, alltid haft en uppfattning om de olika partierna. Nu sitter jag i min bubbla, harvar runt med samma jävla saker varje dag och har noll insikt om vilket parti som passar mig bäst. En jäkligt förvirrande känsla...


Jag längtar hem också. Längtar till allt som var "mitt"... Jag saknar att ligga omslingrad i soffan med Lady K, att kackla skit med fröken M, gå en promenad längs stranden med andra fröken M, få komma till fina huset hos de bästa, ta en fika med kidsen på lokala stället, träffa lärlingen och prata om livet trots att min hjärna inte orkar tänka något djupt längre, träffa lite löst folk och bara få en känsla att hemorten är sig lik. Har inte varit hem sedan midsommar och jag saknar mig familj och mina vänner fantastiskt mycket. Jag blir ledsen över att det är som det är på flera sätt och jag har inte ekonomi för att göra något åt det själv.


Nej. En trevlig helg ska jag försöka ha ändå... Ska väl till att värma upp genom att tvätta köksfönstrena! ;)


So long suckers! :D


.

Nähää?

Kategori: Allmänt

"SOM att jag blev chockerad... Tänka sig att jag visste precis hur det skulle bli redan innan det blev så. Det är så jävla irriterande att låtsas som att det skulle bli på annat sätt när det redan var givet. Jag hade kunnat gjort något helt annat, men in i det sista hoppades jag på att det skulle bli som det var sagt... Åter igen står jag där, som ett jävla fån och lägger hela mitt liv åt sidan, väntar, hoppas, längtar... och det slutar precis som det alltid gjort.  Jag förstår ju... men varför inte bara säga det i från början då?
Åh vad jag hatar den här känslan jag har nu. Det är inte på långa vägar i närhet av all skit sedan förrut, men det rör upp precis samma jävla äckelkänsla i min kropp, all ilska och djävulska tankar och jag hatar det och jag hatar mitt egna sätt att reagera. Tomma ord, brutna löften, rent skitsnack... så 2006..."


Det där var början på ett blogginlägg jag gjorde i helgen då vissa saker skedde och jag blev skogstokig. Nu har jag varvat ner ett par hekto, men delar av känslan finns kvar och det är störande att det ens ska kännas så. Men det är ju som det är... bara att acceptera och förhoppningsvis banka in lite vett i skallen så det blir lite förändring... eller bara att acceptera läget och ta en rejäl funderare på om det är värt att ha det såhär?

Livet rullar på här som vanligt, skrutt är tillbaka i skolan efter ett par dagar hemma med krupphosta och snor. Han har varit jätteduktig ändå trots att han varit hängig, det märks så tydligt att han börjar bli "stor" nu... vissa saker är till det sämre, men vissa även till det bättre. Han kommer ihåg regler, saker han ska göra, hur han ska bete sig... men samtidigt är han ibland obstinat och förpubertal. Precis som det ska vara antar jag!? :D Han är en fantastisk storebror iallafall och lillskruttan är så förtjust i honom. Hon sköter sig bättre och bättre nu iallafall, slängen med den dåliga sömnen börjar rätta till sig nu igen så det är ju bra. Dock luktar hon apa ur munnen, troligtvis pga tänderna som är ingång eller så är det maten. Pratade med bvctanten igår då vi hade tid där, så det är ingen fara i och med att hon i övrigt mår bra. Skruttan vägde 8160g och var 67 lång. Det börjar gå åt rätt håll!


Vi var på bio igår jag och karln, det var fantastiskt trevligt att få lite kvalitetstid utan barnen och filmen var sevärd. Frågan är ju bara om jag börjar bli gammal? Tycker det är skitjobbigt att se film på sådär stor skärm och ljudet är på tok för högt... stolarna gör, trots att de är jättesköna egentligen, att jag blir tokstel i ryggen och får ont i bröstmuskeln. Haha. Fy fan vilken pensionär jag är!!! :D Lillans fina fadderfaster och hennes sambo var barnvakter åt kidsen och det hade gått bra, nästan FÖR bra tydligen. Skönt det, för då kan man ju leja bort ungarna fler gånger liksom...


Livet i övrigt är rätt bra men jag har väl en massa mer att önska, kom in i en sånhär "bläää"-fas idag... Vet precis vad som är fel men den här oroskänslan i magen som ligger och gnager är jävligt jobbig. Vet att jag tänker alldeles förmycket nu igen, men jag kan inte hjälpa det när det hela tiden byggs på med småsaker som får tankarna att spinna ännu större och vidare. Ibland blir jag uppriktigt livrädd över att livet ska se ut såhär för alltid... för jag kommer nog gå under då. Jag VET att jag gasar igång för mycket för snabbt och kanske alldeles i onödan men det är mina tankar, mina känslor, mina funderingar och min osäkerhet... och de kommer inte utan anledning och yttre påverkan. Jag behöver så mycket mer, på så många olika sätt och jag orkar inte hålla skenet uppe jämt och ha en jävla massa förståelse hela tiden.


Något som jag längtar till är iallafall en konsert med Daughtry i STHLM om en månad. Satt och kollade runt lite olika turnéplaner och vips, så hittade jag på att de kommer till sverige. Och dit ska jag, om jag så måste GÅ dit. Fina, söta fröken ska med också så det känns ju fantastiskt... Jag minns att hon och jag pratade om hur jävla nice det skulle vara att stå på deras konsert, i gassande sol, i folkmassan och med en öl i handen och höra Chris sjunga "Over You" Nu kommer vi äntligen få göra det, fast inomhus på ett mysigt ställe som heter Debaser Medis. Ska ringa fröken idag så ska vi styra upp en plan hur vi ska göra. Jag kommer vara borta minimalt hemifrån, åka så sent jag kan och komma hem så tidigt som möjligt, dels för att jag faktiskt inte vill vara ifrån kidsen så länge och dels för att jag faktiskt tar hänsyn till karln och hans arbete. Och ändå, trots att den respekten och planeringen inte är sådär vidare värst ömsesidig, så känner jag ett uns av dåligt samvete och en känsla av att jag ska vara "tacksam" över att jag åker iväg. Snacka om dubbelmoral i min hjärna.


Fredag idag, helg med andra ord och det ska bli skönt att få bara vara... imorgon ska vi iväg på upptaktsträff med innebandyn med skrutt. Snart kör säsongen igång och skrutten längtar! Annars så blir väl helgen rätt soft, trodde det var marknadshelg nu men de har tydligen flyttat fram den tills nästa helg. Typiskt dumt.


oh well.


.