Fyra kvartal...
Kategori: Allmänt
"Livet är det som pågår medans vi håller på med annat..."
Jag måste skärpa till mig och fokusera mer på det som är väsentligt. Sluta självplåga mig med smärtsamma minnen om en idyll som troligtvis inte finns och börja ta hand om min kropp. Att ta hand om min kropp, äta bra, motionera, träna, sluta röka mm... allt är ju under bearbetningredan, men det är svårt att lägga om och få bättre rutiner. Sedan ska jag fasiken sluta upp med dessa karlar som inte ger mig nått annat än köttigt sex. Sjukt bra dock, men det måste nog få ett slut. Speciellt om det ska gå till som det gjort senaste månaderna. Jävla skit vilken soppa och jesus vad min kropp tar emot mycket stryk. Bokstavligt talat. Hjärtat måste få tid att läka också, jag måste sluta plåga mig själv med tankarna på Honom och det liv vi kunnat haft. Ibland så tror jag inte ens att det är möjligt att få ett sånt liv. Att det är bilden av hjälten i sagorna som jag strävar efter. Den som kommer som räddaren i nöden och sedan lever vi lyckliga i alla dagar. Detg är lite lustigt faktiskt, jag läste en krönika om just detta idag. Hon skrev om Snövit och de sju dvärgarna. Att Snövit strävade efter att få leva lycklig i alla sina dagar och då prinsen kom och väckte upp henne så blev hennes liv fulländat. Frågan är ju, som både jag och denne krönikör funderar på, om denna idyll verkligen finns? Eller om det bara är ett hopplöst romantiskt bisarrt sökande efter det perfekta livet!?!
Jag fick inget svar ifrån den där drömmannen... hade förväntat mig ett mail tillbaka där han antingen tackade för komplimangen eller så undrade han vilket psykfall jag var... Men inget mail tillbaka. Däremot så gjorde han något helt annat. Och då höll jag på att tappa hakan. Han är nog lika skum som mig. Haha. Men min fröken sa att jag skulle ta det som en komplimang, för han är inte en sån som gör så utan anledning... Så jag får väl bara tacka och ta emot. ;)
Jävla fan också. Åkte på extrajobb på fredag... kommer jobba dubbelt men det ska bli skoj. Fullt ös dock, kommer vara helt slut. Känns lite smått ångestfyllt... Hövva.
Jag måste skärpa till mig och fokusera mer på det som är väsentligt. Sluta självplåga mig med smärtsamma minnen om en idyll som troligtvis inte finns och börja ta hand om min kropp. Att ta hand om min kropp, äta bra, motionera, träna, sluta röka mm... allt är ju under bearbetningredan, men det är svårt att lägga om och få bättre rutiner. Sedan ska jag fasiken sluta upp med dessa karlar som inte ger mig nått annat än köttigt sex. Sjukt bra dock, men det måste nog få ett slut. Speciellt om det ska gå till som det gjort senaste månaderna. Jävla skit vilken soppa och jesus vad min kropp tar emot mycket stryk. Bokstavligt talat. Hjärtat måste få tid att läka också, jag måste sluta plåga mig själv med tankarna på Honom och det liv vi kunnat haft. Ibland så tror jag inte ens att det är möjligt att få ett sånt liv. Att det är bilden av hjälten i sagorna som jag strävar efter. Den som kommer som räddaren i nöden och sedan lever vi lyckliga i alla dagar. Detg är lite lustigt faktiskt, jag läste en krönika om just detta idag. Hon skrev om Snövit och de sju dvärgarna. Att Snövit strävade efter att få leva lycklig i alla sina dagar och då prinsen kom och väckte upp henne så blev hennes liv fulländat. Frågan är ju, som både jag och denne krönikör funderar på, om denna idyll verkligen finns? Eller om det bara är ett hopplöst romantiskt bisarrt sökande efter det perfekta livet!?!
Jag fick inget svar ifrån den där drömmannen... hade förväntat mig ett mail tillbaka där han antingen tackade för komplimangen eller så undrade han vilket psykfall jag var... Men inget mail tillbaka. Däremot så gjorde han något helt annat. Och då höll jag på att tappa hakan. Han är nog lika skum som mig. Haha. Men min fröken sa att jag skulle ta det som en komplimang, för han är inte en sån som gör så utan anledning... Så jag får väl bara tacka och ta emot. ;)
Jävla fan också. Åkte på extrajobb på fredag... kommer jobba dubbelt men det ska bli skoj. Fullt ös dock, kommer vara helt slut. Känns lite smått ångestfyllt... Hövva.