On and off
Kategori: Allmänt
Började prata igår igen med den fina karln... och det är helt sanslöst att alla känslor kan dyka upp igen. Så fort. Läskigt... vi ligger så sjukt nära varandra på det mesta. Och jag tror att han är på väg att reda upp sitt liv och ingen skulle bli gladare än jag. Att vi fick en chans att göra allt rätt, under rätt förutsättningar... Kan ju bli så satans bra. Men det kommer krävas massor... och jag måste verkligen avsluta min tidigare relation och läka hjärtat. Men sen så. Då kommer min tid. Äntligen.
Den största faran är ju att jag tar den som finns närmast tillhands. Men så är det ju inte, trots att jag funderat på det. Jag vill ju ha hela alltet, en familj, en man, en pappa... en andra hälft. Hade jag bara velat haft "någon" hade jag kunnat tagit vem som helst utav de jag plöjt igenom senaste åren. (nu lät det illa....) Men jag vill ju ha kärlek på riktigt. Den äkta kärleken. Och jag tror att jag hakat upp mig på den förra alledes förmycket... eller jag vet att jag gjort det. Satt honom på en pidistal så att ingen annan kunnat komma i närhet. Säkert för att, på något konstigt sätt, inte tillåta mig själv att våga vara lycklig, att få försöka hitta "det". Konstigt... men som jag skrev tidigare. VM i självplågeri. Jag fungerar nog inte som alla andra.... :S Jag kommer alltid älska Honom. För alltid. Och jag kommer nog alltid fundera på hur vårt liv kunnat bli, om det blivit han och jag. Men jag lär ju göra ett val nu, livet passerar och jag förlorar underbara människor på vägen för att jag inte vågar chansa... Och det finns bara vårt avslut kvar, sedan lär jag gå vidare. Enkelt sagt, men svårt gjort. Och förhoppningsvis så blir jag lycklig med hjälp av någon annan... för att min och hans tid är rätt nu. Och vi vet båda att vi kommer få kämpa för det, för att få allt att funka. Vi kommer behöva ge lika mycket på olika sätt men sedan jag börjat tänka på det, känns det som det enda rätta. Och när jag ger mig in i detta så kommer det ske på fullaste allvar, för som sagt. Jag nöjer mig inte med något halvdant. Ska det vara, ska det vara ordentligt. Och jag skulle älska ihjäl karln bara för att han är så fantastisk och får mig att bara fokusera på honom... han får mig att bli alledes konstig bara genom tanken på honom. Och jag vet att jag skulle kunna få ett sånt sanslöst bra liv men honom vid min sida.
Jag är stolt över honom. Att få ha honom i mitt liv, att få älska honom. Att han blir min på allvar... Ha. :D
Det ska ju tilläggas att hela den här falunincidenten bara gav mig vatten på kvarn, då denne var ju en kopia av orginalet. Ödet?
Ja, jävlar vad livet tar konstiga vändningar. Detta är tjusningen i livet, att det är så oväntat. Det är berusande!! Allting kan hända längst vägen, det hela handlar bara om inställningen till det. Det finns ett barnprogram som sonen brukar titta på där viljettmusiken går som följande:
"Det är en stor vid värld så det är bara att hänga på..."
Ja, jävlar vad livet tar konstiga vändningar. Detta är tjusningen i livet, att det är så oväntat. Det är berusande!! Allting kan hända längst vägen, det hela handlar bara om inställningen till det. Det finns ett barnprogram som sonen brukar titta på där viljettmusiken går som följande:
"Det är en stor vid värld så det är bara att hänga på..."
Bloggadress: http://jagarenfestis.blogg.se/